Känner igen denna typ av "gäst" som smyger sig in i hjärnan. Det var i vintras han (eller "den") hälsade på rät så mycket. Anmält ibland, oftast oanmält men alltid ovälkommen. I vintras var det slaskigt, blåsigt, minusgrader, mörkt och snöfall. Nu är det varmt, luften är syresatt, vägarna fria från is och halka och dagarna långa. Man borde vara riktigt laddat, fullt med energi - ut, ut, ut - borde hela kroppen skrika.
Men icke. Inte idag i alla fall. Hänger det ihop med förra veckans långa jobbdagar (jobbar man in i natten så blir hela dygnet felvänt)? Dålig kost? Urladdning efter maran? Vet inte riktigt. Kanske en kombination av allt möjligt. Det är inte heller omöjligt att det börjar bli dags för "one of those days", nja, en såndär kvinnodag...
Hade redan bytt om, det kliade liksom i benen. Ville springa bort mot Älvsjöskogen, hitta en backe och köra 10-15 minuter backintervaller. Ett pass jag redan planerade för igår. Och allt i huvudet säger "ut, ut, ut, tänk inte, bara ut". Men likförbaskat tar man sig ändå inte ut, strosar omkring i lägenheten, letar fästningar på hunden, gosar med hunden, installerar nya uppdateringar på den nya datorn, surfar på hemnet....
Jag intalar mig att 3 pass enligt Lidingöloppets 3-timmars-program denna vecka får vara nog. Klämmer jag mot alla odds ändå in några fler pass så är det bara bra. Det får räcka för denna vecka. Punkt slut!
Ibland behöver man vila. Tre pass är bra det med - all träning som blir av är bra! Samla motivation nu så du kan köra hårt i sommar!
SvaraRadera