Träning - drog eller ren glädje?

Den frågan ställde jag mig nyss när jag mail-konverserade med kompisen Lisa och imorse när jag pratade med Daniel och hade lite ångest för min måndags-vilodag: "sista gången jag vilade var ju i fre...., nej vänta, i ons..., näää förra måndag". Då insåg jag att jag hade tränat varje dag utan att ens har lagt märke till det. Och ännu bättre (eller värre?): jag kände att jag tränat för lite. Ångesten för att träna för lite kan man ju få ibland. Särskild när man inte har tränat EN HEL VECKA! Så fruktansvärd. I mitt fall beror ångesten nog på att jag missade framförallt mitt långpass under helgen.

Men ett missat långpass kompenserades med några kilometer på skidorna i vackra Värmland.



Dagen bjöd på 3 minusgrader och solsken.
Dessutom fick man super fäste och super glid på köpet.
Kan det bli bättre??? Foto: privat.

 Totalt kunde jag addera ca 16 km till skidkontot. Mindre än planerat men träningsvärken rund vristerna och axlarna och rygg säger ändå att det har varit bra. Dessutom klarade jag milsspåret på 65 minuter. Har tidigare behövd 1.15 för Ågestas 8:an. Nu skiljer sig spåren ju en hel del och det går aldrig att jämföra tiderna rakt av men jag tror ändå på en liiiiten förbättring?

Glädje:
...är det när tårarna rinner under turen. Och då rinner de inte pga att det blåser :) Se bara på bilderna. Vackert eller hur?!
...är det när man sammanbiten med ett leende på läpparna kör på cykeln uppför den imaginära backen och kör gärnet till "sommaren är kort" på vintern kombinerat med skratt.

Drog:
...när man får ångest för varje minut man sitter stilla.
...när man tycker att det är bortkastat tid att sitta och fika.
...när man får ont i magen för en vilodag.

Ikväll blir det i alla fall glädje på Söder när det står långa intervaller på schemat. Med en portion gröt i magen klarar man förhoppningsvis av passet utan att känna sig hungrig? Man kan ju hoppas.