torsdag 28 juni 2012

Summering Gainomax sponsring

Nu på söndag slutar Gainomax sponsringsperioden för Gainomax Sports Team Vätternrundan officiellt. Hur har det egentligen gått? Har produkterna hjälpt mig öka min prestation? Vilken nytta har jag haft av sponsringen?

I slutet av april sökte jag med detta inlägg till att delta i Gainomax Sports Team som skulle innebära att jag får 90 produkter som hjälper mig före, under och efter Vätternrundan. Till min förvåning blev jag utvald och någon vecka senare var kylskåpet fullt med produkter!

Jag och ett antal andra deltagare fick

- 2 olika smaker av protein bars
- 2 olika smaker av energy bars
- Recovery drinks i olika smaker samt
- Long distance recovery drinks i olika smaker.

Energy bars och de vanliga recovery drinks gick åt mest. En drink efter ett träningspass (vilket pass som helst), en bar under en cykeltur, en halv bar innan ett styrke-lunchpass - perfekt.

Long distance drinks gick inte åt lika mycket. Det har ju inte blivit såååå himla många långpass i alla fall.

Protein barsen var alldeles för maffiga och för söta. De åt jag minst av. Ibland funkade det med en protein bar som mellanmål men som sagt, de var riktigt söta. Inte så himla lätt att få ner den alla gånger.

Hjälpte det då?
Jodå. Det skulle jag nog vilja påstå. Jag vet inte hur det hade varit annars men faktum är ju att man bör fylla på med något under ett långpass och direkt efter ett träningspass. Nu fanns allt redo i kylskåpet. Behövde inte köpa in nånting! Dessutom är det lätt att få i sig en välsmakande drink efter ett pass.

Om det ökade min prestation?
Ja, även det skulle jag vilja påstå. Jag klarar inte av långpassen utan påfyllning. Hade jag inte haft Gainomax barsen till hands så hade jag köpt någon annan bar. Det är enkelt att ha med sig, vill man inte äta hela så stoppar man enkelt tillbaka resten i fickan. Det är inte lika kladdigt som en snickers tex, lämnar inte lika jobbig avfall som en banan, är mindre än en banan.
Dessutom orkade jag ju cykla Vättern på 11:09. Det är delvis tack vare påfyllning med Gainomax barsen.

Är 90 produkter tillräckligt för 2 månader?
För mig har det varit mer än tillräckligt. I början ville jag inte dela med mig något för rädslan fanns ju att det inte skulle räcka hela vägen. Men se själv hur mycket som finns kvar:


Jag har kanske ätit/druckit hälften. Och då har jag ändå ätit eller druckit något av produkterna vid varje träningspass i princip.

Skulle jag rekommendera Gainomax produkter?
Ja, definitivt. Inte för att göra reklam men jag tycker att dom är riktig goda (förutom då protein bars). Skulle ev kunna räcka med lite mindre sötma även i energy bars.

Vilken nytta hade jag av sponsringen?
Oj vad jag sparade pengar! Man slipper ju köpa in allt. En klassiker är redan tillräckligt dyrt. Skönt att slippa tänka på bars och drinks.

Gainomax Sports Team
Vi var väl inte riktigt något team förutom lite kontakt på facebook. Detta kan iofs bero på att jag av någon anledning inte hamnade med på Gainomax maillistan och missade i stort sätt samtliga mailutskick.

Kommer jag att söka igen?
Jepp! Ska söka igen till Lidingöloppet med förhoppning om att kunna påbörja min klassikersatsning igen då. Håll tummarna att jag blir uttagen igen :D

Playitas-utmaningen


Foto: Krister Lindström för cykla.se
1 vecka (cykel)träningsläger på Fuerteventura under våren 2013? Visst låter det helt fantastiskt? Ja, men det kostar ju! Ja det gör det fast inte om man vinner resan.

Vad krävs:

- cykla 75 mil under juli och augusti-månad
- en gps-klocka som registrerar cykelpassen
- ett konto på cykla.se för att ladda in passen
- man knäcker koden som ges av cykla.se i form av videoklipp

Vad vinner man:

- minst 75 cykelmil i benen under 2 månader
- en bättre hälsa
- förhoppningsvis en resa :D

Ett snabbt överslag av planerade cykelpass under juli/augusti ger goda chanser att klara utmaningen!

Nu kör vi!

Till tävlingen.

Vilken utveckling!

Stockholm Marathon 2011.
Väl förberedd och oförskämt pigg efter 3 mil.


Jag har varit lite slarvigt med att uppdatera bloggens alla sidor. I vissa hittade jag information från bloggens start (2009) :) Nu är allt uppdaterat.

Det är rätt så intressant att se träningsutvecklingen på det sättet. Vilka var målen 2010, vad är målen 2012? Hur gick det?

Lite kuriosa:

  • Har ökat träningspass per vecka från 3-5 till 7-9 från 2010-2012.
  • Antal vilodagar/vecka 2010: ca 4. Antal vilodagar/vecka 2012: 1-2
  • Har under åren jobbat medveten med att undvika skador. Hur gick det? Har blivit av med benhinneproblem, har dragit på mig löparknä. Hälsenor ok. Knäna ok (i övrigt). Lite kortvariga sträckningar och muskelfästeinflammationer men annars har allt annat varit ok. Facit: det gick väl rätt så bra.
  • I början av bloggen fanns all fokus på att klara av Stockholm Marathon 2011. Och det gick vägen!
  • Det började med löpning och vandring. Nu cyklar jag även, åker skidor och rullskidor.
  • Från att inte ens kunna kalla migsjälv "motionär", som fruktade att springa 5 kilometer i sträck kan jag nu bocka av Maran samt 2 delar av hel(!!!)klassikern (Lidingöloppet, Vätternrundan).
  • Har ännu inte lyckats med målet att bestiga Kebnekaise.
  • Min vikt har pendlat mellan 62 (början av 2010), 59 (mitten av 2011), 64 (början av 2012) och 62 (mitten av 2012).
  • Började 2009 och 2010 med 34:27min - 5km och 65:49min - 10km. Jobbat upp mig till 27:37 och 55:14 under 2011.
  • Har gått med flera klubbar under åren (bl.a. Fredrikshof och Huddinge SK)
  • Antal prylar har ökat avsevärd.
  • I början var jag ivrigt att anteckna varje utfört träningstillfälle och följa träningsscheman från tex Anders Szalkai. Nu med tiden utvecklar man sin egen träningsstrategi.
  • Har roliga saker på g som inte alls fanns på katan för 2-3 år sen.
Resultatet är helt fantastiskt tycker jag! Jag är ingen super motionär och har inga tider att skryta med. Inte heller är jag den som springer Stockholm Maran under 4 timmar för att någon vecka därpå cykla Vätternrundan på sub10 för att sedan kasta mig in i vatten och simma Vansbro sub60. Jag är inte heller den som bockar av 4, 5, 6 mil löpning per vecka plus en massa annat. Är inte heller den som hinner med ett intervallpass före kl. 6 på morgonen. Och jag är definitivt inte den som springer ultrapass, cyklar enorma mängder mil per vecka eller åker rullskidor varje/vartannan dag.

Jag är en person i sina bästa år som älskar att träna, gärna mycket, gärna med sällskap, och gärna med mycket glädje. Jag är någon som känner sig piggare och gladare av träningen och som åstadkommer hyggliga resultat. Jag är helt enkelt en vanlig motionär med ambitioner som är en schmuuuula stolt över att ha klarat av Maran, Lidingöloppet och Vätternrundan.

onsdag 27 juni 2012

Ny uppladdning börjar...NU!

Lagt in mara-träningarna och tävlingarna i kalendern. Skrämmande fullt.

Medan kroppen fortfarande återhämtar sig från axel-operationen utnyttjar jag tiden för att lägga upp och planera kommande träningsperiod. Vad är nästa målet? Jo, det är ju New York Marathon. Till denna vill man vara fit. På köpet får jag förhoppningsvis starka ben och en god kondis som tar mig till Mt Everest Base Camp och upp på Kala Pattar, 5545 möh i höst.

Milstolpar:

  • 10-16 augusti: Fjällräven Classic. Nikkaluokta - Abisko, 111 mil på 4 dagar. Bokat.

  • 15 september: Stockholm Halvmarathon. 21 km. Ej anmält ännu.

  • 16 september: Roslagshösten med Farsta sub12. 95 eller 140 km. Ej anmält ännu.

  • 29 september: Lidingöloppet. 30 km terräng. Anmält.

  • 8-25 oktober: Nepal. Vandring Lukla - Mt Everest BC. Ej bokat ännu.

  • 4 november: ING New York Marathon. 42 km. Bokat.

Har orienterad mig på Anders Szalkais 4.30-program för Jubileumsmaran och lagt in träningarna i kalendern. I och med att axeln inte är på topp ännu och att knät väntar på en mindre operation så kommer jag inte kunna följa programmet fullt ut. Men det ger en bra stöttepelare i alla fall.

Hur börjar men nu då? Snabbdistans 5 km imorgon? Långpass 16 km på söndag? Tror icke. Men vad sägs om snabbpromenad 5 km imorgon? Och vad sägs om snabbpromenad 10-16 km på söndag? Kan det vara något?

måndag 25 juni 2012

Liiiite schügen...

...på en rosebike...


Har på rosebikes byggd (konfigurerad) min alldeles egen racer:

- Rose Pro SL 3000
- Shimano Ultegra 6700
- Hjul: Shimano Dura Ace WH7900 C50CL
- Pedaler: Look Pedal Keo Classic
- Storlek: 57
- Styrbredd: 40 cm
- Styrstam: 100 mm
- Kurbelarmlänge: 172,5 mm
- Pris: 2527€ (1489€ utan extra hjul och pedaler)

Isn't it a beauty?! Snyggast är ju helt klart hjulen men de är nästan lika dyra som hela cykeln!

Har bokat personlig tid hos rosebikes måndag, 30 juli, kl. 10.00-11.00 med Andreas Looks.

Någon som har lite pengar över till mig? :)

Midsommar i Dalarna

Med en nyopererad axel som återhämtar sig förvånansvärd snabbt gäller nu träningsvila. En operation kräver mer av kroppen än jag först trodde. Den jobbar för fullt med att axeln ska bli bra igen och jag är ganska snabbt trött av allt jag gör. Men lite promenader kommer jag säkert hinna med under denna sjukvecka här hemma.

Bjuder därför på några bilder på något icke-träningsrelaterat men ack så trevligt: Midsommar i Dalarna!


Det bjöds på härlig bubbel midsommarafton. Alla slappade i solskenet.


Skuggig plats på trappan. Jan och Stefan hade smyckat ingången så vackert
med björkar...

Stefan, Ruth, Natalie, Jana, Josephine, Jürgen och Abbi tar det lugnt.

Tomas på "Jacobsberget" i djup samtal med Jan
 
Daniel och Jacob chillar på de bästa platserna.

Ruth har bytt om till vacker midsommarklänning.

Även dom minsta fick vara med: Nico och Heidi.

Jürgen, Stefan, Benjamin och Lukas hjälper till med midsommarstången i Skeberg.


Flickorna säljer saft, kaffe och kakor.
Små grodorna, små grodorna...

Annette och Zenitha njuter av stämningen.

Vattenlekar: Benjamin, Adam, Jana
 
Vackra Adam och Tomas

Vackra Jacob och Abbi

Vackra Natalie

Vackra Josephine


Vackra Zenitha i traditionell klänning framför Dalagården.

torsdag 21 juni 2012

Vätternrundan - The Afterlife



300 km på 11:09h. Fortfarande helt ofattbart!

Nu är det torsdag, jag sitter med en nyopererad axel och försöker knappa in en text med enbart vänster handen. Men jag är fortfarande euforisk. Sjukhuspersonalen kallade mig igår bara för "cyklisten". "Här ligger cyklisten", "kom, cyklist". (Axeloperationen var planerad och inte pga en cykelolycka, alltså.)

Kan inte fatta och begripa att vi klarade av det. Och på en sådan fin tid! Visserligen har jag fortfarande ont i benen och nu är det träningsvila som gäller pga axeln - fastän jag helst vill stiga på cykeln direkt igen och cykla ett nytt varv runt Siljan på lördag - men jag är fortfarande lycklig över min, vår prestation.

Tänkte på detta med klungcykling. Många jag har pratat med har cyklat själv, har fått bryta, har cyklat långsammare. Och så säger man alltid "ja, men du cyklade ju i klunga, det är ju mycket lättare." Och jag har börjat tänka själv, "ja men det stämmer ju, 11:09 är inte så märkvärdig, jag cyklade ju i klunga, vem som helst klarar det!" Men är det så mycket lättare? Visserligen får man mycket hjälp när det tex blåser så kan man ligga i lä. Man sparar mycket mer krafter. Men tänk på det ni som cyklat själv och kanske tänker i samma banor om detta med klungkörning:

- ingen som skriker åt dig att pausen är över
- ingen som "tvingar" dig att glufsa i dig bullar, banan, blåbärssoppa och saltgurka samtidigt under 2 minuter för att sen skrika på nytt "Annette, skynda dig, kom hit, vi ska vidare"
- du är inte tvungen att - som tjej - sitta kissandes bredvid ett dussin killar och visa din rumpa för ett par hundra andra cyklister som cyklar förbi på vägen
- du kan inte bestämma själv när du vill äta, dricka, det finns en plan för matpauser, dricka och äta på cykel bör du helst inte göra mitt i klungan utan du väntar tills du är sist igen
- så länge du ligger i lä så är allt frid o fröjd men väntar tills du hamnar först och ska dra och hastigheten ligger på 28-30 km/h. Det ÄR tufft.
- du måste alltid vara 100% fokuserad, klungkörning är farlig
- du ser inte mycket av landskapet, du kan inte tillåta dig mycket att titta omkring
- när du är trött och behöver stanna, sträcka på dig så går det inte. En hel klunga som har ett mål kan inte bara stanna för att du är trött, det är bara att bita ihop och vänta på nästa kisspaus
- och sist men inte minst: du ska ju trampa runt själv, ingen som gör jobbet åt dig i alla fall.

Så visst ska jag vara stolt över mina 11 timmar och 9 minuter. Det var ju ändå jag, Annette Garcia, som klarade av dessa 30 mil i denna fantastiska sub12-Farstagrupp och ingen annan :)


Tillägg efter Hasses kommentar:

Det positiva med en klunga övervägar helt klart det negativa. Här kommer alltså (förhoppningsvis) starka och övertygande argumenter.

- Gemenskapen. Redan under träningsperioden utvecklar man vänskapen, man lär känna varandra, cyklar tillsammans, svettas, frysas tillsammans, skrattar under en fikarast, peppar varandra. Vad vi har haft roligt redan i förväg!!! Har laddad upp med lämpliga låtar som vi kunde sjunga under färden när det skulle bli tungt ("Ain't no mountain high enough", "It's raining man", "Highway to hell" haha - och ja, vi sjöng!). Efter VR fortsätter vi som sub-grupp. Vi planerar att cykla Roslagshösten tillsammans, ska gå ut o tar en öl...

- Är man nere, trött så är det alltid någon som peppar: "Annette, hur går det? "Jodå, lite segt bara" "Äsch, tänk inte på det, se - solen kommer snart fram, kom igen nu". Vad det blev för hejjaropar i gruppen uppför backarna!!! Tror alla blev avis på oss som grupp :) "Kom igen Farsta! Vi klarar det!" "Bra jobbat allihopa"

- Dom som dragit blev ofta belönat med "Bra cyklat" "Bra kört" "Mycket bra jobbat"

- Lagkänslan, att ge och ta. Ovärderlig! Alla bidrar med nånting, draghjälp, positiva tankar, en trudelutt, en skratt, tjoho-ropar, en tår, en klapp på axeln

- Även om det där med kissa i rad är lite pinsamt och awkward så blir det alltid skratt och roliga situationer. Jag skulle springa några meter ifrån min cykel för att kissa så snubblade jag nästan över Åsa som satte sig precis framför mig och hennes cykel. Åh vad vi skrattade när hon blottade sig sådär för mig.

- Tiden går oerhört mycket fortare. Istället för att tänka "250 kvar, 200 kvar, 120 kvar, etc" så lever man mer i nuet. Cykelkompisen bredvid dig har alltid något att snacka om (eller så har du det). Man är mer fokuserad på att hålla sin position, att passa på äta/dricka när man ligger sist, peppa någon annan. Man glömmer bort hur långt man har cyklat, hur långt man har kvar. Det blir inte samma typ av nötandet som när man cyklar själv. Det finns knappt utrymme för att deppa, alltid nån som lyfter dig ur din dipp.

- Glädjen över att cykla 37 km/h utan att man flåsa det minsta.

- Snabb hjälp är alltid nära när cykeln krånglar, du är inte ensam (om du inte har en sub9-grupp som bestämt sig för att inte stanna vid punkteringar förstås)

- Att kunna dela med sig. "Oj, nu har jag ooont i rumpan", "Ja, jag med". Bara det gör det hela mycket enklare.

- Att kasta sig i armarna på varandra vid målgången. "Det här har vi klarat av tillsammans". Vilken känsla alltså.

- Man hjälps åt liksom. Någon som råkat tappa alla sina bars. No problem. Jag har extra som jag inte behöver i fall du vill ha.

 Kan säkert komma på ännu mer. Mrn förutom att man sparar så mycket mer energy så är det framförallt ROLIGT att cykla i klunga.

måndag 18 juni 2012

Vätternrundan - The Story

Farsta sub12-gänget. Sören, Micke, Peter, Jörgen, Åsa.
I bakre ledet syns Per-Inge, Karin, Christer, jag, René, Leonard och Jim.

Fredag
Fredag morgon. Jag hade lyckats packa alla mina kläder, liggunderlag och sovsäck i en mindre ryggsäck. Gav mig iväg på cykeln mot Botkyrka Mc Donald's där jag snabbt bytte om på deras toalett och så skulle jag snabbt fixa till cykeln. Men så var bussen som skulle köra oss till Motala redan framme. Oj, det gick snabbt. Ok, framhjulet in i väskan och cykeln in i bussens cykelsläp. Väldigt smidigt. Jag fick en plats bredvid Peter från min sub-grupp (som jag inte kände igen först i vanliga, civila kläder) vilket gav en trevlig och underhållande bussresa.

Åsa gick runt i bussen och undrade vad vi ville äta på rastplatsen. De flesta hade valt pasta med lax och fetaost. Jepp. Det fick det bli även för mig. Och det var riktigt gott :)

På eftermiddagen var vi framme i Motala. Alla i bussen hade blivit inkvarterade i en skola, utbildningscenter. Alla tjejer sov i samma klassrum, på våra luftmadrasser/yogamattor/skumgummimadrasser och sovsäckar. Cyklarna kunde parkeras inomhus i den stora, ljusa hallen där skolan hade lagt ut papper på golvet.

Efter att alla hade bäddat sängarna och fixat till sina cyklar så gick Peter, Per-Inge och jag in till Motala centrum för att fixa våra startbevis och strösa runt på mässan. Vi hann handla lite, Peter provade en rosebike och så fikade vi. Jag plågades av ihärdig huvudvärk, det var ju rätt så soligt och jag kan vara lite småkänsligt mot direkt solljus på huvudet.

Per-Inge och Peter.

Per-Inge föll för grupptrycket och köpte en Vättern-Skryttröja.



Kl. 17.30 träffade vi vår sub-grupp - Farsta sub12 - med Karin och Jim som ledare. Karin hade fixat snygga band i engelska färger åt oss (Jim är ju från England) som vi skulle fästa på hjälmen för att enkelt känna igen varandra när det skulle bli rörigt på vägen. Vi tog ett sista taktiksnack:
grindvakter, främmande "materie" i klungan, depåer, kisspauser och MÅL. Vårt mål var att vi tar oss runt tillsammans! Vi rullar in över målet tillsammans. Och säkert ska det vara. Och så skulle vi ju självklart fixa en runda under 12 timmar! Perfekt. Några av oss bestämde sig för att äta tillsammns innan vi knallade tillbaka åt var sitt håll för lite sömn.






Alla i tjejsalen la sig tidigt, ca vid 21-tiden. Alla skulle upp igen kl. 2. Som tur var så hade vi nästan alla samma starttid, runt kl. 4. Med öronproppar i öronen och buffen på ögonen fick man lite vila men sömn kan man knappast kalla det för.

Lördag
Kl. 2 ringde väckarklockan och jag var så glad att äntligen kunna gå upp. Grötfrukost, fixa det sista med cykeln, sista toabesök (särskild för nr 2) och så rullade Peter, Per-Inge och jag iväg mot starten. 3:45 träffade vi de andra vid startfållan, de flesta var nervösa, sprang en sista gång på dass, ja blev hungrig igen och knapade på en bar. Jag hade regnjackan på men var inte säkert om det var ett bra beslut. Det var ganska så varmt faktiskt. Och mössa? Dom andra hade en mössa under hjälmen? Mmmhh ok då. Då plockar jag väl fram även den.

4:06. Då var det dags att rulla iväg med ett par dussin andra cyklister. Spännande. Var kissnödig igen. Och hungrig. Och törstig. Nerverna spelade ett spratt! Det vart lite rörigt i starten och det tog en stund innan vår grupp hittade varandra. Men grindvakterna hade koll och efter nån kilometer så hade vi formerad oss till en snygg 2-led.

Det började dugga igen. Redan i startfållan, ja, redan på väg till startfållan kände vi av de första dropparna. Snabbt tilltog regnet och jag var myyyyycket glad att jag inte hade tagit av mig min regnjacka och hade satt på mig mössan. Det började skvätta från kollegans bakhjul. Jag kände hur vattnet rann in i skorna, långsamt och säkert blev det blöt i skon. Ja och efter en stund var allt blöt förutom överkroppen. Den höll sig torr hela resan, tack vare regnjackan!!!

Den första kisspausen tog vi ganska så snart. När nervositeten efter starten hade släppt så trycker det på - hos alla. Jahapp. Hur gör man nu som tjej? Inte mycket att tänka på, ner med byxan och kör. Man hoppades på att killarna hade lite vett o etikett och tittade inte ;-) Snabbt på cykeln igen och så körde vi vidare mot Gränna. Vi passerade depån bara och siktade på Jönköping där vi skulle ta en matpaus.

Så blev det backigt. Vi tryckte på. Jag hängde med i början men sedan kände jag av en smärta bakom knät, kändes som en sträckning. Det hade gått för fort, för hård på backarna.

Blåljus, funktionärer som viftade vi skulle sakta ner tempot. Mera blåljus, polis, ambulans. Åh nej, någon som har krashat. Sakta rullade vi förbi olycksplatsen och jag sneglade på personen som låg på marken. Han hade en märklig färg i ansiktet och såg konstigt ut. Man hade stabiliserat honom och sjukvårdarna höll på med hjärt-lung-massage. Åh så fruktansvärd. Det ströp till i min hals, tårarna fyllde dom redan vattniga ögon. Jag bad snabbt till Gud att han skulle hjälpa denna stackaren. Vi hörde senare att mannen hade drabbats av en hjärtinfarkt och hade avlidit på plats. Alla vi blev tagna av dessa bilder och det tog en tid innan vi var en snabb sub12-klunga med fokus igen.

Jönköping! Mat! "15 minuter får ni!" 20 var planerad från början men det var kallt och vi ville snabbt vidare. Jag kastade mig fram till köttbullarna med potatismos, la på lite saltgurka och lingonsylt och försökte äta så snabbt det bara va möjligt. Jag träffade även de 2 gulliga syskon jag cyklade Nationaldagstrampet ihop med. En av de var trött och frysen och funderade på att bryta. Vad synd.

Efter Jönköping förblev det backigt ett tag och jag hade det mycket kämpigt. Jag var tvungen att prata med Jim och Karin. Jag behövde sakta ner tempot en aning, ta det lite lugnare på uppförsbackarna annars är jag tvungen att lämna gruppen. Men det var inget som helst problem att sakta ner något. Vi låg mycket bra till i tidsschemat.

I Karlsborg gjorde vi stopp nr 2. Då hade det slutat regna och solen hade börjat titta fram. 10 minuter fick vi här och jag körde samma procedur som i Jönköping: fylla på flaskorna med vatten och sportdryck, äta, dricka och ev fixa till kläderna. Stoppade i mig saltgurka, blåbärssoppa, en skvätt kaffe, ännu mer blåbärssoppa, en bulle. Kändes bra. Kändes bra!

Under tiden passerade vi massor med skyltar:  190 km kvar. 150 km kvar. 120 km kvar osv... Många kommentarer blev det men jag var väldigt fokuserad på nuet. Ett tramp i taget.

För det mesta cyklade vi i 2-led och turades om, en belgisk kedja så att säga. Vi hade alltid 2 stycken som låg med lite avstånd bakom oss som grindvakter. En grindvakts funktion är att se till att ingen främmande hamnar inne i klungan. Det är inte för att vara elakt utan det är en säkerhetsåtgärd. Vi i klungan har tränat ihop, vet vad som gäller, har en gemensam plan. Det kan gå mycket illa om en utomstående hamnar i klungan. Sedan var vi alltid mycket snälla till andra cyklister. Inga kommandon, inga dumma ord. "Cyklister kommer vänster", "Klunga kommer vänster", "Tack"... det var våra ord.

Sadeln började göra ont som bara den. Allt annat höll hyfsat. Benen började återhämta sig, jag började känna mig piggare ju längre vi cyklade. Jag fick fram ett önskemål om en kisspaus. I självaste verket var jag dock tvungen att sträcka på mig och att komma ur sadeln. Den gjorde så otrolig ont bara.

Nästa stopp - Hammarsundet. Vi hade en kort fundering att hoppa över stoppet och istället ta flera mikropauser men Karin vägrade. Hon behövde mat. Snabbt! Skönt med lite mat. 2 minuter fick vi här. Oj vad det blev stressigt. Jag fixade allt på samma gång. Vatten, sportdryck, en bulle i munnen, banan i handen. Hoppas jag inte trampade någon på foten.

Kom igen nu. Inte lång kvar. Solen sken och jag lyckades även byta till mina tunnare handskar (ingen aning hur jag hann med allt detta på Hammarsundets korta stopp). 3 mil kvar. En baggis. En tur till Södertälje. En sista bit av min Gainomax Energy Bar i munden för att inte trilla av cykeln i målet och så körde vi på. De sista milen hade vi ett rullsnitt på 30 km/h och det märktes. Jag frågade Karin om det var meningen med en spurt för jag visste inte om jag skulle orka hela vägen. Nejdå. Det är det inte alls. Men ingen ville riktigt sakta in. Ok då. Får väl pusha mig lite grann. Nedför gick det. Och fort gick det.

Motala! Wow. Händer det på riktigt? Kan det vara sant? Bara några kilometer kvar. Och så hör man speakers från målområdet. Vi samlade gruppen för en snygg, gemensam rull in i målet. Ååååhhh vilken känsla. Detta är inte sant! Tårar. Alla klarade det! Hela gruppen! Kramar åt vänster, kramar åt höger. Svettiga, smutsiga och lyckliga ansikten. Eufori. Glädje. Helt sanslöst. Vilken känsla. Vi var hela allihopa och hade klarat av Vätternrundan 2012 på den sanslösa tiden 11:09!!!!



Efter målgången så blev det picknick med en ööööööl och pasta med kyckling. Vad gott! Fast det gick inte ner så lätt, magen var helt fullpumpat av all socker från alla bars och dryck.



Vi cyklade tillbaka till utbildningscenter igen för en skön dusch och en gainomax long distance recovery innan några av oss träffades igen i centrumet för mera mat. Vi gick tillbaka till centrumet. Det var ca 3 km! Men det kändes skönt. Vid 22-tiden låg vi i sängen. Oj, vad trött man var nu.

Vad gick bra?
- Att köra som ett lag. Det var precis detta vi gjorde. Vi hade trevligt! Vi pratade med varandra, nästan oavbrutet ("Oj, ska vi byta position igen? Ah, vi fortsätta med ämnet sen när vi ses igen" "Ja, var var vi nånstans?!"). Vi peppade varandra ("Kom igen nu" "Vi klarar detta"), glada tillrop i backarna. Fastän vi inte hade tränat så mycket ihop var vi ett toppenlag.

- Jag/vi hade tränat och kört i mycket dåligt väder. Det gav mental styrka när det regnade och skvättade som värst. Det gav även erfarenhet hur man ska klä sig på bästa sättet för att hålla värmen.

- Klädvalet var precis rätt: Tunna funktionstrumpor, tjocka merinoullstrumpor, skoöverdrag. Korta hofvetbyxor, tunna benvärmare (lite vågat men det fungerade). Hofvet cykeltröja, armvärmare (fleece inuti), hofvets tunna jacka, castelli regnjacka. Längdskidhandskar. Tunn buff runt halsen. Tjockare (hofvet)mössa på huvudet. Glasögon. Jag frös enbart i Jönköping, precis när vi skulle cykla iväg. Men så fort vi hade börjat cykla så blev jag varm igen (som om en varm vind kom och värmde mig?).

- Det fungerade bra med maten och drycken. Alltid när jag låg sist i klungan så passade jag på att dricka och ibland tugga på en bar. Så fort det blev ett kiss-stopp så petade alla i sig bars. Enbart innan Karlsborg blev jag hungrig. Fungerade även mycket bra med vattnet och sportdrycken. Fast jag blev otrolig pruttig i slutet ;-) Hade 2,5 stycken gainomax energy bars och en protein bar, 2 st gels med mig. Dessutom en halv snickers. Proteinbaren åt jag inte upp. Inte heller gelarna. Allt annat gick åt.

- Var i början lite osäkert om 2 flaskor skulle räcka men det gjorde dem (om man inte glömmer att fylla på dem vid varje stopp). Men en varm dag hade det inte räckt! Ska fundera på en min löparrygga med vätskesystem nästa gång.

- Kolhydratladdningen plus mycket vatten dagarna innan verkade ha fungerat...

- En hög kadens gjorde att jag inte fick ont i knäna. Detta var något Hasse tjatade mycket på. Och jag tänkte verkligen på det under hela loppet. "Kan jag växla ner igen? Jo, det kan jag."

- Alvedon lindrade min axelsmärta som nu efter loppet slog till ordentligt.

- Ständig rörelse med armarna så att inte händerna skulle domna, axlarna skulle bli stela. Fungerade bra.

- Postitivt tänkande. Funegrar alltid bra :D "Det var mycket värre den 2:a juni"

- En fungerande cykel. Jag hade ändå lagt ner några timmar, möda och pengar tillsammans med Hasse på att fixa cykeln.

- Jag var hyfsat förberedd med mina 111 mil i benen och ett antal klungträningar.

- Upplägget var helt rätt. Matpaus 15 min i Jönköping, 10 min i Karlsborg, 2-3 min i Hammarsundet. Plus kisspauser kanske var 4:e mil.

- Vi undvek att kissa i depåerna. Det tar för lång tid.

- Säkerheten först! Det är inte värd att riskera hälsan för några minuter hit eller dit!


Vad kan förbättras?
- Jag var svag i backarna. Mera backträning. Mera backträning. Mera backträning.

- Vi körde för hård de första backarna. Hade vi tagit det lugnt redan då så hade jag nog inte dalat så fort som jag gjorde.
- Några fler mil i benen, framförallt flera pass upp till 20 mil hade inte skadat. Många gånger orkade jag inte dra lika mycket som andra och det är jag ledsen för. Det gick lättare i slutet och jag hoppas att jag var till mer nytta då...

- Jag behöver mer klungkörning. Jag vågade ofta inte ligga tät bakom cyklisten framför mig.

- Behöver en bikefit. Tror inte att sitter rätt på min cykel.


Vad kommer nu?
Vila, vila, vila. Axeln ska opereras nu på onsdag och knät också. Diagnosen var löparknä i alla fall. Cyklingen fortsätter jag med, givetvis. Som läkaren Klas Östberg sa imorse "Du sprang maran på 4:49. Du cyklade Vätternrundan på 11:09. Du är en mycket bättre cyklist än löpare." Vet inte hur jag ska ta det. Det var ju inte bara jag själv som stod för prestationen, utan vi var ett lag, ett team från stallet Fredrikshof! Men Lidingöloppet och NY Maran kommer som 2 säkra kort. Även Fjällräven Classic i augusti. Och så hoppas jag ju givetvis på en vandring i Himalaya. Ja, mycket på g. Men än så länge njuter jag fortfarande av en fantastisk prestation.

söndag 17 juni 2012

Vätternrundan - snabbinlägg

Wohooo!

Vår helt suveräna Farsta sub12-grupp tog sig in i mål, tillsammans och helt oskadad!!! Vi var alla sjukt nöjda över den fantastiska tiden 11:09!

Lyckorus!

Måste nu ta hand om min familj som har försummats så länge :)

torsdag 14 juni 2012

Spänningen stiger

Sista problem med cykeln (däck, bromsar, kedja, pedaler), packningsångest (vad ska man ha på sig, vad med sig?), matångest (att få för lite mat), förkylningsångest (visst gör halsen lite ont?), väderångest (för kallt? regnar det?).

Vad ska man säga, det pirrar i magen. Allt blir stort helt plötsligt. När jag gjorde rent cykeln efter Siljanrundan såg jag en bula i bakdäcket. Tog med mig hjulet till verkstan, fick pröjsa 80 spän för däckbyte (nästa gång gör jag detta själv!) men nu är det fixat. På med däcket igen, kedjan skärvar mot växelföraren. Nä-ä. Inte ännu mer problem. Och vad är detta? Bakbromsens vajer hänger ju slappt. När hände det???

Vilken tur att jag har "min" Hasse :) Tror inte det finns nån som kan cyklar bättre än han? Cykeln är nu fixat och klart för Vätternrundan. Kanske lite rengöring på kvällen och lite olja på kedjan.

Har gjort en analys av väderrapporten inför lördan. Mot Jönköping (ca 100 km) blir det motvind, regn och lite kyla. Sedan cyklar vi med vinden men det kan fortfarande regna lite. Senare mot dagen tittar solen fram och temperaturen kan stiga upp mot 18 grader. det gäller att vi inte tar ut oss under morgonen och kanske ta med sig extra strumpor och extra handskar? T-shirt? Så att man blir av med de blöta kläderna. Uuhhh - pirrigt...

söndag 10 juni 2012

Siljan runt


Nu gjorde jag det alltså - cyklade Siljan runt. Och? Jo, jag passerade 100 milsgränsen! (1111 racer-km!)

Igår, lördag, cyklade jag på egen hand runt "lilla pölen". Jag tåg bilen till Leksand och började turen därifrån. Från Leksand gick det via Siljansnäs (följ skyltarna till  Sollerön och sedan även Siljansnäs) till Gesunda och över till Sollerön.

Kyrkan i Sollerön. Här startar motionsloppet "Siljan runt" första helgen i juni.
Dessa första mil gick rätt så lätt, dock kände jag onsdagens runda i kroppen. baken gjorde fortfarande ont och benen var inte direkt pigga. Men vädret var på min sida, jag hade medvind och solen sken.


Efter Sollerön går det mot Mora. Det blev lite stökigt strax före Vinäs. Jag missade första svängen till Vinäs men så tog jag nästa (vilket var bättre tror jag). I Mora blev det återigen lite krångligt med trafiken och jag började cykla på cykelbanan. Big misstake!!! Den slutade på en parkeringsplats och man fick krånglar sig ur det igen.

Efter Mora följer man en bit på väg 70 innan man svänger in mot Nusnäs för att sedan återgå till väg 70. Denna del var den tråkigaste. Och dessutom hade jag börjat cykla motvinds. Nu tog det emot och jag började ångra utflykten. Det behövdes en del mikropauser...

Väg 70 ända in till Rättvik där det började spöregna. Jag tog in på Fricks konditori och åt en leverpastej-macka och drack en coca-cola. Åh så gott. Väl behövd energi! Jag hade sett framemot denna längre fikarast. Andra gäster undrade om jag inte cyklade på fel ställe (runt fel "pöl", tänkte jag själv senare). Hehe, nejdå, Vätternrundan går nästa helg :) 

Nu hade jag cyklat i 10 mil. Och det som väntade var Tällberg (med backen) och så åter tillbaka till Leksand. Ok, det skulle jag väl greja.

Efter Rättvik svänger man då höger in mot Tällberg. Det blev en vacker färd. Sedan kom Tällberg-backen. Och jo, den var rätt så jobbigt. Hade hört att många börjar gå där. Hade även kollegan Hasses råd i öronen att farten inte skulle vara FÖR sakta annars tar det slut direkt. Med dessa ord/råd i öronen tog jag i ordentligt. Uppe på backen åt jag min andra Gainomax bar, samtalade lite med nyfikna och njöt av utsikten.

I Tällberg, backen till höger.

Nu hade jag tillräckligt med energi för att cykla återstående 12 km. Men jag var ändå glad när jag rullande in i Leksand. Än en gång rejält trött.


Siljan runt sammanfattat:

- Distans: 125 km
- Rullsnitt: 24,4 km/h (fram till Mora: 26,8)
- Tid: 6 tim (inkl. stopp)
- Banan: Upp och ner, backigt alltså. Myyyycket fint, förutom den delen som går på väg 70 (undrar om jag cyklade rätt...?)
- Form: Inte den bästa. Axeln smärtade, baken gjorde ont, nacken blev stel.

Nu blir det i princip cykelvila fram till Vättern. Kanske en kortare tur men inget märkvärdigt. Nu börjar uppladdningen!

Efter touren drack jag en gainomax longdistance recovery och sedan lite sill-lunch med familjen på Dalagården, följd av grillning :D Perfekt!


fredag 8 juni 2012

Vasaloppsträningen har börjat!

Testet: Lägg skidorna på ett plant underlag och skjut iväg dem.
Glider de åt något håll? Då är inställningen fel. Mina glider åt vänster.

Vasaloppsträningen har börjat! Ja, så kan man väl säga. Innan Vättern ens är avklarat :) Fast vi börjar med en mjukstart. Kanske lite tidigt men med tanke på att jag är novis på skidfronten så är det lika bra att ligga i.

Nåväl. Kunde inte vara med på måndagens rullskidträning/kurs med Huddinge SK men så erbjöd sig supergulliga Ragnar att träffa mig på torsdag, igår alltså. Ragnar är en "seg veteran" (om man nu får säga så utan att förolämpa någon) som har åkt rullisar i över 20 år. När han köpte sitt första par så var detta med rullskidor fortfarande nytt och folk ute på gatan tittade snett på honom. Men han gav sig inte. Han brann för skidåkning och ville träna även på sommaren. Han har åkt otaliga Vasalopp och numerar blir det Öppet Spår för honom. Han orkar inte riktigt längre med stressen vid starten. Jag var tvungen att kolla upp Ragnar på Vasaloppets hemsida och där hittade jag följande imponerande resultat:

Antal Vasalopp: 29
Antal Öppet Spår: 3
Tid Ö.S. 2012: 7:10:42
PB Vasa 1998: 5:42:39

Detta är helt imponerande och jag hade förmånen att få honom som personlig tränare!

Vi startade vid Ågesta Samglas och åkte först några varv uppför en kort, brantare backe där vi tränade att diagonala upp.för Sedan gick vi ner. Sista varvet skulle jag ta i men det gick väl lite sådär :)

Sedan åkte vi längs med Ågestavägen på cykelbanan där jag tränade på stakning med frånskjut, diagonala och till slut åkte jag utan stavar. Mina problem är

- balansen så klart; det känns ganska vingligt på fötterna
- att åka rakt; vristerna och lår/sätesmusklerna, ja hela kroppen får jobba för att hålla mig rakt på banan
- att åka "naturligt"; såhär i början känns inget riktigt naturligt, allt är vingligt och inte avslappnat
- att staka diagonalt; eftersom jag fortfarande har problem med balansen så stakar jag när jag skjuter ifrån, alltså på fel sida
- stakning vid fötterna; jag har en stavisättning som ligger långt före kroppen
- rätt lutning på överkroppen; jag är rätt så rakt många gånger vilket inte ger mig rätt vikt när jag stakar
- att rulla på skidorna; när jag skjuter ifrån så stoppar jag gärna skidan och lyfter den för mycket. Man ska nog "rulla" mycket mer annars får man inget flyt.

Och så har jag problem med att jag glider åt vänster håll. Ragnar sa att jag skulle testa om skidorna rullar mot vänster av sig självt. Jag la dom alltså på parketten och sköt iväg dom så rakt som möjligt flera gånger och visst kunde jag se tydligt att åtminstone en av skidorna gled åt vänster. Den andra hade bara en lite tendens åt vänstra hållet. Det måste jag fixa till!

Nu efter Vättern gäller det att ta sig ut och öva. Det är inte så mycket tal om träning än så länge. Riktigt kul att få starthjälp så att man kommer igång snabbare.

torsdag 7 juni 2012

Räkning cykelmil

Måste bara räkna ihop alla mina cykelmil...
- Lör, Hofvet-träning, 21 april: 90 km
- Fre, Pendlingscykling, 27 april: 72 km
- Tis, Intervallträning på Ekerö, 1 maj: 55 km
- Lör, Hofvet-träning, 5 maj: 87 km
- Tor, Kortare cykelpass, 17 maj: 40 km
- Lör, Hofvet-träning "Väggen", 19 maj: ca 45 km
- Sön, Tröskelpass, 20 maj: ca 46 km
- Tor, Pendlingscykling, 23 maj: 62 km
- Fre, Pendlingscykling,  24 maj: 72 km
- Lör, Hofvet-träning, 25 maj: 85 km
- Tor, Pendlingscykling, 31 maj: 67 km
- Lör, Hofvet sub12-träning, 2 juni: 88 km
- Ons, Nationaldagstrampet, 6 juni: 177 km

Totalt: 986 km

Man säger att man bör ha minst 100 mil i benen inför Vätternrundan. Tja, det har jag väl då antar jag :D

(Tillkommer ju alla spinningpass men dom räknas inte riktigt på samma sätt.)

Kommande planer:
Fre, 8 juni: Kortare pass 30-60 km
Lör, 9 juni: Ev Siljan runt själv 120 km
Tis, 12 juni: Backpass 30 km
Tor, 14 juni: Pendlingscykling 60-70 km



Träning v.22

Missade att skriva upp förra veckans träning. Det är knappt så att jag kommer ihåg.

Måndag: Lunchspinning 35 min
Tisdag: Vårruset, 5 km lätt jogg
Onsdag: Styrketräning
Torsdag: Pendlingscykling, ca 67 km, rullskidåkning
Fredag: Ca 12 km promenad
Lördag: Cykling i ösregn med sub12-mastergruppen, 88 km
Söndag: Vila

onsdag 6 juni 2012

18 mil cykelglädje

Lycklig efter genomförd långlopp och första cykelmedaljen!

Drygt 18 mil cykelglädje bjöd Nationaldagen på.

1. Cykling till Södertälje, 35 km
2. Nationaldagstrampet, 102 km
3. Cykling hem till Huddinge via Vällinge, 40 km

Kroppen ömmar visserligen och jag/vi stannade i alla depåer men det kändes bra. Kände mig hyfsat pigg på hemvägen. Ett fantastiskt formbesked inför Vätternrundan.

På trampet snittade vi på ca 27 km/h. Vi fick några kedjehopp, lite problem med cyklar. Men allt i allo gick det bra och var superkul! Vi cyklade på 4:15:59.

Cyklingen till Södertälje gick på 21,6 km/h och hem 21,4 km/h. Men jag skyller på alla kringelkrokar i Södertälje, alla rödljus. Maxhastigheten nådde till 52 km/h idag! Det är all time high!

Och det var vi som höll ihop under loppet. 4 av oss hade hittat varandra
på facebooksiten "cyklande tjejer" och den 5:e tjejen anslöt sig på plats spontant.
Det var ett mycket bra sällskap.
Laddade med gröt till frukost (super!) och åt en ganomax energy bar under trampet. Dessutom bananer och bullar vid depån. Efter trampet blev det världens godaste macka, en kopp kaffe, godis och en gainomax recovery (vanligt). Väl därhemma åt jag pasta carbonara från gårdagen och en gainomax long distance recovery. Blev dock hungrig igen på kvällskvisten och unnande mig några chips.

lördag 2 juni 2012

Eldprovet

Idag hade vi 20 mil cykling planerat med Hovets sub12-mastergrupp. Ett genrep inför VR. Ju närmare dagen kom desto mer ångest fick jag. Inte för de 20 milen, nej, det var vädret jag oroade mig för. SHMI, yr.no, alla förutspådde regn och blåsigt väder. Oh well, lika bra att träna även i detta väder - försökte jag intala mig. Men det gick inte särskild bra. Ju närmare lördagen kom, desto mer ångest fick jag.

Men vad ska man göra. Vill man cykla med mastergruppen så är det väl bara att hänga på och se hur långt man kommer.

Och vad ska man nu ha på sig för 8 grader, 10 m/s vindstyrka och regn?
- Tjocka (merino)ullstrumpor - mina vandringsstrumpor
- Skoöverdrag (som skulle skydda mot regn - tjena!)
- Hovets korta cykelbyxor och ovanpå mina vintertights (windstopper)
- (Merinoull)Underställ (kortärmad)
- Hovets tröja (kortärmad)
- Armvärmare (med lite fleece inuti)
- Hovets tröja (vattenavvisande)
- Långa vinterhandskar (längdhandskarna LillSport)
- Fleecehalsduk (från vinterns träningspass)
- Hovets mössa (vintermössa, 2 lager)
- Glasögon
- Hjälm

Vad jag svettades inne i lägenheten! Nej, detta kommer bli alldeles för varmt.

Knappt hade jag stigit utanför dörren så kände jag att jag kanske ändå hade valt rätt klädsel (det var visst runt 4 grader idag?). Mot Farsta alltså - klockan var 7.30.

Vid Farsta - 8.05 - mötte jag de första glada sub12-are. Då hade rumpan redan hunnit bli blöt men allt annat förblev torrt och hyfsat varmt. När alla hade anlänt och vi hade hälsat på alla rullade vi iväg. Den första duschen från cyklisten framför mig kändes konstigt men jag anade att det inte skulle bli den sista.

Mot Tumba, vidare mot Bornsjön. Och nu hade man blivit rejält blöt. Fötterna plaskade i skorna, byxorna var för längesen genomblöta, händerna började stelna till. Överkroppen höll sig någorlunda varmt (kunde inte avgöra om den var blöt eller enbart lite kallt. Men humöret var på topp. Jim sjöng "Always look on the bright side of life" vilket gjorde varenda en glad! :D

Vi tog en kisspaus när vi hade hunnit lite längre än halvvägs runt Bornsjön. Hahaha. Att kissa ute i det fria när andelen killar överväger (enbart 3 tjejer i gruppen) är ju en sak. Men att göra det när händerna, fötterna har börjat stelna, allt är blöt är en annan. Man fick knappt ner byxorna och så kunde jag inte avgöra om jag hade dragit ner dom ordentligt. Hade tappat känseln i benen också. Men det gick det med!

Efter kisspausen tog vi beslutet om att inte fortsätta på den långa turen utan att vända direkt tillbaka till Farsta, fika där och snacka om upplägget inför Vätternrundan där. Ja, helt ok för alla!


Jag tyckte synd om personalen på Farst gård när vi - som ensamma gäster - kom in. Totalt blöta, kladdiga och trötta. Men glada. Per-Inge tyckte att jag var mycket snyggare på min blogg än nu efter denna tur. När jag hemma tittade in i spegeln förstod jag också varför :) Hela ansiktet var geggigt, håret hade klibbat fast på huvudet. Hahaha. Men liknande syn bjöd alla andra på. Dessutom darrade vi ikapp varandra och höll våra kaffe och temuggar fast i handen för lite värme. Ägaren kom förbi vid några tillfällen och tyckte att vi var lite smågalna, vi elitidrottare. :D Åh detta värmde.

Vi kunde konstatera hur duktiga vi alla var idag, att gruppen var en rätt så bra klunga (förutom min brist på backstyrka kanske då). Och efter att vi hade bestämt oss för när och var vi skulle stanna under Vätternrundan och mycket trevligt snack i gruppen började vi oss känna nöjda och rullade hemåt. Jag kunde hänga på Jim och Jörgen tillbaka till Huddinge/Stuvsta. Kändes ju sådär att sätta på sig sin blöta jacka, handskar och mössa igen. Och man darrade fint de första metrarna. Men killarna drog på direkt och så blev vi alla lite varmare igen.

Detta kort i hissen skulle visa hur grisig och blöt jag var men jag ser ju rätt så fräscht ut!


När jag sedan öppnade dörren till lägenheten blev jag helt paff: Daniel hade städat och tvättat ALLT! Tömt diverse överfulla papperskorgar. Även hunden såg fräsch ut (hur han nu lyckades med det). Gårdagens oreda var som bortblåst. Och så kom ju förstås jag in och grisade ner direkt. Nejdå. Känner mig ganska pigg ändå och städade bort allt efter mig (förutom cykeln som väntar på sin rengöring utanför). Även kläderna är redan tvättade och ska nu hängas upp för torkning.

Jag måste väl ändå ha världens snällaste man?

Fick i mig en gainomax long distance recovery och lite tunfiskpasta från i torsdags. Men magen sa stopp fastän jag var väldigt hungrig. En gainomax energy bar gick ner lättare. Tur att man har så många!

Detta var alltså eldprovet inför VR: totalt 88 km. Lika kallt och skitig kan det bli om 2 veckor. Men vi håller tummarna för sol och vindstilla förhållanden.