onsdag 29 juni 2011

Lunchlöpning

Lunchlöpning på drygt 5 km med ett snitttempo på 5.44 min/km. Det var alldeles för varmt för ett tröskelpass utan uppvärmning. Men mer tid fanns inte. Antingen nu eller inget alls.
Medan jag duschade och strök mina jeans så kokade de 4 färsk potatisarna. Lite smör på dem, sill, gräddfil och vässterbotten-knäcke. En mycket bra lunch för en sommardag som denna!


Snart går flyget till Tyskland. Där väntar en långhelg med föräldrarna, brorsan, kusinen och mostern. Vandringsshopping i den gigantiska outdoorbutiken Globetrotter i Köln, Spa, vandring runt Baldeneisee i Essen, god mat och avkoppling. Någon löptur lär det också bli.

Tschüssi.

Bra mat och sömn...

...bedömer jag som en av de 2 viktigaste ingredienserna för att må bra i både kropp och själ, prestera bra och för att uppnå sina mål.

Igår slog det mig lite grann. Tillsammans med kollegorna Hasse och Jesper tog vi oss runt samma slinga under lunchrasten. Det var mycket varmt i Södertälje men med lite delat draghjälp snittade vi på 5.59 på den 8 km:s långa runda (målet var 6-fart). Ingen hade så klart ätit lunch innan passet och så gick vi och köpte mat. Jag tog en låda sushi med en vaniljjoghurt och frukt. Hasse handlade 2 stora, ljusa mackor, en blåbärssmoothie och ett flertal bananer. Jag var lite arg på honom. Han hade inte ätit frukost och nu skulle denna lunch duga? Det fanns ju nästan noll näringsinnehåll i mackorna. Smoothien (och bananerna) innehåller visst ett stort antal vitaminer, antioxidanter och lite fiber men annars? Inget underlag för bra idrottslig prestation. Dagen innan hade han igen motionerat ihop över 50 000 steg. En sån karl behöver allt det goda han kan få: fetter, långsamma kolhydrater, proteiner och så går han att köpa ljusa mackor! Min lunch var kanske inte optimalt heller. Man hade säkert kunna byta ut risen till grönsaker eller åtminstone någon form av fullkorns-kolhydrat-variant.

Sedan tänkte jag: vem är jag som tillrättavisa honom? Jag som har ätit dåligt de senaste veckorna, vräkt i mig chips, cola light och vin? Druckit dåligt, fått huvudvärk och hoppat över träningspass? Så nu kommer min tillrättavisning:

Vi som motionerar på en högre nivå - ja, låt mig kalla det för det - har köpt ett helhetskoncept. Vi tränar inte bara kroppen utan måste även lära oss hur kroppen fungera, vad den behöver, näring, sömn. Träna oss i viljestyrka. Det fungerar inte att prioritera bort träningar, mat och sömn med dåliga förklaringar och ursäkter. Antingen, eller! Vill du vila så ta en vilodag/period. Men tillåt dig inte att äta skrap, att sitta framför TVn tills solen går upp igen. Bibehåll dina bra vanor men ta kanske en bok istället för hantlarna. Eller byt ut träningsform, testa något annat. Men bestäm dig innan hur du vill göra och inte när du kommer dit "äsch, jag ta en vilodag idag".

Sushin höll ju inte länge heller igår. Efter en stund blev jag hungrig igen och gick som en hungrig varv runt killarnas kontor. De kanske hade lämnat kvar en banan på skrivbordet? Till slut fick jag fil och müsli av Jesper. Oh så gott! Men ack vad värdelös svensk joghurt och fil är! Vi tror att low fat produkter är SÅÅÅ BRA! Joghurt eller fil med mer än 2 % fett finns ju knappt. Hur länge står man sig på en sån frukost/mellanmål?

Gick efter jobbet och köpte samma goda müsli, Det är AXAs müsli "Gold" som innehåller bl.a. hela hasselnötter. Tydligen är jag inte allergiskt mot hasselnötter och det smakade underbart. Påminde mig om nougat! Men istället för filen köpte jag vaniljkesella med 7,5% fett. En underbar frukost som kommer att hålla länge!

måndag 27 juni 2011

Energilösheten fortsätter

Just nu bör jag förbjuda alla att läsa denna blogg för just nu är jag allt annat än en inspiration (om jag någonsin har varit det för någon som hamnar här av ett misstag...). Ja, självförtroendet är också på topp!

Har verkligen svårt att sätta fingret på det. Är det allergin som suger min energi? Dåliga matvanor? Dåliga sovvanor? För mycket jobb? Alltihop? Det måste väl ändå ha varit igår när jag hamnade på lägsta punkten. Trodde att jag var "på väg upp igen" men redan 2 fina genomförda pass i veckan. I torsdags sprang vi 6 fina långintervaller à 3 minuter med 1 minuters vila med TSM. Snittfarten var ca 4.55. Och så såg jag framemot ett långpass i terräng med Henrik igår. Vi skulle springa Ursvik Extrem. Men efter lunchen smög sig huvudvärk på. Säkert på grund av för lite vätska och för lite sömn. När huvudvärken inte släppte senare fick jag ställa in passet. Tog istället en tupplur på 2 (!!!) timmar. Senare, när inte ens hunden ville leka satt jag mig med en påse chips och ett glas rött framför TVn. Film efter film avverkades och ögonen stängdes inte förrän klockan var mycket. Usch. Inget bra botemedel. Skäms!

Jag måste ta mig ur denna onda cirkeln. Kanske inte ha för höga ambitioner. En 3,5 km:s-runda duger fint. Bara sträcka lite på benen. Man kanske också ska börja laga mat igen? Och tvinga sig upp på morgonen, härda ut en dags trötthet för att senare på kvällen lägga sig tidigt?

Några dagars ledighet väntar i alla fall. Det kanske blir ordning på fröken då?

onsdag 22 juni 2011

Lunchlöpning

Idag var det primär för lunchlöpning med kollegorna Hasse (se förra inlägg) och Jesper. Drygt 9 km med snittfart 5.54 blev det. Jag skulle hålla en snittfart på 6 min/km. Det blev väl bra, eller? Det var lagom tufft för ett lunchpass. Nu har Hasse planer på att springa samma runda på 5-fart senare (i sommar antar jag???). Tufft, tufft.

Imorgon väntar styrketräning under lunchen - bodypumpen har sommarstängd nu, då får vi sysselsätta oss själva - och TSM-pass på kvällen. Långa intervaller står på schemat. Bra! Det tycker Annette om!

måndag 20 juni 2011

Orkeslös

Känner igen denna typ av "gäst" som smyger sig in i hjärnan. Det var i vintras han (eller "den") hälsade på rät så mycket. Anmält ibland, oftast oanmält men alltid ovälkommen. I vintras var det slaskigt, blåsigt, minusgrader, mörkt och snöfall. Nu är det varmt, luften är syresatt, vägarna fria från is och halka och dagarna långa. Man borde vara riktigt laddat, fullt med energi - ut, ut, ut - borde hela kroppen skrika.

Men icke. Inte idag i alla fall. Hänger det ihop med förra veckans långa jobbdagar (jobbar man in i natten så blir hela dygnet felvänt)? Dålig kost? Urladdning efter maran? Vet inte riktigt. Kanske en kombination av allt möjligt. Det är inte heller omöjligt att det börjar bli dags för "one of those days", nja, en såndär kvinnodag...

Hade redan bytt om, det kliade liksom i benen. Ville springa bort mot Älvsjöskogen, hitta en backe och köra 10-15 minuter backintervaller. Ett pass jag redan planerade för igår. Och allt i huvudet säger "ut, ut, ut, tänk inte, bara ut". Men likförbaskat tar man sig ändå inte ut, strosar omkring i lägenheten, letar fästningar på hunden, gosar med hunden, installerar nya uppdateringar på den nya datorn, surfar på hemnet....

Jag intalar mig att 3 pass enligt Lidingöloppets 3-timmars-program denna vecka får vara nog. Klämmer jag mot alla odds ändå in några fler pass så är det bara bra. Det får räcka för denna vecka. Punkt slut!

lördag 18 juni 2011

En halvmara före jobbet

Sådär galna var min kollega Hasse och jag i torsdags.

Hasse är en vältränat cyklist och fotbollspelare. Ibland får han även för sig att springa något milslopp - utan någon träning. Halv död brukar han anlända i mål sisådär 42 minuter senare. "Men kan du springa långt?" frågade jag honom en vacker fikarast? "Ja, det ska väl kunna vara möjligt" svarade han. Han lovade då att springa från Slagsta/Ekerö-färjan till jobbet i Södertälje, vilket ungefär är distansen av en halvmara.

Nu har det ju visat sig att jag också är lite halvgalen och gör han något sånt så vill jag ju gärna hänga på. Daniel skjutsade mig då i torsdags till färjan där jag mötte Hasse kl 6. Och så sprang vi.

Pigga och fräscha kollegor inför halvmaran.
Tidigare hade vi pratat om träningsupplägg inför detta. Något längre pass för Hasse hade inte skadat men den tiden fanns liksom inte. 2 km på asfalt hade han tränat innan och det gjorde ont! Nu var vi här, jag med en mara i benen för inte så länge sen och ett milspass 2 dagar tidigare, 1 hårt spinningpass dagen innan och Hasse med cykling till jobbet både i måndags och i tisdags och dubbel-fotboll dagen innan. Optimal laddning! NOT!

Vi hade gjort upp att jag jag skulle hålla tempot. Inget medeltempo, nej, jag skulle se till att vi inte springer för fort. Jag vet ju att man gärna vill springa fort i början för att man kan. Sedan går man in i väggen efter några kilometrar och det hela blir bara en plåga.

Efter ca 12 km började det gå tyngre. Men med lite pepptalk, strategi och depå-pauser tog vi oss till Södertälje efter exakt 2,5 timmar (20,85 km). Och fastän Hasse ser något plågat ut på bilden nedan så vill jag påstå att det var kul för bägge av oss.

Efter ca 20 km... Södertälje sjukhus i bakgrunden :)

Efter 25118 steg före jobbet belönade vi oss med en andra frukost, en rejäl sådan för Hasse. Fick veta då att han inte hade ätit någon frukost alls!

Hatten av för oss och särskild för kollegan! Jag är helt imponerat!

onsdag 15 juni 2011

Löptur med Cilla i ösande regn

Igår hade jag förmånen att träffa bloggkompisen Cecilia för en första löptur tillsammans. Hon är här i Stockholm för en mycket intressant kurs om hälsa och kost (som hon säkert kommer att berätta om på sin blogg) och då tog vi tillfället i akt att träffas utanför cybervärlden. Och vad passar bättre för 2 löpare än att ta en löprunda tillsammans? Ja, just det.

Innan rundan och så vet man nu också att man syns i mörkret :)

Vi möttes upp i Hammarby Sjöstad där Cilla bor hos sin bror. Jag hade tänkt mig att bjuda på den fina rundan "Söder runt" men det hela fallerade redan när vi skulle hitta från lägenheten till bron som för oss över till Södermalm. Nåväl, Cilla hade en mycket bra backupp-plan och så sprang vi mot Nacka/Älta.

Duggregn övergick till ösregn men det gjorde oss absolut ingenting! Den 10-kilometersrundan kändes alldeles för kort för att avverka allt som skulle diskuteras. Jag hade så många fler frågor och ämnen jag ville ta upp med Cilla men det får bli under nästa runda. Ett lyckades jag dock "pressa ur" henne: hur man utför stav(stak)-backträning inför kommande vasaloppet! Snart blir det en sväng till Alewalds för att inhandla stavar! Och sen bär det av mot Flottsbrobacken för hård stak-träning. Kanske ska man ta med dem på Fjällräven Classic-resan och stak-tränar där? Får se.

Ser redan framemot nästa runda!

lördag 11 juni 2011

93 km på cykel med Fredrikshof

Det var ingen piece of cake direkt, både klungkörning och konditionen hade jag dålig koll på i sommarvärmen. Vid ett tillfälle tappade jag och en äldre herre klungan och då var det i princip kört för oss. Men lika bra - för bort mot Tungelsta kom många jobbiga backar. Efter en riktig coca cola och 2 godisbitar (LCHF adjö) som jag njöt av i Tungelsta gick hemvägen lättare. Vi två körde rätt så bra ihop, snackade mycket cykel-nörd-snack. Det var kul.

Hoppas tillfället ges snart igen men resten av dagen måste jag vila nu. Vem vill bli sjuk av överansträngning?

Ville så gärna bidra med en fin bild på mig och cykeln men maken min hanterade inte mobilkameran på bästa sättet. Och så är jag ju så dåligt på att fota under resan/passet. Tycker det är lite småpinsamt. En annan gång.

fredag 10 juni 2011

TSM-pass. Once more.

Ja, äntligen. Man börjar ju få abstinens så fort TSM-passen tar slut! Hade samma problem i höstas efter halvmara-träningen. Det var ju därför jag sökte mig till Linnéa...

Uppvärmning och sedan fartlek. Vi lunkade i 6-fart 2 och 2 personer bakom vår ledare. Sedan ökade sista paret och körde om klungan på var sin sida och la sig först, bakom ledaren Stina som höll ett stadigt tempo. Sedan var det dags för nästa paret ett rusa förbi alla andra och lägga sig först. Osv. Vad kul det var! Dock var vi otroligt många i 2-timmarsgruppen. Jag tror dom sa att vi var 80 personer???

Idag fredag är det vandringsträning (9 kilo på ryggen) och studentskiva som står på programmet. Imorgon ska jag förhoppningsvis hänga på Fredrikshof på en cykel-runda?

torsdag 9 juni 2011

Full rulle igen

Efter en veckas latande så är det gamla vanliga nu återställt igen. Ikväll avverkas första TSM-passet inför halvmaran i 2-timmarsgruppen, på lunchen körde jag ett BP-pass där jag upptäckte att mina axelmusklar har förtvinat, igår på lunchspinningen spydde jag nästan och i måndags (nationaldagen) hann jag med 7 km distanslöpning och 36 km cykling mot Ekerö som kryddades av en SPD-vurpa på väg hem (för alla icke-cyeklnördar så är det en vurpa som uppstår av främst dumhet för att man inte har hunnit/tänkt på att ta ut fötterna ur sina SPD-pedaler).

Och så har man börjat vandringsträna igen. I början av augusti måste jag klara av att bära ca 15 km på ryggen (som sagt var, axlarnas muskler som är näst intill obefintliga). Igår började jag med att gå delar av min väg till jobbet med 5 kg på ryggen. Imorgon blir det då lite mer. Nästa vecka ännu mer, etc...

Nu är det hej och ho in till Stockholm - Stadion igen!

söndag 5 juni 2011

Nya planer efter Stockholm Marathon

Och så var det gjort igen. Det svider alltid lite att se pengarna försvinna från kontot men jag måste intala mig att det gäller en god sak, nämligen MIN HÄLSA. Jag kan inte träna bara "för att må bra". Jag behöver ha konkreta mål.

Orsasjön som jag cyklade igår följde med i förbifarten. Hasse, min kollega, tippsade om loppet och eftersom vi ändå skulle till Dalarna så var saken avfjort. 

Orsasjön. Bild lånat av http://www.solleroif.se/siljan-runt/
Och för att träning i grupp är så rolig har jag återigen anmält mig till TSM-träningarna under sommaren. Denna gång i 2-timmarsgruppen (klara Stockholm Halvmarathon under 2 timmar). Det är en kanon stämning på TSM. Visserligen kostar träningen mer än tex en klubb men för mig passar det klart bättre. På IF Linnéa har det många gånger varit så att ledare för de långsamma löpare saknas och så får man antingen hänga på en snabbare grupp eller köra själv. Mitt sista pass med IF Linnéa var nästintill traumatisk (nä nu överdriver jag ju så klart men ändå).
Sista långpasset med TSM. Göran och jag är så glada att få vara med på bild.
Bild: med vänlig tillåtelse av Micke Sjöblom via www.zebrabild.com.



4.30-gruppen under uppvärmningen inför snabbdistans.
Bild: med vänlig tillåtelse av Micke Sjöblom via http://www.zebrabild.com/.
Har inte anmält mig till Stockholm Halvmarathon, funderar fortfarande. Men TSM-träningen kommer dock väl tillpass för Lidingöloppet 30K. Jag startar i Klassikergruppen, nr 7. Jepp. Detta blir förhoppningsvis startskottet för min klassiker.

Och så fick man ju självklart panik när nyheten kom ut: Vasaloppet är fulltecknat! Nej! På direkten anmälde jag mig till Öppet Spår.

TSM-träningen startar alltså nu på torsdag. Det blir fortsatt hård löpträning. Men nya moment tillkommer i form av mera cykling och kanske börjar man med en simnings-smygstart?

The afterlife


Wikipedia: "Afterlife - also referred to as life after death, the Hereafter, the Next World, or the Other Side" eller "ett liv efter första maran". För död är jag definitivt inte.

Varning för ett långt inlägg!

Lika bra som jag var förberedd för maran med allt vad det innebar lika lite var jag förberedd för dagarna som följde. Med ingen plan i hande körde jag på känsla.

I söndags (alltså för exakt en vecka sedan) hade jag fortfarande ont i benen, i höften. Det blev en total vilodag, antal steg var minimala...

I måndags kändes det redan mycket bättre, kände av mina höfter men benen mådde bra. Då drog Daniel och jag ut för ett återhämtningsjogg på drygt 4,5 km.

I tisdags var höftsmärtan nästan borta och det kliade i benen igen. Det blev ett morgonjogg på 5 km. Tempot var redan betydligt högre än dagen före.

I onsdags kunde jag ju inte missa spinningen och eftersom ingen mara stod på schemat så tog jag i för kung och fosterland (man vill ju utvecklas).

I torsdags kunde vi bege oss till fina Dalagården som vi fick låna av släkten Segerberg.

Dalagårdens huvudbyggnad.
"Om Leksand är Dalarnas hjärta så är Dalagården Leksands hjärta", något liknande läste jag i gårdens gästbok. Ro och frid är bara två ord som beksriver orten, tidigare ett flickpensionat.
Djursjön ligger alldeles intill gården.

Improviserat middag på torsdag kväll efter ankomst med fil, ost/marmeladmacka, choklad och vin. I bakgrunden syns annexet som rymmer garaget och en fin lägenhet.

Försökte fånga den magiska stämningen med det glittrande vattnet i bakgrunden men bilden blev lika suddig som jag var efter några glas vin...
I fredags kicklade det igen i benen och vi prövade en kort runda i skogen. Dock ingen höjdare att jogga i 25 grader!


Fötterna doppades i svalt vatten, bra för återhämtning.
En kort dusch och så körde vi iväg mot Leksand. Lunch skulle det bli där. Men så bestämde vi oss spontant för ett besök i mysiga Tällberg och åt en lyxlunch där: Sopplunchen för 90:- bestod av en buljongsoppa med nybakat tunnbröd och messmör. Efteråt hälsade vi på min kollega i Rättvik.




I lördags, igår alltså, var det då äntligen dags! Siljan runt - Orsasjön! Cykeltävlingen som gick runt Orsasjön. Mitt allra första cykellopp.

Dagen före hämtade vi nummerlappen i Sollerö, start och mål av Siljan runt-tävlingen. Jag valde den kortaste distansen på 7 mil. Hela loppet runt Siljan är på 16 mil. Nästa år... När jag frågade vid informationen om vägen skulle vara utmarkerad i fall man tappade klungan så fick jag följande tillrättavisning: "Hörru du! Det här är ingen tävling, det är ett motionslopp. Alla kör precis sitt eget tempo. Tappar du en klunga så väntar du in nästa klunga." Haha, ett lopp som inte är en tävling - tjena!

Vi skulle starta kl. 9 på morgonen. Cykeln var redan klart inpackat i bilen, allt förberedd. När jag äntligen fick en parkeringsplats vid Sollerö IP så fixade jag det sista: toabesök, inköp av snygga cykelglasögon till specialpris, sätta ihop cykeln, byta skor och bort mot startområde. Vid startområdet fanns redan en lång kö av alla som skulle cykla den korta distansen. När start"skottet" gick så började kön långsamt röra sig emot starten. Det var verkligen en blandat bild: några var i full cykelmondering - perfekt outfit, fin racer, snygg allting - vissa hade vald sin mountainbike, vissa siktade tydligen på en utflykt och syntes i jeans och vanliga cyklar med pakethållare och korgar (kan inte klanta dem, vädret var toppen, omgivningen superfin, en perfekt dag för en utflykt).
Lång cykelkö inför starten.


Jag stiftade bekantskap med en ensam tjej från Vallentuna och när vi äntligen kom iväg hängde jag på henne några kilometrar. Hon hade ett rätt så högt tempo vilket medförde att vi (som hade startat bland de sista 20 personer) cyklade om halva startfältet. Sedan hittar man sitt tempo, ett behagligt tempo.

Efter ett tag kom en snabb klunga förbi. "Dom hänger jag på", tänkte jag och fick genast upp tempot! Vad fort det går när man cykla i klungan! Vi plockade säkert ett 50-tal placeringar till. Jag funderade över om det alltid är samma person som drar? Det känns ju taskigt. 10 personer bara hänger på en enda som får kämpa på... Hann inte fundera klart innan en av de främre vurpade! Då sprack klungan. Vissa stannade och frågade hur det hade gått, vissa cyklade vidare. Jag stannade men konstaterade snabbt att det inte var mycket man kunde göra. Han hade några kompisar med sig som hjälpte honom.

Då var jag ensam igen. Skulle man ligga på mjölksyrenivån eller ska man ta det lugnt? Ska jag dra på backarna eller hänger på en lugnare cyklist? Nääää jag drog på och plockade ytterligare placeringar. Depå 1 kom efter 35 km, strax efter jag hade tappat min klunga. Vad fort det gick, redan hälften avklarat. Jag stoppade i mig en halv banan och en mugg sportdryck. Några av klungan anlände när jag skulle vidare, såg inte han som hade trillat. Hoppas det gick bra för honom... :(

I Mora höll jag nästan på att cykla fel, skyltarna hade blåsts åt fel håll. Men så inväntade jag några andra som visste vägen. Tyckte även att jag hade problem med cykeln, tyckte att den svajjade. Men det var nog bara min imagination.

Och så var det ju såååå blåsigt i helgen. Vi hade visserligen inga tromber men jag fick hålla i styret ordentligt för att inte blåsa omkull. Rev då även upp handen - man bör ha handskar för att undvika skavsår. Ja ja man lär sig allteftersom. Så var det alltså jag mot vinden. Eller NEJ, märkte att någon ligger bakom mig: en äldre herre hade tagit skydd och hängde på mig. Så trevligt, då var vi två helt plötsligt. Han var så pigg så och vi turades om med dragningen. Det var inte många ord vi bytte. Det var liksom underförstådd att vi hjälps åt.

Depå 2 kom vid 55 km. Herren och jag stannade tillsammans och drack en kopp sportdryck. bara 15 km kvar. Det är ju ingenting! Och det var ingenting, inte för mig i alla fall. Herren var nu rejält trött, jag höll på att tappa honom hela tiden. Stackarn. Fick vänta på honom och plocka upp honom lite här och var. Mina ben kändes bara så fräscha! Jag hade lite ont i axlarna och så klart handen mådde inte bra med såret men det var inget att grina över. Klarar man en marathon så är detta peanuts!

Och så såg vi då Sollerö kyrka, målet. Jag försökte uppmuntra Herren till en slutspurt men han var helt slut och tackade för sig. Jag kom i mål efter 2:36:10. Det ger en genomsnittshastighet på 26:92 km/h och en placering 51 av 387 (kom in som 18:e tjej, vet inte av hur många). Och så fick man en fin Dalahäst vid målgången. Herren kom också så småningom. Vad gullig han var "Hade det inte varit för din draghjälp så hade jag fortfarande varit i Orsa nu", sa han, och jag tyckte att han drog mig.
Målområdet

Halftrött cyklist med nya glasögon. Skarfen var mot drag i nacken.

Varsamt nerlagt Bianchi efter trogen tjänst.
Det var en otrolig rolig upplevelse som jag ville göra om direkt! Fler cykelturer lär det bli under sommaren. Har redan tagit kontakt med Fredrikshov. Får se om man passar in där...

Vad väntar nu då?