Klassikertankar

Klassikertankar har jag haft sedan jag träffade en tjej under förra årets TSM träning för halvmaran som höll på att genomföra en tjejklassiker. Det är alltså inga helt nya tokiga tankar i mitt liv. Min familj ser på mig ibland som om jag vore helt galen. Varför just allt detta just nu??? frågar dom sig. Du har aldrig varit så förut, aldrig velat springa marathon förut, aldrig velat tävlingscykla. Varför?

Men är det verkligen så konstigt? Jag är definivt inte ensam om denna utveckling, träffar på många som hela tiden vidgar sina horisonter, satsar på nya mål, springer snabbare, längre, byter träningsform. Jag har i princip alltid tränat i mitt liv, alltid hållit på med nånting. När jag var ung så provade jag på en massa av idrotter, var med i bordtennisklubb, konståkning, simmade i klubb i många år, spelade tennis och red fram till gymnasietiden. När högskolan började så hade man ont om pengar och började med det som kostade minst: löpning. Det var ju aldrig en helhjärtat satsning som idag men visst knöt jag på mig skorna och sprang i Berlin Tiergarten på kvällar och helger. När man började jobba vid sidan om studierna så skaffade jag gymkort och började lyfta skrot någon eller några gånger i veckan. Löpningen eller joggningen - som det hete då - fanns ju alltid, efter Berlintiden längs med Lübecks kanaler.

Nu när alla är så hälsomedvetna, motionslopp anordnas för den vanliga motionären, träningsläger, etc, är det inte så svårt att bli biten och att satsa ordentligt. Vem har då inte lekt med klassikertanken?

Att genomföra en Helklassiker är inte bara stentufft utan även kostsamt. Prylar ska handlas, eventuellt ska det åkas iväg för skidträning om snön lyser med sin frånvaro, resor till olika delar av landet ska organiseras när det blir tävlingsdags. När det gäller prylar så har det ny öppnats några möjligheter för mig: för ca 2 veckor sedan köpte jag min första cykel sedan länge, en Crescent MTB som är ca 10 år gammal. Jag fick 2 likadana (en medium och en large) för 2500:- Helt ok pris för 2 cyklar i mycket bra skick. Det går bra att pendla på dessa cyklar och åka till släkten, att ha hunden bredvid. Men det fungerar ju inte att genomföra lopp eller långdistans cykling med en MTB, man kommer ingenstans och så sitter man faktiskt inte alls lika bra på en MTB som på en racer har jag upptäckt! Nu hittade en kollega denna fina cykel åt mig:

Det italienska märket Bianchi är känd för sina fina racercyklar. Det är en Damracer "Bianchi Dama" från 2009. Har gått drygt 150 mil. Växlarna är Shimano Tiagra, fram och bakgaffeln av carbon, resten av ramen är aluminium. Ramstorlek: 53, jag är 175 lång. Det fungerar bra. SPD-pedaler ingår, likaså 2 flaskhållare av carbon och en färddator. Cykeln har 3 framdrev och 8 bak, dvs 24 växlar. Hon som har kört på cykeln blev gravid 2 ggr i rad och vill nu sälja den för 6500:- Nypris var ca 12000:- Den är i mycket bra skick, ser exakt ut som på bilden. Jag kommer slå till vilket betyder att

Jag ska genomföra EN SVENSK KLASSIKER!

Det finns en fundering på om jag ska starta redan nu till Lidingöloppet eller om jag ska börja med Öppet Spår. Och JA! Det blir en helklassiker! MarathonMia har ju börjat med en klassiker och kört öppet spår med endast 7 mil i skidbenen (mindre än jag). Kan hon, kan jag ;-) Så tänker jag! (Fast hon är ju en tuffing...)

Lidingöloppet blir det nog i alla fall. Istället för Stockholm Halvmarathon. Jag hade gärna velat genomföra Halvmaran särskild med tanke på att jag inte kunde vara med förra året. Men Lidingöloppet är en större utmaning och ligger dessutom 1 vecka senare än halvmaran, vilket betyder något längre återhämtning efter vår vandring upp mot Keb. Bergsbestigning kan inte heller vara fel förberedelse inför Lidingöloppet ;-) Fast nu när jag tänker efter och skriver upp mina tankar så inser jag att en bättre och säkrare start för Klassikern är Öppet Spår - händer något på vandringen så är det ju kört!

Dåså! Annette springer, cyklar, simmar och åker långd!