Besök hos ortopeden

Det efterlängtade besöket hos ortopeden gav en diagnos på knät som heter så mycket som "främre knäledssyndrom". Ja, vad är detta nu. Frågar inte mig. Som så många läkare så var denna trevlig men han verkade inte vilja berätta så mycket, avslöja så mycket om hans kunskap. Nej, det är inte riktigt sant för han ritade nämligen upp hur det ligger till med mitt knä. Det var bara jag som inte förståd sig på det riktigt.

Jag har i alla fall överbelastad en sena som löper bakom och runt knäskålen. Det är ingen skada, bara en överbelastning. Fortsatt (löp)träning förvärra inte situationen men ger en längre läkningstid. Rekommendationen är:
- Styrketräning av främre och bakre lårmusklerna
- Cykla, cykla, cykla
- Så mycket vila som möjligt från löpträningen för att påskynda rehabilitering.

Jag kommer nu att få en remiss till sjukgymnasten. Knät bör vara återställd lagom inför mara-träningen (NY Maran i november). Hoppas verkligen det. I augusti ska jag ju även vandra Fjällräven Klassik...

Axeln fick samma diagnos som tidigare. Det är för trångt i axeln och då hjälper enbart operation. Läkningstiden efter operationen beräknas ungefär till 6 veckor - om allt går enligt plan. Skulle jag då simma Vansbro i början av juli så skulle jag vara återställd till mitten av augusti till Fjällräven Classic. Det är mycket optimistiskt och jag har börjat fundera på hur jag ska lägga upp detta. Vansbrosimmet eller Fjällräven Classic? Jag måste överhuvudtaget prova om jag kan simma. Axeln mår ju fortfarande inte bra.

På väg till ortopeden hittade jag en rolig tidning: "Klassiker-magasinet". Den var lite väl dyr men innehåller en mängd bra tips för den som genomför en klassiker för första gången. Jag tyckte att det var värd sina 79 spän men kanske bara 1 gång :)

Tidningen innhåller träningsprogram för alla lopp, utrustningstips, tips för klungkörning, mattips - tja, allt man egentligen kan tänka sig fundera över. Jag fick nog ett och annat svar på mina Vättern-frågor. Rekommenderas för nybörjaren!

Träning, skador, planer

Efter torsdagsträningen med TSM. Copyright: Micke Sjöblom.

Det är detta som snurrar runt i huvudet: träningsupplägg, skador, framtida planer.

Om vi börjar med träningen.
Den har i det stora hela fungerat bra. Trots att jag har varit begränsat (se skador) så har jag hållit igång. Det blir mellan 5 - 7 träningspass i veckan. Ca 3 löppass, 1 body pump, spinning och styrketräning. Större fokus ligger just nu på styrketräningen för att få kroppen att fungera igen. Torsdagar är det TSM som gäller. Det är alltid kul och det ska jag förmodligen fortsätta med under sommaren.

Skadorna då.
Ja, axeln mår fortfarande inte mycket bättre. Det har gjort att jag inte har kunnat simträna alls! Även styrketräningen är begränsat, inga lyft överhuvudtaget, inga armhävningar (och jag som har börjat greja ett par stycken i rad med utsträckt kropp!). Ska förmodligen operera mig.

Sedan har jag haft ont i knäet sen i höstas. Nu är det så pass illa att jag inte ens kan gå utan att halta! Konstigt nog fungerar löpningen en aning bättre än promenader. Särskild när jag tar ut steget så känns det mycket bättre! Läkaren tror att det handlar är löparknä. Men sjukgymnasten håller fortfarande inte med. Har det - trots övningar - inte blivit bättre om 1 vecka så ska jag till en idrottsläkare.

I skrivande stund trasslas jag även med mag/tarmproblem. Det är ingen influensa men något är fel. Mycket illaluktande diarré, illamående, yrsel. Är hemma andra dagen nu och har inte tränat sen i måndags. Skam! Ja, så pass sårbar är man när man tränar på "en högre nivå". Man får inte släppa taget i vanor ett enda ögonblick. Alltid tänka sig för vem man hälsar på, vad man gör, vad man äter och dricker. (Förresten så har jag i och med fastan nu avstått från alkohol, chips och sötsaker. Vilket har gått mycket bra och jag trivs toppen med det. Enbart några få "synder" har begåtts...).

Planer framåt:
Just nu ser det - återigen - mörkt ut för En Svensk Klassiker.
Vätternrundan blir nog av. På lördag hänger jag med Fredrikshofs nybörjarsgrupp i Farsta för första gången. Det ska bli kul att träna långpass med dom.
Siljan runt den 2 juni ska jag också anmäla mig till (nej, ingen Stockholm Mara i år...). Det blir ett perfekt genrep inför Vätternrundan. So far so good.
Vansbrosimmet: Ja. Här ligger problemet. Får jag inte till axeln och får jag inte till simträningen så blir det inget och då blir det ingen klassiker på året.
Fler tävlingar jag tänkte köra: Kungsholmen runt, Stockholm Halvmara, Lidingöloppet samt några 5 kms- och milslopp.

Och så har jag anmält mig till lotteriet för New York Marathon. Vi har bokat flyg och hotell. Blir det ingen mara så åker vi givetvis ändå och jag anmäler mig även nästa år. Något år måste det ju bli av!

Men något riktigt kul som förhoppningsvis väntar i oktober är detta:

Mt. Everest i bakgrunden. Bild lånad av: www.granslosaresor.se

En vandring i Nepal från Lukhla till Mt. Everest Base Camp. Resans arrangör är Gränslösa Resor och efter deras presentation på Vildmarksmässan var jag helt såld. Att vandra i Himalaya år 2012 har varit planen sedan ett par år tillbaka och nu kan det bli verklighet!

Bara knäet och axeln blir bra igen!

Livet går vidare

Grövelsjön

"Träningslägret" vid Grövelsjön var ju otroligt fint och roligt, MEN. Vallningen fungerade inte alls (mer om det senare). Nästan all träning jag nu har bakom mig (och det blev inte mycket heller) har jag genomfört på bakhalt. Nej, kanske inte all träning men hälften säkert. Och vad händer när man jämt har bakhalt? Jo, man åker på axlarna, stavarna.

Detta hände första förmiddagen i Grövelsjön. För att hänga med min snabba kompisen Elle så fick jag ta i som bara den. Under lunchen bytte jag då till tejp och helt plötsligt gick det mycket bra! Dag 2 var axlarna helt förstörda. Som tur var hade jag nu fäste och kunde i prinsip åka helt utan stavar.

För lite träning plus en diagnos på bicepsfäste inflammation i höger armen sitter jag nu voltaren-alvedon knaprande hemma och skickar mina tankar till Mora där Öppet Spår Söndag går idag och imorgon hade jag varit med.

Genomförd skidträning denna säsong:
På hemmaplan: 5 km
Branäs: 15 km
Grövelsjön: 45 km

Funderar starkt på att skaffa ett par rullskidor för att vara bättre förberedd nästa år. (Ännu en pryl!)

Till all glädje har jag dessutom fått löparknä. Fick ju de första känningarna på första TSM-långpasset och sedan har det bara fortsatt blivit värre. Nu är det helvila från ALL träning. Tillkom även att

JAG SPRINGER INTE NEW YORK MARATHON.

Ja, fruktansvärd tråkigt. Det finns flera anledningar till beslutet. Men allt detta har lett till en stor motivationsdipp. Får se hur jag tar mig ur dippen :(

Men nu gläds vi åt några fina vinterbilder från Grövelsjöfjällen :)

Vitt, vitt, vitt

Elle och jag åkte "offpist". Har var det störtlopp som gällde. NOT!

Kompisen Elle efter hennes crash :) Tyckte att hon var väldigt modigt
när hon inte bromsade alls och rushade förbi mig i full fart. Sen lärde hon sig att bromsa. PS: hon skrattar.

Första simträningen

Då var det avklarat. Min första simträningen inför Vansbro: 1000m bröstsim på ca 30 min samt några längder crawl. Och allt detta utan att drunkna :) Men puh vad jobbigt det är med andningen.

Planer för 2012



Denna bild borde egentligen ha visat vännen Nadine och mig i skidspåret

men alla vet ju hur det just nu ser ut i trakten :(

Nåväl, en (blöt) löprunda på Nyårsdagen blev det i alla fall. Bra början på året tycker vi!

Idag under lunchen pratade vi om nyårslöften. Har själv ett litet hemligt löfte (som inte har något med träningen att göra kan jag avslöja). Men eftersom kollegan och coachen Hasse la fram så fina planer för 2012 så kom jag själv att tänka på vad jag vill åstadkomma i år.

Snön lyser med sin frånvaro. 90 km på skidor utan några nämndvärda mil i benen? Vet ej, vet ej. Lite stavgång har det blivit, styrketräning med. Men för mig fungerar det inte. Jag har för lite erfarenhet för att klara mig enbart på det. Förmodligen blir det då inget öppet spår för mig i år. Men en skiss på 2012:s nya plan har fått fäste, tack vare Hasse.

Januari - Mars
Löpning: Löpträning fortgår som vanligt. Bl.a. TSM, marathonträning. Premiärmilen.
Cykel: Mera spinning, 2 gg/vecka.
Simning: Börjar med träningen, kanske 1 gg/vecka.
Skidåkning: 2 skidhelger (Vägsjöfors/Torsby samt Grövelsjön). Kommer vintern nu i sista sekund och jag hinner med ordentligt skidåkning och känner för att köra öppet spår så kan det kanske ordnas. Annars skippar vi det.

April - Juni
Intensivaste period med längre och längre långpass
Löpning: Som vanligt med TSM. Milspåret, Kungsholmen runt och andra lopp.
Cykel: Cykelträningen med Fredrikshov börjar. Siljan runt samt VÄTTERNRUNDAN.
Simning: 2 gg/vecka. Förmodligen första försöket i öppet vatten? Oj oj oj.
Skidåkning: Satsar på ett par rullskidor och stakar ihop mil efter mil!

Juli - September
Löpning: TSM - träning fortsätter. Förhoppningsvis JUBILEUMSMARAN. LIDINGÖLOPPET. Stockholm halvmaran. Förberedelser för NY Maran.
Cykel: Enstaka träningar (med Fredrikshov?), bara för att det är så roligt. Spinning.
Simning: Nu på allvar: VANSBRO.
Skidåkning: Rullskidor för hela slanten.

Oktober - December
Löpning: NEW YORK MARATHON.
Cykel: Spinning.
Simning: Nja, vet inte om det var så roligt?
Skidåkning: Rullskidor och förhoppningsvis en massa med snö. Om det blir som i år så har jag i alla fall stakat mig igenom hela våren, sommaren och hösten. Då prövar vi på nytt.


Stora planer. Fattas bara lite motivation.

Nya planer efter Stockholm Marathon

Och så var det gjort igen. Det svider alltid lite att se pengarna försvinna från kontot men jag måste intala mig att det gäller en god sak, nämligen MIN HÄLSA. Jag kan inte träna bara "för att må bra". Jag behöver ha konkreta mål.

Orsasjön som jag cyklade igår följde med i förbifarten. Hasse, min kollega, tippsade om loppet och eftersom vi ändå skulle till Dalarna så var saken avfjort. 

Orsasjön. Bild lånat av http://www.solleroif.se/siljan-runt/

Och för att träning i grupp är så rolig har jag återigen anmält mig till TSM-träningarna under sommaren. Denna gång i 2-timmarsgruppen (klara Stockholm Halvmarathon under 2 timmar). Det är en kanon stämning på TSM. Visserligen kostar träningen mer än tex en klubb men för mig passar det klart bättre. På IF Linnéa har det många gånger varit så att ledare för de långsamma löpare saknas och så får man antingen hänga på en snabbare grupp eller köra själv. Mitt sista pass med IF Linnéa var nästintill traumatisk (nä nu överdriver jag ju så klart men ändå).

Sista långpasset med TSM. Göran och jag är så glada att få vara med på bild.
Bild: med vänlig tillåtelse av Micke Sjöblom via www.zebrabild.com.

4.30-gruppen under uppvärmningen inför snabbdistans.
Bild: med vänlig tillåtelse av Micke Sjöblom via http://www.zebrabild.com/.

Har inte anmält mig till Stockholm Halvmarathon, funderar fortfarande. Men TSM-träningen kommer dock väl tillpass för Lidingöloppet 30K. Jag startar i Klassikergruppen, nr 7. Jepp. Detta blir förhoppningsvis startskottet för min klassiker.

Och så fick man ju självklart panik när nyheten kom ut: Vasaloppet är fulltecknat! Nej! På direkten anmälde jag mig till Öppet Spår.

TSM-träningen startar alltså nu på torsdag. Det blir fortsatt hård löpträning. Men nya moment tillkommer i form av mera cykling och kanske börjar man med en simnings-smygstart?

Klassikertankar

Klassikertankar har jag haft sedan jag träffade en tjej under förra årets TSM träning för halvmaran som höll på att genomföra en tjejklassiker. Det är alltså inga helt nya tokiga tankar i mitt liv. Min familj ser på mig ibland som om jag vore helt galen. Varför just allt detta just nu??? frågar dom sig. Du har aldrig varit så förut, aldrig velat springa marathon förut, aldrig velat tävlingscykla. Varför?

Men är det verkligen så konstigt? Jag är definivt inte ensam om denna utveckling, träffar på många som hela tiden vidgar sina horisonter, satsar på nya mål, springer snabbare, längre, byter träningsform. Jag har i princip alltid tränat i mitt liv, alltid hållit på med nånting. När jag var ung så provade jag på en massa av idrotter, var med i bordtennisklubb, konståkning, simmade i klubb i många år, spelade tennis och red fram till gymnasietiden. När högskolan började så hade man ont om pengar och började med det som kostade minst: löpning. Det var ju aldrig en helhjärtat satsning som idag men visst knöt jag på mig skorna och sprang i Berlin Tiergarten på kvällar och helger. När man började jobba vid sidan om studierna så skaffade jag gymkort och började lyfta skrot någon eller några gånger i veckan. Löpningen eller joggningen - som det hete då - fanns ju alltid, efter Berlintiden längs med Lübecks kanaler.

Nu när alla är så hälsomedvetna, motionslopp anordnas för den vanliga motionären, träningsläger, etc, är det inte så svårt att bli biten och att satsa ordentligt. Vem har då inte lekt med klassikertanken?

Att genomföra en Helklassiker är inte bara stentufft utan även kostsamt. Prylar ska handlas, eventuellt ska det åkas iväg för skidträning om snön lyser med sin frånvaro, resor till olika delar av landet ska organiseras när det blir tävlingsdags. När det gäller prylar så har det ny öppnats några möjligheter för mig: för ca 2 veckor sedan köpte jag min första cykel sedan länge, en Crescent MTB som är ca 10 år gammal. Jag fick 2 likadana (en medium och en large) för 2500:- Helt ok pris för 2 cyklar i mycket bra skick. Det går bra att pendla på dessa cyklar och åka till släkten, att ha hunden bredvid. Men det fungerar ju inte att genomföra lopp eller långdistans cykling med en MTB, man kommer ingenstans och så sitter man faktiskt inte alls lika bra på en MTB som på en racer har jag upptäckt! Nu hittade en kollega denna fina cykel åt mig:

Det italienska märket Bianchi är känd för sina fina racercyklar. Det är en Damracer "Bianchi Dama" från 2009. Har gått drygt 150 mil. Växlarna är Shimano Tiagra, fram och bakgaffeln av carbon, resten av ramen är aluminium. Ramstorlek: 53, jag är 175 lång. Det fungerar bra. SPD-pedaler ingår, likaså 2 flaskhållare av carbon och en färddator. Cykeln har 3 framdrev och 8 bak, dvs 24 växlar. Hon som har kört på cykeln blev gravid 2 ggr i rad och vill nu sälja den för 6500:- Nypris var ca 12000:- Den är i mycket bra skick, ser exakt ut som på bilden. Jag kommer slå till vilket betyder att

Jag ska genomföra EN SVENSK KLASSIKER!

Det finns en fundering på om jag ska starta redan nu till Lidingöloppet eller om jag ska börja med Öppet Spår. Och JA! Det blir en helklassiker! MarathonMia har ju börjat med en klassiker och kört öppet spår med endast 7 mil i skidbenen (mindre än jag). Kan hon, kan jag ;-) Så tänker jag! (Fast hon är ju en tuffing...)

Lidingöloppet blir det nog i alla fall. Istället för Stockholm Halvmarathon. Jag hade gärna velat genomföra Halvmaran särskild med tanke på att jag inte kunde vara med förra året. Men Lidingöloppet är en större utmaning och ligger dessutom 1 vecka senare än halvmaran, vilket betyder något längre återhämtning efter vår vandring upp mot Keb. Bergsbestigning kan inte heller vara fel förberedelse inför Lidingöloppet ;-) Fast nu när jag tänker efter och skriver upp mina tankar så inser jag att en bättre och säkrare start för Klassikern är Öppet Spår - händer något på vandringen så är det ju kört!

Dåså! Annette springer, cyklar, simmar och åker långd!

30-års kris eller bara blivit tokigt?!

Vad är det med mig alltså! Nu har jag kommit igång med löpträningen så pass bra, har stora mål som maran och så räcker inte det? Är det nån 30-års kris på g? "Måste göra det innan jag får barn"-kris? Eller har jag helt enkelt blivit tokigt? Varför vill jag ställa upp på maran och samtidigt tränar för en klassiker? Nja, tjejklassiker alltså. För att börja med. Samtidigt som allt detta så vill man vandra FC, bestiga Island Peak, tränar agility med hunden, blir en bättre christ, en bättre hustru. Nja, ordningen är inte så som det står nu ;-)

Men man frågar sig ju vad som pågår? Har det något med min senaste operation att göra? Jag har hört talas om tjejer som har fått extra energi när dom har tagit bort cystor. Är det det som händer med mig? Någon som har varit med om liknande???

Pratar mycket med min kollega Hasse som är en tok. Han är smal som en sticka, vräker i sig så stora portioner, jag skulle må rejält illa av, cyklar rund 3 mil till jobbet och på kvällen tillbaka... Cyklar överhuvudtaget mycket. Skön kille. Han rekommenderade att göra allt detta innan man skaffar sig familj för sen blir det inte mycket tid över. Tog jag för allvar på hans ord? Söker jag bekräftelse?

Det är inte helt omöjligt att allt rasar ihop som ett kortstack (säger man så?), bloggen stängs och jag hamnar åter i min dvala. Hoppas inte.

Nu är det i alla fall så att jag fyller år snart och som varje år börjar jag funderar över lämpliga presenter under sommarsemestern. Eftersom tjejklassikern ska genomföras så skulle jag så hemskt gärna vilja ha en bra cykel och ett par skidor. Skidor och långfärdsskridsskor ska vi ju i alla fall skaffa detta år. Det har killen min lovat. En cykel då? Eller (allt detta kostar ju en del) skulle man kunna satsa på skidutrustningen först, vintern kommer som bekant före våren. Cykeln kanske kan bli en fin påskpresent?

Finns det inte någon därute i cybervärlden som också tränar för en klassiker? Jag har efterlyst kompisar både på utsidan.se och jogg.se men ingen har nappat ännu...

Visst ser det härligt ut? Bilden härstammar från http://www.ensvenskklassiker.se/ :

Sugen?