Nu har det gått en månad sedan mitt sista ordentliga, dokumenterade löppass. Sedan kom vandringen, ett kortare prova-på-konditionen-och-styrke-pass dagen efter hemkomsten och inför halvmaran, följd av förkylningen som kom som en smäll fredag innan halvmaran och som håller i sig än idag. Hässelbyloppet den 10 oktober var tänkt som en fin avslutning på säsongen och ett sista kraftprov med möjlighet till en personlig bästa på milen. Någon dag löpvila efter loppet samt mjuk start inför höstens maran-träning. Ja. Det var tanken.
Hur ska jag nu då gå tillvägas? Den täppta näsan ger sakta men säkert med sig. I och med 1-2 nysningar per dag är jag här också på bättringsväg. När ska man börja igen? Och med vad? Styrkepass på gymmet? Löpbandet för att undvika kylan? Eller ett "intervallpass" där jag varvar gång med 8-farten? Och var är motivationen i allt detta.
Nummer 4685. Det är tydligen jag nästa söndag.... Foto: privat.
Nummerlappen till Hässelbyloppet kom igår. I vanligt fall hade pulsen sprungit iväg och nervositeten hade redan då blandat sig med förglädje. Igår var jag dock måttligt glad, mer bekymrat. Att persa nästa söndag, det kan jag glömma och det vore ingen bra idé heller att försöka mig på det. Då händer det garanterat något med kroppen. Förmodligen drar man på sig en skada. Därför kommer min "säsongsavslutning" (oj, vilket häftigt ord egentligen, känner mig som en riktig idrottare haha) vara ett glatt lopp där jag kommer njuta av stämningen, vädret (regn eller solsken), hösten och glädjen av att min svägerska Johanna springer sitt allra första lopp! Det får gå som det går.
Nu gäller det att hitta tillbaka till glädjen, motivationen OCH att hålla sig SKADEFRI! I tisdags gick Sverige springer på TV och återhämtning och skador var ett av teman. Även i oktober numret av RW finns det många artiklar som handlar just om att vara skadefri. Är jag någorlunda frisk igen på måndag så kommer jag börja med några jogg/lunkrundor under veckan. Får känna efter helt enkelt. Sen får man lägga upp ett träningsschema som inkluderar alternativ träning och förberedelser för första TSM-träningen söndag den 14 november (för min del). Då blir det 7 km och vi blir "indelad" i grupper. Då är det dags för NYSTARTEN!
Motivation då? Hur är det med den? Måste återigen tänka på RW och Pasi Salonens artikel. Han har alldeles rätt: ibland hamnar man i ett vacuum, har varken glädje i icke-träning och livsnjutning eller längtar tillbaka till träningen. Vet inte in eller ut. Man letar efter inspiration (RW, Sverige springer, bloggar, m.m.) men hittar inget riktigt som för en tillbaka på den rätta vägen. Då är det bara att ha disciplin och gå ut. Inte tänka så mycket, bara ut. Vill man uppnå mål så går det tyvärr inte utan disciplin och prestanda. Det får jag komma ihåg i början av nästa vecka. Och att ta det lugnt, det får jag också komma ihåg.
Tummen upp för JONAS COLTINGS krönikan i månadens RW!!! Gillar den skarpt!
Inte utan min RW :) Foto: privat.
Löpning, cykling, vandring, skidåkning, träning - marathonträning - klassikerträning.
torsdag 30 september 2010
tisdag 28 september 2010
Mann oh mann!
... som man säger på tyska.
Fick ju aldrig någon riktig influensa eller förkylning där jag blev sängliggande. Men den där täppta näsan, dunkande huvudet och ömmande halsen släpper ändå inte.
Nu är det bara 1,5 veckor kvar till höstens sista lopp (för min del) och jag orkar fortfarande inte med nånting. Hur ska det gå???
Har ikväll för andra gången avstått från agility träningen med hunden pga orket saknades och halsont inte vill släppa. Börjar bli riktig trött på det.
Det är därför det inte dyker upp några fler inlägg här. Vad ska man säga? Vad ska man skriva om?! Jo, men det händer ändå saker i livet, det är klart men man känner sig bara som en halv människa om man inte orkar träna och framförallt SPRINGA.
Just nu SPRINGER ANNETTE inte alls!!! Aaaaatschuuuu. Där kom den.
När vi vandrade Kungsleden gjorde vi (svågern Stefan, min man och jag) ett försök med en Kebnekaise bestigning. Ja, det blev blott ett försök för Daniel och mig. Vi kom ca halvvägs och vände sedan igen. Men på vägen dit så gick vi nästan tillsammans med 2 jättemysiga tjejer: Malin och Kajsa som också var på väg upp mot toppen. När dom gjorde en liten rast gick vi om dom, när vi gjorde en rast så gick dom om oss och vi skrattade och led tillsammans. På kvällen åt vi tillsammans middag och nästa dag slog tjejerna följe med oss (eller vi med dom) och vi gick tillsammans från Keb till Nikkaloukta. När vi skildes åt vid Lap Dånalds och bytte ut hjärtliga kramar hade jag svårt att tränga bort mina tårar.
Tillbaka i Stockholm försökte jag leta upp dem. Kajsa var orienterare, hade hon sagt. Hon hade nyligen flyttat till Stockholm (Vallentuna eller Sollentuna, nån ...tuna) och skulle springa Lidingöloppet. Malin var från Kiruna och hade flyttat till Sundsvall om jag mindes rätt men det var lite svårare med det. Nå, det skulle väl inte vara så svårt att hitta Kajsa där bland de andra tjejerna i startlistan. Jo, det var det. Hittade henne inte!
Och så hände det: igår fick jag en friend-request från Malin på facebook. Då kom tårarna igen. Och via Malin hittade jag även Kajsa. Hoppas verkligen vi kan hålla kontakten. Kanske göra ett gemensamt (nytt) försök mot Sydtoppen nästa år? Malin kom pga en knäskada "enbart" till toppstugan och var nog rätt så besviken över det. Hon kanske är supersugen nästa år?
Malin, svågern Stefan och Kajsa efter lyckat topptur
Det tog hård på mig att jag inte kom upp på Kebnekaise kan jag säga. Mycket hård. Det var ju ändå ett av målen med resan. Men för sent är det nästan aldrig!
måndag 20 september 2010
Veckans bloggläsare!
Skärmdump från SvD Maratonbloggen.
Är det detta som händer när man är borta några dagar och missar att läsa sina bloggar? :D Roligt. Jag är veckans bloggläsare på Petras Maratonblogg.
torsdag 16 september 2010
Vandringsbilder på facebook
Nu är några bilder från vår vandring på Kungsleden upplagda på facebook. Logga in och begär en friend request för att titta på bilderna. Här ett litet smakprov :-)
Frukost i Alesjaure.
Upp mot berget Tjäktjatjåkka, vid Tjäktjastugan.
söndag 12 september 2010
Förkylning dag 2
En oanvänd, ledsen klädpåse.... Foto: privat
Det verkar så som om en ordentlig förkylning har passerat mig utan att göra ett uppehåll. Puh! Har fortfarande ont i halsen och nån svag hosta har också bubblat upp men kroppens värk, den rinnande näsan och nysningarna finns inte kvar. Näsan känns något täppt men det var allt. Nu gäller det att inte ha för brottom och springa ut i spåret igen för tidigt. Men det är ack så svårt...
Går man ut med hunden så springer både snabba killar och tjejer samt lugna joggare förbi en. Oh, vad det sprättar i benen. Kände mig ju så starkt i torsdags när jag prövade på en kort 3 kilometersslinga. Vandringen har gett/stärkt den en o annan muskel!
Imorgon blir det ytterligare en vilodag oavsett känslan. På tisdag får jag se. Hade tänkt mig att pröva på träningarna med Linnéa IF på tisdagar och torsdagar. Man får vara med om man kan springa milen - så bra så. Jag hade ju så otroligt kul när jag sprang med TSM men tyvärr fortsätter TSM inför maran på söndag mornar och då sitter jag som trogen krist i kyrkan :-)
Nu kommer snart Hässelbyloppet där jag troligtvis får sällskap av min svägerska Johanna som förlorade ett vad. Det är sista målet för säsongen, o så får man vara duktig o träna flitigt inför Stockholm Maran.
Höstmys: levande ljus, en kopp te och arbetet med vandringsberättelsen. Foto: privat
lördag 11 september 2010
Förkylning - ingen halvmara
Har varit befriat från förkylningar hela våren och sommaren men nu kom den till slut! Så passande - precis lagom till halvmaran, årets mål :-( Men vad ska man göra, att springa 2 mil med snorig näsa och värk i hela kroppen är ingen vidare idé. Inte värt att riskera hälsan och kanske till och med livet? Det kommer flera halvmaror.
Lite tröstande dock att läsa om flera som har varit tvungna att hoppa över halvmaran pga förkylning. Bland annat maratonbloggerskan Petra Månström. Krya på er allihopa!
Vandringen i fjällen tog slut i onsdags och var minst sagt fantastiskt! En utförlig beskrivning med bilder är på g och kommer så småningom att dyka upp här.
Lite tröstande dock att läsa om flera som har varit tvungna att hoppa över halvmaran pga förkylning. Bland annat maratonbloggerskan Petra Månström. Krya på er allihopa!
Vandringen i fjällen tog slut i onsdags och var minst sagt fantastiskt! En utförlig beskrivning med bilder är på g och kommer så småningom att dyka upp här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)