Isabellah Andersson och snabbdistans med TSM

Självaste Isabellah Andersson! Foto: privat.

Innan träningen med TSM började imorse fick vi lyssna i ca 1,5 timmar till Isabellah Andersson och hennes tränare och make Lars Andersson. Paret hade även med sig sin lilla dotter Byoncé som var med i Isabellahs mage när hon vann Stockholm Marathon 2008 (hon var i 5:e månaden)! Alla som håller på med löpning vet vem hon är, till alla som inte håller på med löpning kan jag bara säga att hon är en otrolig tjej från Kenya som inte löptränade tills hon kom till Sverige (mer av en slump) 2006. Sen dess har hon plockat SM-guld, har ställt upp svenska record, banrecord, har vunnit tjejmilen, Stockholm Halvmaran och Maran ett antal gånger. Helt otroligt. Och så är hon så gullig och ödmjuk.

Lars Andersson och vår tränare Anders Szalkai pysslar med datorn. Foto: privat.

Det jag tog med mig från träningen var för det första hennes träningsupplägg. Hon kör antingen mycket hårda pass (>75% maxpulsen om jag minns rätt) eller lätta pass. Återhämtningen är så pass lång efter hårda pass (som vi brukar köra en hel del) att man inte riktigt hinner fortsätta och då är det lättare att kroppen blir skadat. Hellre ett mycket hård pass och sedan 2 dagar lätta pass än 3 medel till hårda pass.

Isabellah är svår fångad på bild :-) Hon gömde sig något bakom skärmen. Foto: privat.

Det andra jag tog med mig från föreläsningen är hennes inställning. I det kenyanska ordförordet verkar ordet "jobbigt" inte att finnas. Alla hjälper till, man hämtar vatten upp till 4 gg/dag och det är ca 2,5 km till vattenkällan. Jobbigt existerar inte. Hon har tydliga mål med sin träning och så tränar hon "mycket" och inte "hård". Vill man uppnå mål så finns det inga genvägar. Det är bara ett ge sig ut. Det är inte "jobbigt". Cool och ödmjuk tjej.

Träningen efteråt gick ju som nämnd ut på att testa formen nu inför marathon-träningen. Jag är med i 4.30-gruppen (maran på 4.30 timmar) och då skulle man springa testloppet (drygt 5 km) på 27.30 minuter. Jag landade på 27.41. Acceptabelt. Tänker man på att jag sprang parloppet på 30 minuter i somras så är det över 2 minuters förbättring på bara några månader. Det är riktigt bra. Men passet var "jobbigt" och på min skala klart ett mycket hård pass. Helt i Isabellah-sinne :-)

Nu kör vi! Det är INTE JOBBIGT!

PS: Bildspelet med en massa av bilder från föreläsningen (inklusive paret Anderssons flicka) och loppet dyker så småningom upp på Team Stockholm Marathons hemsida. Håll utkik på vänstra sida: Bildspel maratonträning - 14 november.