En halvmara före jobbet

Sådär galna var min kollega Hasse och jag i torsdags.

Hasse är en vältränat cyklist och fotbollspelare. Ibland får han även för sig att springa något milslopp - utan någon träning. Halv död brukar han anlända i mål sisådär 42 minuter senare. "Men kan du springa långt?" frågade jag honom en vacker fikarast? "Ja, det ska väl kunna vara möjligt" svarade han. Han lovade då att springa från Slagsta/Ekerö-färjan till jobbet i Södertälje, vilket ungefär är distansen av en halvmara.

Nu har det ju visat sig att jag också är lite halvgalen och gör han något sånt så vill jag ju gärna hänga på. Daniel skjutsade mig då i torsdags till färjan där jag mötte Hasse kl 6. Och så sprang vi.

Pigga och fräscha kollegor inför halvmaran.

Tidigare hade vi pratat om träningsupplägg inför detta. Något längre pass för Hasse hade inte skadat men den tiden fanns liksom inte. 2 km på asfalt hade han tränat innan och det gjorde ont! Nu var vi här, jag med en mara i benen för inte så länge sen och ett milspass 2 dagar tidigare, 1 hårt spinningpass dagen innan och Hasse med cykling till jobbet både i måndags och i tisdags och dubbel-fotboll dagen innan. Optimal laddning! NOT!

Vi hade gjort upp att jag jag skulle hålla tempot. Inget medeltempo, nej, jag skulle se till att vi inte springer för fort. Jag vet ju att man gärna vill springa fort i början för att man kan. Sedan går man in i väggen efter några kilometrar och det hela blir bara en plåga.

Efter ca 12 km började det gå tyngre. Men med lite pepptalk, strategi och depå-pauser tog vi oss till Södertälje efter exakt 2,5 timmar (20,85 km). Och fastän Hasse ser något plågat ut på bilden nedan så vill jag påstå att det var kul för bägge av oss.

Efter ca 20 km... Södertälje sjukhus i bakgrunden :)

Efter 25118 steg före jobbet belönade vi oss med en andra frukost, en rejäl sådan för Hasse. Fick veta då att han inte hade ätit någon frukost alls!

Hatten av för oss och särskild för kollegan! Jag är helt imponerat!