torsdag 28 oktober 2010

Tömilen

Målområdet vid KTH-hallen. Foto: http://www.tomilen.se/

Eftersom jag inte hann träna ordentligt för Hässelbyloppet funderar jag nu på att anmäla mig till Tömilen. Loppet går av stapeln lördag, den 20 november med start och mål vid KTH-hallen kl. 12.00. Banan är kuperat, alltså inte att jämföra med Hässelbyloppet men det kan nog bli riktigt bra och framförallt roligt ändå. Loppet är ju ett litet lopp om man tänker på antal deltagare men kikar man på resultatlistan så förstår man direkt att det inte är något lopp för en prova-på-löpare om man ska säga så. Det sätter ju en hel del press. Man vill ju inte vara sist ändå ;)

Vid målgången serveras varm blåbärssoppa och alla fullföljare får en medalj. Kolla på filmen som ligger ute på hemsidan. Visst får man lust? Lite mer backträning med Lisa och så blir det riktigt roligt!

Någon som har fått lust att hänga på? Eller redan planerat att springa Tömilen?

Spinning, body pump och orolig mage

Efter tisdagens löppass med IFL tränade jag spinning igår (onsdag) och body pump idag (torsdag). Jag tycker det är toppen för att öka konditionen samt stärka musklerna.

Idag var det egentligen tänkt att åka igen till Zinken och springa stegintervaller, så kallade "supertusingar". Jag såg verkligen framemot det. Efter passet skulle det följa styrketräning för löpare. Toppen! MEN. O så kommer det stora "Aber". Sedan i söndags har jag haft problem med magen. Vet inte vad det beror på? Det är kanske inte så roligt att läsa om diarré och spykänsla men jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att bli av med det. Till viss del tror jag ju att det beror på stress. Men jag undrar om det kan vara något annat också?

När man sitter på toan och vill helst inte lämna platsen så känns det i alla fall inte rätt tillfälle för supertusingar :( Att det alltid måste komma något emellan. Cilla hänvisar i hennes blogginlägg till ett intervju med Jonas Colting, även en av mina förebilder. Colting anser att maten ska underhålla hälsan. Om jag alltså är dålig i magen, hur skulle man kunna få en bättre balans med hjälp av maten?

Hoppas i alla fall att jag kan ta ut mig imorgon istället. Det börjar bli dags att ta löpträningen till nästa nivå och få upp antal löpdagar från 2 till 3.

2000:ingar med IFL

Ja, det var i tisdags. Vi var en stor grupp, större än i förra tisdags i alla fall. Kanske uppåt 40-50? Uppvärmning med start från Zinkensdamm mot Johanneshovsbron. Sedan löpskolning: lågskipp, högskipp, sidlöpning med korsning av benen (vet inte den rätta termen). Och så var det dags för dagens intervaller: 2 km längs med Hammarbykanalen i Hammarby sjöstad. Under ca 45 minuter skulle vi hinna med 3-5 intervaller beroende på farten.

Oj, vad jobbigt det var. Vi var 3 stycken i min grupp, ledaren (en tjej vars namn jag glömt bort) och Sven, en äldre, pigg kille i 50 års åldern kanske. Intervallerna gick ca i 5.30-farten vilket var behagligt under första intervallen men ack, så jobbigt under andra. Tredje gick något bättre igen. Jag fick andnöd, liknande astma under intervall 2 och då gav ledaren ett mycket bra tips:

"Koncentrera dig på utandningen, andas högt och i takt med löpstegen. Inandningen kommer av sigsjälv. Det behöver man inte aktivt jobba med."

Och det hjälpte faktiskt. Fick bort spärren i lungan! Tack! Sträckan längs med Hammarbykanalen var fantastisk! Rakt, inga backar, ingen trafik, knappt någon ute på den tiden. Och som en bonus får man otroligt fina lägenheter att titta på :)

Kvart i 8 samlades vi igen under bron för gemensam nedjogg tillbaka till Zinkensdamms IP. Efter enbart någon minut löpvila efter sista intervallen var benen laddad till max för nedjoggen. Och så kände även en av killarna som ville dra iväg för fullt. Ledaren stoppade oss lite. Nedjoggens syfte är ju att få bort mjölksyran ur benen och att återskapa en bra cirkulation igen. Konstigt nog så gick nedjoggen i nästan samma tempo som mina intervaller men det kändes otroligt lätt. Bara en mental sak! Vet man att man springer intervaller så är det per definition jobbigt. Och är man inställd på att varva ner så är det skönt och lugnt. Lustigt.

Distans: 12.20 km
Maxfart: 3.16 km
Långa intervaller vid Hammarbykanalen. Foto: Skärmdump från Garmin Connect.

måndag 25 oktober 2010

Vad äter vi och varför?

Med aktuell anledning till mitt "tighta-tights-problem" har jag haft en del funderingar kring mat och det vi stoppar i oss under dagen. Har under mina kaffepauser idag försökt leta upp lite mat-nyttig info på andra löpbloggar och hur andra löpare äter. För ett är säkert: De som springer milen under 50 minuter är inte överviktiga. Inte heller ser de ut att ha problem med tighta tights (de kanske har andra problem?).

Nu ska man ju inte jämföra sig med andra allt för mycket för då blir man knäckt. Men någon fundering över maten jag stoppar i mig när jag vill uppnå höga mål bör jag ändå ha och då kan det kanske vara värd att snegla rund hörnet och se hur andra gör. MEN: faktumet är att det inte pratas så mycket om just maten (och drycken). Det är sällan någon överhuvudtaget skriver något, och om det skrivs så är det mest över det goda i livet i stilen med "igår kväll blev det några glas rödvin med vänninorna i stan". Petra Månström tippsar ibland om det ena eller andra nyttiga och goda receptet men som sagt. Där tar det stopp. Man får aldrig veta hur våra löpvänner egentligen äter dag in dag ut.

Är det för tråkigt att skriva om det? För känslig? Är det inte minst lika viktigt som själva träningen? Vad vår tallrik består av (kolhydrater/proteiner/fetter...) och i vilken mängd har ju stor betydelse.

Nu är det nog ändå för tråkigt att läsa om vad just jag åt idag. Och så tycker kanske alla och därför skrivs inget? Undrar om det finns löpare som följer en mer eller mindre strikt dietplan? Många säger att de springer för att kunna äta. Det stadiet har jag nog inte riktigt nått. Jag behöver alltid vara uppmärksam om vad jag stoppar i mig.

Är det svårare för tjejer än för killar? Vilken är den största boven till orkeslöshet, viktuppgång (eller åtminstone inte nedgång), tyngd i buken? Är det kolhydraterna (snabba? långsamma?), fettet, alkoholen? Kan man påskynda återhämtningen med en speciell diet? Kan man påskynda utvecklingen med en speciell diet? Får nog leta vidare och utveckla min egen dietplan...

söndag 24 oktober 2010

Längdskidor och tighta tights

Efter en liten jobbig start på dagen med illamående, ont i magen och diaré lyckades jag samla lite krafter för ett besök på Lännasport, en stor och allround sportaffär i Huddinge/Länna. Huvudsyftet var att få info om ett passande par längdskidor.

Atomic Vasa Race. Foto: Team Sportia
Jag har aldrig åkt längd (dock nedförs) men alltid velat prova. Det verkar otroligt roligt och ett bra komplement till löpning. Jag kommer säkerligen tycka om sporten och kommer säkert vilja åka tjejvasan nån gång. Då är det tydligen vallningsbara man ska satsa på. Han visade mig ett par Atomic Vasa Race. Att raca - ja, det är något för mig. Jag kommer säkert vara jätterädd första gången jag står på dem! Hur fånigt blir inte det. Men skidan är tydligen en bra skida för att utvecklas i. Man vill ju inte att det känns tråkigt redan efter 1 säsong. Inklusive bindning (+ skor) skulle det gå på 3000:- sen tillkommer ett par stavar för ca 600:- och en väska för ca 300:- Alltså rund 4000:- för kalaset. Puuuhhh... Ska titta vidare.

Passade även på att kika på deras vintertights. Hittade ett par mysiga från Craft som var fodrade och hade något slags överdrag på låren? Jag valde storleken L men tyckte att de verkade ganska smala och framförallt korta? Tog även med mig herrmodellen i storlek M in i omklädningsrummet, den verkade lite längre i benen i alla fall. Men jag förstår inte. Visst har jag kraftiga lår men i veckan visade vågen 59 kg och jag är 175 cm lång. Det är ju ingen övervikt direkt? Och hur kan det komma sig att storlek L känns som en barnmodell? Tightsen var för kort och extremt tighta!!! Jag undrar hur alla med ännu kraftigare lår än mina klarar sig? Herrmodellen var iofs längre men lika smal och tight.

Inget som följde med mig hem denna gång...

Ursvik Extrem

Heidi och jag efter Ursvik Extrem. Foto: privat

Så heter faktiskt 15 km:s spåret i Ursvik, Sundbyberg som Lisa, Heidi och jag sprang igår. Egentligen var jag sugen på ett lugnt långpass med inte allt för många backar. Bara att köra på. Men ett (längre) motionsspår utan tuffa backar verkar det visst inte finnas i Stockholmstrakten?

Självaste backar på Ursvik Extrem var ju riktigt jobbiga och många var det dessutom. Men det tuffa som tillkom var de små stigar som påminde mycket om Hellas terräng: rötter, löv och lera dominerade underlaget. Det, plus stigningarna gjorde det mycket svårt att ta sig fram. Även när det gick nedförs eller bara rakt på plan sträcka gick det knappt att släppa loss då det alltid fanns risk för halka.

I spåret träffade vi på en kille som förvånad frågade oss om vi körde 15 km. Jodå, det skulle vi prova. Om lilla hunden skulle orka med det?! Hahaha, vad gulligt. Han undrade inte om vi skulle orka men han var bekymrat om min lilla cavalier Heidi. Och jag kan säga till alla cavalier-ägare därute: NO PROBLEM! Heidi pep alltid när vi stannade till eller när jag gick uppförsbackar (Lisa tuffade på som vanligt). Även när vi kom fram till målet så pep hon. Hon ville vidare. Nybadad och kammat (för hon var otrolig lerig och hade såväl löv som kvistar överallt) sov hon som en bäbis efter passet. 
Totalt utslagen Heidi efter 15 km-löpning i terräng. Foto: privat


Tyvärr fick min Garmin ingen kontakt med satelliter i rimlig tid. Först kom jag för sent till Ursvik (börjar bli en dålig vana när jag ordnar träff med Lisa) och sedan var det ju rätt så kallt (5 C) när vi skulle starta. Inte har man då lust att stå och frysa och väntar på satelliter. Då hade vi tyvärr dålig koll på distansen vilket försvårade saken mentalt på slutet. Det är en sak att springa/jogga/gå 15 km i tuff terräng. Benen blev trötta, energin tar slut. Men det är en annan att tro att det är bara 5 km kvar och i självaste verket är det kanske 7.

Vi tog oss rund i alla fall och var glada och nöjda över prestationen. Det tog 1.57 h. Killen som vi hade mött tidigare sprang in i målet strax efter oss. Hur var det möjligt? Jo. Han hade kört 5 km i direkt anslutning. Och så berättade han även att de kör Ursvik Extrem-lopp under sommaren varannan helg. JA! Något för oss nästa år ;-)

Slingan var mycket tuffare än Lidingöloppets "tjej" 10:an. Som sagt var underlaget jobbigt och backarna var också minst lika tuffa. Dessutom är miljön inte alls lika fint. Det är rätt ofta man hör motorvägen eller springer bredvid tunnelbanan. Men som träningsspår fullt rekommenderbar!

Vad blir det nästa helg då? Svart/vit i Lida (17,9 km) eller dubbelt svart/vit på Bosön (20,2 km)? :D Näädå. Det orkar jag inte med. Känner redan av mina höfter. Det lär bli
ordentligt med träningsvärk imorgon.
Lite för lätt stretch efter ett tufft pass. Foto: Lisa Johansson

torsdag 21 oktober 2010

Prehab-träning

Prehab-träning. Så skulle man kunna kalla gårdagens spinning men framför allt dagens body pump-pass för. När jag läste Petras artikel om vem som inte borde springa maran blev man först lite ledsen. Där står det bl.a. följande:

"Anders berättar vidare att den största gruppen löpare som kommer till honom på grund av överbelastningsskador gör maran på tider från fyra timmar och uppåt. Enligt honom har den här gruppen patienter överlag en dålig kroppsuppfattning och rörlighet samt svag coremuskulatur. Många av dem sysslar enbart med löpträning och blir därför ensidigt tränade, löpsteget är ofta inte bra och koordinationen dålig."

Och det är ju jag som befinner sig i denna grupp (fyra timmar och uppåt). Har jag verkligen så pass dålig kroppsuppfattning? Har jag en dålig rörlighet och coremuskulatur? Borde jag inte springa maran?
 
Nu försöker jag vända på det hela och tänka: jo, det är exakt dom som SKA springa maran. Varför får inte vi motionärer har sådana mål? Vi, som sitter framför datorn hela dagen. Vi, som väger några kilo för mycket. Vi, som vanligtvis föredra fredagsmys framför en mil i regn. Varför ska inte vi ta oss ur soffan och godisträsket och sätta upp mål som maran? Jo, det är klart vi ska men med omtanke, sund förnuft och planering. Jag hoppas att det är exakt det jag gör med min prehab-träning. Bygga muskler som stärker kroppen så att den orkar med belastningen. Jag hoppas även att jag lär mig en del på IFL och TSM-träningarna. Då kanske kommer rörligheten och koordinationen så småningom?
 
Jag har fått en hel del kommentarer om min mara-satsning. Redan. Vissa tycker det är jättekul att jag vågar. Vissa rycker med näsan och säger inte så mycket högt men det behövs inte för att få mig att förstå vad dom menar.
 
Jag hoppas verkligen att det finns många killar och tjejer som vågar satsa och utmanar sigsjälv och omgivningen. Kliva ut ur komfortzonen och beträda okänd mark.
 
Ikväll skulle det egentligen ha blivit IFL på Zinkensdamm. Ville prova på igen innan jag går med i klubben vilket jag förmodligen kommer att göra. Och visst, jag var laddad. Men redan på morgonen kände jag av min höger fot, det värkade i vristen vid varje frånskjut som vid en stukning. I tisdags vek ju foten undan lite men jag borde ha märkt samma dag om det hade varit något mer allvarligt. Igår spinnande jag. Kanske något jag gjorde fel där? I alla fall blev det löpvila idag. Också ett klogt val i mara-träningsstrategin.

tisdag 19 oktober 2010

1000:ingar med IF Linnéa

Träningen med IF Linnéa (IFL) började vid Zinkensdamms IP.
Foto: privat. 
Ikväll provade jag för första gången träningen med IF Linnéa. Alla kan vara med i klubben bara man kan springa milen. Jag tycker mycket om att träna i grupp. Det blir en annan motivation och man pushar sig mer.

Träningen började 18.30 men jag hann till Zinkensdamms IP redan 18.10 vilket gav mig lite tid att prata med några tjejer och killar. Man samlas i ett litet omklädningsrum bakom bortre läktaren. Jag möttes redan av löparsnack när jag kom in. Så trevligt! En av ledarna gick igenom dagens pass: tusingar på Årstabron, alltså intervaller på 1000 meter. Han hälsade oss, de nya (6 stycken) välkomna och så joggade ca 35 löpglada iväg mot Årstabron. Vid Tantolunden körde vi lite löpskolning och jag sprang på något och foten vek sig. Inte bra. Jag hoppade över de sista hälkickarna för att inte riskera något och för att kunna vara med på intervallerna. Det var ju mörkt så man fick vara lite extra försiktigt.

Sedan delade vi in oss i olika nivåer: milen på 35, milen på 35-40, osv. Jag var med i sista gruppen, milen på 60. 1000 meter är exakt en gång över bron och vi skulle hålla tempot som vi har under ett millopp, alltså 6 min/km. 60 sek vila emellan intervallerna. Eftersom jag aldrig har sprungit milen på 60 så hade jag ingen aning hur jag skulle klara det....

Vi var 3 tjejer, 1 ledare, Josefin och jag och drog iväg ganska så fort när det var vår tur. En snabb titt på klockan, tempot låg under 6 redan från början. Första intervallen avklarat på ett snitt av ca 5.40. Under andra intervallen fick jag plötsligt håll! Det har jag inte fått sen många år tillbaka. Men nån gång måste det ju komma. Jag koncentrerade mig nog en smula för mycket på andningen eftersom ledaren hela tiden pratade om det. Nå, då gick jag en bit men hängde på igen på 3:e intervallen. Den gick något långsammare omkring 6.00. 4:e intervallen var den tuffaste: vi snittade på ca 5.15 och avslutade med en spurt på 4.14. Där fick jag en rejäl spykänsla. Sådär ja. 5:e intervallen delade vi upp på 500/500 och första femhundringen gick på ca 5.20 och andra på ca 5.00. Det var ett apjobbigt men fullt genomförbart pass. Och kul var det, som vanligt.

Sedan följde en kortare nedjogg och gemensam stretch på IP:n. Allt i allo var det mycket bra. Själv tar man sig inte ut och kör tusingar bara sådär. Jag hade alltid en viss ångest för den här långa intervallen. Men det var riktigt kul. Det kan bli ett favoritpass. Man tränar nämligen på att klara ett högre tempo under en längre sträcka. Exakt det som behövs för att bli snabbare på tex. milen. Vi får se om jag känner samma sug för IFL-träning på torsdag igen.

Distans: 9.15 km
Maxfart: 4.14 min/km

söndag 17 oktober 2010

Abborrbacken under Lidingöloppet

Igår, exakt 3 veckor efter Lidingöloppet, bestämde Lisa och jag mig för att vidga våra vyer och springa på Lidingö. Vi bestämde träff kl. 10.30 i slutet av Grönstavägen. Det brukar ju vara en hel del trafik på vägen och när man bor söder om stan så undviker man att åka bil genom stan. Men en lördag förmiddag är det faktiskt ganska lugnt på vägarna. Vallhallavägen - mot Lidingö - över bron - direkt höger efter bron - rakt fram, rakt fram - svänger vänster vid skylt mot Grönsta - och så är man framme vid parkeringsplatsen.

Här och var fanns fortfarande avspärrningar kvar från folksfesten för 3 veckor sedan. Vilken stämning det måste ha varit. Men nu var det fridfullt: enstaka löpare, hundekipage och pensionärer. Bilens termometer visade 1,5 C när jag parkerade. Jag bar en lång ärmad merinoull-shirt under min löparjackar vilket visade sig vara ett utmärkt val. Ett par (nike)handskar och en (nike)mössa fick också skydda mot kylan. Solen lyste och det var en fantastisk vacker höstlördag.

Och så sprang vi iväg, Lisa, lilla dvärgpinschern Nova och jag på Lidingöloppets sista mil, Lidingötjejloppet. Tanken var att ta det något lugnare än torsdagens runda men tempot var utöver prattempo nästan hela tiden i och med alla backar! Och mamma mia vad det var backar!!! Det gick upp och ner redan från början.
Banprofil från Lidingöloppets sista milen.
Abborrbacken kommer redan före 5 km! Skärmdump från Garmin Connect.  

O så har man ju hört talas om en backe i synnerhet: Aborrbacken! Den ska vara en riktig tuffing. Ja, den skulle vi få känna på. Inte nog med att man har byggd upp en viss ångest för Abborrbacken. Nej, så finns det t.o.m. ett skylt i början av backen som talar om för en att man just står vid omnämnda backen! Tack för den! Ok, bara att bita ihop och upp. Men stigningen var bara för brant. Lisa tuffade på och var uppe i kort tid men jag fick gå en bit. När man tror sig vara uppe så fortsätter stigningen, och fortsätter, och fortsätter. "Och när slutar backen officiellt?", frågade Lisa? Ja, det undrade jag med... Tills vi kom till en skylt som talad om för oss att vi befann oss på spårets högsta punkt. Det måste väl ändå varit slutet nu.

Längs med banan passerar man små gulliga röda hus, promenadstigar (där pensionärerna rörde på sig), HAVET! (för just det, vi befinner oss ju faktiskt i skärgården) och ängar. Allt i allo var det en otrolig vacker runda och oj så bra för träningen.

Och vilken tid fick vi nu då? 1:09:20. Det är jag otrolig nöjd över! Vi platsar nästan i Lidingötjejloppets klass 2 (1A, 1B, 2,...7) som har en förväntat tid mellan 1:00 och 1:08. Med lite träning så kan dethär bli riktigt bra! Och lilla Nova hade en enorm energi och hade till och med energi kvar för en slutspurt med Lisa.

Tyvärr är mina fina bilder som jag tog borta från mobilkameran. Jag kanske hittar dom i framtiden igen?

Distans: 9,83 km
Tid: 1:09:20 h
Maxfart: 4,38 min/km
Medelfart: 7,03 min/km
Lidingö tjejloppet. Skärmdump från Garmin Connect.

torsdag 14 oktober 2010

6 km med Lisa och Heidi

Ikväll blev det lite mer på allvar när jag mötte Lisa i Ågesta. Vi sprang 6 kilometersrundan i Ågesta. Med i matchen var även min lilla cavalier Heidi som jag hade i kopplet rund midjan hela vägen. Lisa är i mycket bättre shape än vad jag är och drar upp tempot så att jag fick ta ut mig mera än vad jag hade gjort på egen hand. Det är fördelen med träningskompisar, man pushar varandra! Jag hade förmodligen inte ens tagit mig till Ågesta kl. 19.30 om jag inte hade bestämt träff.

Nå, inga tider togs då min Garmin inte hittade några satelliter på kort tid och det var ju iskallt, vi var helt enkelt tvungna att dra iväg innan vi frös ihjäl. Men jag gissar på en tid omkring 35 minuter? Vi skulle träffas halv, jag var 5 minuter sent. Efter kort hälsning och kort uppehåll för Heidis behov måste vi ha dragit iväg 40. Klockan visade kvart över när vi kom in i målet.

Jag fick upp flåset ordentligt kan jag säga! Sista biten spurtade vi (jag åtminstone) som bara den! Enligt Lisa Blommé så gäller det att inte hamnar i gråzonen. Antingen ligger passet i kategoriet lätt, mellan eller hård. Jag siktade väl lite på "hård" och försökte pressa mig, hänga med Lisa. Fast ett hård pass bör verkligen vara just hård antar jag. Man bör väl känna sig spyfärdig efteråt. Ska försöka tänka efter före nästa gång och bestämma mig för en kategori.

Heidi hade inga problem alls. Hon sprang antingen bredvid mig eller framför mig. Hon verkar tycka om våra löprundor. Slingan? Den var belyst. Vissa avsnitt var något mörka och jag skulle inte våga springa där själv. Men är man 2 och har en hund med sig (även om den inte är till mycket hjälp vid övergrepp...) så känns det tryggare och det var till och med mysigt!

På lunchtiden blev det även ett body pump pass. På schemat stod stora muskelgrupper: ben, axlar, rygg. Puhhh, vad jobbigt. Imorgon lär jag ha träningsvärk igen. Får se om man tar sig till gymmet för några rundor i bassängen?

måndag 11 oktober 2010

Snygga löpartights efterlyses

Imorse visade bilens termometer 0 grader: vintern kommer! Det betyder varmare kläder för joggingturer. Det råder inte direkt någon brist på varma kläder i klädkammaren men är de snygga?

Ser man sigsjälv på bilder så kan jag bara konstatera att mina löpartights från nike får mina ben att se ut som 2 uppstoppade korvar. Visst bör man gå ner något kilo också och skaffa sig lite mer muskler men frågan är: Finns det några SNYGGA löpartights därute? Någon som vet och har ett förslag?

De bör ha rätt tyg och kanske något mönster på enligt min uppfattning. Ett par tights som får en att se både smal och vältränat ut :) Tar mer än tacksam emot förslag. Om någon känner för att dra ut på stan tillsammans så vore det jättekul. Kanske göra en liten studie och visar på bloggen efteråt?

söndag 10 oktober 2010

Stockholm Marathon - here I come!

Ja, och så var det gjort. Hässelbyloppet är avklarat och det skulle vara det officiella startskottet för maran. Har nu anmält mig till Stockholm Marathon den 28 maj 2011 samt till träningen med Team Stockholm Marathon. See you there!

Hässelbyloppet - check!

Galen blick strax före målet! Foto: privat

Jag tog mig till starten och... fullföljde! Tiden blev 1:03:24 med en mellantid på 31:19. Det är helt ok med tanke på att jag inte har tränat i 1 månad nu och att jag inte pressade mig som jag kunde ha gjort. Men det var ju inte meningen med loppet. Det skulle vara ett roligt lopp. Och det blev det också.
  • Stämningen var toppen. Alla var taggade och trevliga.
  • Jag startade i Damer Motion 3 och det var aldrig trångt. Lagom med tjejer.
  • Banan var kanon: flack och på snabb asfalt. Endast en mycket kort bit gick på kullersten. Och så klart starten på gräsmatta och målet på Hässelby IP. Jo, lite trist att springa bland höghusen i Hässelby och Vällingby men man kan inte ha allt ;)
  • Upploppet var riktigt roligt: Att springa in på en IP är en härlig känsla. Underlaget är suveränt, alla applådera. Fantastiskt!
  • Vi fick medalj, banan och gratis kaffe vid målfållan. Tyvärr hade Powerraden tagit slut. Minuspoäng här.
Och så sprang min svägerska sitt första lopp. Otroligt bra kämpat, Johanna! Ett stort GRATTIS! Träffade även på löpblogg-kollegan Ellen som persade på banan! Grattis Ellen.


Johanna, min svägerska på upploppet. Foto: privat

fredag 8 oktober 2010

Häppy Börsdei to mi

Ja exakt. Idag fyller jag år och för en gångs skull skäms jag varken för mitt ålder eller så vill jag helst glömma bort dagen. Nej. Idag är jag glad och tacksam för att jag har haft förmånen att leva 33 kanon år! Har haft det bra, aldrig behövt svälta eller frysa. Har haft tak över huvudet, en toppen familj och världens gulligaste hund. Och hälsan har man! Har ätit god chokladkaka med hallon med kollegorna och njutit av chefens kola/cognacsnittar. Och ikväll blir det brakmiddag med mannen och "dottern". Mysig...

Och så har jag fått motivationen tillbaka! Med träningsvärk i hela kroppen kan jag bara säga: I'm back! :) Kört ett body pump pass på lunchen igår och på kvällen blev det en lugn 5 kms-runda i regnet. Konditionen har varit bättre förr men det fungerar. Dessutom är Tränings-sidan uppdaterat med allt möjligt men framförallt med den tänkta veckodosen för höstens träning. Igår lyckades jag ju lite gran. Idag firar vi mig, imorgon blir det agility-träning med hunden och en längre promenad med Lisa och hunden och på söndag kan man väl säga att då kör jag mitt långdistans pass i och med Hässelbyloppet. Jag är nöjd!