Igår, söndag var det då dags för helgens långdistanspasset. 75 minuter med en 11-minuters fartökning vid 50 minuter.
Termometern visade 23 grader, det blåste lite. Skönt! Jag programmerade min Garmin så att jag inte behövde tänka på varken tiden eller hastigheten. Och då visade det sig att jag började alldeles för fort. I början av passen känner man sig alltid pigg och vill rusa iväg. Då bränner man all krut! De första 5 kilometrarna gick lite tröga. Efter det kom jag igång och benen bara rullade på. Jag saktade ner en aning vid ca 35-40 minuter för att orka med fartökningen som skulle genomföras i en fart, snabbare än planerat halvmaranfarten. Innan det var dags för fartökningen kände jag mig pigg som "aldrig förr". Benen snurrade, inga känningar, bra kondis (kunde nästan andas enbart genom näsan). Jag hade valt en asfalterad sträcka och hade planerat att vända efter 45 minuter. Att springa tillbaka samma sträcka tycker jag är mentalt lite svårare men i det här fallet fick jag även springa mot solen och med kraftig motvind. Men det skulle väl inte försämra den fantastiska löpupplevelsen! Sedan kom fartökningen. Alla som har en Garmin och programmerar denna vet att den börjar pipa några sekunder innan det är dags för något nytt. Man blir lite smått nervöst då. I alla fall jag. I början fick jag kämpa en aning för att hålla det höga tempot. Det kändes som om jag sprintade och maxfarten vart också kring 4.35 vilket för mig är rätt så högt! Men sedan kom jag in i flytet och flög fram. En otrolig härlig känsla! Efter 10 minuter kändes det ändå ganska jobbigt och man började se framemot de där pipen som antyder ett lägre tempo.
Jag avslutade passet efter 75 minuter, gick de sista hundra metrarna hem och stretchade. Under gången kändes det rejält i benen att de hade fått jobba hårt. Det blev 11.35 km! Så långt hade jag aldrig sprungit förr. Jättekul!
Idag känner jag av vänstra vaden och högra knäväcket igen. Eftersom jag inte unnar mig en riktig vila får jag väl acceptera att läkningsprocessen tar sin tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar