tisdag 7 december 2010

Men varför!

Varför är det ibland så förb... svårt att ta sig ut? Man har mål, tycker egentligen löpning är kul och erfarenheten har visat att det inte är nån fara med löpning i minusgrader. Man överlever och det är roligt.

Men likförb... sitter man alltid hemma, grubblar över hur man skulle kunna skjuta upp passet och få in det någon annan dag istället. Man är trött, småhungrig, fryser och vill helst softa framför tv:n med en kopp te i handen och hunden i famnen. Alltid samma visa.

Men nästa dag går man omkring och ångrar sig över det där passet som man sköt upp dan innan. Hade man bara tagit sig i kragen och hade man bara agerat så hade man haft dom där kilometrarna i benen nu, hade inte behövt fundera mera. Och så kommer ju det dåliga samvetet. Nu har man anmält sig till stora lopp, skryter med att man tränar för diverse långlopp och så har man svårt med motivationen. Det passar liksom inte ihop... Varför kan man inte vara lite mer som hon, eller han. Varför är det alltid jag som drar sig för att ta det där steget. Jag undrar. Alla bloggar man läser handlar ju bara om hur bra det går (för det mesta i alla fall). Jag blir bara impat av alla.

Finns det ingen som kämpar med motivationen dag in dag ut? Finns det ingen som har en strategi som faktiskt hjälper i längden för att få bukt med problemet? Vill dock poangtera att det är kvällspassen som jag har svårt för, när det är mörkt, sent och kallt.

4 kommentarer:

  1. Jag har med svårt att komma iväg när det är sent, kallt och mörkt. Just därför tränar jag ofta på morgonen...

    Läste i en blogg för ett tag sen, "varje morgonpass börjar med ett inställt kvällspass...".

    Det svåra är att tänka för mycket om man ska ut på kvällen, det är bara de tankarna som handlar om det positiva med att ge sig ut som får existera liksom... För bara man är ute är det ju hur skönt som helst. Eller hur?

    SvaraRadera
  2. Javisst. När man väl är ute så är det riktigt härligt. Fantastiskt att andas in luften. Men det där steget. Ja, att koppla bort tankarna.

    Morgonpass? Puh, det blir tidigt. Är en riktig morgon-tröttis. Men man kanske ska prova?

    Tack för tipsen!

    SvaraRadera
  3. Det är supersvårt att motivera sig och det finns egentligen inga genvägar. Antingen ger man sig ut, kör fegvarianten och ställer sig på löpbandet - eller låter bli. Oavsett vad man väljer så ska man vara nöjd med sig själv :) Kram!

    SvaraRadera
  4. Har också försökt morgonpass men det var under semestertider. Skulle jag göra det under vardagen och gå upp tidigare för att springa så blir det ofantligt tidigt för min del då jag normalt går upp 5:30.

    Du kan inte springa på lunchen ?
    Jag kör en del pass under lunchen och det fungerar smidigt för min del.

    SvaraRadera