söndag 15 juli 2012

Gainomax till Lidingöloppet?

Ja, då var det dags igen för min ansökan till Gainomax Sports Team inför Lidingöloppet. Till Vätternrundan fick jag vara med och hade nytta av Gainomax produkter före, under och efter Vätternrundan.

Idag testade Nadine och jag Lidingöloppets sista mil och var sin Gainomax produkt i direkt anslutning till passet. Jag tuggade på en energy bar som sällan smakade så gott som efter dagens pass. Vet inte varför men den bara försvann innan jag hann tänka på vilken smak jag egentligen hade. Förträffligt med snabb energi efter passet när det tog nästan 2 timmar innan maten var på bordet!

Jag ser väl lite missbildat ut, men som sagt -
hungern och suget lät mig glömma all vett o ettikett.
Man var ju lite glad över att ha klarat av milen igen. Det var faktiskt ett tag sedan jag sprang "så här långt". Det första längre passet alltså (OBS! inte att förväxla med ett hederligt långpass). Knät kändes fint, den fortfarande operations-ömma axeln var också med utan att bråka. Fin fin.

Alla vet ju att Lidingöloppet är backigt. Men de värsta backarna ska avverkas i sista milen: Grönsta backe, Abborrebacke och Karins backe. Grönsta backen kommer direkt i början av milen. Men Abborrebacken är en låååång surdeg. Den vill liksom aldrig sluta. Man tror att man är uppe, det sluttar även lite nedåt men sen går det uppför igen tills man ser skylten att man har nått högsta punkten (46 möh). "Jag hann knappt återhämta mig efter jag joggat upp den, alltid med Nadine som draghjälp. Men sen försvann hon. Hon är verkligen i bra form!

Här syns alltså Nadine på Grönsta-backen skylten med sin long-distance recovery drink. Första gången hon provade och garanterad inte sista. Hon tyckte att den var riktig god.



Vi avslutade med stretch och lite tipps på bra träningsövningar för baken: ta hjälp av en stol och skjut benet rakt bakåt. Upprepa ett par gånger, Nadine lovar att det kommer att kännas!



Sist men inte minst:
Varför ska jag få en plats i Gainomax Sports Team? Det räcker väl med vanlig mat och lite snacks till träningen? Tja, kanske det. Men enligt min mening och min erfarenhet så blir allt runt omkring träningen så mycket enklare när man kan ta med sig bars, en dryck. Detta har hjälpt mig enormt under träningen inför Vätternrundan. Nu hoppas jag att kunna starta om min Klassiker med Lidingöloppet och få hjälp av Gainomax.

Hur tränar du inför dina lopp, dina mål? Vad är din strategi (hur många gånger i veckan, vilken intensitet)?

Använder du produkter såsom bars, drycker, geler? Eller är det vanliga bananer, russin, nötter och godis som gäller?

Har du erfarenhet av tillskottsprodukter? Har de hjälpt dig?

http://gainomax.com/sports-team/
Annettchen_s@hotmail.com

måndag 9 juli 2012

Löparknä och opererad axel

Den "nyopererade" axeln gör förba"#%¤"&#t ont idag. Vad gjorde jag? Jag styrketränade lite på lunchen och vattnade sedan svägerskans blommor. Kan det ha varit lyft av vattenkannan? Bärandet av krukor (för det mesta med vänster handen men ändå)? Styrketräningen begränsade sig enbart på låren - bak och framsida samt utförlig stretch. Allt för att få ett fungerande knä igen, att bli av med löparknät.

Har läst en hel del nu på nätet och stött på ett och annat tips. Rekommendationerna verkar vara:

1. Minilöpträning, korta, korta pass. Ev varvat med gång. Här gäller det att ha tålamod.

2. Stretch, mycket stretch av senan/löparknät, sätesmuskeln och bäckenet.

3. Styrketräning: sidan av benet, sätet, låren, bålen, rygg.

4. Ev yoga. Det fungerar dock inte för mig ännu tills axeln inte är bra.

Mångar har blivit bra igen efter bara någon vecka. Vi håller tummarna. På schemat imorgon:

- styrketräning och stretch

- 4,3 km i Ågesta, kuperat. Kanske lite för långt? Borde kanske varva med gång emellanåt. Gång nedför i alla fall.

onsdag 4 juli 2012

Hilleberg Akto


Vem blir inte glad över ett mail från posten "Paket på väg till dig!" Man blir ju extra glad när man vet att paketet innehåller ett Hilleberg Akto tält på 1,5 kg!

Rusade hem (hamnade i bråk med maken som ville åka förbi Mc Donald's på vägen hem men fick inte) hämtade brevet från brevlådan och hann till ICA 20.55, 5 minuter före stängdags. Fick paketet! Och oj, vad lätt det var. Glädje.

Ivrigt som jag var gick jag ner till gården för att bygga upp tältet. Allt gick bra tills jag skulle flytta in:

Dörrens dragkedja krånglar. Får inte upp dörren, blixtlåset går inte att öppna, den fastnar vid marken. Mygg nr 1 biter mig i ryggen. Drar upp kedjan igen, drar ner den igen. Inget. Mygg nr 2 biter mig i armen. Upp, ner. Upp, ner. Övre dragkroken är uppe - hur ser nedre ut? Den går lätt upp. OK. Bra. Men dragkedjan är böjd vid markändan.  Oh nej. Varför?! Mygg nr 3 biter mig i samma arm (eller är det nr 2?). En gång till. Ner. Inget. Kedjan fastnar. Mygg nr 4 biter mig i pannan samtidigt som mygg nr 5 hittar vägen in i mina halvöppna skor. Det kan ju bara inte vara sant! Köper här ett tält för 4700 och så kan jag inte ens öppna dörren? Mygg nr x biter mig i handen. Myggbett nr 1 kliar i ryggen. Mygg nr x surrar vid örat. Jag har tappat räkning. EN SISTA GÅNG! Upp, ner. Fastnar. Nej. Inget jag kan göra. PANG! Smäller på min arm och dödar mygg nr x. Viftar framför ansiktet för att jaga bort mygg nr x och x. Och x. Angrepp. Jag får panik och packar ihop i rekorttempo.

Hade gärna velat ta ett kort på tältet och även på den krånglande dragkedjan men myggatacken tillät inte denna lyx.

Besvikelse. Stor besvikelse. Jag hatar tjafs och returnera grejer. Jag ogillar starkt att åka in till stan. Därför beställde jag via postorder. Men nu måste jag åka in. Suck.

tisdag 3 juli 2012

Promenad i Ågesta

Skönt att komma ut, få andra tankar, glädje i solen med Heidi. Tog några fin-fina kort vid vattnet och när vi sådär lagom glada började vår snabbpromenixen igen så joggade en hansom kille förbi. Tyckte jag kände igen ansiktet och han tittade också på mig. "Garcia", ropade han. Ja just det. Det var ju Jörgen från sub12-gruppen :D Ännu mer glädje! Det är inte så himla lätt att känna igen folk i andra träningskläder. För 2 veckor sedan var han iklädd regnjacka, cykelbrillor, vätskerygga, geggig. Ikväll i tight löpar t-shirt.

Finaste Magelungen

Alltså hur tänkte jag egentligen när jag valde denna färg på byxorna?

Fjällhunden Heidi med sin klövjeväska "Ruffwear Approach Pack"



Benen är nu fulla med myggbett. Men det var det värt det! 6 kms-rundan blev det. Schönt.

Det räcker inte längre med att springa en mara

Känns som alla ger sig på en Klassiker eller en triatlon just nu (ironman förstås). Att jag tycker så beror givetvis mycket på att jag själv gör det (klassiker alltså) och då kommer man ju i kontakt med liksinnade. Men nu gick jag in igen i "gamla" bloggar som jag brukade följa för något år sedan. Där läser jag något i stil med:

Inplanerade lopp 2012:
Öppet spår
Vasaloppet (nej, det räcker inte bara med det ena, ska vara båda!)
Vätternrundan
Vansbrosimmet
Lidingöloppet

Åh suck vad trött man blir. Jag som trodde "roligt, den där tjejen/killen satsar allt på att bli en bra löpare". Och visst gör dom kanske även det men en Klassiker ska också göras. Usch. Blir både deprimerad och nedstämt. Varför. Borde inte spela någon roll för mig. Jag gör mitt och alla andra får hålla på med sitt.

När min plan att vandra i Himalaya och se Mt Everst började ta form 2010 så "stötte jag på" en trevlig kille som hade liknande mål, faktiskt då exakt samma; en vandring i Everest område och en bestigning av Island Peak. Vi kom i kontakt med varandra, blev vänner på facebook. Inom dessa 2 år så ändrade jag lite riktning och nu har det alltså "bara" blivit en vandring till Mt Everest BC, ingen bestigning av Island Peak. Planerade resan till 8 oktober 2012 i år (håller nu tummarna för mitt knä). Semestern godkänt, pengarna sparat. Vad läser jag då på facebook och hans blogg? Han ska inte heller bestiga Island Peak längre utan bara vandra till Mt Everest BC. I början av oktober! Suck. För rättvishetens skull måste jag tillägga att han vann resan, och klart, att man då acceptera. Jag vill inte missförstås - jag unnar honom resan till 100% och kan t.o.m. tycka att det är lite roligt att vi åker nästan samtidigt (om jag nu kan åka). Men ändå....

På något sätt vill man vara unikt med det man håller på med. Ja, detta är något JAG gör och inte du, du, och du också. Visst är det så? Man vill ju inte vara en i mängden, vill inte följa strömmen, göra så som alla andra gör? Eller gör man det omedvetet i alla fall? Hur lätt blir man påverkad av andras tankar och planer?

Nuförtiden läser jag inte många (tränings)bloggar längre. Egentligen bara Cillas blogg, och inte ens regelbundet, sporadiskt. Men Cilla är en härlig tjej. Vi hann med en fika häromdan då hon besökte Stockholm. Hon gav mig mycket inspiration och nya idéer. Toppen tjej, verkligen.

Men nu vill jag fokusera på det jag håller på med. Ska genast sluta igen med deppandet och promenera en 6 km-runda med Heidi i Ågesta (medan de andra träningsbloggare säkert kör ett intensivt kvalitetspass, oh well).