Insatsen söker oss...

...inte vi insatsen. Så står det på en av Dag Hammarskjölds meditationsstenar längs Kungsleden. Livet är en konstant "struggle" - kamp. Vi vill så mycket, planerar så mycket. Sedan händer det något och så kastas allt omkull. Händelsen kan vara av stor natur eller små, som en liten förkylning.

I dagarna kom mitt startbevis för Stockholm Marathon. Det gjorde mig lycklig och gav tillbaka motivationen:

- Torsdagens TSM-träning fick jag ställa in pga arbetet men styrketräning blev det på lunchen.
- Fredag: Transportlöpning på ca 8 km.
- Lördag: Transportlöpning och cykling i vardera ca 6 km.
- Söndag: Transportlöpning på 12 km och cykling på 6.
- Måndag: Transportlöpning på ca 7 km. 
- Idag tävlade jag med maken i Huddinge bordtennis familjedubbel och herrsingel. I familjedubbeln kom vi 4:a utav 5 och herrsingeln förlorade jag medan maken vann (9 deltagare) haha. Jag behövde helt enkelt en ego-boost och sprang en snabb 5 kms-runda i tröskelfart. Kändes genast bättre.

Även om det känns lite så som om jag har övergett programmet så känner jag mig ändå på spåret igen. Allt kretsar kring Maran just nu. Jag äter LCHF (och mår super!), dricker mycket vatten, mindre och mindre vin. Försöker sova mycket. Går mentalt igenom sträckan, vill gärna springa första och andra varvet på någon av långpassen. Men jag har även mentalt lekt med tanken vad som skulle hända om man skulle bli sjuk inför loppet. Det skulle bli en enorm besvikelse. Men som jag så ofta sa under vandringen på Dag Hammarskjölds Pilgrimsled:

Det är vägen som är målet.

Eller så instämmer jag i hans ord:

Insatsen söker oss inte vi insatsen.