Förkylning dag 5 och vandringsplaner

Jag var nästan på gång att jubla igår kväll: har aldrig klarat mig från en förkylning på enbart 4 dagar med enbart halsont!!! Men imorse var det andra puckar som gällde. Nu kom kroppens immunförsvar och antikroppar igång på riktigt. Gul slem i hals och näsan, dunkande huvud och lindrigare hostattacker. Har nu även lyckats att smitta min kära man. Och killar tar ju en förkylning inte lika lätt som kvinnor, de dör alltid ;-) Får se hur det går denna gång, överlever han? :D

Men som sagt, jag vägrar att bli deppig över träningen jag missar. Jag har till och med börjat läsa mina favoritbloggar igen och kan glädja mig åt bloggkompisarnas framgångar och tuffa träningspass. Well done!

Har de senaste dagarna spenderat en del åt vandringsplaneringen. I början av augusti ska Heidi (som numera har fått sin egen blogg) och jag vandra Fjällräven Classic som team "Heidi och Gretchen". Jag har börjat fundera över ett träningsschema, mest för Heidi men även för mig. Det är 11 mil som ska avverkas på 4 dagar. Planen ser ut som följande:

Fre 5 augusti: Flyg till Kiruna, övernattning Camp Ripan (ej bokat, börjar bli dags!!!)
Lör 6 augusti: Transfer Kiruna - Nikkaluokta, start kl. 9.00: Nikkaluokta - Kebnekaise 19 km
Sön 7 augusti: Kebnekaise - Sälka 26 km
Mån 8 augusti: Sälka - Alesjaure 25 km
Tis 9 augusti: Alesjaure - Abisko 35 km - Silvermedalj
Ons 10 augusti: Transfer Abisko - Kiruna, hemresa (eventuell reservdag?)

Egentligen har man ju möjlighet att gå så långt man orkar och övernattar (nästan) var som helst. Men jag känner mig: är jag ensam in-the-middle-of-nowhere så blir jag nojjig av varenda lilla ljud. Och min hund är inte direkt av sorten vakthund. Därför vill jag försöka ta mig till stugområdet och slå upp mitt tält där. Dessutom tycker jag att stugorna jag valt ut har bra tältplatser. Jag minns de som trevliga.

På väg mot Tjäktja från Alesjaure. Såhär kommer jag kanske att se ut på sommarn?

Att gå 2-3 mil om dagen i kuperat och stenig terräng ett par dagar i sträck med tyngre packning än jag har burit tidigare kräver bra förberedelse.

Det nästa vandringsäventyret äger förhoppningsvis rum i början av september. Vi hoppas på goda väderförhållanden så att vi kommer upp på Kebnekaise. Det är maken min som ska med, min mor och svågern Stefans far Janne som är "anmälda" men vem vet, vi kanske får med den en och andra av familjen eller vänner? Ett route-förslag har precis diskuterats men det är så svårt att säga hur det blir. Har vi otur så väntar vi på en bestigning en hel vecka och måste nöja oss med dagsturer i området. Vilket ju inte är helt fel, så vackert Kebnekaise-området är.

Från vänster till höger: Singitjåkka, Tuolpagorni, Vierramvare, Kebnetjåkka-galciären,
Kebnekaise (liten snötopp i bakgrunden), Kebnetjåkka Lilltopp

Hur förbereder man sig bäst för denna resa? Det som kommer vara den största utmaningen är givetvis bestigningen. Jag tror inte att konditionen kommer det vara något fel på. Däremot är det en påfrestning för kroppen att bemästra en höjdskillnad på ca 1600 m. Jag plågas fortfarande av knäproblem efter fjolårets vandring. Styrketräning för benen är alltså ett måste. Ett annat måste är noggrann planering. Enligt min uppfattning lyckades vi inte med förra årets bestigning på grund av dålig planering. Detta hände förra året och kan förbättras detta år:

1. Vi kom iväg för sent, åt frukost i fjällstationen. Egen frukost tidigt på morgonen gäller 2011.
2. Tiden rann iväg för varje vatten/godispaus vilket medförde att vi fick onödig brottom på andra platser där vi bör ha tagit det lugnare. Pauser, raster behövs men inte för att ta fram lite vatten eller godis? Det går mycket bra att dricka och småäter medan man går. Packa rätt, klä dig rätt från början så slipper du att stanna ofta.
3. Vi hade för brottom, vi missade stigen. Den dagen var det ett antal vandrare som skulle upp. I Kitteldalen, vid Kittelsjön ska man upp mellan Vierramvare och Tuolpagorni. Det är brant och stenig. Missar man stigen (vilket är lätt händ bland alla stenar) så hamnar man på ett stenfält och riskera olyckor vid stenras. Stanna upp, orientera dig, titta på kartan.
4. Dålig förberedelse: jag hade ingen egen karta, hade inte tittat på vägen, förlitade mig helt på svåger Stefan. När vi väl hade tappat bort honom stod vi där helt själva, utan karta, utan kokare, utan vatten och utan mat. Det var i Kitteldalen. Då hade vi kommit lite längre än halvvägs upp men den svåraste delen var ju kvar. Sen ska man även tillbaka. Nu har jag egen karta. Den ska jag kunna in och ut. Jag är ansvarig för min egen mat, mitt eget vatten denna gång.

Mycket att tänka på, mycket att träna för, mycket att se framemot. Jag knyter an till förra inlägget - vad oroar jag mig för?

Vad oroar jag mig för?

Trött men frisk långlöpare på Djurgården.

Sjukdomstider... har nu också knackat på min dörr. Först var det en lätt mag/tarm-influensa efter Portugalresan. Nu inför den gångna helgen och PREMIÄRMILEN!!! slåg det till i halsen. Influensa? Halsfluss? Pollen? Vad? Jag vet inte. Har fått ställa in premiärmilen och blivit ledsen över alla andra som fick springa. Det är den gamla striden: ska man springa eller ej?! Jag resonnerade: hade jag tränat hela vintern enbart för premiärmilen så hade jag sprungit. Men nu tränar jag för ett högre syfte och då fick det vara. Trots allt var det väldigt surt. Jag ville persa, hade goda chanser. Min Portugal-rumskamrat sprang på ca 57 minuter. Vi skulle peppa och pusha varandra till en sub 60 tid. Hon lyckades pusha sigsjälv. Grattis Mia!

Hur mycket har jag då tränat efter min Portugal resa?

Veckan efter Portugal blev det 3 pass på sammanlagd 43,6 km. Långpasset på 3 mil gick alldeles utmärkt och efterföljande dagens återhämtningspass på 6 km rusade bara förbi mina ögon.

Veckan därpå, alltså förra veckan blev det enbart ett "kort långdistanspass" med TSM på ca 13 km. Eftersom jag skjuter upp mina pass till slutet av veckan (aja baja!) och blev förkyld då så hände inget mer denna vecka.

Inte direkt som jag hade tänkt mig den fortsatta träningen efter Portugaläventyret...

Nu har vi kommit en kort bit in på vecka 13. I slutet av veckan är det exakt 8 veckor kvar till maran. Är jag nervös? Det är klart jag är!!! Särskild när man kämpar mot slem i halsen, munnen och näsan. Det kunde dock varit värre. Tänk om jag hade brutit ett ben. Tänk om maran hade varit imorgon. Tänk om jag överhuvudtaget inte hade kunnat springa?! Man måste se allt i relation. Jag är egentligen så lyckligt lottat att få ha 2 ben som jag kan springa med. Vad oroar jag mig för?

Preparat för ett friskare och piggare liv?

För mig händer det i alla fall med jämna mellanrum att jag känner mig låg och lite små energilös. Ibland när det slår till något hårdare väljer man att stanna hemma från jobbet - man vill ju dels undvika att smitta andra om man nu bär på något smittsamt och så vill man ha nära till toalett och en snabbare tillfriskning.

Men vad gör jag hemma för att tillfriskna igen? Och vad bör man göra till vardags för att undvika energikraschar som ju påverkar oss så mycket?

Givetvis beror det på hur pass dålig man är. Är det en tung förkylning eller mag/tarminfektion så finns det bara sängen. Annars blandar jag lågenergikrävande sysselsättning med aktiv vila, såsom sömn. Är man däremot inte försiktig så riskerar man att må sämre för varje dag därhemma: huvudvärk, gaser i magen och dylikt är en följd av för mycket sittande/liggande och instängd luft.

Men lugn. Det finns faktiskt hjälp till alla våra problem. Nu när man får lite tid att läsa tidningar och reklam som skickas med posten snubblade jag över tidningen "Aktuellt för Kropp&själ".

Detta är något för mig, och så börjar jag läsa. Rubriker såsom "Motionera när du vill, oavsett väder och vind" och "Mitt minne fungerar mycket bättre nu" är ju som skapta för mig! Enligt tidningen så kan jag alltså med det rätta preparatet får bukt med följande problem:

1. Led- och muskelvärk: visst! efter varje träning!
2. Trötthet: absolut!
3. Lust och uthållighet: preparat för förbättrat sexliv, iofs bara för killar men vem vet?
4. Yrsel, glömska, öronsys: glömsk är jag ju jämt, fråga min man!
5. Astma: pollensäsongen hälsar!
6. Förkylning: jajamensan!
7. Immunförsvaret: alltid bra att vara förberedd för det som komma skall.
8. Prostataproblem: ok, inte just jag.
9. Ballongmage: give me more!
10. Herpes: jepp!
11. Klimakteriet: inte ännu men tids nog...
12. Stress: visst, vem lider inte av stress.
13. Ämnesomsättning: visa mig någon som inte har problem med ämnesomsättningen!
14. Depression: lite låg är man ju här och var.
15. Hud, hår, vitalitet: de nya finnarna på halsen tyder väl på hudproblem, eller?
16. Ögonsjukdomar: klassisk; varbildning i ögonen efter mycket petande med linser. Ja.

Dessutom blir jag inspirerat av löpbandet som alla borde ha hemma, massagestolen och succétoffeln med specialsulor mot trötta fötter från Asien (bygger ju på 5000-årig kunskap - då måste det vara bra). Ska genast beställa alla produkter i tidningen! Då mår jag säkert toppen resten av livet.

Nej nej. Det kan väl ändå inte vara vägen?

Vi är så lyckligt lottade att ha en underbar städerska som kommer varannan vecka hem till oss. När jag vid lunchtiden var på väg ner till pizzerian för att jag inte orkade ta hand om min stackars kropp med bra mat så gav hon lite enkla tipps "Pizza? Ja, nån gång inget problem. Men prova med enklare soppor. Det är både gott och enkelt att tillaga, dessutom inte lika maffig som en pizza." Tack Ava för sparken i rumpan. Dumpade pizzan (innan jag hade köpt den alltså) och slängde ihop en enkel men nyttig måltid med det som fanns i kylskåpet. Lyckade också stänka ner den fina rengjorda spisen. Men gjorde rent igen :)

Är det inte så vi håller oss friska och blir friska igen? Sparka oss i rumpan och ta hand om oss med enkla medel?

Träningsläger i Monte Gordo

Träningslägret i södra Portugal var helt fantastiskt! Löpträning varvat med alternativ träning. Trevliga, glada och galna människor jag mötte, gränser som sprängdes, horisonter som vidgades. Löpning på barmark, sand, pölar, lera Löpning vid +20 grader och solsken, löpning vid 12 grader och ihållande regn. Fuego-dans (som helt okoordinerat f.d. musiker) på plankan vid stranden och i gympasalen med en hel-galen finnland-svensk Carry.

Till statistiken kan jag addera 96 km på springande fot plus 16,8 km på ett "gång"-pass. Morgonjogg, lätt distansjogg, långa och korta intervaller, långpass, bergspass och mingeljogg till Spanien. "Pricka-tiden-tävlingen" som gick ut på att gissa sin tid på 5,25 km. Tävlingen kostade 1 Euro och den som kom närmast vann potten. Jag gissade min tid på 34:40 och kom med 34:07 på 11:e plats av 55. Det var ju kul!

Löppassen kompletterades med alternativträning: funktionell styrka, yoga, ki-balans, fuego för min del. Utbydet var stort och konsten bestod i att inte överträna och att unna sig vila emellan passen. 

Allt i allt en mycket rolig och givande vecka. Nu gäller det att fortsätta i samma anda. Kanske inte med 3 pass per dag men med samma motivationsnivå. Har nu tyvärr blivit drabbat av en lindrig mag/tarm-virus (egendiagnos) och är tvungen att ta det lite lugnt. Förhoppningsvis är jag någorlunda pigg igen till morgondagens distanspass samt lördagens långpass.

MarathonMia och Petra Månström bloggade från Monte Gordo. Kika in på deras bloggar, där finns det mycket roligt och intressant att läsa (även en massa bilder och lite filmklipp).

Härlig morgonjogg på stranden, 7.30. Avslappnat Szacke...

Micke och Anders diskuterar viktiga saker inför löppasset!

 

Lunch vid stranden. Belöning med en stor öl :)



Onsdagens långpass, 24,56 km i värmen. En påfrestning för hela kroppen:

Kisspaus efter ca 4 km! Hur ska detta gå?!

Den nya löparryggan är inte så tokig. Vätskesystemet måste man vänjer sig vid.

Grupp 4.30, 4.45 på gång!

Spanien med "den vita staden" på andra sidan floden.

Paus med påfyllning av vätske- och energidepåer efter ca 18 km.

Viktig med vila:

Nedkylning av de plågade fötterna i Atlanten. Ahhhh härligt!

Portugisisk karneval. Njaaa.... lite "B" tyckte rumskompisen Mia och jag. Men rolig omväxling i alla fall.

"Spanienjoggen". 4,5 km till färjan - fika i spanien och tillbaka:

Glad rummis Mia Thomsen inför "utlandsvistelsen".

Mia Thomsen och Mia Thomsen :) De glada och tokiga svägerskorna!

På färjan.

Fika i solen!

Spaniengänget

Yoga är en träningsform jag gillar. Man tränar rörlighet, styrka och smidighet samtidigt som man lär sig att samla tankarna och slappna av. Men yoga på stranden till vågornas musik är något alldeles speciellt. Nu kan ja tyvärr inte säga att jag var med på detta enda passet på stranden. Det ägde rum bara någon timme efter vårt långpass och jag var helt mörbultat. Men jag satt i i sanden, njöt av vågornas musik och fotade istället.

På väg till Odeleite. I ösregn skulle vi alltså springa 8, 10 eller 14 km i bergsterräng.

10 km skulle det bli för mig plus hemjoggen som sammanlagd skulle ge en Marathon. Men men. Regnet segrade över viljan och jag kapitulerade efter 10 km med genomblöta kläder och skor fylld med vatten. Men ett par tappra tog sig hem ändå. Stort grattis!

Några idoler

Anders (Szacke) Szalkai. Han kallas för Sveriges löpargud men är egentligen en helt vanlig människa. Eller vanlig och vanlig när man har vunnit  några Stockholm Marathon. Han är även ansvarig för TSM-träningen och lägger upp träningsscheman på http://www.marathon.se/

Mia (MarathonMia) Thomsen. En rolig, inspirerande, trevlig galning som pushar mig till nya gränser, inte minst när vi tränar ihop då och då på Linnéa IF.

Sist men inte minst: två själar som kämpade sig igenom en härlig vecka:

På tur och springa "lite"

Fick äntligen med mig min man Daniel "på tur". Han åkte i ett par lånade skidor från min kollega. Vi åkte gamla hederliga Ågesta-banan och målet var att få honom att tycka om skidåkningen. Jag vet ju hur han är, eller kan vara: så fort han inte är bäst på något direkt så duger det inte och det är bara en dum sak. Så var även fallet denna gång. Han tyckte att han hade bakhalt, han kom ingen vart, skidorna var förmodligen inte bra. Jo, så kände jag ju också i början. Man undrade om man hade köpt rätt skidor, skulle det verkligen gå till på det sättet? Nej, dethär var inte hans grej. Det är absolut inte roligt och inte något som han skulle göra om. Nähä.

Sudda bort den sura minen :)

Men lite pepptalk, instruktioner, solsken, kaffe och en Nutellamacka senare så såg saken inte så farligt ut längre. Visserligen var det otroligt jobbigt ("nej, denna backen klarar jag inte, du får åka själv, jag vänder") men han bet ihop. Ett steg i taget. Vi tog det lugnt. När jag sen drog iväg för en slutspurt så hängde han på! Och vad stolt han var! Sådärja! "Så dåligt var jag inte, eller hur?" nej, absolut inte!!!

Not bad, not bad at all!

Men sen var jag ändå tvungen att få upp pulsen lite, att rasta benen som Petra Månström så fint brukar säga. Löpkompisen Heidi var med och vi prövade lite cykelvägar. Denna gång från Huddinge mot Tumba. Efter ca 5-6 km skulle jag vända. Vi hamnade mitt i Flemingsbergs Universitetsområde och cykelbanan tog slut - eller förmodligen hade vi hamnat fel. Klockan visade att vi hade kommit halvvägs. Ok, ändå dags att vända.

Fakta lap 1:
Distans: 5.25 km
Tid: 37:05 min
Medelfart: 7:03 min/km
Medelpuls: 162 bpm
Maxpuls: 175 bpm

Andra halvan (lap 2) gick mycket lättare, vi hade medvind. Jag upptäckte att det fanns en fin hundrastgård i närheten och släppte Heidis en stund med andra hundar. Oh, det var skoj! I rastgården undrade någon varför hunden var så blöt och vad vi hade gjort. "Jo, vi hade sprungit lite." "Hur långt då, då?" "Tja, typ, ungefär, sisådär... snart en mil?" "???? Sprungit lite?" Nu är milen inte mycket längre. Det är en distans man bara springer, för att det är roligt. Inget märkvärdigt längre. Så tänkte jag inte för ett år sedan! Och så tänkte inte heller tjejerna på rastgården. En mil? Är du galen? 

Fakta lap 2:
Distans: 5.10 km
Tid: 31:49 min
Medelfart: 6:14 min/km
Medelpuls: 165 bpm
Maxpuls: 174 bpm

Det blev ett medelhård distanspass där jag under första halvan kämpade emot vinden och en del backar och i andra halvan försökte jag pressa tiden och öka farten, med vinden i ryggen.

Kartor till Garmin Forerunner 305

TSM har lagt upp sin karta för morgondagens långdistanspass på puls.se. Nu står jag inför svårigheten att ladda upp kartan på min Garmin. Har då googlat lite och kommit till en liten tippslista på team fakta som har fört mig vidare till GPSies.com där man kan skriva in en route och ladda ned den på sin Garmin.

Nu har jag alltså lagt upp Team Stockholm Marathon 23,3 bana 58 i Djurgården på GPSies. För att få banan över till min Garmin gör jag alltså följande:

- ansluter min garmin till datorn, Trainings Centern (TC) öppnas
- går till GPSies, tar upp min karta och väljer: ladda ner, Garmin Course TCX

Skärmdump http://www.gpsies.com/

- sparar filen på lämplig plats på datorn
- i TC väljer jag: "File/Import/Courses" och väljer min bana från datorn (TCX-filtyp)
- banan laddas upp till TC (OBS! man får inget besked att banan är uppladdad eller den kommer inte upp automatisk)
- för att se banan, öppna "courses"

- välj "File/Send to device" för överföring av banan till klockan
- i klockan väljer jag då från menyn "träning/banor/min bana/kör bana"
- sedan är det bara att pressa "start" och orientera sig efter pilarna i fall man är osäkert.

Det ska jag prova imorgon!

Pizza, öl och snabbdistans

... inget som går ihop kan jag säga. Fast det ska upplevas! Nej, eller inte.

Åt en stooooor banan-pizza igår till lunch. Till pizzan unnade jag mig en lättöl. Vad gott det var. Men ack så fel för någon som tränar ett par gånger i veckan och satsar på sin första marathon! Ja, man ska unna sig lite då och då heter det. Visst, men inte mitt i veckan på en lunch när man ska köra snabbdistans med Team Stockholm Marathon på kvällen. Hade onda tankar i huvudet om att hoppa passet. Det bubblade i magen och jag hade hellre kunnat prutta mig igenom de 5 kilometrarna än att springa dem (ursäkta mitt direkta språk). Det kändes inget vidare.

Men vad gör man inte. Eller vad gör man: sätter på sig kläderna, packa ryggan med lite ombyte och åker iväg. Än en gång utan att fundera så mycket. Och visst blev det inte mina snabbaste 5 kilometrar men det gick ju vägen i alla fall?

2 km uppvärmning, 5 km på ca 29.30, 2 km nedjogg. Och roligt var det som vanligt. Det är just det där med att koppla bort sina negativa tankar. Lyckas jag med det ännu bättre så lyckas jag även med mina mål!

Imorgon står skidåkning med maken Daniel på schemat. Hoppas det blir en rolig upplevelser så att han vill åka flera gånger och köper skidor själv! Håll tummarna!

Sen har jag gjort något galet, inspirerad av Miranda. Gissa vad det kan vara?!

Skidsäsongen 10/11 - Framåtblick

Vintern med all snö och sina 15 minusgrader är fortfarande i full gång och det är egentligen för tidigt för en summering. Men nu tar löpträningen ännu mer plats än vad den har gjort tidigare och det betyder ännu mindre tid för skidåkning. På lördag ska husmannen och jag ut till Tveta, Södertälje. Det blir hans första pass på myyyyycket länge och en av mina sista pass för den här vintern. Väderprognosen förutspår plusgrader och om lite mer än 1 vecka sitter jag på flygplanet till Portugal. Vår, löpning, glädje!

Hur har det varit då?

Mängd: 91 km
Antal pass: 12
Period: 2 dec - 23 febr
Framsteg fart: 9.43 min/km -> 7.49 min/km (Ågesta 8 km, åkt 7 gg)
Framsteg teknik: bloody rookie (1 av 10) -> medelmåttig teknik (5 av 10)
Glädjefaktor: 9 av 10
Utvecklingspotential: Teknik (allmänt), rädslan nedförs, balans, teknik uppförs
Bedömning av utrustning:
Skidor Madshus Race Series 372 Ultrasonic, tejpat: Bra skida, tejpen måste bort, haft dåligt fäste många gånger
Pjäxor Atomic Aina: Mycket bra, sitter som ett smäck, lätt att hantera, bra stöd
Bindning Salomon Flex100 Cl Classic SNS Pilot Sport Classic Women: Kass! Ett evigt krångel att få ut pjäxorna!
Stavar OneWay Vasaloppet diamond carbon: Bra. Inget att anmärka!

Och hur tänker jag mig kommande säsong?

Mängd: Svårt att säga, har ju inga referenser. Men fokuset under kommande vintern ska helt klart ligga på skidåkningen! Löpningen blir enbart ett komplement.
Antal pass: Minst 2 per vecka under vintersäsongen. Måste reda ut det där med rullskidor....
Framsteg fart: Också svårt att säga utan referenser. Men en testslinga ska hittas där jag likt Erik S. kör regelbundet.
Framsteg teknik: Mer åkning utan stavar, teknikkurs, kraftigare och uthålligare stakning
Mål: König Ludwig Lauf 5 februari 2012 (50 km), Tjejvasan 25 februari 2012 (30 km)

Eventuellt blir Berlin Marathon i September det sista stora för löpsäsongen. Sedan blir det skidträning för fulla slanten. Man kanske kan åka iväg lite oftare (Torsby, Dalarna...). Efter tjejvasan kan man då så småningom börja träna för Jubileumsmaran samt NY Marathon.

Glad narkoman

Tidigare undrade jag om jag är på väg till att bli en träningsnarkoman eller om träningen rent av är glädje för mig. Ikväll kan jag konstatera att det föreligger en salig blandning av både och.

Hade sååååå mycket sett framemot kvällspasset - långa intervaller, antingen med Linnéa IF eller själv, kanske med Heidis. Motivationen var på topp när jag beslöt att ta mig till gymmet för att köra passet på löpbandet och avsluta med ett njutsamt bastubad. Aaaahhh.... Intervallerna skulle springas i ett tempo som motsvarar 56-58 min på milen: uppvärmning, 1,5 km intervall, gåvila, 3 km intervall, gåvila, 1,5 km intervall, nedjogg. Oh vad kul.

Jepp. Och så hamnade jag i soffan med hunden på knäna och "Halv 8 hos mig" på TV. Det var det! Och oj vilken ångest jag har nu. Visste ju att detta skulle plåga mig redan medan jag satt på soffan. Varför får man inte upp rumpan????!!!! Skärpning! Snart ska jag på läger och då kan jag inte lalla rund på soffan (beachen) väl?

Igår var det en annan femma: 10,67 km återhämtningsjogg i behaglig 7,46-fart. Härligt. Med i matchen: min bästis som inte riktigt ville ställa upp på en fotoshooting. Haha.

Gotya!

Sen när har jag börjat kalla milen för återhämtningsjogg? - GLÄDJE - NARKOMAN - Det gjorde gott i kroppen i alla fall.

Har börjat med pulsmätning. Kan konstatera en vilopuls av 60 bpm. Jag hade pulsbandet rund bröstkorgen 2 nätter i rad för att analysera min sömn. Intressant, mycket intressant. Jag ska försöka maxa sömnen och får ut det bästa av nattens vila. Go' natt!

Aktuell status:
Motivation: 10 av 10
Energi: 7 av 10

Team Stockholm Marathon i Monte Gordo

Flitiga TSM-löpare i Portugal. Foto: lånat av TeamStockholmMarathon.

Om 2 veckor bär det av mot Portugal, närmare bestämt Monte Gordo vid Algarve-kusten. Staden är belägen vid havet, i närheten av Rio Guadiana som samtidigt utgör gränsen till Spanien. I helgen fick vi den första informationen:

Flyget går på söndag morgon (6/3) kl. 6.00 från Arlanda till Faro. I Monte Gordo väntar förutom träning även möjlighet till utflykter till Sevilla och Gibralta. Söndagen därpå (13/3) åker vi tillbaka till Stockholm och landar rund lunchtiden. Vi fick en "voucher" som vi ska använda för att checka in på Arlanda. Sedan går bussen från Faro till hotellet (inkluderat i priset). Tillgång till internet finns dels i hotellet men ett bättre alternativ ska internetkaffeerna vara. Men varför ska man sitta på internetcaffé när man är i Portugal för att träna?!

Under söndagens träning pratade jag även med en av ledarna som gav lite mer detaljerade tips. Det blir 2 löppass om dagen. Sedan är det fritt för alla att utnyttja hela springtime travels utbud med gympa- yoga- och alla-möjliga-sorters pass. På fredagen står "bergspasset" på programmet. Det är 1 av 2 långpass, i detta fall i bergen. Och för den som vill så finns möjligheten att prova på ett riktigt ultrapass (minst 5 mil). Vi börjar då med 14 km i bergen för att sedan tar oss hemåt under resten av dagen. Jag skulle ta med mig löparryggan och massor av bars! Uppfattat!

Hur blir vädret då? Tja, det kan tydligen bli hur som helst och man ska ta med sig hela löpargarderoben. Finkläder? Jajamensan! Middag och dans blir det också. Spännande.