Slutsprunget

"Min" grupp. 4.30-gruppen leds av Stina och Ewa. Där borde jag har varit.
Copyright: Micke Sjöblom.

Och så var det ju då dags igen för ett backintervallpass med Team Stockholm Marathon. Planen var att åtminstone springa med gänget till backen, hejja där på alla och sen springa tillbaka. Men mitt knä hade nog sin värsta dag någonsin igår. Det gör nu t.o.m. ont när jag inte gör någonting alls.

Beslutet var på något sätt enkelt: det är slutsprunget för mig. Samtidigt var det ett oerhört tufft beslut. Att komma till träningen och bara stå där, inte har något syfte, inte tjäna till något eller någon. Att berätta till Anders att jag inte kan vara med nu på ett tag. Jag hade en klump i halsen och får det nu igen.

Jag, oombytt till höger. Copyright: Miche Sjöblom.

Känslan av att inte bara kunna springa längre (på ett tag i alla fall) utan även att svika gruppen, TSM - det är ingen bra känsla. Försökte i ett desperat försök att få tag på en cykel för att kunna cykla med och hejja men Stina sa att jag behövde nog inte cykla med, dom var tillräckligt många ledare i gruppen. 

Till slut fick jag ändå en liten uppgift: kunde hjälpa Anders bära grejerna tillbaka till kansliet. Det kändes lite bättre i alla fall. Han berättade om sina planer inför Stockholm Marathon, berättade att han tidigare under dagen hade tränat med Isabella Andersson och att hon var i grym form, hade sprungit ifrån honom (hejja Isabella). Men något som var ännu viktigare: jag fick numret till hans (gamla?) läkare, landslagsläkaren för de svenska skidskyttarna! Björn Ferrys läkare! Har också redan fått en tid, direkt efter min nu kommande semester! Super, då kan jag få en second opinion på mina knäproblem.

Tröståt med chips och vin på kvällen (se föregående inlägg).

Nu är det vila som gäller. Löpvila alltså! Siktet inställd på andra äventyr (Vättern såklart).