Ska man börja blogga igen?

Nu har det gått drygt 3 år sedan sista inlägget. Det har hänt myyyycket sedan dess. Livet helt enkelt. Har knappt tänkt på denna blogg och tror väl knappast att någon har varit inne här?


Och varför är jag inne nu och skriver ett inlägg? Jo, jag har funderingar på att gå Gröna Bandet nästa år, 2018 och då kan det vara kul att dela med sig om upplägget och erfarenheter. Jag har ju också nytta av andras berättelse. Så kanske, kanske blir det mer framöver. :)

Åter hemma

Ja, förvisso bör detta inlägg ha kommit mycket tidigare. Jag bör ha berättat om min resa, jag kanske borde ha sagt några ord om hur det gick på New York Marathon.

Det har varit många som har hört av sig till mig och undrat varför jag inte har skrivit något. Vänner har t.o.m. varit bekymrade och ringde när de inte såg någon uppdatering av bloggen på länge. Efter min resa till det fascinerande landet Nepal har det hänt en del saker i mitt huvudet. Kort sagt har jag helt enkelt inte velat skriva något. Upplevelsen har skakat om mig rejält. Jag saknade ord och valde att behålla intrycken för migsjälva. Faktum är att jag fortfarande håller på att bearbeta resan. Dock hade jag gärna bjudit på några bilder i detta inlägg men tyvärr krånglar blogger. Det kanske kommer senare.

Kontrasten mellan Nepal och New York kunde inte ha varit större. Det blev en smärre chock.
Som alla vet har ju maran inte blivit av. Jag hade ändå inte kunnat springa eftersom jag tog med mig en förkylning hem från Nepal. Men nu har jag gjort mitt val och kommer att göra ett nytt försök 2015.

Vad står näst på tur? Tja, kanske inte så mycket. Först vill jag bli frisk från en förkylning som har plågad mig sedan julafton. Visserligen är jag anmält till Vätternrundan med Fredrikshof men suget har inte infunnit sig än. Det kanske kommer nu med Lisa Nordén som inspiration efter kvällens alla priser på idrottsgalan! Grattis tjejen! Om 2 veckor ska vi åka iväg till lägret i Vägsjöfors med skidåkning i Branäs. Det ska bli kul i alla fall. Hoppas att min längdkompis Elle kan följa med.

Namaste.

Packat klart!

Nu är allt inpackat i väskor. Jag har skrivit ut min packlista och antecknat vad som finns i vilken väska. I fall något går förlorat så går det fortare att ersätta.

65L-ryggsäck väger: 8,5kg
45L-ryggsäck väger: 6 kg
Kabinväskan väger: 7 kg
"Handryggsäck" + kamera

Jag har även valt att lägga in saker som jag värderar högt och svår ersättbar i min kabinväska:
- Sovsäcken
- Regnkläder
- 1 kort och 1 lång merinoull t-shirt
- Underställ, sport-bh, några trosor
- 1 par vandringsstrumpor
- Hela apoteket
- Vissa hygienartiklar, tex kontaktlinser
- All elektronik förutom extra objektivet

Skulle nästan kunna vandra med enbart detta i värsta fall inser jag nu - hehe. Fattas bara en ryggsäck och den kan man hyra!

Då kör vi nu!!!!!!! Vi hörs senast om 3 veckor igen :D

Packning för Mt Everest BC Trek

Packning i full gång. Allt är sorterad, invägd, kontrollerad. Nästa steg är att packa in allt i väskorna/rycksäckarna.

Man får:
Checka in 23 kg (hur många väskor man vill)
Ha 7 kg handbagage
Jag flyger med Qatar Airways via Doha (Qatar) till Kathmandu (Nepal).

Det första jag gjorde var att fylla min nya, superfina fickplunta med cognacen jag gillar mest. Det fick plats hela 200 ml!

Fick pluntan idag till min tidiga födelsedag (fyller på måndag men då är jag i Kathmandu).
Jag har faktiskt önskat mig just denna ett par år redan men det har varit svårt att få tag på den.
Nu har Daniel kontaktat mååånga affärer som säljer Barbour och av alla dem har
NK gått med på att ta in några stycken lite tidigare i år (dom brukar gå åt som julklapp).
Vad glad jag var! Som ett barn i en godisaffär med obegränsat budget.

Jag ordnade allt i rummet i kategorier och packade efter det som fanns i mitt huvudet. Det visade sig att jag bara missade 2 st saker: avfallspåse och läppbalsam :)

Elektronik:
- Systemkamera + extra objektiv
- Pannlampa
- Mobil
- Kikare som jag så snällt fick låna av vandringsvännen Jan Segerberg
- Bankdosa: hade ett samtal med min bank och där rekommenderade man mig att ta med denna i fall det blir problem i Nepal, då kan de snabbare hjälpa mig

Apotek/Hygien:
- Resorb: kanske lite väl mycket?
- Vattenreningstabletter
- Tape, linda
- Sårtvätt, kompresser
- Skavsårsplåster, herpeskräm/plåster
- Bepanthen (för torr hud, super!)
- Tabletter: Voltaren, Ipren, Imodium, Antibiotium mot magsjuka, paracetamol med morfin
- Ögondroppar

- Våtservetter (hand, ansikte, intim), handsprit
- Tandkräm/borste
- Handduk, stor och liten (liten för att kunna tvätta mig på kroppen utan dusch)
- Hårborste, shampoo/balsam, torrshampoo
- Kontaktlinser
- Nagelklipp
- Vikkåsa (det lär man sig i fjällen - mycket användbar vid tvätt)
- Tvättlina
- Solkräm
- Läppbalsam med solskydd ("Försvarets")

Kläder:
- Byxor (2 par: Bergans softshell, Fjällräven G1000)
- Korta och långa t-shirts (merinoull samt för Kathmandu)
- Regnställ (Byxor: Fjällräven, jacka: Haglöfs LIM)
- Gore-tex Jacka (Haglöfs, ev köper jag en dunjacka på plats)
- Softshelljacka (Fjällräven)
- Mössa, keps, pannband, löparhanskar (ska köpa jakullsvantar och mössa på plats)
- Underkläder
- Fleecejacka (Fjällräven, Houdini, 2 st)
- Strumpor
- Gympadojor

Sova:
- Sovsäck (ca -10 damkomforttemp, Western Mountaineering Antelope)
- Sidensovsäck för att öka med ännu några grader
- Fleecebyxor och tröja för trekken
- Lättare pyjamas för hotellet i Kathmandu

Trekken:
- Stavar (Leki, Makalu Carbon)
- 2 st 1L vattenflaskor (ska klara kokande vatten, Nalgene wide mouth)
- Vätskesystem (Asics)
- Damasker (Bergans)
- Sopsäck (3 st)

Trivsel/Övrigt:
- Bars, Wildchips
- Papper/penna
- Bok - om Nepals Himalaya och Buddhismen :)
- Fickplunta :D
- Kniv
- Karta (National Geographic 100)
- Solglasögon
 

På resan:
- Kängor (går ej att ersätta!!! ska man ha på sig)
- Vandringsbyxa (Bergans - OBS! samma som "kläder")
- Stödstrumpor
- Skjorta (köpte jag idag faktiskt, en billig, enkel - men man känner sig lite mera påklädd än i vandringskläderna)
- Fleece (Houdini - för flyget, OBS! samma som "kläder")
- Lätt ryggsäck (Sea to Summit, ska ha den även i Kathmandu och på dagsutflykter i bergen, tex till templen)
- Plånbok med kort, dollar, boardingpass
- Dokument (kopior på pass, visum, div information)
- Porträttbilder (för visum, vandringstillstånd)
- Kudde, ögonbinda
- Bok (OBS! samma som "trivsel)
- Hårborste (OBS! samma som "hygien")

Bäraren tar min stora ryggsäck - Fjällräven Kajka 65L - där hon (jag tror vi har en kvinnlig bärare) packar in även sina egna kläder och jag har en liten mindre - Fjällräven Friluft 45L - där jag har allt för dagen med mig. Bärarna brukar gå i förväg och bokar in oss på teehusen, därför ser vi inte halva vår packning tills på kvällen. Vi har guider med oss, 1 eller 2 eftersom vi inte är så många.

Vikten slutade på ca 20 kg, exkl. kabinväskan. Bäraren ska få max 12 kilo och jag hade tänkt bära på max 8 kilo. Sedan lämnar man en väska på hotellet i Kathmandu. Jag tror att jag - än en gång - har planerat packningen mycket bra!!! :D

Hela listan finns här:
https://docs.google.com/spreadsheet/ccc?key=0AsNibXdD3CdJdFd6QWU5Sm9WZkN2eTRSaWJFWUlrOVE

Gainomax Sports Team goes Himalaya & ING NY Marathon

Det var återigen Gainomax' produkter jag använde under träningen för Lidingöloppet, före och efter loppet. Än en gång har jag haft stor nytta av

- Gainomax protein bars som jag åt som mellanmål,
- energy bars som jag åt under långpassen, ibland en bit före, en bit efter passet,
- Gainomax recovery dryck som jag drack efter kortare pass och
- Gainomax longdistance recovery som jag drack efter långpassen och ibland även efter korater pass (beroende på hur hungrig jag var).

Jag tyckte om alla smaker och alla varianter. Tidigare har jag haft svårt för protein baren men det var - konstigt nog - inga problem nu.

Före självaste  LL åt jag en halv bar, efter loppet drack jag en longdistance recovery. Det fungerade utmärkt i samband med allt som erbjöds under och efter loppet: gifflar, bananer, saltgurka, sportdryck, cola, kaffe (det drack inte jag), ljummen blåbärsdryck (super gott!).

Trots flitig konsumtion har jag en del kvar. Det är alldeles utmärkt, då kan jag ta med mig någon bar till de höga höjderna och till New York för att använda före och efter Maran!

Gainomax Sports Team goes HIMALAYA & ING New York Marathon! Right On!

Tack Gainomax!

Det närmar sig

Inköp och tvätt av kängor (och gympadojjor från LL) stod på schemat ikväll.

Heidi gjorde mig sällskap in till stan, till addnature där vi handlade:

• Tvättlina - för att kunna hänga upp tvätt på rummet (ett vanlig snöre duger säkert också)
• Tvättmedel
• Vattenreningstabletter - alternativt till kokat vatten eller vatten på flaska
• Lätt daypack - för Kathmandu och våra enkla dagsutflykter till skolor, sjukhus, templar, etc...

 
Sedan kom jag på att jag inte hade tvättat mina gympadojjor från Lidingöloppet ännu samt att jag ville ha fina, nytvättade kängor för min vandring. Nu är både dojjorna och kängorna skinande rena. Nästa steg är att smörja in kängorna.

Nu är det bara några få dagar kvar innan flyget går via Doha (Qatar) till Kathmandu (Nepal). Efter några dagars sightseeing ska vi i en liten grupp flyga till Lukla där vi börjar vår vandring upp till Mt. Everest Base Camp.

Att få se Everest har jag mycket länge drömt om, länge hållit för migsjälv, för några år sen nämnt i förbifarten tills jag var redo att faktiskt smida planer på att förvandla denna dröm till verklighet. Det började med en idé, växte vidare till ett sparkonto där jag i början inte vågade berätta för maken vad jag ville spara till. Sedan började drömmen ta form, resebolag, möjligheter kollades upp, prislappen sattes, året bestämdes.

Året (2012) närmade sig och rädslan kom. Inte kunde jag väl dra iväg på något sånt? Och dessutom hade jag inte fått ihop pengarna (då ingick en bestigning av Island Peak i drömmen). Drömmen sköts upp på obestämt tid. Tills jag under våren 2012 träffade en kvinna på vildmarksmässan som gjorde intryck på mig. Man kan väl säga att hon sålde sitt företag mycket väl men jag blev gripen i hjärtat av föredraget som Lotta Borgiel höll för sitt företag Gränslösa Resor. Drömmen väcktes till liv igen tillsammans med en mängd "konstiga" händelser som alla pekade mot Himalaya, mot Everest. Man ska följa en sådan stark röst. Nu skulle ingen bestigning ingå, "enbart" en vandring.

Men det fanns tveksamheter: jag hade drabbats av löparknä och visste inte om en vandring bland världens högsta berg skulle vara möjligt. Nästan 3000 höjdmeter skulle ju avverkas. Ångest, väntan, förtvivlan. Men mångas tankar och böner hjälpte och till slut kunde jag boka detta äventyr.

Och här är jag, med drömmen inom räckhåll. Jag har minst sagt resefeber. Det är mycket som ska falla på plats, som ska tänkas på. Allt från att kolla upp om kreditkortet inte är regionsspärrat över vacciner, foton till visum, vintersovsäck, immodium och antibiotikum mot magsjuka, extra väska för kameraobjektivet, kikare, solskydd till dollar för att klara sig på plats.

Spänningen stiger....

Lidingöloppet 2012

Ja, då var det gjort: Lidingöloppet 2012!

Träningen för årets upplaga har ju som sagt sett något annorlunda ut. Förra året hade jag en mara i kroppen. Nu blev det ingen mara men istället en Vätternrundan, löparknä och mer backträning än långpass. Men - det gick över förväntan bra.

Nadine startade i startgrupp 10 och jag i startgrupp 7, det skiljde sig 30 minuter mellan våra starter. Vi hade tränat ihop, vi hämtade nummerlapparna ihop, vi var båda nervösa ihop innan starten. Tittar man på båda våra hastighetskurvor så har dom i stort sett samma förlopp :)

Mil 1 och 2 gick hyfsat bra. Jämfört med ifjol så pressade jag i år mera. Ville inte bara ligga bakom någon utan ville bestämma tempot själv. När backarna kom vid ca 18 km så blev det tungt. Sista milen var riktigt tungt men även den gick över och jag kämpade till 90%. Nu i efterhand är man alltid lite klokare - skulle ha kämpat ännu mer, säger jag till migsjälv. Men till slut blev det glädjetårar och en tid på 3:44:01! Hela 16 minuter snabbare än ifjol! Glad jag blev. Nadinchen kom in på 3:40! Bra jobbat!

Fredag kväll:

Inne på Lidingövallen. Nadine är laddad och pekar glad på storbildsskärmen.

Expo och nummerlappsutdelning. Nu är det nära!

T.o.m. apoteket finns på plats. TOPPEN, tycker vi!

Pasta-partyt!

Inne i pasta-tältet fick vi lyssna på bl.a. Isabella Andersson och här Jonas Buud
som visst kom in på en fin 8:e plats vill jag minnas.

Lördag, D-Day:

"Där är fotografen!"

Tja, runt omkring mig bara höga nummerlappar. Mmmhhh.
Men jag är ändå glad och stolt över min prestation.

Man ser ju t.o.m. lite snabb ut, eller?

Kompisen bredvid verkar inte det minsta trött...

Snart i mål.

Kan tillägga att jag bara såg fotografen 1 gång under loppet. Jag log faktiskt igenom hela loppet. Det kan jag lova :D

Löparens julafton

Långpassen är löparens julafton. Endorfine, endorfine, endorfine - i många timmar. Närmare bestämt 2,5 för mig igår. 

Nadine och jag tog oss från Huddinge över till Ekerö. Där fortsatte vi mot Drottningholm. 23 km senare blev det mysig fika i Brostugan. Vi höll en ungefärlig snittfart på 6:40 min/km.

Nadine strechar lite på färjan.



Energipåfyllning med gainomax energy bar. Ryggsäckan rymmer allt det nödvändiga:
pengar/kort, sl-kort, lite ombyte, vatten och bars/dryck.

Vad priviligerade vi egentligen är! Att åka färja mitt under ett långpass. Fantastiskt!

På Ekerövägen.

Spänstiga Nadine.

Ännu ett privilegium under ett långpass: Det Kungliga Slottet.

Vätskepåfyllning.

Mackor, Cola blandad med Fanta, kaffe. Såååå gott. Och vi var så blöta :)
Tur att Brostugan är van vid svettiga idrottare.

Sedan tändes brasan och vi förflyttade oss, köpte en kaka och fikade ännu mer.

Nöt och chokladkaka framför brasan. Tror att vi fikade minst lika länge som vi sprang :)

Detta var alltså sista långpasset inför LL (och Maran för den delen). Nu följer bara lättare löpning kommande vecka.

Intervallträning ger (förhoppningsvis) styrka

Nadine och jag efter passet. Tycker att vi ser oförskämt fräscha ut.
Tur att det ångar lite från våra kroppar och suddar bilden något.

2 dagar i rad har det nu blivit intervallträning. Oj, så roligt det är!

Igår sprang vi den korta "stängselrundan" på lunchen. Det är mer ett fartlekspass än ett intervallpass och går ut på att man ökar farten på ett par stycken långa backar. Under hela den korta (3,5 km?) sträckan finns egentligen bara 2 långa, sega - mycket sega - backar. Plus 1 liten kortare och 1 rak sträcka som ingår i fartökningen. Däremellan är det lugn jogg som gäller för att sänka pulsen. Allt i allo tar det ca 20 minuter men det är 20 tuffa minuter! En gainomax recovery (rasberry flavour) för snabbare återhämtning sitter fint efteråt. :)

Lite mer än 1 dygn senare är Nadine och jag redo för tusingar på Årstabron. Ett av mina favoritpass. Tusen meters intervaller älskar jag. Jo, jag gör bara det. Långt och segt ska det vara! En sträcka på Årstabron är ganska så exakt 1 km. På köpet får man en fin utsikt över Liljeholmskajen på ena sidan och Tantolunden på andra sidan.

Vi startade i Midsommarkransen med lite uppvärmning. Min Garmin vägrar visa farten i min/km utan visar den i km/h! Tror uppvärmingen gick dock i 6.20-fart skulle jag tippa. Vid brons fot startade vi första intervallen som gick på exakt 5 minuter, 5-fart alltså. 30 sekunders ståvila. Intervall 2, ca 5:30 minuter (Nadine ligger före mig nu). Jag kände en stark hungerkänsla trots att jag precis hade laddad med en gainomax energy bar. Men den ersätter ju inte en måltid iofs. Klockan var ju ändå rund 20... 60 sekunders ståvila. Intervall 3 går fort. Nadine måste ha kommit över bron på ca 4:30, jag var efter, 4:45 kanske? Nu började det kännas jobbigt. 30 sekunders ståvila. Intervall 4 fick jag håll. Nadine sprang ifrån mig. Jag orkade inte ens titta på klockan riktigt, fick sakta ner där ett tag...

Efter 4 intervaller fick det räcka för båda av oss. Nadine kände att hon inte hade druckit tillräckligt. Nej, inte jag heller kanske. Man slarvar alldeles för mycket med sånt. Tyvärr... (Ska tänka på det imorgon, lördag är det långpass ju.) Nedjoggen gick emellanåt i ca 5:40-fart :) Haha. Man hade ju farten i kroppen nu. Hade dock svårt att bli av med mitt håll :/

Gainomax recovery återigen innan jag svängde in på Mc Donalds där det blev en Wrap och morötter (åtminstone inga pommes frittes). Orkade knappt äta upp allt.

Hoppas nu bara på att intervallträningen gett lite resultat. Tror inte jag tränade så pass mycket backe inför fjolårets Lidingöloppet. Då hade jag iofs fler långpass och en mara i benen.

Imorgon blir det vila och uppladdning för sista långpasset inför LL! Späääänande. Ska testa pastauppladdning, sportdryck och tävlingskläder. Tjoho!

Vandring på Sörmlandsleden

I helgen gick vi 2 etapper på Sörmlandsleden. Vi startade i Lida (Botkyrka) och tog oss under första dagen på etapp 6 till Paradiset (Huddinge), ca 12 km + några extra när vi irrade omkring i skogen :)

Vi var ett glatt gäng som inte kände varandra sedan tidigare. Eller jo, rättare sagt, några hade träffats vid Treckers Inn i Abisko efter Fjällräven Classic och nästan alla förutom 2 hade gått Fjällräven Classic 2012 - men dessa 2, Susanna och Kim, lär vi kunna övertala till 2013 eller senast 2014 (Classics 10-års jubileum)! Alla är med i Fjällräven Classics inofficiella men ack så glada och aktiva facebook-grupp.

Gänget: Kim, Magnus, Susanna, Lars, Krister, Annette, Heidi, Rikard.

Krister hade organiserat hela vandringen på ett suveränt sätt! Jag träffade Krister och Kim redan på pendeln ner till Tullinge och i bussen mot Lida stöttade vi då på Lars och Rikard. Susanna och Magnus hade tagit bilen till friluftsområdet och väntade på oss i Lida. Efter en kort stärkning med banan och diverse och fotoshoot kunde vi äntligen ge oss iväg! Klockan måste ha varit strax före 13?

Första rasten tog vi vid Kvarnsjön:

Sedan blev det matpaus.

Kim och Krister lagar god (...) frystorkat.

Även Susanna och Magnus mumsar frystorkat.
Det diskuterades en hel del vilka märken som är bäst. Vad kom vi fram till egentligen???

Rikard vädrar fötterna. Han hade stukat foten så sent som i tisdags men här verkar han må bra och ger tummen upp.

Heidi biter på en pinne.

Glatt vandrade vi i det fina vädret. Tempot var behagligt, alla hängde med. Det fanns t.o.m. tid för svamp-, bär- och äppelplockning.

Senare träffade vi på ett par. Killen kände igen våran Krister: "Men det var ju till dig jag sålde min GPS." "Ja, just det, vad roligt." Ännu roligare med tanke på att Krister precis hade ledd oss "fel". Inget vi la större märke till men plötsligt hade vi stannat och killarna började diskutera vart vi skulle. Haha. Han skulle behövd den dära killens GPS då. Susanna, Rikard och jag målade ut värsta scenariot. Vi hade tyckt att det hade varit roligt med lite mera dramatik. Men det löste sig (dessvärre?) snabbt. Paret skulle gå till sjön Trehörningen och tälta där. Dom gick åt motsatt håll som vi. Jag tänkte och undrade "men var det inte där vi också skulle tälta?" Men vi var på väg åt andra hållet. Senare - vid sjön Trehörningen i Paradiset - träffade vi dem igen :D Dom hade kommit fram för längesen. Hehe.

Våra tält. Ett litet dass syns på höger sida.

"GPS-paret" och Kim vid lägerelden. Paret hade installerat sig i den mysiga stugan.

Det grillades korvar, svampar, grönsaker i folie med vitlök och - flintastek. Jepp!
Ja, och marshmellows som efterrätt så klart.

Krister bjöd oss på en fin-fin wirre! Det fanns även vin och rom med honungssmak från fjärran. Smaskens! Vi fick även smaka på exklusivt espresso som Lars bjöd på. Vilken lyxvandring!

Trehörningen/Paradiset i skymningen. Vackert.

Söndag morgon sov vi länge, de flesta av oss i alla fall.

Lars i sitt lätta tält.

Rikard var vaken tidigt och hann med ordentlig (fot)tvätt i sjön.

Sedan var det dags för frukost vid sjön. Vad vackert det är i Huddinge alltså!

Vad äter en friluftare till frukost? Gröt? Müsli? Bröd med jordnötssmör? Gröt i påse?
Ja du. Det finns många alternativ att välja mellan och ännu mer att diskutera :)
"Stugan" syns i bakgrunden. Den har t.o.m. en kamin! Ska nog försöka övertala min friluftsälskande man
att vi ska dit snart när det börjar bli kallare!

Trehörningen på morgonen. Vackert, vackert.

Att vandra Sörmlandsleden är ju inte direkt samma som fjällen. Och nu tänker jag på vattentillgång. Man får tänka till lite och ha extra vatten med sig. Visst går det att dricka vattnet från sjön men det är nog ingen höjdare. På morgonen knatade därför Kim och Magnus iväg tillbaka till Paradiset och hämtade vatten från en pump. Från vindskyddet där vi tältade var det ca 1,5 km. När de kom tillbaka med fulla vattenflaskor åt oss alla var det mycket uppskattat! Tack än en gång!

Heidi är redo och ivrigt för att komma iväg. Och bar för första, längre gången sin lilla klövjeväska.
Den skulle ju tyngra ner henne men det gick inget vidare. Hon pep under hela vandringen i princip, ville alltid vidare, var alltid ivrig.

Vi fortsatte vandringen från Paradiset till Rudan i Haninge. Det är etapp 5, 13 km. Denna etapp 5 är Kristers etapp. Han hade varit etapp-ansvarig i 2 år och bl.a. dragit om leden på ett antal ställen. Han hade en del att berätta och vi stannade till då o då. Nu gick vi inte fel en enda gång. Han kunde etappen i sömnen.

Magnus - fotografen - fotar.

Vem fotar vem?

Efter några kilometrar var det dags för fika-/matrast vid Riddartorp.

Krister, f.d. etappansvarig och organisatör av denna vandring. Ett proffs kan man väl säga.

Piphunden.

Lars hade blivit hungrig och lagade sin pasta carbonara. För övrigt en helt vanlig Knorr-påse som kan köpas på vilken Ica/Konsum/Vi som helst.
Han hällde i kokande vatten och väntade en bra stund. Det verkade smaka bra :)

Detta är ju då Rikards fot. Lindning hjälper mot stukning och säkert andra besvär.
Han klarade sig fint!

På eftermiddagen kom vi fram till Rudans gård. Jag hade aldrig varit där på sommaren. Men oj vad fint det är där! Det var garanterat inte sista gången på Rudan. Och garanterat inte sista gången jag gick dessa etapper. Fantastiskt vackert och - fantastiskt sällskap. Det måste man säga.

Uggelkojan vid Trehörningen, Paradiset.

Bilder: Krister Kollberg och Lars Sjölund