Livet går vidare

Grövelsjön

"Träningslägret" vid Grövelsjön var ju otroligt fint och roligt, MEN. Vallningen fungerade inte alls (mer om det senare). Nästan all träning jag nu har bakom mig (och det blev inte mycket heller) har jag genomfört på bakhalt. Nej, kanske inte all träning men hälften säkert. Och vad händer när man jämt har bakhalt? Jo, man åker på axlarna, stavarna.

Detta hände första förmiddagen i Grövelsjön. För att hänga med min snabba kompisen Elle så fick jag ta i som bara den. Under lunchen bytte jag då till tejp och helt plötsligt gick det mycket bra! Dag 2 var axlarna helt förstörda. Som tur var hade jag nu fäste och kunde i prinsip åka helt utan stavar.

För lite träning plus en diagnos på bicepsfäste inflammation i höger armen sitter jag nu voltaren-alvedon knaprande hemma och skickar mina tankar till Mora där Öppet Spår Söndag går idag och imorgon hade jag varit med.

Genomförd skidträning denna säsong:
På hemmaplan: 5 km
Branäs: 15 km
Grövelsjön: 45 km

Funderar starkt på att skaffa ett par rullskidor för att vara bättre förberedd nästa år. (Ännu en pryl!)

Till all glädje har jag dessutom fått löparknä. Fick ju de första känningarna på första TSM-långpasset och sedan har det bara fortsatt blivit värre. Nu är det helvila från ALL träning. Tillkom även att

JAG SPRINGER INTE NEW YORK MARATHON.

Ja, fruktansvärd tråkigt. Det finns flera anledningar till beslutet. Men allt detta har lett till en stor motivationsdipp. Får se hur jag tar mig ur dippen :(

Men nu gläds vi åt några fina vinterbilder från Grövelsjöfjällen :)

Vitt, vitt, vitt

Elle och jag åkte "offpist". Har var det störtlopp som gällde. NOT!

Kompisen Elle efter hennes crash :) Tyckte att hon var väldigt modigt
när hon inte bromsade alls och rushade förbi mig i full fart. Sen lärde hon sig att bromsa. PS: hon skrattar.