Bellmanstafetten torsdag

Laget från vänster: jag då (5), Marcus (4)+Heidi, Nadine (3), Johanna (2), Daniel (1)

Tja, vad ska man säga? Vi hade roligt som lag, kom på placering 21 - från slutet - men hade kul. Saker gick snett, oanade talanger uppdagades, tja, allt hände.

Jag sprang som nummer 5, sist alltså. Det är inget jag frivilligt ska göra om. Inte alls kul att vänta så pass länge. 17.33 började tävlingen. Jag räknade i snitt 30 minuter till alla. Kring 19.30 skulle det då bli min tur. Orolig mage hela dan, diaré (nervositet?). Gick först på toan vid 17.45 - tiden, andra gången precis innan jag skulle starta. Sen åt jag min joghurt (rysk joghurt, müsli, extra hasselnötter, blåbär, hallon), gott och mättande, för stunden i alla fall. Blev dock hungrig igen under loppet (vilket iofs inte är så konstigt för mig).

Man hejjar på andra i laget som går in i mål. När Marcus, löpare nr 4, startar kring 19.10 så börjar jag så smått värma upp. 19.30 beger man sig så småningom till växlingsområdet, man vet ju aldrig. Den där pojken har aldrig tidigare sprungit ett lopp, han kanske är riktigt bra? (Han var ganska bra, sprang in på 26.55.) Jag håller utkik, håller utkik.... ja, därborta, det liknar honom. Nej, icke. Den där killen sprang in i målet. Ingen Marcus...

19.45 har man anordnat en omstart. Det smäller och vi ger oss iväg, utan stafettpinne. Öppnar som dom flesta rätt så fort, 4.45-tempo. Men hittar snabbt in i en medelfart kring 5.10 kanske. Något för fort men tja, det blir säkert långsammare av sigsjälvt.

Tempodippen i början var jag helt omedveten om. 5.10 medelfart enligt klocka.
På grafen ser det något långsammare ut. Skärmdump Garmin Connect.

Strax före vätskekontrollen (2,5 km) hejjar jag på en tjej som har börjat gå. Jag tar inget vatten. Precis efter kontrollen börjar första svackan komma. Oj, vad jobbigt det här var. Dåliga tankar kommer: "när tar det slut?" "varför måste jag alltid plåga mig?". Det går segt. Nu när man tittar på graferna ser man mer varför det blir jobbigt: det börjar så sakta gå uppför.

Farten efter 2,5 går sakta ner... Skärmdump Garmin Connect.

På höjdprofilen för Bellmanstafettens bana ser man tydligt stigningarna, inga branta, inga långa, inga höga backar men varje liten höjning märks ju och man ska ha respekt, ska dela in loppet.

Banprofil Bellmanstafetten. Skärmdump Garmin Connect.

Och så började jag få håll igen. JAG FÖRSTÅR BARA INTE DETTA! Är inte håll något för ungdomar? Vad gör jag för fel? Benen orkar (om jag bara övertygar dem), konditionen finns (tror jag) men så får jag så mycket smärta i sidan. Fick till slut stanna helt och hållet för att snabbt hämta andan och få smärtan att gå över. Det gick också.

Sen kom sista kilometern. Hittills hade jag bara sprungit förbi dom få stackare som fanns kvar på banan. Men nu hörde jag någon flåsa bakom mig. Jag hade mycket gärna velat springa ifrån honom men smärtan satt fortfarande kvar och jag hoppades på att den skulle gå över om jag bara tog det lugnt några hundra meter. Man vill ju ogärna springa med håll in i målet, då ska det vara spurt. Fick alltså låta honom passera. Men så tog jag ändå rygg på honom.

Och när man kommer nära målområdet så finns ju ändå en annan vilja där. Skärpte mig, drog upp tempot igen. Ca 400 meter kvar stod underbara Elle och dottern Therese och hejjade. Vid ca 200 meter kvar så stod resten av laget och skrek! Då, ja då började jag kuta för fullt. Alla sprang med mig men Nadine sprang snabbast, fast hon fick inte springa om mig i alla fall.

Sista kilometern drog jag på tempot igen. Det ser ut som om jag stannade 2 gånger men det gjorde jag inte.
Märkligt. Sista 200 metrarna gick fort som attans. Skärmdump Garmin Connect.

Stannade klockan på 27.39, 5.05 km. Visserligen en ny PB för mig men inte det jag hade förväntat mig. Ville hamna under 27... I november sprang jag testlopp nr 1 med TSM, 4.96 km på 27,41. I maj sprang vi testlopp nr 2: 5.00 km, 27.21. Banan är faktiskt ungefär densamma som Bellman. Ingen stor förbättring alltså.

Tyvärr hade vi problem med överlämning av stafettpinnen. Marcus sprang rakt in i målet och funktionärerna observerade inte att han var löpare nr 4 och bad honom om stafettpinnen. Så stod jag där och väntade, klockan tickade. Min officiella tid är alltså 34.33 :'( Tja, vad ska man säga...

På lördag får jag en ny chans, då springer jag med ett annat lag. Får lägga upp en nu strategi, vill inte få håll, vill hålla hela vägen ut! Man kanske ska ta det lugnare med träningen imorgon. Tidigare idag gick jag en snabbpromenad på 1,5 timmar, sedan styrketränade jag i ca 40 minuter. Det kanske får räcka med lite lättare cykling och vandringen på Hellas på kvällen.