lördag 26 februari 2011

På tur och springa "lite"


Fick äntligen med mig min man Daniel "på tur". Han åkte i ett par lånade skidor från min kollega. Vi åkte gamla hederliga Ågesta-banan och målet var att få honom att tycka om skidåkningen. Jag vet ju hur han är, eller kan vara: så fort han inte är bäst på något direkt så duger det inte och det är bara en dum sak. Så var även fallet denna gång. Han tyckte att han hade bakhalt, han kom ingen vart, skidorna var förmodligen inte bra. Jo, så kände jag ju också i början. Man undrade om man hade köpt rätt skidor, skulle det verkligen gå till på det sättet? Nej, dethär var inte hans grej. Det är absolut inte roligt och inte något som han skulle göra om. Nähä.

Sudda bort den sura minen :)

Men lite pepptalk, instruktioner, solsken, kaffe och en Nutellamacka senare så såg saken inte så farligt ut längre. Visserligen var det otroligt jobbigt ("nej, denna backen klarar jag inte, du får åka själv, jag vänder") men han bet ihop. Ett steg i taget. Vi tog det lugnt. När jag sen drog iväg för en slutspurt så hängde han på! Och vad stolt han var! Sådärja! "Så dåligt var jag inte, eller hur?" nej, absolut inte!!!

Not bad, not bad at all!
Men sen var jag ändå tvungen att få upp pulsen lite, att rasta benen som Petra Månström så fint brukar säga. Löpkompisen Heidi var med och vi prövade lite cykelvägar. Denna gång från Huddinge mot Tumba. Efter ca 5-6 km skulle jag vända. Vi hamnade mitt i Flemingsbergs Universitetsområde och cykelbanan tog slut - eller förmodligen hade vi hamnat fel. Klockan visade att vi hade kommit halvvägs. Ok, ändå dags att vända.

Fakta lap 1:
Distans: 5.25 km
Tid: 37:05 min
Medelfart: 7:03 min/km
Medelpuls: 162 bpm
Maxpuls: 175 bpm

Andra halvan (lap 2) gick mycket lättare, vi hade medvind. Jag upptäckte att det fanns en fin hundrastgård i närheten och släppte Heidis en stund med andra hundar. Oh, det var skoj! I rastgården undrade någon varför hunden var så blöt och vad vi hade gjort. "Jo, vi hade sprungit lite." "Hur långt då, då?" "Tja, typ, ungefär, sisådär... snart en mil?" "???? Sprungit lite?" Nu är milen inte mycket längre. Det är en distans man bara springer, för att det är roligt. Inget märkvärdigt längre. Så tänkte jag inte för ett år sedan! Och så tänkte inte heller tjejerna på rastgården. En mil? Är du galen? 

Fakta lap 2:
Distans: 5.10 km
Tid: 31:49 min
Medelfart: 6:14 min/km
Medelpuls: 165 bpm
Maxpuls: 174 bpm

Det blev ett medelhård distanspass där jag under första halvan kämpade emot vinden och en del backar och i andra halvan försökte jag pressa tiden och öka farten, med vinden i ryggen.

Kartor till Garmin Forerunner 305

TSM har lagt upp sin karta för morgondagens långdistanspass på puls.se. Nu står jag inför svårigheten att ladda upp kartan på min Garmin. Har då googlat lite och kommit till en liten tippslista på team fakta som har fört mig vidare till GPSies.com där man kan skriva in en route och ladda ned den på sin Garmin.

Nu har jag alltså lagt upp Team Stockholm Marathon 23,3 bana 58 i Djurgården på GPSies. För att få banan över till min Garmin gör jag alltså följande:

- ansluter min garmin till datorn, Trainings Centern (TC) öppnas
- går till GPSies, tar upp min karta och väljer: ladda ner, Garmin Course TCX
Skärmdump http://www.gpsies.com/

- sparar filen på lämplig plats på datorn
- i TC väljer jag: "File/Import/Courses" och väljer min bana från datorn (TCX-filtyp)
- banan laddas upp till TC (OBS! man får inget besked att banan är uppladdad eller den kommer inte upp automatisk)
- för att se banan, öppna "courses"

- välj "File/Send to device" för överföring av banan till klockan
- i klockan väljer jag då från menyn "träning/banor/min bana/kör bana"
- sedan är det bara att pressa "start" och orientera sig efter pilarna i fall man är osäkert.

Det ska jag prova imorgon!

fredag 25 februari 2011

Pizza, öl och snabbdistans

... inget som går ihop kan jag säga. Fast det ska upplevas! Nej, eller inte.

Åt en stooooor banan-pizza igår till lunch. Till pizzan unnade jag mig en lättöl. Vad gott det var. Men ack så fel för någon som tränar ett par gånger i veckan och satsar på sin första marathon! Ja, man ska unna sig lite då och då heter det. Visst, men inte mitt i veckan på en lunch när man ska köra snabbdistans med Team Stockholm Marathon på kvällen. Hade onda tankar i huvudet om att hoppa passet. Det bubblade i magen och jag hade hellre kunnat prutta mig igenom de 5 kilometrarna än att springa dem (ursäkta mitt direkta språk). Det kändes inget vidare.

Men vad gör man inte. Eller vad gör man: sätter på sig kläderna, packa ryggan med lite ombyte och åker iväg. Än en gång utan att fundera så mycket. Och visst blev det inte mina snabbaste 5 kilometrar men det gick ju vägen i alla fall?

2 km uppvärmning, 5 km på ca 29.30, 2 km nedjogg. Och roligt var det som vanligt. Det är just det där med att koppla bort sina negativa tankar. Lyckas jag med det ännu bättre så lyckas jag även med mina mål!

Imorgon står skidåkning med maken Daniel på schemat. Hoppas det blir en rolig upplevelser så att han vill åka flera gånger och köper skidor själv! Håll tummarna!

Sen har jag gjort något galet, inspirerad av Miranda. Gissa vad det kan vara?!

torsdag 24 februari 2011

Skidsäsongen 10/11 - Framåtblick


Vintern med all snö och sina 15 minusgrader är fortfarande i full gång och det är egentligen för tidigt för en summering. Men nu tar löpträningen ännu mer plats än vad den har gjort tidigare och det betyder ännu mindre tid för skidåkning. På lördag ska husmannen och jag ut till Tveta, Södertälje. Det blir hans första pass på myyyyycket länge och en av mina sista pass för den här vintern. Väderprognosen förutspår plusgrader och om lite mer än 1 vecka sitter jag på flygplanet till Portugal. Vår, löpning, glädje!

Hur har det varit då?

Mängd: 91 km
Antal pass: 12
Period: 2 dec - 23 febr
Framsteg fart: 9.43 min/km -> 7.49 min/km (Ågesta 8 km, åkt 7 gg)
Framsteg teknik: bloody rookie (1 av 10) -> medelmåttig teknik (5 av 10)
Glädjefaktor: 9 av 10
Utvecklingspotential: Teknik (allmänt), rädslan nedförs, balans, teknik uppförs
Bedömning av utrustning:
Skidor Madshus Race Series 372 Ultrasonic, tejpat: Bra skida, tejpen måste bort, haft dåligt fäste många gånger
Pjäxor Atomic Aina: Mycket bra, sitter som ett smäck, lätt att hantera, bra stöd
Bindning Salomon Flex100 Cl Classic SNS Pilot Sport Classic Women: Kass! Ett evigt krångel att få ut pjäxorna!
Stavar OneWay Vasaloppet diamond carbon: Bra. Inget att anmärka!

Och hur tänker jag mig kommande säsong?

Mängd: Svårt att säga, har ju inga referenser. Men fokuset under kommande vintern ska helt klart ligga på skidåkningen! Löpningen blir enbart ett komplement.
Antal pass: Minst 2 per vecka under vintersäsongen. Måste reda ut det där med rullskidor....
Framsteg fart: Också svårt att säga utan referenser. Men en testslinga ska hittas där jag likt Erik S. kör regelbundet.
Framsteg teknik: Mer åkning utan stavar, teknikkurs, kraftigare och uthålligare stakning
Mål: König Ludwig Lauf 5 februari 2012 (50 km), Tjejvasan 25 februari 2012 (30 km)

Eventuellt blir Berlin Marathon i September det sista stora för löpsäsongen. Sedan blir det skidträning för fulla slanten. Man kanske kan åka iväg lite oftare (Torsby, Dalarna...). Efter tjejvasan kan man då så småningom börja träna för Jubileumsmaran samt NY Marathon.

tisdag 22 februari 2011

Glad narkoman

Tidigare undrade jag om jag är på väg till att bli en träningsnarkoman eller om träningen rent av är glädje för mig. Ikväll kan jag konstatera att det föreligger en salig blandning av både och.

Hade sååååå mycket sett framemot kvällspasset - långa intervaller, antingen med Linnéa IF eller själv, kanske med Heidis. Motivationen var på topp när jag beslöt att ta mig till gymmet för att köra passet på löpbandet och avsluta med ett njutsamt bastubad. Aaaahhh.... Intervallerna skulle springas i ett tempo som motsvarar 56-58 min på milen: uppvärmning, 1,5 km intervall, gåvila, 3 km intervall, gåvila, 1,5 km intervall, nedjogg. Oh vad kul.

Jepp. Och så hamnade jag i soffan med hunden på knäna och "Halv 8 hos mig" på TV. Det var det! Och oj vilken ångest jag har nu. Visste ju att detta skulle plåga mig redan medan jag satt på soffan. Varför får man inte upp rumpan????!!!! Skärpning! Snart ska jag på läger och då kan jag inte lalla rund på soffan (beachen) väl?

Igår var det en annan femma: 10,67 km återhämtningsjogg i behaglig 7,46-fart. Härligt. Med i matchen: min bästis som inte riktigt ville ställa upp på en fotoshooting. Haha.




Gotya!
Sen när har jag börjat kalla milen för återhämtningsjogg? - GLÄDJE - NARKOMAN - Det gjorde gott i kroppen i alla fall.

Har börjat med pulsmätning. Kan konstatera en vilopuls av 60 bpm. Jag hade pulsbandet rund bröstkorgen 2 nätter i rad för att analysera min sömn. Intressant, mycket intressant. Jag ska försöka maxa sömnen och får ut det bästa av nattens vila. Go' natt!

Aktuell status:
Motivation: 10 av 10
Energi: 7 av 10

Team Stockholm Marathon i Monte Gordo

Flitiga TSM-löpare i Portugal. Foto: lånat av TeamStockholmMarathon.
Om 2 veckor bär det av mot Portugal, närmare bestämt Monte Gordo vid Algarve-kusten. Staden är belägen vid havet, i närheten av Rio Guadiana som samtidigt utgör gränsen till Spanien. I helgen fick vi den första informationen:

Flyget går på söndag morgon (6/3) kl. 6.00 från Arlanda till Faro. I Monte Gordo väntar förutom träning även möjlighet till utflykter till Sevilla och Gibralta. Söndagen därpå (13/3) åker vi tillbaka till Stockholm och landar rund lunchtiden. Vi fick en "voucher" som vi ska använda för att checka in på Arlanda. Sedan går bussen från Faro till hotellet (inkluderat i priset). Tillgång till internet finns dels i hotellet men ett bättre alternativ ska internetkaffeerna vara. Men varför ska man sitta på internetcaffé när man är i Portugal för att träna?!

Under söndagens träning pratade jag även med en av ledarna som gav lite mer detaljerade tips. Det blir 2 löppass om dagen. Sedan är det fritt för alla att utnyttja hela springtime travels utbud med gympa- yoga- och alla-möjliga-sorters pass. På fredagen står "bergspasset" på programmet. Det är 1 av 2 långpass, i detta fall i bergen. Och för den som vill så finns möjligheten att prova på ett riktigt ultrapass (minst 5 mil). Vi börjar då med 14 km i bergen för att sedan tar oss hemåt under resten av dagen. Jag skulle ta med mig löparryggan och massor av bars! Uppfattat!

Hur blir vädret då? Tja, det kan tydligen bli hur som helst och man ska ta med sig hela löpargarderoben. Finkläder? Jajamensan! Middag och dans blir det också. Spännande.

måndag 21 februari 2011

Valla eller inte valla? Valla?

Den ständiga frågan, alltså... Uppdaterade mig igår och tittade på avsnitten 4 och 5 av Mitt liv som Hellner som jag missat. I avsnitt 5 får Erik träffa Hellner som bl.a. ger tipset att köra med extra burkvalla. Hellre för mycket fäste än för lite för då kan man slappna av på ett helt annat sätt. Jag har känd samma sak men skyllde alltid på min dåliga balans, saknande teknik, etc. Och så är säkert också fallet men jag tror verkligen att jag behöver byta ut tejpen mot en ordentlig fästvalla. Bakhalt gör att man sträcker sig i ljumskan/höften och då får man mycket ont (kan vakna under natten av smärtan i ljumskan). På lördag ska jag åka i Tveta - antingen blir det en motionärstävling på 15 km (om det finns tillräckligt med funktionärer) eller så drar jag ut själv på ett varv. En tävling eller snabb runda utan ordentlig valla är ingen höjdare. Men om man tittar på väderrapporten på klart.se så verkar det bli varmare framåt helgen. Ska jag då verkligen ta bort tejpen? Valla? Inte valla? När jag nu har satt på burkvalla för, vi säger -10C, hur fungerar samma valla vid 0C? Eller måste jag köpa hela kittet på en gång, järn, vallaväck, ställning, etc? Eller ska man vara tålmodig, avvakta till nästa säsong?

Här är ett bra inlägg av Jan Ottosson på SVD som resonerar lite kring vallning (inlägget är 1 år gammal men det spelar ju ingen roll). Överhuvudtaget bra inlägg från Jan om skidåkning och allt kring vallning! Det kanske ska angripas nu och inte skjutas upp mera? Ger mig en anledning till att städa upp förrådet!

söndag 20 februari 2011

19 km medelhård distans med TSM och en omprioritering?

Vilket fint väder vi fick idag. Bilen visade 22 minusgrader men så kallt var det inte i stan när vi körde våra 19 km medelhård distans med TSM. Medelfarten blev 6.40 enligt klockan fast jag tyckte vi körde alltid omkring 6 när jag tittade.

4.30-gruppen in action. Foto: privat

Sightseeing på springande fot: Naturhistoriska. Foto: privat

Hagaparken, alldeles intill kronprinsessans nya hem. Foto: privat.

Dryckespaus.
Pratade med min "löpkompis" för dagen och insåg att det börjar bli dags att göra en omprioritering i träningen. Programmet har utökats med 1 till löppass per vecka och det kan vara svårt att hinna med om jag inte struntar i någon annan träning? Vi får se hur det går nästa vecka.

Tyvärr blev det ingen skidåkning igår. Fick då redan börja med denna omprioritering. Träningsvärken i benen satt kvar och jag ville inte riskera ett dåligt långpass. Det fick alltså bli en vilodag istället. Det var nog rätt beslut.

Planerat för kommande vecka:
Mån: Lätt distans 8 km
Tis: Träning med Linnéa IF (långa intervaller)
Ons: Spinning
Tors: BP, Träning med TSM (snabbdistans)
Fre: Lätt distans >6 km
Lör: Ev. skidåkning 15 km
Sön: Långpass 23 km

Motivation: 9 av 10
Energi: 8 av 10
Matvanor: dåliga, för mycket kakor, chips, vin och mousserande i helgen...

torsdag 17 februari 2011

Träning i grupp?

Planen var egentligen att ta sig till Zinken för backträning med Linnéa IF. Men så blev det inte. Det är en lång väg från Södertälje över hunddagiset och hemmet till Söder. Och så ska man ju hinna med sitt arbete också. Allt detta fungerade inte för mig idag - kom iväg för sent från jobbet - hamnade i rusningstrafiken och allt blev bara försenat. Då får man tänka om och träna själv.

Klubben skulle träna kort backe samt styrka. Styrkan har jag redan klarat av med ett tufft bp-pass under lunchen. Istället för kort backe ska jag nu köra lång backe, enligt programmet. 60 sek uppför i lite ökat fart, mikro-ståvila, jogg nedför. Upprepning i 15 minuter. Självklart med uppvärmning och tillbakajogg. Löptekniken tas igen nästa tisdag med klubben.

Men vad är det egentligen som gjorde att jag inte kom iväg idag?

Nästa torsdag drar TSM's kvalitetsträning igång. 1 månad tidigare än planerat! Yippie!!!

När jag tränade med TSM under sommarn så kommer jag ihåg att passet var veckans höjdpunkt. Man gjorde allt för att ta sig dit, prioriterade, planerade bättre. Och det kommer jag även göra fr.o.m. nästa torsdag. Varför går det helt plötsligt och varför har det varit så svårt med Linnéa-passen? Jo. Svaret är egentligen enkelt. Tränar man med TSM så är man på ett någorlunda likadan nivå. 20-30 pers kör på mer eller mindre samma tempo, kör mer eller mindre samma antal upprepningar på backen. Jag är med i "min" grupp. På Linnéa-passen är vi totalt kanske 30-40 löpare och det är självklart att det inte finns lika många som ligger på min nivå. De flesta är starkare, snabbare, orkar mer. Man biter ihop och hänger på, är glad för utmaningen. Men visst kan det ofta kännas lite demotiverande. Man drar sig liksom för att ta sig dit, man ligger ändå sist och blir omkört så många gånger.

Gruppträning är alltså inte lika med gruppträning. Man själv tränar på ett annat sätt beroende på gruppens förutsättningar och motivationen är en annan beroende på gruppen.

Nu är det i alla fall dags att byta om och väcka hunden! För det är vår lilla grupp för kvällen!

Vad är roligt med träningen?

... har jag precis frågat mig.

Spinning:
- när jag rushar iväg och ger allt, tror att jag ramlar av cykeln
- när mjölksyran sprutar ur musklerna och jag ger det sista
- när jag pustar ut efter en låt och är heeeelt sluuuut
- när jag känner pulsen/takten i en viss låt och tänker bara på låten, resten infinner sig
- när det droppar svett på cykeln

Löpning (- detta måste delas upp i olika pass):
Lång backe
- jag nöter på, lugnt och fint, steg för steg
- känner hur pulsen höjs
- kämpar det sista upp till toppen
Kort backe
- inte så roligt egentligen, måste fundera....
Korta intervaller
- mmmhhh....
Långa intervaller (>1000)
- känner hur jag tar ut mig i ett konstant, högt tempo
Snabbdistans
- spypass, inte så roligt medan man kör men kul efteråt!
Långdistans
- det absoluta favvo-passet
- sightseeing på springande fot
- när det gör ont i hela kroppen men man tar sig vidare oavsett
- lycka

Skidåkning
- när takten och känslan infinner sig
- känslan när jag släpper stavarna för varje steg
- ljudet från skidorna
- rädslan och lyckan på nedförsbacken
- när jag tar i allt jag har på stakningar
- när jag inte kan lyfta ens ett glas vatten efter passet
- lycka när snön glittrar i solen

Body pump
- när jag har fler vikter och klarar fler reps än grannen :)
- när musklerna skakar
- när jag inte kan lyfta pennan eller inte orkar gå i trappan efter passet
- när jag känner mig "pumpat" efteråt
- träningsvärken dagen efter


Allt detta är roligt med min träning. Ibland krävs det att jag pushar migsjälv men det ger ju sååå mycket. Måste bara påminna mig om det jämt.

onsdag 16 februari 2011

Sådär skid-pass

Inte lika fint var det i Ågesta igår som här i Branäs. Foto: privat

Såg framemot detta pass. Det var ett tag sedan jag stod på skidorna och vem vet hur många gånger till det blir av denna säsong? För första gången hade jag lill-vovven med mig, tänkte att det är ett bra tillfälle att prova på när golvbanan inte är så full. Hon gick löst, jag har inte hittat någon bra koppel och jag tror inte heller att jag är redo för denna typ av störning rund midjan.

Lärdom 1: Inte gå i spåret för att inte bli påkörd. Uppfattat efter ett par minuter och 1 påkörning (det gick bra).
Lärdom 2: Att styra henne något med rösten för att hon inte ska hamna för nära mig och bakom mig. Risken finns att hon får på sig stavarna och jag kan inte heller riktigt slappna av. Inte riktigt uppfattat av både henne och mig. Ordet "fram" betyder för henne att öka och springa lite framför mig, på sidan. Men sen ville hon helst ligga något bakom mig eller jämnsides.
Lärdom 3: Klippning av håren under tassarna inför nästa "skidpasset" för att förhindra snöansamling. Eller så får hon ha något på fötterna som de lappländska draghundarna.

Hon vill gärna springa fort och varje gång det gick lite trögt så pep hon. Det brukar hon även göra när vi vandrar eller när jag springer med henne. Det var ansträngande att ha koll på Heidi, kämpa med sönderåkta spår, bakhalt, kylan, mörkret och tröttheten. Men kul var det ju ändå och idag känns det som tur var i skulderbladen och innerlåren. Lite har man fått jobba verkar det så. Blåsan på vänstra tummen har också kommit tillbaka. Var rädd att den skulle försvinna ;)

Aktuell status:
Onsdag
Gick upp: kl. 6.15
Frukost: Gröt med frysta bär, socker, mjölk
*Spinning
Lunch: Ostmacka, gainomax

Planerat:
Mellis: Findus köttbullar
Kvällsmat: Knäcke med tomatmakrill

Torsdag
*Body pump, löpning "kort backe" med Linnéa IF

Fredag
*Lätt distans 7 km

Lördag
*Skidåkning i Tveta, lätt distans 6 km

Söndag
*TSM medelhård distans 19 km

Motivation: 7 av 10
Energi: 6 av 10

tisdag 15 februari 2011

Alla hjärtans dag

Roligt att fira alla hjärtans dag med sin "nedgrävda" skatt i favoritrestaurangen. På alla hjärtans dag-menyn stod

1) Toast Skagen med ett glas Cava
2) Biff med stekt sparris och potatiskaka samt ett glas Chianti
3) Fantastisk browni med bär och zabaione samt kaffe och cognac. MUUUUUMS!

Fick sitta framför brasan - så mysig!

Restaurang J i Nacka strand. Så fin smyckat även på vintern.
Vägarna till entrén var plogade och upplysda med marschaller. Foto: privat.

Restaurangen är inredd i seglar-stil eller New England-stil som det ju heter.
Maten är alltid god och personalen vänlig. Dock ibland lite glömsk. Längs in fanns brasan med 3 st fåtöljer.
Men vi satt vid ett bord alldeles i närheten och kunde känna värmen. Blicken hade jag mot brasan och havet. På sommaren sitter man med fördel ute. Där finns även infraröd-värme, filtar och en seglarduk uppspänt. Hundar får vara med ute och får alltid en skål vatten! Prisklassen är något högre men inte orimligt hög. Foto: privat.

Långdistans i Lübeck

Livet går vidare och allt kretsar inte alltid kring löpning och träning. Ibland fyller mor år och då ska man hälsa på och uppvakta. Det gjorde vi i helgen och reste till Lübeck. Efter mycket kaos på flygplatsen kom vi slutligen fram, med 7 timmars försening, trött och hungrig.

Men vad gör man när man är på resande fot? Man kan väl inte heller strunta i träningen? Hur skulle det bli? Den planerade lättdistansen på fredag kväll uteblev just på grund av problemen med flygtrafiken. Jag var glad att vi inte kom fram allt för sent. Då hade jag möjlighet att lägga mig i hyfsat god tid för att gå upp tidigt på lördag morgon. Den första aktiviteten med familjen ägde inte rum förrän kl. 13.00 - mycket tid för ett långpass på okänd mark.

Hade tänkt mig att ta mig mot Travemünde. 22 km skulle det minst bli och det är ganska enkelt - men tråkigt, jag erkänner - att bara vända efter halva sträckan och ta sig hem samma väg. Vädret var bara fantastiskt. Kände mig som en turist på springande fot. Så fint och roligt.

Holstentor i gryningen - Lübecks kännetecken (och marsipanet förstås!). Foto: privat.

Fina färger och vyer på morgonen. Foto: privat
Det går snabbt och bra att jogga längs Travemünder Allée men helt plötsligt tog vägen slut - tydligen har man byggd en tunnel som är endast för bilister. Alla andra åker shuttlebus. Orkade inte vänta eller bry mig och vände. Det var då jag råkade stänga av klockan, jag drack ju lite, gjorde en minipaus. Efter ca 15-20 minuter upptäckte jag misstaget.

Det kan ju vara lite knepigt att hitta lämpliga vägar i en ny stad eller ett nytt område. Men så upptäckte jag att det fanns flera kilometer grusväg längs med vattnet.


Här fanns det mååååånga lördagsjoggare. Allt från snabba elitlöpare (mötte en kille som hade sprungit NY maran 2010 som snabbaste Tysk) till mysjoggare. Och jag befann mig någonstans i mitten. All vinterträning och snöpulsning har gett resultat och man fick hejda sig många gånger och dra ner på tempot. Mitt komforttempo låg denna morgon på ca 6.10. Alldeles för snabbt i dagsläget. Och det kändes rejält i kroppen (framförallt fötterna och benen så klart) efter fullföljda ca 24 kilometrar. Men det var ju det som var meningen.

Dagen fortsatte med en guidad stadsrundvandring, marsipankaffe och marsipantårta samt besiktning hos Nideregger och en fin middag i restaurangen Wullenwever.
  

söndag 6 februari 2011

Den eviga hungerkänslan

Sedan ett tag tillbaka har min förbränning ändrats helt. Jag är hungrig större delen av dagen och äter således mycket mer. Jag försöker välja bra mat, dvs mat som är innehållsrik. Inga low fat-produkter som inte mättar. Istället blir det långsamma kolhydrater om det är möjligt, kött/kyckling och grönsaker som inte är gasbildande. Det är ett annat problem jag har, så fort lite kål, bönor eller lök hittar sin väg in i magen så är det kört för hela dan. Det går inte bra att träna med bubblig mage kan jag säga.

Det går inte heller bra att träna med tom mage. I alla fall signalerar kroppen att magen är tom, ca varannan timme. Eller bara en halv timme efter maten, det beror på i vilken stämning min kropp är i. Det är verkligen ett bekymmer för att jag går varken ner i vikt (som jag skulle vilja, några kilo i alla fall) eller så får jag i mig tillräckligt för att orka med den för mig hårda träningen. Jag orkar inte ta i på intervallerna eller på cykeln om magen säger ifrån. Det går helt enkelt inte. Som tur är så går jag inte heller upp i vikt.

Vad gör man då? Jag äter ofta och mycket. Ibland försöker jag lura kroppen med en kopp varm te, särskild på vilodagarna men jag tror inte att det är en bra lösning. Näringen behövs väl för att kroppen kan återhämta sig, reparerar skadorna som uppstår under träningen, bygger muskler. Mia belyste problemet igår när hon skämtsamt sade att hon äter sig mätt på söndagar för en hel vecka. Tänk om man kunde göra det - att slippa hungerkänslan, att slippa tänka på mat jämt, att slippa ta sönder gängarna på kylskåpet i all matletande. Men nu blir det mat!

Aktuell status:
Söndag
Gick upp: 6.30
Frukost: 2 skivor grovt bröd med sylt och ost, kaffe, juice
Lunch: Lasagne, chorizo, sallad, smörgås, kakor, kaffe

Planerat
Middag: Polarbröd med gott pålägg, te, turkisk joghurt med honong. Kanske lite chips och en cognac till filmen.
*Träning: vila, fast hade velat springa ett kort återhämtningspass, men orkar inte riktigt ta mig ut...

Måndag
*Något sub 10km pass för att det är så skojj med löpning!

Motivation: 9 av 10
Energi: 7 av 10

Joggkompisen

Att jogga eller springa med en kompis eller i sällskap är mycket värd för mig. Det är inte så att jag inte gillar att springa ensam. Det kan vara rätt så skönt. Tankarna går och man funderar. Man springer i sitt eget tempo, lunkar omkring liksom. Men är jag ute med en kompis så går tiden väldigt fort. Vips och man har sprungit 15 km, vips och man har sprungit ytterligare 14 km.

Som imorse när vi strax över 8 startar från Rönneberga gård på Lidingö med ett sällskap som Running Sweden hade samlat ihop. Vi drar iväg i 6.30-7.00 tempo och Lidingö presenterar sig från sin bästa sida med solsken och klar luft. Efter 1:40 h är det första varvet på drygt 15 km avklarat. Vi passerar Rönnerberga gård igen och alla passar på att springa på toaletten och dricker ordentligt med Powerade. Innan man hann stretcha en enda muskel är vi igång igen med varv nr 2. Jag försöker ha lite koll på vägen ifall jag vill vända. På programmet stod "enbart" 20 km. Och mer behövs ju egentligen inte. Men redan efter en kvart har jag ingen aning var vi är och inser att jag aldrig kommer att hitta tillbaka igen. Det är bara att hänga på. När klockan visar totalt 19,4 km konstaterar jag att jag har spräckt min personliga rekord som låg vid 19 km! Grattis hör jag av min medlöpare. Tack!

Vid 22 km känns det endå rätt ok i benen. Några avviker, jag överväger en kort stund om jag ska hänga på dem men.... äsch, jag fortsätter. Vid 26 km känns det ordentligt i hela kroppen och även pulsen är hög. Jag går på ren vilja. Får den tidigare löpkompisen bredvid mig. Han pratar, pratar, pratar utan att ställa mycket frågor. Han vet hur man stöttar en joggkompis! Jag glömmer bort smärtan. Jag behöver gå någon minut. "Inget problem" svarar den rutinerade ultralöparen, jag lämnar dig inte. En löpkompis är mycket värd!

Vid 28,8 km stänger jag av klockan: WE MADE IT! Tillsammans sprang vi upp för den sista branta backen och tar oss in i mål. Vi kramas. Varje muskel värkar men OH så glad jag är. Nu snabb en varm dusch. Tja, det kunde vi glömma, vi som kom sist. Duschen är iskall. På något mirakulöst sätt fungerar även det och jag lyckas till och med tvätta mitt hår.

Personlig rekord: dryga 29 km! Helt fantastiskt! Skärmdump Garmin Connect.

Lunch och föreläsning med Mia. Hon berättar mycket inspirerande om hennes ultra-äventyr. Särskild om GAX 100 miles och hennes stöd som hon har haft i ---- just det ---- hennes löparkompis Staffan. Hur dom peppade varandra och hjälpte varandra genom äventyret.

Föreläsning med MarathonMia som i omklädningsrummet försökte få
oss tjejer att tro att hon äter för en hel vecka på söndag och även
borsta tänderna för en hel vecka samma dag. Det är så man sparar tid :) Foto: privat.

Om det är en kompis som peppar oss, som pushar oss, som får oss att prestera eller om det faktiskt är vi som peppar vår kompis: löpning i god sällskap är inte så dumt.

Min cavalier Heidi är ett annat lysande exempel på en bra löparkompis.
Kanske den bästa jag har?

torsdag 3 februari 2011

Långpass-tips

Tänkte tipsa om lördagens långpass och föreläsning med MarathonMia och RunningSweden. Passet börjar kl. 8.00 på Lidingö (Rönneberga Gård). Planerad är 30 km med en vätskekontroll efter ca 16 km vid Rönneberga Gård där man också kan hoppa av om distansen känns för långt (vilket jag förmodligen kommer att göra).

Kl. 12.00 är det gemensam lunch och efteråt håller Mia föreläsning om träningsglädje och ultra-löpning. Det hela kostar 150:- plus kostnaderna för lunchen 100:-

Jag tycker att det är värd pengarna. För det första kommer man ut, ser andra löprundor. Sedan är det både trevligare och lättare att springa långpass tillsammans. Man slipper dessutom bryr sig om vägen, bara hänger på. En ordentlig och god lunch är inte heller fel. Plus den roliga efterrätten: lyssna på roliga och inspirerande Mia.

Dessutom tror jag att Lisa Blommé ska vara med. Hon har skickat ut lite mail angående passet och det lät så på henne att hon skulle springa med gruppen. Roligt!

onsdag 2 februari 2011

Träningspass med Linnéa IF och vallningsrädsla

Det känns som man är på g igen. Innan jag ger mig iväg till Zinken så brukar det utspelas ett intressant skådespel i mitt inre: den lata Annetten hittar på så otrolig många ursäkter för att stanna hemma och den flitiga Annetten försöker motargumentera. Det känns som dvävulen och änglen. Men igår behövdes det inte mycket för att "änglen" skulle vinna kampen.

Med under träningen var Markus Stålbom som coachade oss i löpteknik. Vi fick några intressanta tipps. Får se, det kanske blir ett inlägg om det längre fram. Sedan körde vi 700m-intervaller. Det var roligt. Har inte utvärderad data från klockan ännu men några kikar på klockan visade ett tempo på omkring 5.30. Jag tror att det blev 8 intervaller men jag tappade bort räkningen. Ca 8 km blev det totalt. Vi var en mycket stor grupp men det gick alldeles utmärkt. Nu fanns det flera "långsamma" löpare så att man aldrig behövde känna sig ensam när man låg sist och blev varvad för andra gången :) Ett bra pass, som vanligt.


Så brukar det se ut i omklädningsrummet innan ett löppass. Bilden togs förra tisdag då Rubin McRae var gästtränare och peppade mig uppförs långbacken. Mycket bra pass det med och jättetrevlig och kunnig kille. Foto: privat.

Jag har börjat få skid-abstinens. Funderar intensivt på vart man ska åka över en helg för lite skidåkning. Eller hur man bäst ska klara en runda på isiga Ågestabanan. Enligt israpporterna på skidspår.se ser det inte så lysande ut. Bättre på Ekerö. Dit har jag iofs velat åka sen länge men det är kanske bäst att prova en ny bana när det är dagsljus och då blir det inte förrän om 3 veckor för min del. Då kan det se helt annorlunda ut även där.

Ett annat alternativ är att ta bort tejpen och köra med klister. Och då kommer vi in i det rubriken antyder: rädsla för vallning. Alla säger att det inte behöver vara så märkvärdigt, men för det första ska man ta bort tejpen. Antingen lämnar man in skidorna vilket också kräver tid eller så tar man steget och skaffar sig allt själv.

Har ju deltagit i Alewalds vallaskola (ingick i skidköpet såsom en teknikkurs) och det såg faktiskt inte så svårt ut.
Vallaskola på Alewalds butik på Kungsgatan.
Vallautrustning kunde köpas till reducerad pris. Foto: privat.
Men så ska man köpa ett vallabord. Man ska köpa vallagärn och hela vallakittet. Inte bara att det kostar en del pengar utan man ska ju lägga ner tid på att valla också. Man ska lära sig hur och när man ska valla. Det är iofs roligt och därför har jag ju köpt vallningsbara skidor. Och så ska man ju också ha plats för självaste vallningen (det kladdar en hel del) och plats för att förvara framförallt bordet. Det är en del pyssel kring det som jag hade tänkt skjuta upp till nästa säsong. Men självaste rädslan ligger nog mer i det att man tror att man gör saker fel. Det kan väl inte bli så mycket fel med klister men "vanlig" fäst- och glidvalla? Puhhh, finns det inte någon enkel tabell?

Aja, nu hoppas vi i alla fall på lite nysnö innan vintern försvinner helt. Det går även enklare att springa då.


Aktuell status:
Tisdag
Maten efter träningen: Gainomax vanilj direkt i anslutning
Kväll: Fullkornspasta med tomatsås, bacon, vitlök, körsbärstomater, torkade tomater, persilja, färsk riven parmesan och sallad. Till det stekte vi var sitt ägg. Gott!!!
Läggdags: 23.30

Onsdag
Gick upp: 6.20
Frukost: Gröt (7 msk) + frysta hallon och blåbär
Mellis: Halv energibar
*Spinning
Lunch: Cesarsallad
Mellis: Halv energibar

Planerat
Kvällsmat: Tyvärr inget inplanerat :(
Läggdags: 23.00
Torsdag: Bodypump
Fredag: 8 km lättdistans
Lördag: Långdistanspass med MarathonMia och Running Sweden på Lidingö
Söndag: 6 km lättdistans

Motivation: 8 av 10
Energi: 8 av 10

tisdag 1 februari 2011

Träning - drog eller ren glädje?

Den frågan ställde jag mig nyss när jag mail-konverserade med kompisen Lisa och imorse när jag pratade med Daniel och hade lite ångest för min måndags-vilodag: "sista gången jag vilade var ju i fre...., nej vänta, i ons..., näää förra måndag". Då insåg jag att jag hade tränat varje dag utan att ens har lagt märke till det. Och ännu bättre (eller värre?): jag kände att jag tränat för lite. Ångesten för att träna för lite kan man ju få ibland. Särskild när man inte har tränat EN HEL VECKA! Så fruktansvärd. I mitt fall beror ångesten nog på att jag missade framförallt mitt långpass under helgen.

Men ett missat långpass kompenserades med några kilometer på skidorna i vackra Värmland.


Dagen bjöd på 3 minusgrader och solsken.
Dessutom fick man super fäste och super glid på köpet.
Kan det bli bättre??? Foto: privat.
 Totalt kunde jag addera ca 16 km till skidkontot. Mindre än planerat men träningsvärken rund vristerna och axlarna och rygg säger ändå att det har varit bra. Dessutom klarade jag milsspåret på 65 minuter. Har tidigare behövd 1.15 för Ågestas 8:an. Nu skiljer sig spåren ju en hel del och det går aldrig att jämföra tiderna rakt av men jag tror ändå på en liiiiten förbättring?

Glädje:
...är det när tårarna rinner under turen. Och då rinner de inte pga att det blåser :) Se bara på bilderna. Vackert eller hur?!
...är det när man sammanbiten med ett leende på läpparna kör på cykeln uppför den imaginära backen och kör gärnet till "sommaren är kort" på vintern kombinerat med skratt.

Drog:
...när man får ångest för varje minut man sitter stilla.
...när man tycker att det är bortkastat tid att sitta och fika.
...när man får ont i magen för en vilodag.

Ikväll blir det i alla fall glädje på Söder när det står långa intervaller på schemat. Med en portion gröt i magen klarar man förhoppningsvis av passet utan att känna sig hungrig? Man kan ju hoppas.