måndag 27 juni 2011

Energilösheten fortsätter

Just nu bör jag förbjuda alla att läsa denna blogg för just nu är jag allt annat än en inspiration (om jag någonsin har varit det för någon som hamnar här av ett misstag...). Ja, självförtroendet är också på topp!

Har verkligen svårt att sätta fingret på det. Är det allergin som suger min energi? Dåliga matvanor? Dåliga sovvanor? För mycket jobb? Alltihop? Det måste väl ändå ha varit igår när jag hamnade på lägsta punkten. Trodde att jag var "på väg upp igen" men redan 2 fina genomförda pass i veckan. I torsdags sprang vi 6 fina långintervaller à 3 minuter med 1 minuters vila med TSM. Snittfarten var ca 4.55. Och så såg jag framemot ett långpass i terräng med Henrik igår. Vi skulle springa Ursvik Extrem. Men efter lunchen smög sig huvudvärk på. Säkert på grund av för lite vätska och för lite sömn. När huvudvärken inte släppte senare fick jag ställa in passet. Tog istället en tupplur på 2 (!!!) timmar. Senare, när inte ens hunden ville leka satt jag mig med en påse chips och ett glas rött framför TVn. Film efter film avverkades och ögonen stängdes inte förrän klockan var mycket. Usch. Inget bra botemedel. Skäms!

Jag måste ta mig ur denna onda cirkeln. Kanske inte ha för höga ambitioner. En 3,5 km:s-runda duger fint. Bara sträcka lite på benen. Man kanske också ska börja laga mat igen? Och tvinga sig upp på morgonen, härda ut en dags trötthet för att senare på kvällen lägga sig tidigt?

Några dagars ledighet väntar i alla fall. Det kanske blir ordning på fröken då?

4 kommentarer:

  1. Hej,

    Jag har kommit i samma dipp jag, fick ett bakslag i Vätternrundan och sen har jag inte kommit upp på fötter igen. Det känns som det är NU man vill vara ute och springa/cykla och inte i höst/vinter.

    För egen del ligger jag nog efter rent sömnmässigt efter en VÄLDIGT hård period på jobbet och sen försök träna samtidigt men det har slitit ganska bra. Så det blir vila och sen kanske det blir Stockholm Triathlon för min del. Dessutom har jag nu två skador, en fotled och sedan knät efter cyklingen och det gör att jag tar det extra lugnt.

    Skulle vilja göra lite tider(för mig sub 50 till att börja med) på milen men har inte kommit igång ännu.

    SvaraRadera
  2. Du är mänsklig! Det finns alltid risk att tröttna när du kör så pass mycket. Andra mål i livet, hur gick det med agillity planerna? Kanske bara göra ngt som är roligt utan att tävla? Variation kan ge mer energi, men behålla en kontinutet i träningen.

    (Jag har målsättning springa Hellas-milen imorgon, onsdag..)

    // Lisa

    SvaraRadera
  3. Christer: Visst har man en del planer i huvudet men att komma dit, att ta sig ur sin seghet kan ibland vara första steget till målet, ett delmål. Lycka till med milen och Triathlon!

    Lisa: Eller hur! Tror jag måste hitta på något annat "vid sidan om". Saknar faktiskt agilityn eller överhuvudtaget att göra något med hunden. Hur gick det med Hellas milen?

    /Annette

    SvaraRadera
  4. Hellasmilen gick bra, varmt men skuggan i skogen gjorde det lite lättare.

    Jag har lätt att bli väl intensiv jag med, men jag är rädd att tröttna helt om det blir för mkt av en och samma sak. Nu har jag kört milen 3 ggr i veckan en längre tid, men det är på gränsen.

    Jag har börjat titta på barmarksdrag med hund, löpning. Kanske kunde vara ngt sido-projekt?

    // Lisa

    SvaraRadera