Korta intervaller med TSM i spöregn

Ja, i Stockholm och området spöregnade det igår. Men det bekymrade inte de ca 60 löpare som hade samlats för TSM-träning på SATS vid Stadion. En av kvällens höjdpunkter var att Anders S. prickade av oss :-) Han är ju en löp-kändis och som alltid med kändisar så blir man lite pirrig när man ser dem eller SKA PRATA med dem! Han är otrolig vänlig och har ett leende i hela ansiktet som gör att man helst vill ge honom en stor bamse kram. Med ett skratt grattade han alla som hade kommit för att träna fastän det var så pass blött ute.

Och blötta blev vi med detsamma! Kläderna, huvudet, skorna, strumporna, allt var genomblöt! Vi kunde inte ens läsa av våra klockor för de var dränkta med vatten. Men vad roligt det var, alltså! Och vilket flyt hela gruppen fick genom hela passet!

Uppvärmning (ca 2,5 km), löpskolning, 3 koordinationslopp och sedan intervallerna: 1 min - 1 min ståvila. 2 min - 2 min ståvila. 3 min - 3 min joggvila. 3 min - 2 min ståvila. 2 min - 1 min ståvila. 1 min och vila inför nerjogg. Efter den sista 3 min-intervallen skulle tempot ökas för varje intervall så att vi kommer ner till 5.00-farten. Det var målet. Men eftersom hela gruppen hade så otroligt kul och vi hade ett bra flyt så fick vi toppen-tider. Min Garmin visade mellan 3.07 och 4.15 för sista minuten. Can't believe it!!! Överhuvudtaget befann vi oss under 6-farten för varenda intervall. Otroligt bra jobbat måste jag säga och det kändes grymt bra i kroppen när vi väl återfann oss i omklädningsrummet och i bastun. För bastu blev det för en del av oss. Det var ju trots allt kallt och blött ute. Distansen fick vi till 8.25 km.

Min svägerska Johanna frågade mig var vi brukar springa. Jag är känd för en usel orientering och kunde knappt svara på det. Nu har jag mha klockan och Garmin Connect tagit fram en karta. Intervallerna sprang vi på en asfalterad stig som går mot Lindingöbron. Har även försökt ta fram en skärmdump över hastigheten, en sådär fin kurva som Petra Månström brukar ha men jag tyckte inte kurvan stämde överens med den kurvan jag fick direkt från klockan? Det gick inte att läsa av intervallerna och då känns det liksom meningslöst.

Skärmdump från Garmin Connect.

Kungsleden - Förberedelser 1

Nu kommer vi så småningom igång med vandringsförberedelserna. Packlistan är nu upplagd på VANDRINGS-sidan och befinner sig så klart i ett ständigt förbättringstillstånd. Jag tycker det är riktigt svårt att veta vad man behöver och vad man helst ska lämna hemma. Särskild när det gäller kläderna. Men även maten är svårt. På fredag träffas vi eventuellt och går igenom matlistan, etapperna, etc...

Troligtvis kommer vi att träffa våra vänner Daniel och Lydia redan under vår andra kväll i Abiskojaure. Dom ska vandra åt motsatt håll (Nikka - Abisko), börjar lite tidigare och träffar oss därmed i början av vår vandring. Det blir jätteroligt och en höjdpunkt av resan!

Så tragiskt med olyckan på Keb. Man blir ju väldigt fundersamt hur det kommer att gå....

Helgen med tufft långpass

Fredag:

Då jag inte kunde vara med på TSM-träningen bestämde jag mig för att köra samma pass dagen efter vilket innebar 5 km snabbdistans. Jag tog med mig Heidi och gav mig ut. Lill-vovven är inte riktigt van ännu vid att springa bredvid på koppel. Det betyder att hon drar en hel del vilket betyder för mig att jag får kämpa en aning med att hålla tillbaka henne. Inte riktigt optimalt när man ska koncentrera sig på sin löpning och teknik. Nåväl, hon hade varit ganska rastlöst hemma hela dagen, då fick hon följa med.

2 km uppvärmning gick hyfsat. Jag känner fortfarande av framför allt vänstra vaden. Vi drack lite, stretchade kort och så skulle snabbdistansen följa. Då fick jag helt plötsligt ordentligt ont i vaden (benhinnorna???) vilket slutligen resulterade i att jag fick bryta efter 2 km. Varje steg på marken gjorde ont och jag hade ingen aning hur jag skulle ta mig tillbaka. Haltandes och sammanbiten kom jag till slut hem. Man är ju nästan gråtfärdig: man vill så gärna, vill prestera, vill förbättra sig, vill ha kul men det går bara inte! Kroppen sätter stopp. Vet inte riktigt vad jag ska göra.

Lördag:

Vaden känns något bättre men jag känner av den. Vi promenerar tillsammans (husmannen och hunden) hem till min svägerska och hennes familj som nyligen kommit tillbaka från en underbar resa till Kanada och Hawai. (ALOHA! ropar Honolulu Maran från fjärran...) Det var väl ca 2,3 km dit - en lagom promenad. Det bjöds på amerikansk rosé, frisk och fruktig samt en god och nyttig middag med ugnsbakad lax och kokta grönsaker. Passar mycket bra in i pågående diet! Tanken var att promenera hem igen men så kom det efterlängtade regnet och vi fick skjuts på kvällen.

Söndag:

Dags för långpasset, mitt favvopass som det visar sig.

Såhär ser Annette ut innan passet.

14-15 km på ca 90 minuter. Oj, hur ska det gå? Hur ska benen/vaden klara det? Felet som jag gjorde i fredags var att jag a) hade med mig Heidi som tog hälften av min uppmärksamhet och b) att jag inte hade på mig mina kompressionsstrumpor. Jag tror faktiskt att dom hjälper. Alltså, på med strumporna och vovven fick aktiveras på annat sätt och stanna hemma. Med husmannens uppmaning i huvudet om att ta det extra lugnt och försiktigt med tanke på vaden börjar jag att lätt jogga iväg. I början av passen får man verkligen aktivt tänka på att ta det lugnt annars är det lätt att sabba hela passet. Känns bra. Redan efter någon kilometer går det lättare och jag kan öka något i tempo. Målet är att det ska kännas bra igenom hela passet även om det betyder att jag ska sänka farten till 8-9. Målet är även att springa/jogga genom hela passet. Jag vet av erfarenhet att jag inte riktigt klarar av gång emellan. Då börjar smärtan komma, då är det kört.

Vädret är optimalt för långpass, mulet, 15 grader och några smådroppar ibland. I början känns det lite kyligt och man undrar om man inte borde ha tagit på sig de långa tightsen och jacka men snabbt blir det varmt. Sträckan är ganska rakt och det rullar på bra. Efter ca 2 km tutar en bil och svärfarn vinkar. Hehe, roligt. Jag har dock ingen tid att stanna utan svänger in mot Ågestavägen, en lång, rak väg som går mellan Huddinge och Farsta. Jag tycker om sträckan. På helgen kör relativt få bilar sträckan och det känns lugnt. Dessutom går gångvägen stundtals in en bit och man ser nästan ingen trafik alls. Det är samma väg som vi brukar ta med bilen när vi åker till motionsområdet, Ågesta, där alla uppmätta skogsslingor ligger. Det känns märkligt att ha samma motionsområde som mål nu. Inte bara konstigt utan även något jobbigt mentalt. På väg dit, fastän jag bara har sprungit 5,5 km så känns det mentalt lite tungt som om man redan har sprungit halva marasträckan. Något att träna på! Men när jag väl kommer till området (efter 7,8 km) känns det lätt och jag är redan då stolt att ha klarat halva sträckan och känner mig pigg och glad. Jag bestämmer mig för att prova den nyinköpta energigelen med jordgubbssmak som jag hade fäst i vätskebältet. Jag lyckas krångla ut gelen och smakar. Blääää--- hela munnen blir klibbig. Sköljer med vatten. Usch, det var inget vidare men den kanske ger energi ändå?

Energi verkar jag ha. Tempot ligger kring 6.30-7.30 beroende på hur det känns i benen och hur banan ser ut. Vissa etapper lyckas jag öka till 6.00 (6.38 är farten för halvmaran om jag vill klara den på 2.15). Benen och vaden känns bra genom hela passet. Så klart känner jag av vaden och resten av benen men det är aldrig så att jag känner jag måste bryta. Jag undrar om alla som springer regelbundet har känningar i benen? Är det normalt?

Den sista kilometern beslutar jag mig för en "rejäl" fartökning under 6.00. Vilket jag lyckas med och det känns riktigt roligt. Benen snurrar som bara den och när klockan äntligen visar 15 km så snurrar jag ett tag till då det går nedförs backen men sedan stoppar jag klockan och vill börja gå de sista metrarna hem. Men det går inte. Benen vill bara inte sluta snurra. Har aldrig varit med om samma känsla förr. Jag joggar ner i tempot helt enkelt.

Oh vad det känns bra. Äntligen ett riktigt roligt och krävande långdistanspass. Det gav en liten föraning för både halvmaran och MARAN! Kan tänka mig hur det kommer kännas vid 25, 30, 35 km när jag väl stå där lördagen den 28 maj 2011. Benen skriker, man känner varenda muskel, huvudet undrar om det aldrig kommer sluta, det känns så som om man sprinta men klockan visar 7.10 ... glädje, lycka, pina ... alla känslor samtidigt.

Väl hemma så kyler jag benen upp till rumpan med gel vilket känns jättemärkligt. En proteindrink och en näve nötter senare varvar jag ner med Eddy Murphy och prinsen i New York. (New York Maran måste man göra minst en gång under sin livstid!)

Ska kanske tillägga att jag sprang i princip hela passet på framfoten. Eller snarare sagt så blev det mindre än kanske 2% hälisättning. Enbart vid någon enstaka gång nedförs backe och då bara för att direkt inse att det inte känns bra och för att direkt byta igen till framfoten! Träningen börjar ge resultat!!!

Måndag:

Ja, hur känns det idag då? Stelt i benen. Som träningsverk. Det är väl inte så konstigt heller, haha. Men inga känningar i vaden. Tack och lov. Har tagit kontakt med idrottsläkaren där vi som TSM medlemmar får rabatt. Avgiften för en konsultation hos specialistläkare är 850:- och det täcker inte högkostnadsskyddet. Får hoppa över det besöket (hur rik eller sjuk ska man vara för att betala så mycket för enbart en konsultation????) och avvaktar vadproblemen ett tag till. Förhoppningsvis hinner jag med lite styrketräning ikväll också. Kul!

Inget TSM-pass idag

Oh, vad trist. Missar mitt TSM-pass idag: 5 km snabbdistans. Som det såg ut igår var jag tvungen att jobba över idag. Packade alltså inte min träningsgrejer. Men under eftermiddagen fick jag då veta att det inte blir av under kvällen utan skjuts upp till imorgon bitti. Trist, hinner ju inte hem och hämtar min träningsväska :-( Jag får köra passet imorgon eller på lördag istället.

Dessvärre har jag ganska så ont i vänster vaden/frambenet. I tisdags körde maken min och jag lång-intervall passet: 4x500 meter inklusive 2 km uppvärmning och 2 km nedjogg. Det var tufft men jättekul.

Måste ta med mig mobilen på passet för att ta lite kort. Har märkt att min blogg saknar roliga kort...

Har dessutom vägd mig imorse: 61,7 km. Tja, det går i alla fall åt rätt håll men ett halvt kilo per vecka blev det inte. Fast det är väl svårt att säga vad man just tappar och när.

Behöver även börja styrketräna. Är jättedåligt på det. Men känner mig inte riktigt motiverat just nu att lyfta skrot helt själv. Det är mycket roligare med gruppträning som ju nu har sommaruppehåll.

Långdistans med stegring

Igår, söndag var det då dags för helgens långdistanspasset. 75 minuter med en 11-minuters fartökning vid 50 minuter.

Termometern visade 23 grader, det blåste lite. Skönt! Jag programmerade min Garmin så att jag inte behövde tänka på varken tiden eller hastigheten. Och då visade det sig att jag började alldeles för fort. I början av passen känner man sig alltid pigg och vill rusa iväg. Då bränner man all krut! De första 5 kilometrarna gick lite tröga. Efter det kom jag igång och benen bara rullade på. Jag saktade ner en aning vid ca 35-40 minuter för att orka med fartökningen som skulle genomföras i en fart, snabbare än planerat halvmaranfarten. Innan det var dags för fartökningen kände jag mig pigg som "aldrig förr". Benen snurrade, inga känningar, bra kondis (kunde nästan andas enbart genom näsan). Jag hade valt en asfalterad sträcka och hade planerat att vända efter 45 minuter. Att springa tillbaka samma sträcka tycker jag är mentalt lite svårare men i det här fallet fick jag även springa mot solen och med kraftig motvind. Men det skulle väl inte försämra den fantastiska löpupplevelsen! Sedan kom fartökningen. Alla som har en Garmin och programmerar denna vet att den börjar pipa några sekunder innan det är dags för något nytt. Man blir lite smått nervöst då. I alla fall jag. I början fick jag kämpa en aning för att hålla det höga tempot. Det kändes som om jag sprintade och maxfarten vart också kring 4.35 vilket för mig är rätt så högt! Men sedan kom jag in i flytet och flög fram. En otrolig härlig känsla! Efter 10 minuter kändes det ändå ganska jobbigt och man började se framemot de där pipen som antyder ett lägre tempo.

Jag avslutade passet efter 75 minuter, gick de sista hundra metrarna hem och stretchade. Under gången kändes det rejält i benen att de hade fått jobba hårt. Det blev 11.35 km! Så långt hade jag aldrig sprungit förr. Jättekul!

Idag känner jag av vänstra vaden och högra knäväcket igen. Eftersom jag inte unnar mig en riktig vila får jag väl acceptera att läkningsprocessen tar sin tid.

Långa intervaller med TSM

Torsdag kväll: Då var det dags igen för TSM-träningen. Denna gång kommer jag i god tid och ser att det finns en kameramann på plats. Det är SVT som gör ett inslag om TSM-träningen för en av helgens Rapport-sändningar. Vad kul. 2 tjejer som står bredvid mig blir intervjuad före passet. Inslaget kan ses här vid rund 20 minuter.

I början av passet hälsar Anders oss välkomna och uppmanar oss att ta det lugnt med tanke på vädret (solsken och rund 28 grader). Och så får vi instruktioner om hur vi ska springa inför kameran :-) Nej, vi fick inte höra i vilken löpstil vi skulle springa men det skulle bli några rundvarv med samtliga grupper. Det skulle se ut som om vi är en enda stor grupp som tränar tillsammans inför Halvmaran. 1.30-gruppen först och 2.10 gruppen sist (det är vi, det). Vi springer några varv runt medan kameramannen filma sin kollega som gör reportaget med oss i bakgrunden. Sedan ska vi springa runt husen där kameramannen hade placerat sig på ett fint ställe. Ewa, vår intruktör behåller ett kallt huvud och ger instruktion om att korta ner varven och inte delta fullt ut i sista rundan kring husen. Vi måste spara energin för dagens pass: LÅNGA INTERVALLER! (Tack Ewa!)

Efter uppvärmning (ca 1,5-2 km) följer löpskolning och några stegrings-/koordinationslopp. Sedan kör vi 3 minuters-intervaller som ska ge ca 600 meter. 5 stycken intervaller med 1 minuters ståvila emellan. Alla springer dessa 3 minuter i sitt eget tempo men det är naturligtvis meningen att pusha sig till ett högt tempo och som det visar sig så hinner vi längre än 600 meter. Trots värmen. Nedjogg, hämtning av en flaska Gatorade och stretch. 9,2 km blev det enligt Ewas Garmin. Inte illa, inte alls illa för den sämsta gruppen.

Jag är med hela passet men känner stark smärta i vänstra vaden och högra knäväcket. Känningarna började redan i onsdags efter passet. Ewa rekommenderar vila och kompressionsstrumpor. Det blir väl 2 dagars vila fram till söndagens pass. I förhoppning på att det blir bättre.

Det kommer att serveras Gatorade Orange på Halvmaran. Jag provade den igår och den smakar bra men man får lite klibbig känsla i munnen. Jag får köpa pulvret och vänja mig.

Invägning, fartlek, ny sida på bloggen

INVÄGNING (idag)
62.0 kg

TRÄNINGSPASS (igår)
Kroppen orkade inte 5-farten över 4 km i 28 grader. Dessutom fick jag ganska ont i vänstra vaden. Det blev istället ett fartleks-pass över 6 km där jag varierade farten från rask gång till ca 4.7-farten som max (har inte kollat klockan ännu, uppdaterar eventuellt senare).

NY SIDA
Jag har lagt till en ny sida på bloggen: träningshistorik. Sidan visar en kort sammanfattning över genomförd träning per vecka. Några tips eller kommentarer på det?

Gå ner i vikt!

Jag MÅSTE bara gå ner några kilo. Vägde mig i helgen på mammas våg som nog är lite mer noggrann än våran och den visade över 63 kg!!! I plugget vägde jag på mina bästa dagar 57 kg och det var en vikt med tillhörande kropp som jag trivdes väldigt bra med.

Läste dessutom i någon träningstidskrift i helgen att varje kg ger en tidsförbättring på ca 12 sek. Att det är väldigt individuellt och beroende på distansen man löper är ju klart men på ett ungefär... Det innebär på 5 kg en förbättring på 1 minut vilket är mycket!

Nu har jag ju tyckt att det är svårt att hoppa över tex. kolhydrater eller "svälta" med tex måltidsersättningar när man springer 3-4 gg/vecka och samtidigt styrketränar. Men jag tror jag har en plan:
- Förbjudet: godis, kakor, snabba kolhydrater i form av vitt bröd, pasta eller ris, sockerhaltig läsk, öl, likör
- Måttlig (någon gång i vecka, en liten bit/några ml om dagen): mörk bröd, knäckebröd, potatis, sockerhaltig joghurt, honung, sockerhaltig fruktdryck, rött/vitt vin, fetter (smör, fet kött, kokosfett), nötter, ost, fet joghurt, müsli (helst osockrat), ägg
- Obegränsat: frukt, grönsaker, kött, fisk, fågel, baljväxter

I kategori "måttlig" finns det ingredienser som är bättre än andra. Tex så skulle jag föredra en fethaltig joghurt framför en sockerhaltig. Men jag skulle ändå se till att inte äta upp 1 liter grekisk joghurt på en gång.

Planen är att
- äta mindre portioner på vilodagar, större på träningsdagar
- ställa om kosten till en kost utan snabba kolhydrater och med mer proteiner, frukt och grönsaker och nyttiga fetter
- planera matsedeln och skaffa några proteinbars och shakes för frukost och mellanmål.
- dricka (minst) 0,5 L vatten innan lunch och 1 L resten av dagen

Dagens matsedel:
Frukost: ca 1 dl sockerhaltig joghurt
Mellis: 1 banan
Lunch: Färsbiff med örtkryddad smör, 2 potatisar, morötter
Mellis: 1 banan, 1 proteinshake
Middag: 2 stekta ägg med salami, tomater och ost på
(Dryck: flera kaffe m. mjölk, vatten)

Dagens träningspass:
Uppvärmning 1-2 km, 2 koordinationslopp, 4 km snabbdistans, 1-2 km nedjogg, stretch

Invägning sker imorgon, torsdag innan frukost. Jag vill gå ner minst 0,5 kg/vecka. Målet är att gå ner 5 kg fram till halvmaran (11 september). Det blir tufft!

Långpass och VM i Tyskland

Nu är VM över och Spanien är CAMPIONE! Grattis! Tyskland kom 3:a och de stackars Holländare fick silver. Ett utmärkt resultat för europeisk fotboll tycker jag. Tyskland är stolt över sitt lag och tränaren ska t.o.m. få en medalj från den nya förbundspresidenten (jag vet inte riktigt för vad men det är kul i alla fall).

Både VM och helgens pass ägde för min del rum i den tyska småstaden Wesel som ligger ca 15 mil norr om Düsseldorf vid Rhen-floden. Trots den groteska värmen (upp mot 40 gräder) lyckades jag genomföra ett långpass på 9,5 km i lördags och ett snabbpass på 6 km i söndags. Men då var jag tvungen att gå upp strax innan kl. 6 och börjar passen kl. 6.30. När jag kom tillbaka i lördags vid 7.30-tiden visade thermometern redan 27 grader!

Egentligen skulle långpasset gå ut på 14 km men med tanke på väderförhållandena och att jag aldrig hade sprungit längre än 10 km så bestämde jag mig för 12 km. Att det sedan enbart blev 9,5 berodde på att det var lite svårt att välja ut en lämplig route. Visserligen hade jag med mig min GPS-klocka och efter exakt 6 km vände jag om och ville springa samma bana tillbaka. Då hade det ju blivit 12 km. Men problemet var att jag då hade sprungit mot solen på en väg utan ett enda träd. Och det vågade jag inte. Tillbakavägen gick istället via den lilla byn där mina föräldrar bor. Människorna som var uppe tittade på mig som om jag vore helt galen. Tror inte heller att dom är så vana vid att se löpare/joggare i deras by. Som jag minns byn från min uppväxt är idrott inget man sysslar med. Möjligtvis fotboll men allt annat hade man bara hört talas om eller sett på TV.

Under båda pass hade jag på mig mina nya kompressionsstrumpor. Strumporna i svart är från CEP och inköpt på runnersstore. Det känndes suveränt. Jag inbillar mig att strumporna gjorde ett stort bidrag till att jag inte fick någon träningsvärk och att återhämtningen gick så pass snabbt. Dessutom hade jag precis köpt ett par korta tights samt en ny keps. Jag hade med mig en keps men den var av bomull och väldigt tungt. Redan på väg till centralstationen (buss till Skavsta) var kepsen genomsvättat. Den nya kepsen är så pass lätt att den knappt känns, vit och av funktionsmaterial. Dessutom har den ett svett-band vid pannan.

Tiden som skulle hållas under långpasset (14 km på 85 minuter -> 6.06 fart) klarade jag inte. Farten blev istället 6.7. Snabbdistansen på 6 km skulle utföras på 36 minuter. För mig blev det 38 minuter. Känns väl lite sisådär. Är lite efter programmet vilket visar att jag inte är i form för att klara halvmaran på 2 timmar. Har väl inte förväntat mig det heller men man kan ju alltid hoppas och göra sitt bästa?

TSM - träning: Lång backe

På väg mot stadion för träning med TSM. Framför SATS står redan instruktörerna och pratar med varandra. Idag är självaste Anders Szalkai med. Senare ser jag att han (så klart) är instruktör för 1.30-gruppen (den snabbaste). Hör honom prata med sin gulliga, skånska accenten :-)

Det står lång backe på programmet. Uppvärmningsjogg i ca 15 minuter, löpskolning och backen. Vi ökar tempot uppför backen. Första gången går mycket bra. "Ska det här vara jobbigt?", tänker man. Lugn jogg nedför backen och vi börjar om. Ok, börjar redan bli jobbigare. Det blir jobbigare för varje gång så klart och tempot minskar för samtliga (tror jag).

Jag hamnar lite bakom huvudklungan när jag tar en kort paus för att fylla på med vätska (det är ca 22 grader varmt). Varje gång man stannar kommer myggen och fäster sig på mina redan sönderbitna ben. Fick t.o.m. kommentarer från andra att myggen haft ett kalas på mina ben!

Kan alltid se klungan framför mig. Vi springer om vissa av dem som har med både backen och värmen att kämpa. Upp och ner, upp och ner. Lite gång ibland nedförs backen. Efter ca 25 minuter är allt över och vi har kämpat bra än en gång.

Tillbakajogg, uppför samma backe!, och vi stannar till vid Östermalms IP för lite funktionell styrketräning. Vi parar ihop oss 2 och 2 och tränar benen, bålstyrkan/balansen, axlarna och avslutar allt med plankan. Vi joggar vidare tillbaka till SATS där vi stretchar. Vi började kl. 18.00 och avslutar ca 1,5 timmar senare. Puuhhh...

Det som är så bra med dessa pass är att man pushar sig mycket mer än man skulle annars ha gjort. Jag skulle inte ha kämpat mig uppför backen lika många gånger hade jag tränat själv. Nu peppade instruktörerna särskild under de sista gångerna. Sedan får man ju tips för löpteknik, man påminns om att sträcka på sig när kroppen hänger längs med marken. O så är det ju så himla roligt att träffa andra människor som har liknande mål.

Jag träffade en tjej på t-banan som tränar i samma grupp som jag. Hon håller på med tjejklassikern och nu skulle hon simma Vansbro. Oj, det låter kul och jobbigt. Det är kanske något för mig? Är otroligt rädd för vatten, har aldrig åkt långfärdsskidor och aldrig tävlingscyklat. Men varför inte? Övervinna rädslan, planera, satsa!

VM-nederlag för Tyskland. Resan bokat.

Ja, man är ju gråtfärdig. Hade aldrig trott att det påverkar mig så pass mycket. Tyskland förlorar mot Spanien i VM semi-finalen med 0-1. Tysklands försvar var stark men dom imponerade inte med sitt spel. Spelet liknande inte någon av de tidigare matcherna. Spanien körde över dem helt enkelt och förtjänar att gå vidare. Men tungt känns det särskild efter en så pass bra prestation som Tyskland gjorde under VM. Men: We will be back.

Resan till Kiruna är nu äntligen bokat! Kan knappt tro att det nu äntligen blir av med vår vandring i svenska fjällen. Jag har längtat efter en sådan upplevelse sedan jag var 18 år och min dåvarande pojkvän visade mig bilderna från sin fjällvandring i Sarek. Enligt min mor var jag dock för svag för att följa med honom på nästa fjällvandrandring. Och som ung tjej så lyssnar man till sin mor. Men som stor tjej så trotsar man och vill bevisa :) Nej, så är det väl inte helt å hållet. Det är naturen, utmaningen som drar.

Fartlek i regn

Idag körde jag passet som stod på schemat för att klara halvmaran på 2 timmar. Efter torsdagens pass med TSM har jag inte varit ute igen. Jag hade fått rejält med träningsvärk, framförallt i vaden. Men även lite känningar i magen. Men idag, idag ska det bli av igen. Jag måste komma in i rytmen igen!

Istället för 25 grader och sol blir det idag 15 grader och regn. Det har jag inget emot.

På schemat står fartlek, 4-4.5 km på 25 minuter + 1 km uppvärmning och 1 km nedjogg. Fastän klockan redan är 21 känner jag mig taggat. Jag har mått bra de sista dagarna och är sugen på ett tufft pass. I och med regnet är det ju lite mörkt vid den tiden men det är belyst ute på spåret. Jag väljer 6 km:s-slingan. Man tror att myggen är färre när det regnar men icke! Så fort man stannar till så blir det atack.

Uppvärmningen går bra. Springer på framfoten. Känner mig lite andfått i början men efter ca 800 m ställer sig flytet in och jag skulle helst vilja köra ett lugnt långpass. Nej! Idag ska jag kämpa! Stretch + myggfight - jag förlorar. Passet kan börja.

Jag börjar direkt med högt fart. För högt som det visar sig senare men det är ju så kul! Det känns som om jag flyger iväg. Jag träffar 2 människor (hann inte se om det var tjejer eller killar) som promenerar sina berner sennen-hundar. Det känns kul att jogga förbi dom i högt fart. Jag varvar högre tempo med högt tempo, lugnare och riktigt lugnt jogg beroende på hur det känns och hur slingan ser ut. Jag försöker att hålla olika farter vid backarna. Några backar tar jag i högre tempo, dom flesta i lugnt. Det är ju just det fartleken är, jag leker med farten.

Rund i mitten är jag tvungen att lägga in lite gång. Ja. Jag körde för hårt i början. Men jag lyckas att fortsätta springa på framfoten, inte hela tiden men lite till och från. Vill inte hamnar i samma situation som efter torsdagens träning. Efter ca 2,8 km får jag problem med andningen. Det har jag haft ett par gånger och jag tror att det är allergin som jag känner av. (Som barn/tonåring har jag haft astma i samband med allergi. Egentligen borde man ta lite spray innan passet. Men det har jag inte hemma. Vet inte hur lätt det är att få det på recept???)

Tempot och orket sjunker och jag lyckas inte klara målet. Jag spurtar rejält i slutet med all ork jag har kvar men det blev 27:27 minuter på 4 km. 2.5 minuter för långsamt. Maxtempot under passet var 4.17 min/km och medeltempot 6.51. Jag tyckte jag pressade mig ganska bra men tydligen inte tillräckligt bra eller så räcker det inte ännu helt enkelt!

För att klara halvmaran på max 2 timmar krävs ett tempo på 5.68. För att klara den på 2.10 timmar krävs 6.16. Nja, är inte riktigt där ännu. Jag får skylla på sjukdomen/operationen. Får se hur länge jag kan skylla på det :)

Träning med TSM - Team Stockholm Marathon

Klockan närmar sig 17.30 och jag går upp för tunnelbanestation Stadion. Bakom mig ett gäng tjejer, ombytta till korta löpartights, den gröna TSM t-shirten och löparskor. Samtalsämnet: veckans alla pass och den kommande träningen med TSM - snabbdistans. Jag är fortfarande tveksam hur jag ska klara passet efter den 14-dagars viloperioden. Men väl framme vid SATS så är alla tveksamheter bortglömda. Solen tittar fram och ett stort antal löpare står redan utanför med glada och förväntansfulla miner. Registrering vid ingången, ombyte och kön vid toaletten är ett litet stressmoment för alla, det börjar blir ont om tid och gymmet är FULLT med löpare.

Jag kommer ut 5 i 6. Precis lagom för att ställa sig i rätt grupp (klara loppet på 2.10) och småpratar med några nyfunna kompisar. Gruppen är den långsammaste och de flesta är tjejer. I gruppen är vi rund 20 löpare och totalt kanske 100-130? 4 glada ledare hälsar oss välkomna och förklarar dagens pass. Vi ska jogga till "Eken" (ca 1,5 km), köra lite löpskolning, några koordinationslopp, 2 rundar à 2,5 km, tillbakajogg (1,5 km) och stretching. Det lovas även Gatorade och en överraskning!

Uppvärmningen, alltså joggen går bra, det känns bra i benen, jag springer på framfoten - men värmen..... den börjar kännas av! Framme vid Eken förklarar vår trevliga och motiverande ledare, Ewa, hur löpskolning går till och uppmuntrar oss att hoppa ännu högre, som cirkushästar! Den andra ledaren, en stor, trevlig, tysk karl ropar "cykel" och alla flyttar sig till vänster sida, tjejerna blir ofokuserat, fnissar... Efter löpskolningen följer 3 koordinationslopp. Där körde jag nog en aning för hård. (Koordinationslopp innebär att man stegrar farten till nästan max över en kortare sträcka, ca 80-100m. Syftet är att få upp pulsen, flåset inför ett hårdare pass.)

Nu är det dags för snabbdistansen. Farten ska hållas rund 6, 6.10. Hänger vi bara på ledarna så klara vi rundan på ca 30 minuter. Jag startar min klocka. Alla "rusar" iväg vilket stressar mig och jag får andnöd. Jag hänger mig bakom en av ledarna men vid ca 1,7 km ger jag mig. Det måste vara rund 25 grader. Solen stekar och jag bryter med lite gång. Jag påminner mig om att jag precis blivit opererat och med ett gång-pass och det första jogg-passet (ja! i tisdags!!!) räcker det nog inte för att ta ut sig helt. Till slut tar jag mig in i mål, uppmuntrat av många hejja-rop från andra ledare och snabbare löpare som springer om mig. Helt otroligt vilken stämning som råder här. Klockan visar 31.07 med en snittfart på 6.19 min/km. Oh så nöjd jag är!!!!! Klarade mig inom intervallet 30-32 och detta efter en sådan lång vilopaus, ordentligt uppvärmning före passet och höga temperaturer! Nedjoggen går väl lite sisådär. Får lite ont i buken, där man hade snittat. Känns som håll. Jag bestämmer mig för att gå resten av sträckan med ett stolt huvudet!

Gatoraden smakar utmärkt och som överraskning får vi ett svett-band. Trevligt. Nöjda ansikter hos alla. Blödande bröstvårtor (killar! använd tejp!!!), skavsår under armarna och kramp. Men nöjda är vi. Bra jobbat allihop!