Förkylning dag 5 och vandringsplaner

Jag var nästan på gång att jubla igår kväll: har aldrig klarat mig från en förkylning på enbart 4 dagar med enbart halsont!!! Men imorse var det andra puckar som gällde. Nu kom kroppens immunförsvar och antikroppar igång på riktigt. Gul slem i hals och näsan, dunkande huvud och lindrigare hostattacker. Har nu även lyckats att smitta min kära man. Och killar tar ju en förkylning inte lika lätt som kvinnor, de dör alltid ;-) Får se hur det går denna gång, överlever han? :D

Men som sagt, jag vägrar att bli deppig över träningen jag missar. Jag har till och med börjat läsa mina favoritbloggar igen och kan glädja mig åt bloggkompisarnas framgångar och tuffa träningspass. Well done!

Har de senaste dagarna spenderat en del åt vandringsplaneringen. I början av augusti ska Heidi (som numera har fått sin egen blogg) och jag vandra Fjällräven Classic som team "Heidi och Gretchen". Jag har börjat fundera över ett träningsschema, mest för Heidi men även för mig. Det är 11 mil som ska avverkas på 4 dagar. Planen ser ut som följande:

Fre 5 augusti: Flyg till Kiruna, övernattning Camp Ripan (ej bokat, börjar bli dags!!!)
Lör 6 augusti: Transfer Kiruna - Nikkaluokta, start kl. 9.00: Nikkaluokta - Kebnekaise 19 km
Sön 7 augusti: Kebnekaise - Sälka 26 km
Mån 8 augusti: Sälka - Alesjaure 25 km
Tis 9 augusti: Alesjaure - Abisko 35 km - Silvermedalj
Ons 10 augusti: Transfer Abisko - Kiruna, hemresa (eventuell reservdag?)

Egentligen har man ju möjlighet att gå så långt man orkar och övernattar (nästan) var som helst. Men jag känner mig: är jag ensam in-the-middle-of-nowhere så blir jag nojjig av varenda lilla ljud. Och min hund är inte direkt av sorten vakthund. Därför vill jag försöka ta mig till stugområdet och slå upp mitt tält där. Dessutom tycker jag att stugorna jag valt ut har bra tältplatser. Jag minns de som trevliga.

På väg mot Tjäktja från Alesjaure. Såhär kommer jag kanske att se ut på sommarn?

Att gå 2-3 mil om dagen i kuperat och stenig terräng ett par dagar i sträck med tyngre packning än jag har burit tidigare kräver bra förberedelse.

Det nästa vandringsäventyret äger förhoppningsvis rum i början av september. Vi hoppas på goda väderförhållanden så att vi kommer upp på Kebnekaise. Det är maken min som ska med, min mor och svågern Stefans far Janne som är "anmälda" men vem vet, vi kanske får med den en och andra av familjen eller vänner? Ett route-förslag har precis diskuterats men det är så svårt att säga hur det blir. Har vi otur så väntar vi på en bestigning en hel vecka och måste nöja oss med dagsturer i området. Vilket ju inte är helt fel, så vackert Kebnekaise-området är.

Från vänster till höger: Singitjåkka, Tuolpagorni, Vierramvare, Kebnetjåkka-galciären,
Kebnekaise (liten snötopp i bakgrunden), Kebnetjåkka Lilltopp

Hur förbereder man sig bäst för denna resa? Det som kommer vara den största utmaningen är givetvis bestigningen. Jag tror inte att konditionen kommer det vara något fel på. Däremot är det en påfrestning för kroppen att bemästra en höjdskillnad på ca 1600 m. Jag plågas fortfarande av knäproblem efter fjolårets vandring. Styrketräning för benen är alltså ett måste. Ett annat måste är noggrann planering. Enligt min uppfattning lyckades vi inte med förra årets bestigning på grund av dålig planering. Detta hände förra året och kan förbättras detta år:

1. Vi kom iväg för sent, åt frukost i fjällstationen. Egen frukost tidigt på morgonen gäller 2011.
2. Tiden rann iväg för varje vatten/godispaus vilket medförde att vi fick onödig brottom på andra platser där vi bör ha tagit det lugnare. Pauser, raster behövs men inte för att ta fram lite vatten eller godis? Det går mycket bra att dricka och småäter medan man går. Packa rätt, klä dig rätt från början så slipper du att stanna ofta.
3. Vi hade för brottom, vi missade stigen. Den dagen var det ett antal vandrare som skulle upp. I Kitteldalen, vid Kittelsjön ska man upp mellan Vierramvare och Tuolpagorni. Det är brant och stenig. Missar man stigen (vilket är lätt händ bland alla stenar) så hamnar man på ett stenfält och riskera olyckor vid stenras. Stanna upp, orientera dig, titta på kartan.
4. Dålig förberedelse: jag hade ingen egen karta, hade inte tittat på vägen, förlitade mig helt på svåger Stefan. När vi väl hade tappat bort honom stod vi där helt själva, utan karta, utan kokare, utan vatten och utan mat. Det var i Kitteldalen. Då hade vi kommit lite längre än halvvägs upp men den svåraste delen var ju kvar. Sen ska man även tillbaka. Nu har jag egen karta. Den ska jag kunna in och ut. Jag är ansvarig för min egen mat, mitt eget vatten denna gång.

Mycket att tänka på, mycket att träna för, mycket att se framemot. Jag knyter an till förra inlägget - vad oroar jag mig för?