Det är Börjes fel

Allt är Börjes fel. Jämt. Då, nu och i framtiden.

Börje Jonsson; glömsk, karakteristisk, charmig skogsmulle.

Den där Börje... f.d. arbetskollega som drev gruppen till vansinne - och fortfarande gör. Nu har han gått i pension men han tycks leva kvar i företag. Är det projektorn som inte fungerar, skrivaren som krånglar, folk som går vilse pga ändrat mötesrum... så har säkert Börje varit i knutarna och orsakat detta.

Vi minns mycket väl hans utbrott och skrämmande sätt när han stod med kniven i dörrkarmen, hotfull och lömsk, eller när han inför en vandring packade in yxan i sin ryggsäck utan att berätta varför han behövde den. Vi glömmer inte heller de otaliga anklagelser mot oss, hans kollegor: "Vem har flyttat saker runt i kontoret?" "Vem har bytt ut min tavla" "Ni tar ju bort mina pärmar" eller "Ni flyttar in nya pärmar i mitt kontor". Eller en annan, ironisk, kommentar: "Vad fint ni julpyntade i mitt rum" mitt under året, varför skulle man göra det???

Börje fick innan sin pension tillbringa sina sista år i min grupp. Han blev mer och mer glömsk till slut men ändå uppskattade vi hans närvaro oerhört. Vi lät honom framföra sina synpunkter på saker och ting utan att bli särskild upprörda över hans ofta märkliga framträdanden. Så kunde han t.ex. mitt under ett samtal gå därifrån eller helt plötsligt byta samtalsämne utan någon förvarning eller avslut av pågående ämne.

Men trots alla hans märkligheter (eller kanske just pga dessa) var det han, just det, precis denne Börje som väckte vandringsintresset i mig igen. Som tonåring hade jag alltid velat vandra i Sarek som min dåvarande pojkvän men min mor tyckte att jag var för svag för att bära ryggsäck. Hade det inte varit för Börjes skogsmulle-historier från främst fjällen och hans brinnande intresse för ämnet hade jag kanske inte upplevt Kungsleden förra året. Nu är det just denne Börje som idag under en lunch tvingade ur mig löftet att skriva ett inlägg om honom. Visst, det gör jag ju så gärna. Han är ju inte bara vilken Börje som helst utan har varit min vandringscoach enda från början. Det är just han som ska lära mig hur jag sätta upp (hans) tält inför Fjällräven Classic och hur jag sköter köket. Lördag den 18 juni ska vi ta ett kraftprov i någon närliggande skog innan han för alltid försvinner norrut och lämnar både sina kära f.d. arbetskollegor kvar samt sin vandringskompis med den av honom så kära hunden Heidi.

Börje, vi kommer att sakna dig!