Man låter ju fortfarande förkyld, näsan rinner fortfarande då och då och slemklumpar sätter sig fortfarande i halsen. Och visst skulle man inte tillåta sig att springa milen direkt. Men ska man våga att prova på en kortare runda imorgon, lördag? Ett litet testlopp på kanske 3,5 - 4 km? Det "kliar" i benen, ivern är tillbaka, suget finns. Hur känns det? Känn efter. Vet ej. Jo, bra, antar jag? Nja, kanske lite ansträngd uppför trapporna men så konstigt är det kanske inte, har inte tränat så värst mycket efter Portugal ju - vilat helt en vecka.
Någon trevlig kollega har lagt ut ett par tidningar på toaletten :) Bland dem fanns en hälsotidning med en artikel om Charlotte Kalla, hennes träning, hur hon håller sig frisk. En allsidig kost, noggrann handhygien och fuktiga slemhinnor är hennes recept. Jag kanske vill addera god sömn och lite etanol till recepten. Bra tankar i alla fall. Jag har ju blivit mycket nojjig med att bli smittat. Har aldrig tidigare brytt mig - tvärtom så har jag tyckt att man i Sverige överdriver. Men nu när man inte har råd att bli sjuk så ser man annorlunda på saker och ting. Jag vill helst undvika alla folksamlingar, vill inte kramas så gärna, inte skaka handen. Varför har inte vi här i Europa sådana mun/nässkydd som man har i Asien? En sådan skulle jag gärna vilja använda innan en tävling. Hoppas min närmaste omgivning accepterar att jag drar mig lite tillbaka i majmånad. Ska försöka applicera ovan nämnd recept också.
Och så får man tänka som Kalla: det finns värre än en förlorat (missat) tävling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar