Ska man börja blogga igen?

Nu har det gått drygt 3 år sedan sista inlägget. Det har hänt myyyycket sedan dess. Livet helt enkelt. Har knappt tänkt på denna blogg och tror väl knappast att någon har varit inne här?


Och varför är jag inne nu och skriver ett inlägg? Jo, jag har funderingar på att gå Gröna Bandet nästa år, 2018 och då kan det vara kul att dela med sig om upplägget och erfarenheter. Jag har ju också nytta av andras berättelse. Så kanske, kanske blir det mer framöver. :)

Packat klart!

Nu är allt inpackat i väskor. Jag har skrivit ut min packlista och antecknat vad som finns i vilken väska. I fall något går förlorat så går det fortare att ersätta.

65L-ryggsäck väger: 8,5kg
45L-ryggsäck väger: 6 kg
Kabinväskan väger: 7 kg
"Handryggsäck" + kamera

Jag har även valt att lägga in saker som jag värderar högt och svår ersättbar i min kabinväska:
- Sovsäcken
- Regnkläder
- 1 kort och 1 lång merinoull t-shirt
- Underställ, sport-bh, några trosor
- 1 par vandringsstrumpor
- Hela apoteket
- Vissa hygienartiklar, tex kontaktlinser
- All elektronik förutom extra objektivet

Skulle nästan kunna vandra med enbart detta i värsta fall inser jag nu - hehe. Fattas bara en ryggsäck och den kan man hyra!

Då kör vi nu!!!!!!! Vi hörs senast om 3 veckor igen :D

Packning för Mt Everest BC Trek

Packning i full gång. Allt är sorterad, invägd, kontrollerad. Nästa steg är att packa in allt i väskorna/rycksäckarna.

Man får:
Checka in 23 kg (hur många väskor man vill)
Ha 7 kg handbagage
Jag flyger med Qatar Airways via Doha (Qatar) till Kathmandu (Nepal).

Det första jag gjorde var att fylla min nya, superfina fickplunta med cognacen jag gillar mest. Det fick plats hela 200 ml!

Fick pluntan idag till min tidiga födelsedag (fyller på måndag men då är jag i Kathmandu).
Jag har faktiskt önskat mig just denna ett par år redan men det har varit svårt att få tag på den.
Nu har Daniel kontaktat mååånga affärer som säljer Barbour och av alla dem har
NK gått med på att ta in några stycken lite tidigare i år (dom brukar gå åt som julklapp).
Vad glad jag var! Som ett barn i en godisaffär med obegränsat budget.

Jag ordnade allt i rummet i kategorier och packade efter det som fanns i mitt huvudet. Det visade sig att jag bara missade 2 st saker: avfallspåse och läppbalsam :)

Elektronik:
- Systemkamera + extra objektiv
- Pannlampa
- Mobil
- Kikare som jag så snällt fick låna av vandringsvännen Jan Segerberg
- Bankdosa: hade ett samtal med min bank och där rekommenderade man mig att ta med denna i fall det blir problem i Nepal, då kan de snabbare hjälpa mig

Apotek/Hygien:
- Resorb: kanske lite väl mycket?
- Vattenreningstabletter
- Tape, linda
- Sårtvätt, kompresser
- Skavsårsplåster, herpeskräm/plåster
- Bepanthen (för torr hud, super!)
- Tabletter: Voltaren, Ipren, Imodium, Antibiotium mot magsjuka, paracetamol med morfin
- Ögondroppar

- Våtservetter (hand, ansikte, intim), handsprit
- Tandkräm/borste
- Handduk, stor och liten (liten för att kunna tvätta mig på kroppen utan dusch)
- Hårborste, shampoo/balsam, torrshampoo
- Kontaktlinser
- Nagelklipp
- Vikkåsa (det lär man sig i fjällen - mycket användbar vid tvätt)
- Tvättlina
- Solkräm
- Läppbalsam med solskydd ("Försvarets")

Kläder:
- Byxor (2 par: Bergans softshell, Fjällräven G1000)
- Korta och långa t-shirts (merinoull samt för Kathmandu)
- Regnställ (Byxor: Fjällräven, jacka: Haglöfs LIM)
- Gore-tex Jacka (Haglöfs, ev köper jag en dunjacka på plats)
- Softshelljacka (Fjällräven)
- Mössa, keps, pannband, löparhanskar (ska köpa jakullsvantar och mössa på plats)
- Underkläder
- Fleecejacka (Fjällräven, Houdini, 2 st)
- Strumpor
- Gympadojor

Sova:
- Sovsäck (ca -10 damkomforttemp, Western Mountaineering Antelope)
- Sidensovsäck för att öka med ännu några grader
- Fleecebyxor och tröja för trekken
- Lättare pyjamas för hotellet i Kathmandu

Trekken:
- Stavar (Leki, Makalu Carbon)
- 2 st 1L vattenflaskor (ska klara kokande vatten, Nalgene wide mouth)
- Vätskesystem (Asics)
- Damasker (Bergans)
- Sopsäck (3 st)

Trivsel/Övrigt:
- Bars, Wildchips
- Papper/penna
- Bok - om Nepals Himalaya och Buddhismen :)
- Fickplunta :D
- Kniv
- Karta (National Geographic 100)
- Solglasögon
 

På resan:
- Kängor (går ej att ersätta!!! ska man ha på sig)
- Vandringsbyxa (Bergans - OBS! samma som "kläder")
- Stödstrumpor
- Skjorta (köpte jag idag faktiskt, en billig, enkel - men man känner sig lite mera påklädd än i vandringskläderna)
- Fleece (Houdini - för flyget, OBS! samma som "kläder")
- Lätt ryggsäck (Sea to Summit, ska ha den även i Kathmandu och på dagsutflykter i bergen, tex till templen)
- Plånbok med kort, dollar, boardingpass
- Dokument (kopior på pass, visum, div information)
- Porträttbilder (för visum, vandringstillstånd)
- Kudde, ögonbinda
- Bok (OBS! samma som "trivsel)
- Hårborste (OBS! samma som "hygien")

Bäraren tar min stora ryggsäck - Fjällräven Kajka 65L - där hon (jag tror vi har en kvinnlig bärare) packar in även sina egna kläder och jag har en liten mindre - Fjällräven Friluft 45L - där jag har allt för dagen med mig. Bärarna brukar gå i förväg och bokar in oss på teehusen, därför ser vi inte halva vår packning tills på kvällen. Vi har guider med oss, 1 eller 2 eftersom vi inte är så många.

Vikten slutade på ca 20 kg, exkl. kabinväskan. Bäraren ska få max 12 kilo och jag hade tänkt bära på max 8 kilo. Sedan lämnar man en väska på hotellet i Kathmandu. Jag tror att jag - än en gång - har planerat packningen mycket bra!!! :D

Hela listan finns här:
https://docs.google.com/spreadsheet/ccc?key=0AsNibXdD3CdJdFd6QWU5Sm9WZkN2eTRSaWJFWUlrOVE

Det närmar sig

Inköp och tvätt av kängor (och gympadojjor från LL) stod på schemat ikväll.

Heidi gjorde mig sällskap in till stan, till addnature där vi handlade:

• Tvättlina - för att kunna hänga upp tvätt på rummet (ett vanlig snöre duger säkert också)
• Tvättmedel
• Vattenreningstabletter - alternativt till kokat vatten eller vatten på flaska
• Lätt daypack - för Kathmandu och våra enkla dagsutflykter till skolor, sjukhus, templar, etc...

 
Sedan kom jag på att jag inte hade tvättat mina gympadojjor från Lidingöloppet ännu samt att jag ville ha fina, nytvättade kängor för min vandring. Nu är både dojjorna och kängorna skinande rena. Nästa steg är att smörja in kängorna.

Nu är det bara några få dagar kvar innan flyget går via Doha (Qatar) till Kathmandu (Nepal). Efter några dagars sightseeing ska vi i en liten grupp flyga till Lukla där vi börjar vår vandring upp till Mt. Everest Base Camp.

Att få se Everest har jag mycket länge drömt om, länge hållit för migsjälv, för några år sen nämnt i förbifarten tills jag var redo att faktiskt smida planer på att förvandla denna dröm till verklighet. Det började med en idé, växte vidare till ett sparkonto där jag i början inte vågade berätta för maken vad jag ville spara till. Sedan började drömmen ta form, resebolag, möjligheter kollades upp, prislappen sattes, året bestämdes.

Året (2012) närmade sig och rädslan kom. Inte kunde jag väl dra iväg på något sånt? Och dessutom hade jag inte fått ihop pengarna (då ingick en bestigning av Island Peak i drömmen). Drömmen sköts upp på obestämt tid. Tills jag under våren 2012 träffade en kvinna på vildmarksmässan som gjorde intryck på mig. Man kan väl säga att hon sålde sitt företag mycket väl men jag blev gripen i hjärtat av föredraget som Lotta Borgiel höll för sitt företag Gränslösa Resor. Drömmen väcktes till liv igen tillsammans med en mängd "konstiga" händelser som alla pekade mot Himalaya, mot Everest. Man ska följa en sådan stark röst. Nu skulle ingen bestigning ingå, "enbart" en vandring.

Men det fanns tveksamheter: jag hade drabbats av löparknä och visste inte om en vandring bland världens högsta berg skulle vara möjligt. Nästan 3000 höjdmeter skulle ju avverkas. Ångest, väntan, förtvivlan. Men mångas tankar och böner hjälpte och till slut kunde jag boka detta äventyr.

Och här är jag, med drömmen inom räckhåll. Jag har minst sagt resefeber. Det är mycket som ska falla på plats, som ska tänkas på. Allt från att kolla upp om kreditkortet inte är regionsspärrat över vacciner, foton till visum, vintersovsäck, immodium och antibiotikum mot magsjuka, extra väska för kameraobjektivet, kikare, solskydd till dollar för att klara sig på plats.

Spänningen stiger....

Vandring på Sörmlandsleden

I helgen gick vi 2 etapper på Sörmlandsleden. Vi startade i Lida (Botkyrka) och tog oss under första dagen på etapp 6 till Paradiset (Huddinge), ca 12 km + några extra när vi irrade omkring i skogen :)

Vi var ett glatt gäng som inte kände varandra sedan tidigare. Eller jo, rättare sagt, några hade träffats vid Treckers Inn i Abisko efter Fjällräven Classic och nästan alla förutom 2 hade gått Fjällräven Classic 2012 - men dessa 2, Susanna och Kim, lär vi kunna övertala till 2013 eller senast 2014 (Classics 10-års jubileum)! Alla är med i Fjällräven Classics inofficiella men ack så glada och aktiva facebook-grupp.

Gänget: Kim, Magnus, Susanna, Lars, Krister, Annette, Heidi, Rikard.

Krister hade organiserat hela vandringen på ett suveränt sätt! Jag träffade Krister och Kim redan på pendeln ner till Tullinge och i bussen mot Lida stöttade vi då på Lars och Rikard. Susanna och Magnus hade tagit bilen till friluftsområdet och väntade på oss i Lida. Efter en kort stärkning med banan och diverse och fotoshoot kunde vi äntligen ge oss iväg! Klockan måste ha varit strax före 13?

Första rasten tog vi vid Kvarnsjön:

Sedan blev det matpaus.

Kim och Krister lagar god (...) frystorkat.

Även Susanna och Magnus mumsar frystorkat.
Det diskuterades en hel del vilka märken som är bäst. Vad kom vi fram till egentligen???

Rikard vädrar fötterna. Han hade stukat foten så sent som i tisdags men här verkar han må bra och ger tummen upp.

Heidi biter på en pinne.

Glatt vandrade vi i det fina vädret. Tempot var behagligt, alla hängde med. Det fanns t.o.m. tid för svamp-, bär- och äppelplockning.

Senare träffade vi på ett par. Killen kände igen våran Krister: "Men det var ju till dig jag sålde min GPS." "Ja, just det, vad roligt." Ännu roligare med tanke på att Krister precis hade ledd oss "fel". Inget vi la större märke till men plötsligt hade vi stannat och killarna började diskutera vart vi skulle. Haha. Han skulle behövd den dära killens GPS då. Susanna, Rikard och jag målade ut värsta scenariot. Vi hade tyckt att det hade varit roligt med lite mera dramatik. Men det löste sig (dessvärre?) snabbt. Paret skulle gå till sjön Trehörningen och tälta där. Dom gick åt motsatt håll som vi. Jag tänkte och undrade "men var det inte där vi också skulle tälta?" Men vi var på väg åt andra hållet. Senare - vid sjön Trehörningen i Paradiset - träffade vi dem igen :D Dom hade kommit fram för längesen. Hehe.

Våra tält. Ett litet dass syns på höger sida.

"GPS-paret" och Kim vid lägerelden. Paret hade installerat sig i den mysiga stugan.

Det grillades korvar, svampar, grönsaker i folie med vitlök och - flintastek. Jepp!
Ja, och marshmellows som efterrätt så klart.

Krister bjöd oss på en fin-fin wirre! Det fanns även vin och rom med honungssmak från fjärran. Smaskens! Vi fick även smaka på exklusivt espresso som Lars bjöd på. Vilken lyxvandring!

Trehörningen/Paradiset i skymningen. Vackert.

Söndag morgon sov vi länge, de flesta av oss i alla fall.

Lars i sitt lätta tält.

Rikard var vaken tidigt och hann med ordentlig (fot)tvätt i sjön.

Sedan var det dags för frukost vid sjön. Vad vackert det är i Huddinge alltså!

Vad äter en friluftare till frukost? Gröt? Müsli? Bröd med jordnötssmör? Gröt i påse?
Ja du. Det finns många alternativ att välja mellan och ännu mer att diskutera :)
"Stugan" syns i bakgrunden. Den har t.o.m. en kamin! Ska nog försöka övertala min friluftsälskande man
att vi ska dit snart när det börjar bli kallare!

Trehörningen på morgonen. Vackert, vackert.

Att vandra Sörmlandsleden är ju inte direkt samma som fjällen. Och nu tänker jag på vattentillgång. Man får tänka till lite och ha extra vatten med sig. Visst går det att dricka vattnet från sjön men det är nog ingen höjdare. På morgonen knatade därför Kim och Magnus iväg tillbaka till Paradiset och hämtade vatten från en pump. Från vindskyddet där vi tältade var det ca 1,5 km. När de kom tillbaka med fulla vattenflaskor åt oss alla var det mycket uppskattat! Tack än en gång!

Heidi är redo och ivrigt för att komma iväg. Och bar för första, längre gången sin lilla klövjeväska.
Den skulle ju tyngra ner henne men det gick inget vidare. Hon pep under hela vandringen i princip, ville alltid vidare, var alltid ivrig.

Vi fortsatte vandringen från Paradiset till Rudan i Haninge. Det är etapp 5, 13 km. Denna etapp 5 är Kristers etapp. Han hade varit etapp-ansvarig i 2 år och bl.a. dragit om leden på ett antal ställen. Han hade en del att berätta och vi stannade till då o då. Nu gick vi inte fel en enda gång. Han kunde etappen i sömnen.

Magnus - fotografen - fotar.

Vem fotar vem?

Efter några kilometrar var det dags för fika-/matrast vid Riddartorp.

Krister, f.d. etappansvarig och organisatör av denna vandring. Ett proffs kan man väl säga.

Piphunden.

Lars hade blivit hungrig och lagade sin pasta carbonara. För övrigt en helt vanlig Knorr-påse som kan köpas på vilken Ica/Konsum/Vi som helst.
Han hällde i kokande vatten och väntade en bra stund. Det verkade smaka bra :)

Detta är ju då Rikards fot. Lindning hjälper mot stukning och säkert andra besvär.
Han klarade sig fint!

På eftermiddagen kom vi fram till Rudans gård. Jag hade aldrig varit där på sommaren. Men oj vad fint det är där! Det var garanterat inte sista gången på Rudan. Och garanterat inte sista gången jag gick dessa etapper. Fantastiskt vackert och - fantastiskt sällskap. Det måste man säga.

Uggelkojan vid Trehörningen, Paradiset.

Bilder: Krister Kollberg och Lars Sjölund

Fjällräven Classic 2012

För andra året går hunden Heidi och jag Fjällräven Classic. Första årets berättelse kan man läsa här. Då gick vi på silvertid som det hete då, alltså under 4 dygn. I år gick vi också på silvertid (med några minuters marginal) men eftersom Fjällräven har ändrat på reglerna får alla en guldmedalj nuförtiden.

Dag 0
Stockholm - Kiruna

Heidi väntar på bording i Arlanda.

Vi tog flyget upp till Kiruna på en fredag, makens och min bröllopsdag :D. Vid flygplatsen tar man då bussen in till Kiruna, till Camp Ripan där man checkar in och hämtar ut mat, bränsle och sista information. En del kände igen Heidi och mig från ifjol - vad roligt!!!

Vi bodde i ett enkelt vandrarhem med namnet Point North.

Dag 1
Nikkaluokta (kl.13:00) - Kebnekaise (kl. 19:10)

Lördag morgon var det då dags att ge sig av till Camp Ripan där bussen skulle gå till starten i Nikkaluokta. Redan på flygplatsen hade jag förmånen att sluta bekantskap med underbara Susanne och Niklas som jag lärt känna via facebookgruppen Fjällräven Classic. Vi passade på att äta lunch tillsammans i Nikkaluokta.

Susanne och Niklas.

Förväntansfull Heidi.

Sista information före starten.

Innan start i Nikkauokta.

Även Rikard från fb-gruppen lärde jag känna. Han skulle springa hela vägen och ta revansch efter fjolårets kämpiga tur. Hans ryggsäck vägde bara omkring 7 kilo om jag minns rätt. Min vägde 15.

Startskottet gick kl. 13.00 och alla knallade iväg, glada och förväntansfulla.

Etappen Nikkaluokta - Kebnekaise är förhållandevis lättvandrat. Heidi och jag tog det lugnt, stannade vid Lap Dånalds för en kopp (dyr) kaffe, en kisspaus samt justering av ryggan m.h.a. fjällrävens personal. Susanne+Niklas och vi två gick om varandra hela tiden men strax före Kebnekaise möttes vi igen. Heidi och jag skulle bara hämta vår stämpel vid checkpointen och sedan slå upp läger några hundra meter efter fjällstationen. Susanne och Niklas skulle göra likadan och gick i förväg. Men så kom de tillbaka och meddelade att alla platser redan var upptagna och att det blåste väldigt mycket efter kullen. Vi gick tillbaka tillsammans och letade upp en fin plats i lä.

Heidi inspekterar lägerplatsen.

Dagbokanteckningar:
"Träffar Rickard, Susanne o Niklas från fb-gruppen. R ska springa - mycket trevlig kille. S+N jätte gulliga. Mulet, lite sol, ingen regn. Mycket bra temp. Köper kaffe på Lap D. 28:- grotesk. Heids på topp humör. Etappen känns jobbigare än sist. Åt baguette i Nikka, frystorkat i Keb. Svårt att hitta tältplats, mycket som var upptagen. Tältade vid Helikopterplatsen. Heidi pigg, sover dålig både hon o jag. Snarkande granne. Solig söndag morgon. Fantastisk dag. Tältade med S+N."

Dag 2
Kebnekaise (kl. 9:00) - Vindskyddet mellan Singi/Sälka (kl. 19:30)

Gröt och kaffe varje morgon.

Vi njöt av en frukost i morgonsolsken innan vi gav oss iväg. Hela morgonproceduren tar ca 2 timmar varje morgon och ser ut som följande:
- byta om inne i sovsäcken
- rulla ihop sovsäcken och liggunderlaget
- gör iordning alla packpåsar som ska packas in och som behövs för morgonen
- toalett/tvätt
- laga frukost
- sortera all packning utanför tältet
- ta några kort
- rulla ihop tältet
- packa ryggsäcken och ger sig av.

Susanne och Niklas på morgonen samt
några som inte orkar/vill gå vägen till Nikkaluokta och hellre tar helikoptern.

Helikopter på väg.

Det skulle bli en varm dag, denna samt alla som följde. Redan någon kilometer efter fjällstationen kände jag behovet av att doppa fötterna i en iskall jåkk. Åh det var underbart. När jag så torkade av fötterna igen och gjorde mig iordning för att fortsätta kom Susanne och Niklas. Jo - det lät underbart, det skulle dom också göra. Och luncha samtidigt. Jag fortsatte.

Imponerande landskap. Tuolpaguorni till höger med sin utpräglade kittel.

Heidi och undertecknat fångat på bild.

Jag träffade på en kinesisk grupp (som skulle följa/gå om oss hela vägen). De tyckte att Heidi såg gullig ut och var mycket glada. Jag pekade på Kebnekaises sydtopp men de jag pratade med förstod inte ett enda ord engelska. De måste ha tyckt att jag var knäpp.

Kebnekaises sydtopp syns som en liten sockertopp i mitten ungefär.
Även västra leden som går upp till toppen syns tydligt här.

Dramatiskt landskap.

Nu ändrade terrängen på sig. Det blev stenigare, landskapet var mycket dramatiskt. Strax före Singi mötte jag Susanne och Niklas igen. Även kineserna gjorde oss "sällskap". Susanne hade stora problem med knäna. Hon fick låna ett av mina knäskydd vilket hjälpte henne avsevärd. Trots det fina vädret knäckte landskapet oss nästan. En kulle, nästa kulle, ännu en kulle. Nu måste väl ändå Singistugorna synas. Nej. En till kulle. Och så fortsatte det. Jag visste ju om det men ändå är jobbigt varje gång!

Kineserna, Susanne och Niklas.

Susanne kämpar.

Fortfarande glad.

Vi nådde Singi vid 16-tiden, njöt av renklämman som Fjällräven Classics gulliga funktionärer bjöd på, tvättade fötterna, vilade lite. Nästan samtidigt en timme senare gick vi iväg igen med Susanne och Niklas. Och så gick vi ihop ända tills det var dags att slå upp läger. Även kineserna gick med oss denna gång. Vi hade möjlighet att växla några ord med deras svenska guider.

Äntligen Singi.

Nästan exakt mellan Singistugorna och Sälka finns det ett vindskydd med dass. Vi valde att slå upp tälten nedanför vindkyddet vid jåkken. Nu skulle den svenska sommaren i fjällen göra sig påminnt på riktigt: hundratals mygg angrep oss så att vi alla fick lite små panik. Jag lyckades ändå att åla mig in i mitt lilla Hilleberg-tält utan en enda mygg som följde med mig in.

Tältplatsen vid vindskyddet.

Egentligen hade jag och även Susanne + Niklas tänkt sig att gå ända till Sälka. Men detta är fördelen med ett tält. Man behöver inte känna sig pressat att nå en stuga. Är man trött så går det lika bra att tälta var som helst. Bara det finns vatten.

Dagbokanteckningar:
"Solig Singi för en gångs skull. S får ont i knät. Får låna knästöd av mig. Renklämman + fotbad i Singi. Fotbad även innan längs med "sjön". Fötterna gör ont. Axel + knäna ok. Heidi på topp. Pipande hund. Äter dålig. Förbaskade Singi-stugorna. Dyker aldrig upp.
Tältar vid vindskyddet. Ca kl. 19.30. Jobbig dag."

Dag 3
Vindskyddet (kl. 7:15) - 5 km före Alesjaure (ca kl. 19)

Denna morgon vill jag ge mig iväg tidigt. Att gå utan en massa med vandrare i nacken känns mera avslappnat. Man sover ändå dåligt i tält (jag i alla fall): madrassen jämnar visserligen ut underlaget men är så stel så att ryggen gör ont på morgonen. Dessutom är den hal som bara den. Temperaturen inne i tältet var väl ok men det kanske berodde på att Heidi kröp in i min sovsäck under natten. Hon genererar några grader extra men bidrar inte dirket till en bättre sömn ;-) Men mysigt är det - utan tvekan.
Denna morgon är sista gång jag ser Susanne och Niklas :( - för denna gång i alla fall.

En av favoritetapperna: Singi - Sälka.

Etappen mellan Singi och Sälka är en av mina favoritetapper på denna del av Kungsleden. Fantastiska vyer, relativt lättgången, mycket spång, mindre stenar. Och om denna etapp är en av mina favoriter så är Sälka en av mina favoritstugor. Jag hade aldrig turen att basta där kvällen innan men nu blev vi i alla fall bemötta av personalen med morotskaka, klockan var 9:30. Vi passade även på att tvätta fötterna (det var ju sååååå vaaaarmt!) samt att köpa lite godis i butiken. Jag fyllde även på matförrådet med några påsar frystorkat som funktionärerna delade ut. Kl. 10:15 ger vi oss av och säger hej-då till trivselguiden och fb-kompisen Mattias Fridegård. Vi skulle mötas i Alesjaure på kvällen och basta tillsammans. Så blev det inte...

Nu är det raka vägen till Tjäktja passet, turens högsta punkt på 1140 m.ö.h. Kroppen kändes pigg och hyfsat fräsch. Men det gjorde den alltid på förmiddagen. Värre blev det på eftermiddagen.

Vackert vy mot Tjäktja-passet.

Tjäktja-passet. Små prickar lika med vandrare rör sig långsamt uppför.

Vandrare på väg mot Tjäktja-passet.

Innan och efter passet möts man av en stenmorän som är jobbig för många. Fötterna jobbar för fullt, balans krävs. Går man Kungsleden norrut är det brant uppför passet. Men vår Flottsbroträning betalde sig. Medans många fick pausa längs stigningen gick vi i ett lugnt men malande tempo uppför. Jag släppte Heidi lös för att inte behöver balansera med henne. Hon skuttade upp och pep åt mig "var är du nånstans? varför tar det så lång tid?" Och vipps var vi uppe. Det var ju riktigt kul!

Uppe på passet lunchade vi, fick smälta snö - roligt. (Man ska akta sig att inte vänta med lunch- och middagspauserna tills man är helt utmattat. Då orkar man knappt att laga sin mat.) Heidi passade på att ta en tupplur.

Lunch på passet.
OBS! Det var inte kallt däruppe men man bör ju akta sig efter en svettig stigning.

Strålande väder och snä uppe på Tjäktja-passet.

Rast och fin-fin utsikt.

Heidi på högsta punkten. Såååå stolt!

Någon kilometer efter passet lämnar man Tjäktja-stugan på vänster sidan om leden. Checkpointen ligger lite efter stugan. Vi blev angripna av mygg och trots att jag var helt slut vid det här laget så fick jag spring i benen och joggade några hundra meter mot checkpointen i förhoppningen om att myggen skulle lämna mig ifred. Men efter en kall sommar där alla flyttfåglar hade begett sig söderut saknade myggen sina naturliga fienden. De var glada och full av energi att möta ett tusentals fjällvandrare. Jag och Heidi blev stucken om och om igen. Därefter: "inte utan min djungelolja"! Det hjälpte något.

Vi nådde checkpointen kl. 16:05 och lämnade den 16:30 - mot Alesjaure. Jag började dock tvivla på om vi skulle hinna ända fram. Jo, hinna skulle vi men hur sent och i vilket tillstånd? 5 km innan stugan finns en bro och ett skylt "5 km kvar till renkebab och cola" (eller liknande). Där vid bron slog vi upp tältet, med ett dussintals andra vandrare. Vi försökte leta upp en blåsig plats för att undvika mygg men de var överallt. Någon timme senare kom det ytterligare några trötta vandrare och berättade att här var det ju nästan myggfri jämfört med andra platser. Vi såg spår av lemmlar och ren-fotspår samt avföring. Dock inte en enda lemmel eller ren längs hela leden.

Bron ca 5 km före Alesjaure. Fina tältplatser där...

Mitt fina Hilleberg Akto-tält.

Dagbokanteckningar:
"Kommer iväg 7:15. Kaka + kaffe i Sälka. Alltid trevlig. Säger "hejdå" till S+N som startar senare.
Passet är inget problem. Ett Flöttsbro-pass. Kul. Tvättar fötterna innan. Lunch på passet. Heidi äter dåligt. Ner går fort. Sedan: mygg-atack. Jag börjar springa nästan hela vägen till checkpointen fastän jag har ont i hela kroppen. Fotbad vid checkpointen.
Orkar inte riktigt ända fram [till Alesjaure]. Tältar vid bron - 5 km innan. Hade annars blivit alldeles för sent. Mygg, mygg, mygg. Känner mig smutsig. Hade varit skönt med ett bastu-bad."

Dag 4
Före Ales (kl. 7:00) - Kieron (kl. 17:45)

Jag kommer återigen iväg tidigt och träffar på en trevlig tysk farbror som jag mötte igen i målet. Vi pausar lite tillsammans, snackar om dittan och dattan.

Heidi och jag når Alesjaure checkpointen kl. 8:35 där vi blir mottagna av gulliga Lotta från fb-gruppen. Hon kände direkt igen Heidi.

Lotta tar ett kort på oss. Bild: Lotta Hedström
 

I Alesjaure fyller vi återigen på med frystorkat och godis. Jag tar även med mig en gasbehållare, denna gång av "normal" storlek. I Camp Ripan kunde jag ta den minsta och det visade sig att det räckte enda till slutet.
Har man tillgång till ett dass så får man även passa på att uträtta andra behov. Härligt! Vi kom iväg lite senare än planerat, kl. 9:20.

Alesjaure-stugorna. Stigningen upp dit höjer pulsen.

Ren-kebab serveras här fr.o.m. kl. 9.30 vill jag minnas.

Omkring Alesjaure.

Vandringen fortsätter i fint väder och med imponerande landskap.

Redan på morgonen kl. 7 hade termometern visat 20+ grader. Man anade att detta skulle bli en varm dag. Strax efter stugan började jag redan längta efter ett dopp i Alesjaure-sjön (eller Alesjaure, jaure betyder ju egentligen sjö). Strax efter båtplatsen såg jag då också ett antal vandrare som hade samma idée. Så tänker man: "ska jag packa ut min bikini? hur ska jag byta om då? ska jag bada med underkläderna på? hur ska dom torka då? naken?" Jag närmade mig mina medtävlande och såg att de flesta faktiskt var nakna. What the h%&(, tänker man. Så smidigt som möjligt, en handduk täckande de mest intima kroppsdelar närmade jag mig så sjön, slängde ifrån mig handduken och gick rakt in. Uaaaaahhh - kallt! Iskallt! (För bara en vecka sedan hade det ju snöat här!) Men nu fanns det ingen återvända. Snabbt in med hela kroppen (förutom håret), tvätt under armarna och andra ställen och ut igen. Wow. Det var ju helt underbart och vilket klart vatten! In igen och upprepning av samma procedur. Fantastiskt! Helt rätt beslut. Jag kände mig som nyfödd! Heidi stod längs med stranden och pep. Hon vågade inte. Många hade samma idée och tog ett svalkande dopp denna varma 32 graders sommardag i fjällen!

Alesjaure.

Glad Heidi rullar runt.

Glad och pigg cavalier - som alltid.

Några kilometrar före Kieron börjar en av vandringens jobbigaste sträckorna. Det finns inget vatten, bara stenar, ödet. Så småningom når man trädgränsen igen och då känns det genast mycket bättre (fortfarande inget vatten). Strax innan checkpointen går stigen brant nedför. Inte nog med att man har kämpat sig igenom ödemarken, knäna, benen och fötterna värkar som värst, så går det utför! Jag börjar grina och är sträng med Heidi som vill dra mig framåt. Ett tag är jag tvungen att släppa henne lös. Till slut når vi då äntligen vattenkällan igen samt den fina checkpointen. Jag slänger iväg ryggan vid en lämplig tältplats innan checkpointen och fortsätter med mitt vandringspass i ena handen och kåsan och sporken i andra, ty jag vet vad som väntar mig: PANNKAKOR!!! Och visst smakar dom gudomliga?! Även Heidi får några. Det räcker dock inte på långa vägar att fylla på depåerna. Efter jag har satt upp tältet kokar jag då vatten och äter frystorkat. Heidi haltar något, är lika trött som jag i kroppen.

Fin tältplats vid Kieron.

Trött och något frysen Heidi.

Vi hade ju en liiiiten tanke på att fortsätta ända in i mål till Abisko som i fjol. Beslutet skulle fattas vid Kieron men jag var ju helt slut och varför stressa?

Dagbokanteckningar:
"Roligt i A. träffar Lotta. Bad i A-sjön - underbart! (Näck).
Stenfältet jobbigare än i fjol. Nedförsbacken hemskt. Bajsar ute - jobbigt. Super med pannkakor men fyller inte magen på långa vägar. Heidi får också. Fin tältplats bredvid holländare + tyskar. Heids trött. Sover dåligt, skönt att komma iväg igen."

Dag 5
Kieron (kl. 8:00) - Abisko (kl. 12:45)

Återigen stiger vi upp tidigt, klockan har ringt vid 5-tiden varje morgon och man längtar ju att komma iväg. Ändå tog hela morgonproceduren längre än under övriga morgnar. Vi stannar vid checkpointen, Heidi får lite frukost (pannkakor), jag fotar lite här och var. En sådan härlig morgon, den sista i fjällen, vill vi inte stressa.

Checkpoint Kieron på morgonen.

Pannkakor serveras även på morgonen av de trevliga och glada funktionärer.

Man skriver in sig i boken.

 

Etappen mellan Kieron (vid Abiskjaureostugan) och Abisko är den lättaste av alla. Man följer hela tiden bredvid sjön - Abiskojaure). Vi har ingen lugn längre och vill nu komma fram till målet. Det går undan och jag ångrar inte att vi stressade något. Det var riktigt roligt det med. Och så vet man ju vad som väntar en i Abisko.

Abiskojaure.

Kort rast.

Strax före målet möts man av snitsel. Ja, det börjar faktiskt redan när det fortfarande är 10 km kvar. Men 10 km i fjällen är inte lika med ett Hässelbylopp, låt oss säga så. Man måste vara noggrann med att pausa och äta, dricka. Sedan kommer det: "3 km kvar till mål", "500 m kvar". Till slut ser man järnvägen och då vet man att man snart är framme. Vi håller oss bakom en grupp svenskar och tyskar. Det finns ingen anledning att ruschar förbi dem nu. Vi går alla i mål samtidigt och möts av jubelrop och applåder från alla andra vandrare som nått målet före oss och nu sitter i Trekkers Inn, Fjällräven Classics egen pubb vid Abisko fjällstation.

Heidi och jag tar emot vatten och saft, den sista stämpeln i vandringspasset samt vår medalj och märke som i år har en grön färg då vi vandrat för andra året.

Därefter följer incheckning i fjällstationen (vi har tur och får ett 3 bäddsrum helt för oss själva), dusch och till sist en souvas med öl i Trekkers Inn där jag möter andra bekanta från fb-gruppen: Krister, Magnus, Niklas. Fantastiskt.

Heidi sover på mitt knä i Trekkers Inn. Bild: Krister Kollberg.

Kvällen har sin gång med glada möten, skratt, mera souvas och öl och tidigt sängdags för både Heidi och mig.

Dagbokanteckningar:
Sista etappen går som på autobahn. Choklad första kilometrarna. Snickers när det är 10 km kvar. Halva energigel vid 5 km, andra halvan vid 2 km. Har ingen ro de sista km att stanna trots kanonväder. Underbart med målgång, tårar. Gott med suovas och dusch. Får fint rum - ensam.

Dag 6
Abisko fjällstation - Stockholm

Nu känns det återigen vemodigt att lämna fjällen och jag ångrar återigen att jag inte har bokat flera dagar häruppe. Hade gärna velat gå upp på Nuolja. En annan gång kanske. Men jag får i alla fall ett fint kort på Lapporten som jag ser för första gången.

Nuolja.

Lite disigt såhär dags men Lapporten fick jag minnsann på kort.

Torneträsk.

Hemfärden går smidigt. Heidi är trött och sover hela vägen till Stockholm. Därhemma drömmer man om nästa äventyr.


Några avslutande tankar
Vandringen var jobbigare i år än i fjol. Förra året hade jag tränat mycket mer vilket hade olika anledningar. Vädret var mycket bra i år, varmt. Detta bidrog till en något mer ansträngande vandring. Jag fick dock inga skavsår, endast en pytte liten blåsa vid en av tårna. Nog tack vare upprepat tvätt av fötterna.

Fjällräven Classic är ett trevligt arrangemang där man aldrig är ensam. Perfekt för novisar och jätteskojj för gamla rävar men inget för ensamvargen. Hela evenemanget är kanon organiserat. Allt flyter på extraordinärt!

Hur är det då att vandra Kungsleden och Fjällräven Classic med en liten hund? Vi blev ofta bemötta med frågan: "Men hur går det för lill-vovven egentligen?" Jag kan bara säga att cavalierer trivs mycket bra i fjällen. Åtminstone vår lilla cavalier. Visst blir hon trött på kvällar men hon var alltid glad i sinnet. Hon åt sämre i år än förra året vilket nog berodde på värmen samt fodret som hon inte tyckte om riktigt. Hon fick inte en enda gång skavsår eller andra problem. När det var som varmast efter Alesjaure doppade jag henne faktiskt i en jåkk, mot hennes vilja. Termometern hade stigit över 30 graders märket och jag ville inte riskera en överhettning.

Utrustningen detta år? Med några få undantag tror jag att jag valt helt rätt. Det som inte kom till användning - såsom regnställ - var mest obligatorisk utrustning. Stavar använde jag inte så ofta även om jag hade velat göra det. Men med en hund är det inte helt enkelt. Det fanns inte mycket i mina 15 kilo som jag hade kunnat skippa.

Något jag vill förbättra inför nästa upplagan av Fjällräven Classic eller nästa fjällvandring överhuvudtaget? Mera träning och mer tid i Abisko.

Mina kort är tagna med en Canon EOS 550D, 18-55 mm, förutom bilden på Heidi där vi väntar på flygplatsen (mobilen).