Det närmar sig

Inköp och tvätt av kängor (och gympadojjor från LL) stod på schemat ikväll.

Heidi gjorde mig sällskap in till stan, till addnature där vi handlade:

• Tvättlina - för att kunna hänga upp tvätt på rummet (ett vanlig snöre duger säkert också)
• Tvättmedel
• Vattenreningstabletter - alternativt till kokat vatten eller vatten på flaska
• Lätt daypack - för Kathmandu och våra enkla dagsutflykter till skolor, sjukhus, templar, etc...

 
Sedan kom jag på att jag inte hade tvättat mina gympadojjor från Lidingöloppet ännu samt att jag ville ha fina, nytvättade kängor för min vandring. Nu är både dojjorna och kängorna skinande rena. Nästa steg är att smörja in kängorna.

Nu är det bara några få dagar kvar innan flyget går via Doha (Qatar) till Kathmandu (Nepal). Efter några dagars sightseeing ska vi i en liten grupp flyga till Lukla där vi börjar vår vandring upp till Mt. Everest Base Camp.

Att få se Everest har jag mycket länge drömt om, länge hållit för migsjälv, för några år sen nämnt i förbifarten tills jag var redo att faktiskt smida planer på att förvandla denna dröm till verklighet. Det började med en idé, växte vidare till ett sparkonto där jag i början inte vågade berätta för maken vad jag ville spara till. Sedan började drömmen ta form, resebolag, möjligheter kollades upp, prislappen sattes, året bestämdes.

Året (2012) närmade sig och rädslan kom. Inte kunde jag väl dra iväg på något sånt? Och dessutom hade jag inte fått ihop pengarna (då ingick en bestigning av Island Peak i drömmen). Drömmen sköts upp på obestämt tid. Tills jag under våren 2012 träffade en kvinna på vildmarksmässan som gjorde intryck på mig. Man kan väl säga att hon sålde sitt företag mycket väl men jag blev gripen i hjärtat av föredraget som Lotta Borgiel höll för sitt företag Gränslösa Resor. Drömmen väcktes till liv igen tillsammans med en mängd "konstiga" händelser som alla pekade mot Himalaya, mot Everest. Man ska följa en sådan stark röst. Nu skulle ingen bestigning ingå, "enbart" en vandring.

Men det fanns tveksamheter: jag hade drabbats av löparknä och visste inte om en vandring bland världens högsta berg skulle vara möjligt. Nästan 3000 höjdmeter skulle ju avverkas. Ångest, väntan, förtvivlan. Men mångas tankar och böner hjälpte och till slut kunde jag boka detta äventyr.

Och här är jag, med drömmen inom räckhåll. Jag har minst sagt resefeber. Det är mycket som ska falla på plats, som ska tänkas på. Allt från att kolla upp om kreditkortet inte är regionsspärrat över vacciner, foton till visum, vintersovsäck, immodium och antibiotikum mot magsjuka, extra väska för kameraobjektivet, kikare, solskydd till dollar för att klara sig på plats.

Spänningen stiger....