fredag 26 augusti 2011

Beslutsångest

!!!OBS!!! Varning för anstötande bilder i detta inlägg ;-)

Har blivit slimmare under de senast 2 åren, inte så mycket gått ner i vikt men fler muskler antar jag. Då kom det sig att mina vandringsbyxor har blivit riktigt pösiga. Det stör mig mera än att det är skönt.

Har hållit utkik efter tightare byxor och köpte ju ett par Fjällräven Karla för någon vecka sedan. Men som jag nu under Fjällräven Classic märkte är de inte så bra för just fjällen med all geggamojja som finns överallt. Hade iofs inte heller vaxat in dem så då tålde ingen väta alls.

När jag häromdan var hos Alewalds provade jag några byxor och tog hem ett par Bergans Kjerag Lady Pants.

Bild från www.bergans.no
Men nu råder beslutsångest. Ska jag verkligen behålla dem? De är tunnare än mina Haglöfs, kanske för tunna? Jag prövade dem med underställ och det fungerar alldeles utmärkt. Men det kan ju bli ordentligt kallt i fjällen? Slitstyrkan? De är klart skönare än mina stora, pösiga Haglöfs, rörligheten är betydligt större. Men det är ju en del pengar också. Är det verkligen värd det? Iofs går det säkert bra att använda dem till diverse vinteraktiviteter i och med att de sitter som tights nästan.

Fördelen med mina Haglöfs är:
- de har snölås (har iofs köpt ett par efterlängtade damasker)
- förstärkningen är bättre (damasker finns till nya bergans)
- fler fickor
- kan öppnas på sidan för bättre ventilation
- kan tas av utan att behöver ta av kängorna

Här kommer alltså några bilder:

Pösiga Haglöfs

Syns avståndet mellan mage och byxan? Drar jag åt så sitter de bra men då blir det väck.

Tighta Bergans.

Sitter perfekt, även rund magen.
Vad ska jag göra???

Bellmanstafetten torsdag

Laget från vänster: jag då (5), Marcus (4)+Heidi, Nadine (3), Johanna (2), Daniel (1)
Tja, vad ska man säga? Vi hade roligt som lag, kom på placering 21 - från slutet - men hade kul. Saker gick snett, oanade talanger uppdagades, tja, allt hände.

Jag sprang som nummer 5, sist alltså. Det är inget jag frivilligt ska göra om. Inte alls kul att vänta så pass länge. 17.33 började tävlingen. Jag räknade i snitt 30 minuter till alla. Kring 19.30 skulle det då bli min tur. Orolig mage hela dan, diaré (nervositet?). Gick först på toan vid 17.45 - tiden, andra gången precis innan jag skulle starta. Sen åt jag min joghurt (rysk joghurt, müsli, extra hasselnötter, blåbär, hallon), gott och mättande, för stunden i alla fall. Blev dock hungrig igen under loppet (vilket iofs inte är så konstigt för mig).

Man hejjar på andra i laget som går in i mål. När Marcus, löpare nr 4, startar kring 19.10 så börjar jag så smått värma upp. 19.30 beger man sig så småningom till växlingsområdet, man vet ju aldrig. Den där pojken har aldrig tidigare sprungit ett lopp, han kanske är riktigt bra? (Han var ganska bra, sprang in på 26.55.) Jag håller utkik, håller utkik.... ja, därborta, det liknar honom. Nej, icke. Den där killen sprang in i målet. Ingen Marcus...

19.45 har man anordnat en omstart. Det smäller och vi ger oss iväg, utan stafettpinne. Öppnar som dom flesta rätt så fort, 4.45-tempo. Men hittar snabbt in i en medelfart kring 5.10 kanske. Något för fort men tja, det blir säkert långsammare av sigsjälvt.


Tempodippen i början var jag helt omedveten om. 5.10 medelfart enligt klocka.
På grafen ser det något långsammare ut. Skärmdump Garmin Connect.

Strax före vätskekontrollen (2,5 km) hejjar jag på en tjej som har börjat gå. Jag tar inget vatten. Precis efter kontrollen börjar första svackan komma. Oj, vad jobbigt det här var. Dåliga tankar kommer: "när tar det slut?" "varför måste jag alltid plåga mig?". Det går segt. Nu när man tittar på graferna ser man mer varför det blir jobbigt: det börjar så sakta gå uppför.

Farten efter 2,5 går sakta ner... Skärmdump Garmin Connect.
På höjdprofilen för Bellmanstafettens bana ser man tydligt stigningarna, inga branta, inga långa, inga höga backar men varje liten höjning märks ju och man ska ha respekt, ska dela in loppet.

Banprofil Bellmanstafetten. Skärmdump Garmin Connect.
Och så började jag få håll igen. JAG FÖRSTÅR BARA INTE DETTA! Är inte håll något för ungdomar? Vad gör jag för fel? Benen orkar (om jag bara övertygar dem), konditionen finns (tror jag) men så får jag så mycket smärta i sidan. Fick till slut stanna helt och hållet för att snabbt hämta andan och få smärtan att gå över. Det gick också.

Sen kom sista kilometern. Hittills hade jag bara sprungit förbi dom få stackare som fanns kvar på banan. Men nu hörde jag någon flåsa bakom mig. Jag hade mycket gärna velat springa ifrån honom men smärtan satt fortfarande kvar och jag hoppades på att den skulle gå över om jag bara tog det lugnt några hundra meter. Man vill ju ogärna springa med håll in i målet, då ska det vara spurt. Fick alltså låta honom passera. Men så tog jag ändå rygg på honom.

Och när man kommer nära målområdet så finns ju ändå en annan vilja där. Skärpte mig, drog upp tempot igen. Ca 400 meter kvar stod underbara Elle och dottern Therese och hejjade. Vid ca 200 meter kvar så stod resten av laget och skrek! Då, ja då började jag kuta för fullt. Alla sprang med mig men Nadine sprang snabbast, fast hon fick inte springa om mig i alla fall.

Sista kilometern drog jag på tempot igen. Det ser ut som om jag stannade 2 gånger men det gjorde jag inte.
Märkligt. Sista 200 metrarna gick fort som attans. Skärmdump Garmin Connect.
Stannade klockan på 27.39, 5.05 km. Visserligen en ny PB för mig men inte det jag hade förväntat mig. Ville hamna under 27... I november sprang jag testlopp nr 1 med TSM, 4.96 km på 27,41. I maj sprang vi testlopp nr 2: 5.00 km, 27.21. Banan är faktiskt ungefär densamma som Bellman. Ingen stor förbättring alltså.

Tyvärr hade vi problem med överlämning av stafettpinnen. Marcus sprang rakt in i målet och funktionärerna observerade inte att han var löpare nr 4 och bad honom om stafettpinnen. Så stod jag där och väntade, klockan tickade. Min officiella tid är alltså 34.33 :'( Tja, vad ska man säga...

På lördag får jag en ny chans, då springer jag med ett annat lag. Får lägga upp en nu strategi, vill inte få håll, vill hålla hela vägen ut! Man kanske ska ta det lugnare med träningen imorgon. Tidigare idag gick jag en snabbpromenad på 1,5 timmar, sedan styrketränade jag i ca 40 minuter. Det kanske får räcka med lite lättare cykling och vandringen på Hellas på kvällen.

torsdag 25 augusti 2011

Bellmanstafetten nr 1


Ikväll är det dags för första upplagan av Bellmanstafetten. Jag springer som nr 5 och hoppas på en tid under 27 minuter / 5 km. Den sista löparen springer ju 5100 meter. Vill jag komma i mål på 27 minuter ska jag alltså springa i 5,17-fart. 5000 meter på 27 minuter innebär 5,24-fart. Kanske gå ut i 5,20-fart för att sedan öka mot slutet? Hoppas hoppas...

Morgonjogg och lite cykling med hunden

Morgonjogg är verkligen inget för mig. Orkade precis med 4 km och då fick jag lägga in lite gång. Men definitivt en nyttig erfarenhet och träning att springa på tomt mage och inga energier kvar i kroppen.

Cyklade sedan efter frukosten bort till cykelaffären för att få stänkskärmar och pakethållare monterad på MTB:n. Behöver ju pakethållare för att kunna montera Heidis hundkorg. Gjorde cyklingen till ett kort träningspass, pressade farten ordentligt, mjölksyran hälsade på. Fick totalt ihop 21 km.

Sedan gick första färden med hunden utmärkt. Jag vet att hon älskar att springa bredvid cykeln men att sitta och njuta i korgen verkade inte heller så dumt. Hon var cool-lugnt och sträckte nosen in i vinden. Verkligen fantastisk hund jag har.
Heidi i hundkorgen efter första cykelturen.
Korgen är köpt i Tyskland, hittade inga lämpliga här i Sverige. Priset, frakt, skärmar och pakethållare kostade lika mycket som cykeln som är inköpt på blocket! Och då var korgen budgetvarianten kan jag säga. Helt otroligt! Men den sitter stadigt på cykeln och redan denna vecka kommer jag ta med henne till Flottsbrobacken. Perfekt att cykla till motionsställen istället för att ta bilen!

tisdag 23 augusti 2011

Ändrade planer...

...för dagen.

Det blev först en stadig frukost. Hade till och med problem att äta upp allt? Rysk joghurt, müsli, färska blåbär och hallon samt extra hasselnötter. Mums!


Skjutsade sedan min man till jobbet och åkte vidare först till Alvik för att hämta lite tapeter och klister. Roligt nog så ska vi nämligen tapetsera om vårt sovrum, göra om hela sovrummet med möbler, tavlor, tyger.


Fick sedan spontant lust att åka vidare in till stan. Klockan var då strax före 10. Turen gick till? Ja? Just det, friluftsbutikerna Naturkompaniet och Alewalds. Stadium fick också ett besök. Spenderade alldeles för mycket pengar. Förhoppningsvis väl spenderade pengar.

Den stadiga frukosten höll fortfarande. Kännde inte än för lunchen. Unnade mig dock Wayne's Coffees frappe vanilla med grädde - oh så gott. Handlade mat för middagen och var hemma igen kl. 13.30. Ombyte och iväg till Hellasgården.

Jag valde 10-12 kilometersslingan, den gröna. Hade inte bestämt mig om det skulle bli 10 eller 12...
Det börjar rätt så harmlöst, lite backigt, ok, men stigarna är fina.

Klart att Heids var med!

Jepp. Det blev 12 km. 9 kvar.

Börjar redan bli "röttigare".

Och stigarna blir smalare. Heidi fick lite fri utgång.

Och varmt var det också.

Flera sten, rötter och uppåt.

Men fina badplatser fanns det också. Heidi passade på att dricka lite.

Uppför...
Nu, ca 4-5 km kvar till målet börjar allt på allvar.
Stigen försvinner och man ser den värsta stigningen framför sig.
Ingen stig men gröna prickar på stenar. Denna backe skulle jag ta springandes!!! Och det gjorde jag, om ens i slow motion.

De sista 2 kilometrarna var de tuffaste. Det var ren vilja att jag kunde slutföra.
Och en parkeringstid som höll på att gå ut.

Och så ska man visst ta hand om sina fötter har jag hört. Fick blåsan redan igår under intervallträningen. Bara dumt av mig att inte bryr sig om den. Nu är det ett faktum.
1:26h tog det för de 12 kilometrarna. Lite för långt... Kan bara instämma att idrotten är en färskvara. Dock ett bra pass, backigt och svettigt. Perfekt förberedning för Lidingöloppet (och Kebnekaise!).
Backarna på Hellasgårdens 12 kilometers-slinga. Skärmdump Garmin Connect.
Snabb dusch hemma,banan mellan tänderna, städning och så ringde det redan på dörren. Andreas kom med sina verktyg och började med fackmässigt uttryck på ansiktet granska våra väggar. Swips så hade han redan börjat med första väggen.

Ugnsbakat lax med pesto och pinjenötter, basmatiris och grönsallad med pumpafrön. Till efterrätt en smarrig fruktsallad med grädde. Och så avslutar vi dagen med Hell´s Kitchen, ett glas rödvin och några cashewnötter.

Kan visst vänja mig vid semester....





måndag 22 augusti 2011

Tusingar på kvällen

Att springa tusingar - tusen meters intervaller - på kvällen, efter en mycket god middag är inget jag kan rekommendera. Men vad ska man göra?! Genom mitt slöande hann jag inte springa innan middagen. Då ställs man inför det svåra valet, antingen hoppar man över passet (kör det dan efter kanske) eller så biter man i det sura äpplet.

Maten guppade först i magen och sedan kände jag en del i tarmsystemet. Svågern Stefan som gjorde mig sällskap hade i början samma problem. Men vi fick i alla fall ihop 5 stycken intervaller. Stefan hade en circa fart på 4.40 och jag sprang i 4.54 - 5 fart, circa (utan att spy upp maten - gjorde vi något fel? tog vi inte ut oss tillräckligt?). Är man så dum och kan inte riktigt hantera sin fina GPS-klocka så får man leva med ungefärliga värden. Nåja, spelar ingen större roll. Det var ett bra pass som började i regn och slutade i härligt syresatt luft med blå himmel (eller det som syntes i mörkert). Totalt blev det 9,5 km (inklusive uppvärmning och nedjogg).

Ja, nu börjar det bli mörkt. Hösten kommer med stormsteg. Några av träden i gården har redan fått röda löv. Höstens planer? Tja, vi får väl se ;-) Imorgon börjar vi med morgonjogg igen. Ska sedan ta mig ett sväng till gymmet för lite styrka. Förhoppningsvis hinner jag med Hellas-milen också. Behöver ju backar som sagt och det finns det gott om på Hellasgården.

Morgonjogg

Jag är ingen morgonmänniska men denna sista semestervecka ska jag prova att börja dagen med morgonjogg. Hela 2 km blev det imorse! :) (Lite frustrerande när man upptäcker att en viss runda är bara hälften av det man trodde...)

lördag 20 augusti 2011

Keb-träning igen


Keb-träning / Lidingölopp-träning / Styrketräning - TRÄNING. Fick höra av min kille att det inte ger något att gå upp och ned på Flottsbrobacken (tror dock nu i efterhand att han bara sa så för att slippa). Blev lite deppat och måste nu bevisa motsatsen.

Idag hade vi verkligen tur med vädret. Regnigt, blåsigt, ett riktigt kanonväder för att träna utomhus. Och för att träna psychet. Det nämligen ställdes på ett hård prov:

Alltid lika glad make när träningen sker vid fint väder ;)
Hunden brydde sig faktiskt inte mycket. Kanonvovve jag har!
Jag påverkas mindre av vädret. Daniel fick "ont" på diverse ställen efter andra gången och hoppade över sista stigningen. Det blev 3 gånger för mig plus längtan till mer...



Skärmdump från Garmin Connect.

Att gå på nya vägar


Eller att prova nya löprundor...

Ibland är det skönt att ta samma gamla vanliga runda, att inte behöva tänka efter. Man kan vägen, vet vart det leder, känner varenda sväng, varenda backe. Men ibland, ja, ibland kan det vara spännande att prova något nytt.

Jag har hört att det finns en motionsslinga vid Sundby Gård i Huddinge. Det ligger ju så att säga på samma gata som vi bor på. Självklart att man måste prova den. Jag hade ingen aning om längd eller hur kuperat slingan är. Grus? Asfalt? Blandat? Stigar? Hade inte ens någon aning vart exakt den skulle gå.

Nåja, det var en kort och kuperat slinga på nästan exakt 2 km. Jag sprang den 2 gånger. Totalt blev det 4,7 km. Det kan man leva med som första pass på länge och med lite av förkylningen kvar i kroppen. Det är ju ca 6 km från mitt hem till Sundby Gård. Mmmmhhh... lagom för ett trevligt långpass med lite backträning? Inte så dumt.


Kort men kuperat slinga. Skärmdump från Garmin Connect.

Skärmdump Garmin Connect.

torsdag 18 augusti 2011

Keb-träning

Jag har plågats av en förkylning den sista veckan men nu börjar det gå uppåt igen. Jag tror att jag kan våga mig ett lugnt löppass imorgon. Men igår var det gå-backträning som stod på schemat.

Vi var 3 vandrare som packade ryggan (13 kg i min) och åkte till Flottsbrobacken: Daniel, Jan och jag (och Heidi var ju såklart med). Upp och ner 3 gånger blev det. Flottrbrobacken har en stigning på ca 100 meter. Träningens syfte är att förbättra musklerna och konditionen inför bestigningen av Kebnekaise i september. På lördag upprepas passet. Det är tuffare än man tror: stigningen är brant och det ger bra med mjölksyra i benen. Synd att jag har tappat bort mitt pulsband, hade varit intressant att mäta pulsen, jag flåsade ordentligt. Kan vara förkylningen som gör sig påminnt.

Vi kanske orkar 4 gånger på lördag? Ska försöka att peppa resten.

De tre ambitiösa vandrare (inför fjolårets fjällvandring). Foto: Zenitha Segerberg

måndag 15 augusti 2011

Fjällräven Classic 2011 på silvertid


Då var det gjort, hunden Heidi och jag gick Fjällräven Classic på 3,5 dagar, 82 timmar. Det var en pers men en otrolig känsla att komma in i mål med alla jubelrop. Kunde inte undvika att fälla en tår.

Vi landade i Kiruna, fredag under förmiddagen och fick skjuts till Camp Ripan i Kiruna, Fjällräven Classics samlingspunkt. Där checkade alla in, fick mat, gas, information och kunde handla det sista hos Naturkompaniet. Väderrapporten förutspådde inget fint väder. Då kom det sig att en duktig säljare på Naturkompaniet sålde en värmelykta till mig, den skulle värma upp tältet och avlägsna fukten i tältet. Måste säga att det var en kanon investering.


Ovan: Primus Micron Lantern, håller tältet torrt och varmt. Foto lånat från Naturkompaniet.
Nedan: Heidi vid incheckningen, Camp Ripan.

Vi startade lördag morgon kl. 9 i Nikkaluokta och tältet skulle slås upp vid Kebnekaise fjällstation. En etapp på 19 km. Dag 2 skulle gå från Keb till Sälka, 27,5 km. Dag 3 Sälka - Alesjaure, 26,5 km och dag 4 Alesjaure - Abisko, 35 km, den längsta etappen.

DAG 1
Ryggan vägdes i Nikkaluokta: 16 kg. Starten var trångt och roligt. Alla var laddade. Tempot var högt, man ville komma fram.
Första lunchen med det nya köket gick alldeles utmärkt, Heidi passade på att ta en liten tupplur.






Redan vid 14:30 var vi framme vid Kebnekaise fjällstation och fick vår första stämpel i Vandringspasset. Solen sken och vi pausade 1 timme, samtalade med andra. Men skulle vi redan slå upp tältet? Jag blev inspirerat av många andra som skulle ta sig vidare till Singi.
Kebnekaise fjällstation

Vi hade inga riktiga planer om vi skulle komma fram enda till Singi eller slå upp tältet mittemellan. Det började mulna på och till slut började regnet komma. Det blåste även ganska kraftigt. "Bakom nästa kullen måste stugorna synas", "bakom nästa hörnet syns säkert Singi". Så tänkte jag hela tiden och körde på. Drack knappt, åt inget, pausade inte. De sista kilometrarna var otroligt tuffa och jag var bara en skugga av migsjälv. Heidi såg också trött ut men ville alltid vidare. Vi fick draghjälp av diverse medvandrare när vi till slut nådde Singi vid 8-tiden måste det ha varit. Jag mådde illa, var helt slut och tydligen uttorkat. Fick vätskeersättning och en tunnbrödsrulle med renkött av funktionärerna. Det regnade och blåste fortfarande. Roligt, nu skulle man orka slå upp tältet. En trevlig schweizisk tjej skulle hjälpa mig, jag sa åt henne att jag skulle hitta henne, hon kunde gå före, det var ju så kallt. Men sen hittade jag inte henne och orkade inte heller leta. Jag tog den första bästa tältplatsen och fick hjälp av en herre med att fästa linorna på stenar. Det var inte lätt att få upp tältet själv, grinade och frågade migsjälv vad jag egentligen höll på med. Heidi satt blöt på marken och darrade. Stackarn. Sen föll vi bara in i sovsäcken och genomgick vår första, kalla och blåsiga natt i fjällen.
Efter Kebnekaise

Mot Singi, det mulnar på...

Singi, dag 2, blåsig och småfuktig...

Singistugorna

DAG 2
Dag 2 började med mycket blåsigt väder men vi hade tur, det regnade inte. Heidi ville iväg, det var ju inte roligt att sitta stilla och frysa. Den första etappen gick till Sälka dit vi kom vid 14-tiden. Dagbokanteckningar: "Regn, solksken, svett, kyla - allt. Sälka är fint som alltid. Det bjuds på kakor och kaffe." Jag vilade ca 1 timme i Sälka innan vi gick vidare mot Tjäktja.

Skulle vi orka gå över passet eller slå upp tältet innan passet? Nej, vi slåg upp tältet vid sjön/jåkken innan passet. Redan 2 tält var uppsatta och fler blev det under kvällen. Tältplatsen var otroligt vackert och Heidi njöd av några minuters fri utgång, rullade runt i riset och kutade över ängarna. Måsarna skrek, vattnet porlade. Fin stämning med lite sol och duggregn. Jag lyckades också sätta upp min vämelykta och det blev riktigt mysigt i tältet med värmen, en kopp te och lite cognac. Vilket härligt liv...




DAG 3
Natten var dock mindre angenämt: min fantasi började blomma för fullt och jag hörde vargar utanför tältet som var ute efter Heidi. Stoppade Heidi alltmer in i min sovsäck för att dölja hennes ljuvliga doft. Hon märkte inget och sov igenom hela "tragedin" medan jag kallsvettades av rädsla :) Inga spår av vargar nästa morgon, däremot regnade det igen och vi var tvungna att packa in tältet blöt. (Vargskrönorna kom från mina arbetskollegor som försökte intala mig att jag måste skydda mig från vargar och björnar!)

Nästa etapp gick över Tjäktjapasset, Kungsledens högsta punkt mot checkpoint "Tjäktja" som man hade satt upp någon kilometer efter Tjäktjastugan. På detta vis slipper man att gå fram och tillbaka till stugorna som ligger lite vid sidan av stigen. Jag hade varit mest bekymrat över alla stenar för Heidis skull men hon klarade både stenarna och passet galant! Jag hade det mera kämpigt, ryggan var tyngre än i fjolår, stigningen brantare eftersom vi kom från andra hållet nu.
Stenar, stenar, stenar.

Duktig vovve!
Efter Tjäktja följer bara nöjet - ända in till mål! Stigen skulle bli mindre besvärlig och landskapet blir bara ännu finare. Dagbokanteckningar: "Tjäktja - Alesjaure: blåsigt som bara den. Förkylningen börjar ta över." Ja, just det, tror att jag blev förskyld efter Singi.

Vi kommer fram till Alesjaure - favvostugan - vid 17-tiden. Helt perfekt. De flesta tältplatser är fortfarande lediga innan alla guldaspiranter kommer till checkpointen (guld görs vanligtvis med lägerplats i Singi och Alesjaure). Jag väger ryggan: 14,5 kg. För 120 spän kan man köpa Souvaskebab och sitta vid en mysig brasa. Jag förbereder mig för att gå ner med Heids men på vägen dit säger några att det inte var värd det och så struntar vi i det. Det blir mackor istället och en Snickers och kaffe som jag köper i stugkaffeet för dyra pengar. (Senare hör jag dock av några tyska att kebaben smakade super, man ska nog inte lyssna på andra alltför mycket.) Tände värmelyktan igen och skapade min egen bastu i tältet. Dagbokanteckningar: "Supertrevlig stuga. Hade varit kul med bastu men dambastu kl 16-17 hanns inte med. Träffar Kim igen. Så trevligt. Heids trött. Ska lägga mig tidigt och går upp tidigt. Gult snor."

DAG 4
Vaknar kl. 5 till en fantastisk fin morgon. Hela morgonproceduren med frukost, toalett, tält, ryggan tar 2,5 timmar och jag kommer inte iväg förrän 7.30. Ändå tillräckligt tidigt för att kunna njuta av stillheten, de flesta hade inte ens vaknat.
Blick från Alesjaure stugorna.
Denna sista etappen skulle bli längre än dag 1 och dag 1 var ju ingen höjdare. Nu planerade jag in många pauser, dricka och äta mycket. Jag hade laddad med en halv liter resorb på morgonen och fyllt alla sidofack med mackor och godis. Är Alesjaure min favoritstuga så är etappen Alesjaure - Abiskojaure (Kieron) min favoritetapp. Här får man verkligen ett storslaget intryck av fjällen, viddarna. Första planen var att pausa vid bryggan (förra året åt vi lunch där) men jag var fortfarande mycket pigg och nådde bryggan väldigt tidigt. Jag stannade bara en kort stund för minnernas skull, för att sedan gå vidare direkt.

Bryggan mellan Abiskojaure och Alesjaure under vår vandring 2010. Snö då, solsken och "sommar"värme nu.

Helt plötsligt höjde Heidi nosen in i vinden, ställde sig på bakbenen. Jag tittade åt samma håll och upptäckte 2 stora flockar renar i dalen, säkert 100 stycken. Vilket vackert syn! Samtidigt upptäckte jag några halvmogna hjortran vid vägen. Hjortronknaprandes tittade jag på renarna, tårar i ögonen. Vilken lycka!
Tuff fjällvovve.

Efter renstängslet kommer en av de tuffare avsnitten på Dag Hammarsköldsväg norrut: när man är sådär riktigt trött får man kämpa sig över ett stort stenfält (små stenar förvisso) utan tillgång till vatten och vindskydd. Vristerna och knäna ställdes inför ett tufft prov. Man rundar Garddenvarri och når björkskogen. Stigen blir lite behagligare igen. Därifrån följer en brant nedförsstigning som kräver det sista av knäna. Vi når Kieron checkpointen och blir välkomnat med pannkakor :) Checkpointen ligger så otroligt vackert inbäddad i björkskogen så att vi är tvungna att ta en längre paus på 1,5 timmar. Vi vilar på mjukt ris (utan fästingar). Dagbokanteckningar: "Fruktansvärd många stenar. Blev sträng med Heidi, hon drog mycket. Släppte henne lite, gick så mycket bättre. Checkpointen supertrevligt, pannkakor. Jobbig nedstigning - ont i knäna. Heidi pigg o glad."

Den sista biten från Kieron till Abisko/målet  (17 km) skulle bli lätt som en plätt. Och det blev det också. Solen var nu framme helt o hållet. Stigen var relativt lättgången. Det var varmt, ofta vindstilla och doftade skog. Dagbokanteckningar: "Mycket trevlig o lättgången etapp. Dock längre än man tror. Fick sällskap av tysk kille från Berlin/Bochum. Målgången fantastisk, grinade något. Problem med Heidi och rummen. Heidi hur pigg som helst, drog mig in i mål men somnade sen med huvudet i matpåse. God öl och souvas."




Målgången

Äntligen i målet. Är så stolt över oss 2!

Ska jag göra om detta? Det är klart jag ska! Det var en fantastisk resa och en häftig erfarenhet. 3,5 dagar är kanske lagom såhär i efterhand. Visserligen lite stressat men åt andra sidan: vem vill sova längre än nödvändig i tält, särskild när det blåser, regnar och är kallt?