torsdag 10 november 2011

Ingen snö men ändå full fart

Ja, man vill ju gärna ha snö nu. Faktum är att jag börjar bli nervös. Nu är jag ju anmält till Öppet Spår (måndag) och vintern lyser starkt med sin frånvaro. Blir det ingen snö snart så ser jag mig nog tvungen att ställa in kalaset. Trots bokade skidhelger i Vägsjöfors (Branäs/Torsby kommun - 1 dag), Grövelsjön (3-4 dagar) och förmodligen Rättvik (ca 2 dagar). Någon dagsutflykt till Dalarna lär det ju också bli. Men ändå. Med mina förkunskaper ligger jag risigt till.

Trots det miserabla snöläget håller jag träningen uppe. Som vanligt är det spinning (1 gg/vecka), body pump (1 gg/vecka), core/funktionell styrka (1 - 2 gg/vecka), löpning (3-4 gg/vecka) och något annat pass som cykling tex. Dessutom har jag börjat komplettera med extra styrkeövningar för mage och axlar (gummiband och stavgång).

Har i helgen och början av veckan känt av halsen. Jag hoppas att det inte utvecklas till en förkylning? På lördag ska jag nämligen hämta mig cykel (MTB) på Ekerö. Det var tänkt som så att jag springer dit och cykla tillbaka. Det bör bli ett fint långpass (runt halvmaran).

På söndag är det då återigen dags för TSM. Det ska bli testlopp och vi i 4.30-gruppen ska minst springa på 28:30 min (5 km). Det bör inte vara något problem. Dessutom får vi ledare äntligen våra fina ASICS-jackor med TSM-loggan och våra namn på. Vad kul det ska bli!

Vad mer (träningsmässigt alltså): jo. Jag har köpt allt för att kunna valla: vallaställ, vallagärn och box med innehåll. Allt från Ski Go/Team Sportia till specialpris under längddagen! Snart ska jag rigga upp allt på balkongen och trakasera mina stackars skidor. Nääää, snabbt i spåret ska jag bli. :) Ett par handskar och ett vätskebälte hann också trilla in i korgen.

Som sagt var - nu saknas det bara snön!

Bjuder så länge på TSM ledarporträtten och ASICS reklam.
Bilden togs av självaste Micke Sjöblom/www.zebrabild.com :)

söndag 30 oktober 2011

Hej alla elitmotionärer!

Med dessa trevliga ord blev vi välkomnade på en tränings- och kostföreläsning som hölls i Fredrikshofs regi för någon vecka sedan. Enligt föreläsaren så skiljer sig elitmotionären (e.m.) från motionären inte i att e.m. har bättre tider än "vanliga" motionärer. Nej, en e.m. är en person som uppfyller följande kriterier:

A) Ha ett bestämt mål i sikte.
B) Tränar efter ett schema för att nå målet.
C) Tränar för att uppnå målet (och inte kanske som motionären för att må bra).
D) Fortsätter att träna även när känningarna kommer.
E) Lägger ner mycket tid på träningen som helhet, även kosten.
F) Mäter sina resultat.

Enligt ovanstående kriterier så kan nog väldigt många kalla sig för elitmotionär. Och visst smakar det bra?!

Jag fick frågan häromdan av Zenitha om jag fortfarande tränar så mycket. Det har ju inte varit så många inlägg på sistone och man skulle ju faktiskt kunna tro att jag har pausat lite efter mina fjälläventyr. Men så fick jag glatt berätta att så inte var fallet. Tvärtom, jag har aldrig tränat så mycket som nu och det är nog därför jag inte skriver så mycket - jag hinner helt enkelt inte. Men för att inte låta det sista, något deppiga inlägg, vara överst på min blogg kände jag mig nu tvungen att uppdatera bloggen med några punkter.

Vad har hänt?

Stockholm Halvamarathon
Bild: privat.

Sprang för först gången halvmaran. Eftersom träningen till den inte var den bästa (med en förkylning inte totalt borta) så sprang jag loppet utan klockan och utan ambitioner. Fullföljde på 2:14:52. Med genomsnittsfarterna efter var 5:e km: 6.24, 6.27, 6.19, 6.33, 5.54. Supernöjd!

Lidingöloppet
Bild lånat från Marathon-photos.com.

Den sprang jag visst på en tid som inte är värd att nämna någonstans (tror det var exakt 4 timmar). Jag hade en sån himla respekt för loppet att jag lunkade runt hela banan för att sedan avsluta med världens spurt in i målet. Ville på en gång göra om det hela så roligt var det. Det får bli nästa år med en annan sluttid :)

Hässelbyloppet
Satte nytt pb med 55:14. Roligt, roligt :D Mellantiden blev 27:38 (efter 5 km). Andra halvan sprang jag på 27:36. Alltså mycket jämn fart. Bellmanstafetten nr 1 sprang jag på 27:39. Heeeelt otroligt att jag springer 5 km i lika snabb fart som milen!

Under första halvan hade jag bra flyt. Ibland tyckte jag att jag sprang lite för snabbt men det flöt ju på så bra, var så lätt. Sen vid ca 6 km kom första dippen. Jag var helt slut och förbannade mitt snabba tempo. Man är så trött att man helst vill börja promenera. Men nej, jag saktade bara ner något. För att sedan öka igen när kraften kom tillbaka. För den kommer tillbaka - tro mig! Nästa dippen kom vid ca 8 km. Samma igen, sakta ner för att sedan öka igen. Jag hade hela tiden min kompis Nadine i sikte som sprang snabbare än mig (54:14 tror jag det blev för henne).

TSM
Bild lånad från zebrabild.com.

Idag började TSM-säsongen igen med en Run-Off på 6 km, styrketräning och föreläsning. Detta år är jag för första gången ledare för 4.30-gruppen. Det känns läskigt, pirrigt och otroligt roligt på en och samma gång. Bilden ovan är tagen av Micke Sjöblom under ledarutbilden förra helgen i Sollentuna. Här finns samtliga ledarporträtter.

Träningen framöver
Tränar just nu nästan dagligen. Förra veckan blev det 4 löppass, ett antal styrketräningspass och 2 gg cykling. Innan snön kommer ska löppassen utökas till minst 5 pass per vecka. Styrketräningen består av a) core, b) body pump och c) egna styrkeövningar för tex axlarna och bålen efter löppassen. Cyklingen är ju mest spinningen. Löppassen får sällskap av stavgångs-pass - måste tränar upp axlarna på uppförsbackar inför skidsäsongen.

Kosten
Under novembermånaden ska det köras LCHF. Innan den tuffa träningsperioden börjar vill jag gå ner några kilo.

Tiden...
...ja, den räcker inte till för att skriva många inlägg. Nu är klockan redan 23.30 och jag borde ha varit i sängen redan för en halv timme sedan. Det är just därför det inte kommer att bli många inlägg på denna blogg framöver. Familjen, träningen, kosten, vilan, arbetet bestämmer helt enkelt dagsrytmen. Finns ingen tid för bloggandet :)

Lycka till alla med träningen under vintern!

tisdag 20 september 2011

Hur ska man äta?

Denna fråga har jag ställt mig förr. Men då handlade det mera om vilken typ av "diet" alltså kost som är bäst? LCHF eller kolhydratrik, när man håller på med uthållighetsträning.

Frågan har gått runt i huvudet ännu mer sedan jag läste Jonas Coltings inlägg i hans blogg om hans brors Fredriks matvanor. Fredrik Colting äter nämligen mest råa produkter, råa ägg, lever, kött, kyckling, allt. Och då ska det vara av "bra kvalitet". Jag har funderat mycket på vad vi stoppar i oss. Jag har kanske mindre funderat över kolhydrat- eller fetthalten men mer över kvalitén på maten, kvalitén på råvarorna. Ämnet gjorde mig ännu mer fundersamt när jag tittade på en debatt på Filip och Fredriks "Breaking News" som handlade om de framtida epidemierna. En sakkunnig dam [...] från Karolinska trodde på att ökat penicillin-motstånd i våra kroppar kommer att skapa stora problem i framtiden. Operationer kan inte utföras längre då kroppen inte längre reagerar på penicillin, en enkel infektion kan inte botas längre, etc...

Jag har ju hört att höns (och säkert andra djur) får antibiotika för att göra dom mer tåliga när de vistas utomhus tex. Vad innehåller äggen då? Hur påverkas vi av alla bekämpningsmedel som lägger sig som ett tungt täcke på i princip allt som växer utomhus? Konserveringsmedel? När vi köper pålägg för vårt bröd som vi nu kanske har bakat hemma med enbart krav och ekologisk märkta varor, vad får vi då? Ost utan konserveringsmedel? Hittade 1 Grevé med enbart 1 E-nummer. Men det är klart, annars blir väl osten mögligt på en gång? borde kanske ha kollat på mögelostar direkt.... Salami utan socker och smakämnen? Hittade till slut italiensk, 10 år lufttorkat skinka som innehöll enbart kött och salt. Skinka från Italien - kanske av bra kvalitet men hur har dom det med djurskötseln därborta? Fodret? Hur bidrar mitt val till miljöpåverkan? Hade inte närproducerat skinka med griskött från svenska gårdar varit ett bättre val? Huvudet snurrar, jag tappar matlusten och aptiten.

Nej, det är inte lätt. Och nej, jag har inte blivit en "eko-tant" som ska bara klä sig i trasiga linnekläder och flytta till Rosenhill (inget emot linnekläder och Rosenhill!!!). Men man funderar ju. Ska kroppen prestera och framför allt mår bra livet ut så bör man kanske skänka en tanke på vilken sorts bränsle den använder och vilken kvalitet bränslet har.

Kvällens mål blir en klassiker i Garcia-huset: Kyckling med couscous och smaksatt crème fraiche. Hittade couscous från Saltå Kvarn, likaså torkade frukter från samma hus. Eko-persilja och kycklingens hemgård står på förpackningen (har dock ingen aning vad den åt till frukost). Smaksatt crème fraiche är en färdigprodukt från Arla (aja baja, kunde ha blandat själv med ekologisk honung, rosmarin och chèvre från granngården?).

Och kring all detta tänker man på människorna i södra Pakistan. Då ändras hela bilden och jag frågar mig inte längre hur jag ska äta utan blir oerhört tacksam för att man har något att äta överhuvudtaget.

tisdag 13 september 2011

Kebnekaise 2011



Misslyckat Kebnekaise-bestigning än en gång men underbart vecka i fjällen.

Så kan man nog sammanfatta vandringsveckan som började i Nikkaluokta och gick till Sälka via Kebnekaise Fjällstation och Singi och sedan tillbaka.

Jag älskar den svenska fjällen. Så är det bara!

Dag 1: Nikkaluokta - Kebnekaise Fjällstation

Gänget: Jan, Daniel, svågern Stefan, svägerskan Abbi, mamma

Ladjujaure

Den klassiska vyn med Tuolpagorni i mitten

Dag 2: Kebnekaise bestigning

Bestigningen fick avbrytas pga vädret. Vi hamnade i ett enda tjockt molntäcke...


Att ta sig över Kittelbäcken är en utmaning i sig.

Skolklassen vände pga dimman.


Dimma och snöregn. Ingen bra dag för en bestigning.

Dag 3: Kebnekaise - Singi

Dagen började med lite duggregn och slutade med nästan-storm (15 m/s) och hård regn. Enligt Tarfalas forskare hade det inte regnat så pass mycket på ett dygn sedan 10 år tillbaka.


Äntligen framme i Singistugorna. Några torra kläder hittades väl. Och te och whiskey värmde inifrån.

Dag 4: Singi - Sälka

Vi rustade med regnställ men fick inte en enda droppe på oss. Istället tittade solen fram. En härlig dag!



Det finns ju faktiskt inget bättre än frystorkat på fjällen!
(Som tur var så fick jag även mammas halva portion. Annars hade jag inte klarat mig.)

Oh så många renar vi såg denna gång. Vilka vackra djur...

Jåkkarna bar på mycket vatten. Det var inte så lätt att hitta ett bra ställe för vad.

Mamma var modig med hjälp av stavarna och Daniel. Abbi och Stefan letar fortfarande :)

Så vackert...

Kvällen vid Sälka stugan. Bastade i vedeldad bastu. Efteråt prövade jag ett bad i den iskalla jåkken. Fantastiskt. Helt underbart.

Dag 5: Tillbaka till Singi.

Vädret blev lite sämre igen. Men nu handlar ju inte vandringen bara om vädret ;-)

Raststugan där vi skulle laga mat (frystorkat så klart). Oh vad jag hade sett framemot det. Redan några minuter in på vandringen på morgonen hade magen börjat kurra. Så kom vi tjejer fram för att höra att killarna hade beslutat att vi skulle dra vidare direkt till Singi. Jag bröt nästan ihop. En kort snack-paus skulle vi göra. Jag raffade åt mig allt jag kunde men det räckte ju inte på långa vägar. Någon kilometer före dagsmålet Singi tappade jag rejält. Blev så otroligt trött att jag på allvar började fundera på att stanna och lägga mig in i riset för att sova. Efter 1,5 portioner frystorkat i stugan samt en fruktsoppa med mjölk som efterrätt vaknade jag något. Fruktansvärd!

Dag 6: Singi - Kebnekaise Fjällstation

Det är nog första gången jag fick uppleva Singi utan regn (ja, till och med solsken) och utan blåsväder. Alla började ta av sig. Senare under dagen fick kläderna åka på igen och så började det regna igen...


Vid Singistugorna.

Singi på morgonen



 Dag 7: Kebnekaise Fjällstation - Nikkaluokta

Solsken och den vackraste dagen på hela vandringen. Fin avslutning av veckan. Vi tjejerna tog båten över Ladjujaure och killarna gick istället (ca 5 kilometer tror jag det är, eller?). Killarna var framme före oss :D Vi njöt alla av renburgare och våfflor med grädde och hjortronsylt. Glupska jag fick inte bara både burgaren och våfflorna utan även halva mammas våffla och halva Daniels våffla.



Detta ser man inte varje dag!



I mål. Tyvärr...

Eftersom vi inte kom upp på Keb får vi väl börja att planera nästa resa upp. Hehe.

fredag 26 augusti 2011

Beslutsångest

!!!OBS!!! Varning för anstötande bilder i detta inlägg ;-)

Har blivit slimmare under de senast 2 åren, inte så mycket gått ner i vikt men fler muskler antar jag. Då kom det sig att mina vandringsbyxor har blivit riktigt pösiga. Det stör mig mera än att det är skönt.

Har hållit utkik efter tightare byxor och köpte ju ett par Fjällräven Karla för någon vecka sedan. Men som jag nu under Fjällräven Classic märkte är de inte så bra för just fjällen med all geggamojja som finns överallt. Hade iofs inte heller vaxat in dem så då tålde ingen väta alls.

När jag häromdan var hos Alewalds provade jag några byxor och tog hem ett par Bergans Kjerag Lady Pants.

Bild från www.bergans.no
Men nu råder beslutsångest. Ska jag verkligen behålla dem? De är tunnare än mina Haglöfs, kanske för tunna? Jag prövade dem med underställ och det fungerar alldeles utmärkt. Men det kan ju bli ordentligt kallt i fjällen? Slitstyrkan? De är klart skönare än mina stora, pösiga Haglöfs, rörligheten är betydligt större. Men det är ju en del pengar också. Är det verkligen värd det? Iofs går det säkert bra att använda dem till diverse vinteraktiviteter i och med att de sitter som tights nästan.

Fördelen med mina Haglöfs är:
- de har snölås (har iofs köpt ett par efterlängtade damasker)
- förstärkningen är bättre (damasker finns till nya bergans)
- fler fickor
- kan öppnas på sidan för bättre ventilation
- kan tas av utan att behöver ta av kängorna

Här kommer alltså några bilder:

Pösiga Haglöfs

Syns avståndet mellan mage och byxan? Drar jag åt så sitter de bra men då blir det väck.

Tighta Bergans.

Sitter perfekt, även rund magen.
Vad ska jag göra???

Bellmanstafetten torsdag

Laget från vänster: jag då (5), Marcus (4)+Heidi, Nadine (3), Johanna (2), Daniel (1)
Tja, vad ska man säga? Vi hade roligt som lag, kom på placering 21 - från slutet - men hade kul. Saker gick snett, oanade talanger uppdagades, tja, allt hände.

Jag sprang som nummer 5, sist alltså. Det är inget jag frivilligt ska göra om. Inte alls kul att vänta så pass länge. 17.33 började tävlingen. Jag räknade i snitt 30 minuter till alla. Kring 19.30 skulle det då bli min tur. Orolig mage hela dan, diaré (nervositet?). Gick först på toan vid 17.45 - tiden, andra gången precis innan jag skulle starta. Sen åt jag min joghurt (rysk joghurt, müsli, extra hasselnötter, blåbär, hallon), gott och mättande, för stunden i alla fall. Blev dock hungrig igen under loppet (vilket iofs inte är så konstigt för mig).

Man hejjar på andra i laget som går in i mål. När Marcus, löpare nr 4, startar kring 19.10 så börjar jag så smått värma upp. 19.30 beger man sig så småningom till växlingsområdet, man vet ju aldrig. Den där pojken har aldrig tidigare sprungit ett lopp, han kanske är riktigt bra? (Han var ganska bra, sprang in på 26.55.) Jag håller utkik, håller utkik.... ja, därborta, det liknar honom. Nej, icke. Den där killen sprang in i målet. Ingen Marcus...

19.45 har man anordnat en omstart. Det smäller och vi ger oss iväg, utan stafettpinne. Öppnar som dom flesta rätt så fort, 4.45-tempo. Men hittar snabbt in i en medelfart kring 5.10 kanske. Något för fort men tja, det blir säkert långsammare av sigsjälvt.


Tempodippen i början var jag helt omedveten om. 5.10 medelfart enligt klocka.
På grafen ser det något långsammare ut. Skärmdump Garmin Connect.

Strax före vätskekontrollen (2,5 km) hejjar jag på en tjej som har börjat gå. Jag tar inget vatten. Precis efter kontrollen börjar första svackan komma. Oj, vad jobbigt det här var. Dåliga tankar kommer: "när tar det slut?" "varför måste jag alltid plåga mig?". Det går segt. Nu när man tittar på graferna ser man mer varför det blir jobbigt: det börjar så sakta gå uppför.

Farten efter 2,5 går sakta ner... Skärmdump Garmin Connect.
På höjdprofilen för Bellmanstafettens bana ser man tydligt stigningarna, inga branta, inga långa, inga höga backar men varje liten höjning märks ju och man ska ha respekt, ska dela in loppet.

Banprofil Bellmanstafetten. Skärmdump Garmin Connect.
Och så började jag få håll igen. JAG FÖRSTÅR BARA INTE DETTA! Är inte håll något för ungdomar? Vad gör jag för fel? Benen orkar (om jag bara övertygar dem), konditionen finns (tror jag) men så får jag så mycket smärta i sidan. Fick till slut stanna helt och hållet för att snabbt hämta andan och få smärtan att gå över. Det gick också.

Sen kom sista kilometern. Hittills hade jag bara sprungit förbi dom få stackare som fanns kvar på banan. Men nu hörde jag någon flåsa bakom mig. Jag hade mycket gärna velat springa ifrån honom men smärtan satt fortfarande kvar och jag hoppades på att den skulle gå över om jag bara tog det lugnt några hundra meter. Man vill ju ogärna springa med håll in i målet, då ska det vara spurt. Fick alltså låta honom passera. Men så tog jag ändå rygg på honom.

Och när man kommer nära målområdet så finns ju ändå en annan vilja där. Skärpte mig, drog upp tempot igen. Ca 400 meter kvar stod underbara Elle och dottern Therese och hejjade. Vid ca 200 meter kvar så stod resten av laget och skrek! Då, ja då började jag kuta för fullt. Alla sprang med mig men Nadine sprang snabbast, fast hon fick inte springa om mig i alla fall.

Sista kilometern drog jag på tempot igen. Det ser ut som om jag stannade 2 gånger men det gjorde jag inte.
Märkligt. Sista 200 metrarna gick fort som attans. Skärmdump Garmin Connect.
Stannade klockan på 27.39, 5.05 km. Visserligen en ny PB för mig men inte det jag hade förväntat mig. Ville hamna under 27... I november sprang jag testlopp nr 1 med TSM, 4.96 km på 27,41. I maj sprang vi testlopp nr 2: 5.00 km, 27.21. Banan är faktiskt ungefär densamma som Bellman. Ingen stor förbättring alltså.

Tyvärr hade vi problem med överlämning av stafettpinnen. Marcus sprang rakt in i målet och funktionärerna observerade inte att han var löpare nr 4 och bad honom om stafettpinnen. Så stod jag där och väntade, klockan tickade. Min officiella tid är alltså 34.33 :'( Tja, vad ska man säga...

På lördag får jag en ny chans, då springer jag med ett annat lag. Får lägga upp en nu strategi, vill inte få håll, vill hålla hela vägen ut! Man kanske ska ta det lugnare med träningen imorgon. Tidigare idag gick jag en snabbpromenad på 1,5 timmar, sedan styrketränade jag i ca 40 minuter. Det kanske får räcka med lite lättare cykling och vandringen på Hellas på kvällen.

torsdag 25 augusti 2011

Bellmanstafetten nr 1


Ikväll är det dags för första upplagan av Bellmanstafetten. Jag springer som nr 5 och hoppas på en tid under 27 minuter / 5 km. Den sista löparen springer ju 5100 meter. Vill jag komma i mål på 27 minuter ska jag alltså springa i 5,17-fart. 5000 meter på 27 minuter innebär 5,24-fart. Kanske gå ut i 5,20-fart för att sedan öka mot slutet? Hoppas hoppas...

Morgonjogg och lite cykling med hunden

Morgonjogg är verkligen inget för mig. Orkade precis med 4 km och då fick jag lägga in lite gång. Men definitivt en nyttig erfarenhet och träning att springa på tomt mage och inga energier kvar i kroppen.

Cyklade sedan efter frukosten bort till cykelaffären för att få stänkskärmar och pakethållare monterad på MTB:n. Behöver ju pakethållare för att kunna montera Heidis hundkorg. Gjorde cyklingen till ett kort träningspass, pressade farten ordentligt, mjölksyran hälsade på. Fick totalt ihop 21 km.

Sedan gick första färden med hunden utmärkt. Jag vet att hon älskar att springa bredvid cykeln men att sitta och njuta i korgen verkade inte heller så dumt. Hon var cool-lugnt och sträckte nosen in i vinden. Verkligen fantastisk hund jag har.
Heidi i hundkorgen efter första cykelturen.
Korgen är köpt i Tyskland, hittade inga lämpliga här i Sverige. Priset, frakt, skärmar och pakethållare kostade lika mycket som cykeln som är inköpt på blocket! Och då var korgen budgetvarianten kan jag säga. Helt otroligt! Men den sitter stadigt på cykeln och redan denna vecka kommer jag ta med henne till Flottsbrobacken. Perfekt att cykla till motionsställen istället för att ta bilen!

tisdag 23 augusti 2011

Ändrade planer...

...för dagen.

Det blev först en stadig frukost. Hade till och med problem att äta upp allt? Rysk joghurt, müsli, färska blåbär och hallon samt extra hasselnötter. Mums!


Skjutsade sedan min man till jobbet och åkte vidare först till Alvik för att hämta lite tapeter och klister. Roligt nog så ska vi nämligen tapetsera om vårt sovrum, göra om hela sovrummet med möbler, tavlor, tyger.


Fick sedan spontant lust att åka vidare in till stan. Klockan var då strax före 10. Turen gick till? Ja? Just det, friluftsbutikerna Naturkompaniet och Alewalds. Stadium fick också ett besök. Spenderade alldeles för mycket pengar. Förhoppningsvis väl spenderade pengar.

Den stadiga frukosten höll fortfarande. Kännde inte än för lunchen. Unnade mig dock Wayne's Coffees frappe vanilla med grädde - oh så gott. Handlade mat för middagen och var hemma igen kl. 13.30. Ombyte och iväg till Hellasgården.

Jag valde 10-12 kilometersslingan, den gröna. Hade inte bestämt mig om det skulle bli 10 eller 12...
Det börjar rätt så harmlöst, lite backigt, ok, men stigarna är fina.

Klart att Heids var med!

Jepp. Det blev 12 km. 9 kvar.

Börjar redan bli "röttigare".

Och stigarna blir smalare. Heidi fick lite fri utgång.

Och varmt var det också.

Flera sten, rötter och uppåt.

Men fina badplatser fanns det också. Heidi passade på att dricka lite.

Uppför...
Nu, ca 4-5 km kvar till målet börjar allt på allvar.
Stigen försvinner och man ser den värsta stigningen framför sig.
Ingen stig men gröna prickar på stenar. Denna backe skulle jag ta springandes!!! Och det gjorde jag, om ens i slow motion.

De sista 2 kilometrarna var de tuffaste. Det var ren vilja att jag kunde slutföra.
Och en parkeringstid som höll på att gå ut.

Och så ska man visst ta hand om sina fötter har jag hört. Fick blåsan redan igår under intervallträningen. Bara dumt av mig att inte bryr sig om den. Nu är det ett faktum.
1:26h tog det för de 12 kilometrarna. Lite för långt... Kan bara instämma att idrotten är en färskvara. Dock ett bra pass, backigt och svettigt. Perfekt förberedning för Lidingöloppet (och Kebnekaise!).
Backarna på Hellasgårdens 12 kilometers-slinga. Skärmdump Garmin Connect.
Snabb dusch hemma,banan mellan tänderna, städning och så ringde det redan på dörren. Andreas kom med sina verktyg och började med fackmässigt uttryck på ansiktet granska våra väggar. Swips så hade han redan börjat med första väggen.

Ugnsbakat lax med pesto och pinjenötter, basmatiris och grönsallad med pumpafrön. Till efterrätt en smarrig fruktsallad med grädde. Och så avslutar vi dagen med Hell´s Kitchen, ett glas rödvin och några cashewnötter.

Kan visst vänja mig vid semester....