 |
| Vy mot ett snöigt, blåsigt och ödsligt Kvarnbergsplan. Foto: privat. |
"Det är bara de riktigt tuffa som tar sig ut i detta väder och springer," tänker jag och blir något ledsen. Än så länge har jag inte pressen av marathon-programmet som börjar nästa vecka. Även om jag kommer hem för sent från jobbet för ett pass med Linnéa så skulle jag ju ändå kunna ta mig ut själv. Ok, en snickers på soffan för att få lite energi och sen ut, intalar jag mig med alla löparkläder och klockan på. Heidi kliver på mig och breder ut sig på mina knäna. 1,5 timmar senare vaknar jag. Japp. Det var det!
Jag tror jag måste börja med en dagbok där jag skriver upp något bra jag gjort för varje dag. Annars finns det risk för att man blir deppig och tror att man är helt värdelöst bara för att man inte löptränar så som man kanske borde.
Direkt lat under veckan är jag ju inte. Igår blev det 1 timme Power Yoga II där fokuset låg på teknik. Svettades ordentligt och idag är jag riktigt mör i kroppen. Imorgon till lunchen blir det 45 minuter spinning. På torsdag siktar Lisa och jag på 1 eller 2 6:or i Ågesta. Är Ågesta redan obelöpbar (vilket ord hehe) så tar vi någon cykelbana, har vi sagt. Och på lördag är första skidutflykten planerat. (JA! Har faktiskt köpt skidor, pjäxor och hela paketet förra helgen! Precis i rätt tid! Mer om det senare.)
Men det är ju just löpningen, just löpning i tuffa förhållanden som ger styrka i benen, den dära lättheten när snön och iset försvinner, snabbheten och uthålligheten. Nej, fastän jag tränar regelbundet så känner jag mig inte helt nöjd. Hur gör man då för att ta sig ut? Man vet men man gör inte därefter. Aj aj aj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar