Egentligen var en träning med Linnéa IF planerat, backträning och tröskel i 2 km. Men suget till skidspåret var så mycket större. Det får bli 6 km + koordinationslopp enligt programmet imorgon på löpbandet istället.
Kollade inte temperaturen innan jag åkte iväg kl 20 ikväll men när jag satt i bilen konstaterade jag snabbt att det var kallt! Brrrr.... -13 visade termometern då. Det blev golvbanan med pannlampa återigen. Ågestas skidspår är ju verkligen bra. Och det tar mig bara 10 minuter att åka dit - så enkelt och smidigt. Och fort gick det. Så är det när man åker med killar, jag kämpade som en häst. Fick för första gången i livet snyta mig utan näsduk, rakt ner in i naturen :) Och jag tog i med all kraft jag hade. Tekniken led kanske men så pass ansträngande har det aldrig varit förr. Ett ordentligt träningspass helt enkelt.
"Det är lite kall om kinderna" hör jag Stefan säga. "Visst" säger jag, "lite grann". Lite grann? Någon minut senare när jag hade tänkt efter och känt efter så kunde jag konstatera att jag hade tappat känslan i kinderna! Hahaha. Ja. Lite grann.
Fick prova Stefans skate-skidor som han hade lånat av en kompis. Oj, vad svårt. Men intressant att få prova.
Och varför är jag alltid, alltid så krånglig? Stefan hade redan packat in allt i bilen när jag fortfarande krånglade med att få ut vantarna ur stavarna. Haha! Då hade jag inte ens öppnat bilen. Sen fortsatte jag bara att krångla på. La in skidorna bredvid fodralet, fick börja om, fick inte in stavarna, ville åka iväg med pjäxorna på, krånglade med att ta av dem, hittade inte bilnyckeln igen, krånglade att få ut nyckeln ur jackfickan. Krångel, krångel, krångel. Jag tror att Stefan var hemma för längesen när jag äntligen kom iväg :D
En titt på biltermometern: 15 grader kallt! Ändå var jag genomsvättat - med frysen hästsvans!
Starkt och bra att du lyckades ta dig ut. Själv kraschade jag i soffan efter en sen middag då jag hämtat in ungarna hos olika kompisar.
SvaraRaderaJag siktar på sub 4 på maran och följer det programmet, får se hur det går. Förra året sket det sig fullständigt när jag sprang maran, tog mig i mål på 5:14 efter att benen, framförallt framsida lår, gett upp vid ~25-26 km.