Hektisk juletid

Juletid - julefrid

Så skulle rubriken egentligen skulle heta. Men så har inte mitt liv sett ut den senaste tiden. Arbete, arbete, arbete hette det framförallt. Man slutade sent, hämtat hunden från dagiset, åkt hem, ätit, satt på datorn och jobbat vidare. Hur har det då gått med träningen?

Efter förra veckans 2 6-km:sers rundor har det tyvärr inte blivit något långpass. Denna vecka blev det lite bättre. I tisdags vart det 12 km totalt med Linnéa IF. På schemat stod långa intervaller. Kul men jag hade tyvärr ingen energi för att pressa på i tröskelfart. 6 min åt ett håll - ståvila, 4 min tillbaka - ståvila, 2 min - ståvila. Och en gång till. 3 gånger totalt. Farten blev omkring 5.40 för varje omgång. Som sagt, ingen energi för tröskelfart. Men 12 km att vara stolt över!

När skulle jag hinna med nästa passet inför semestern? Fortfarande mycket på jobbet, julbord, läkartider, etc... Trots pressat schema stack jag ut för en kort 2.40 igår innan julbordssällskapet skulle komma hem till oss. I trevlig 6.16-fart. Fast jag tyckte att jag kämpade på ordentligt. Hade jag haft en pulsmätare hade den varnat för hjärtflimmer. Hög snö hela vägen men kul var det faktiskt.

Och skidåkningen? Oh, det var jag ju tvungen att hinna med också. Klockan 5.50 ringde veckarklockan imorse, en lördag. 5.58 var jag uppe, pigg och förväntansfull. In med en banan, vattna granen, julstjärnorna. Ja, allt detta måste göras en tidig lördag morgon! 6.45 kom jag iväg. Det var helt tomt på golvbanans parkeringsplats. Med pannlampan på drog jag iväg 7.16. Vilken märklig stämning. Helt ensam på spåret innan resten av skidfantasterna har kommit igång. Bilderna av hungriga vargar dök upp framför ögonen. En kort stunds ångest fick mig att ångra mitt beslut att åka såhär dags. Men vargar finns väl inte i Huddinge??? Tankarna försvann dock lika snabba som dom kom upp och fantastiskt blev det, minnsann: vitt och tyst - enbart skärningen av skidorna och vinden hördes. Träffade på ett par till ensamåkare efter jag hade kommit minst halvvägs och det började gryna. Jag chattade med samtliga (4 stycken) och det var så trevligt så! Skidåkningen gick dessutom mycket bättre för mig än förra gången. Försökte verkligen att inte använda stavarna alldeles för mycket. Fick mindre bakåtglid. Trillade inte en enda gång och hjälpte till med ordentligt stakning på nedförsbackarna. Trots all min möda gick det rätt så långsamt: 8,05 km tog 1:06 h. Men det var en fantastisk upplevelse.

Skidåkning på Ågestas golvbana. Foto: Skärmdump Garmin Connect

Imorgon ska det då bli långdistans på 12 km. Då har jag uppnått veckans mål enligt marathon.se. På måndag står "Köln" på vår flygbiljett!