På schemat stod 8 mil med Fredrikshofs lugna mellangrupp (medelhastighet på 26-28 km/h). Jag kände mig stark i benen, humöret var på topp. Med avsikt la jag mig i sista tredjedel på klungan för att kunna jobba lite mer. Det var mitt första misstag. Jag hade en tjej framför mig som aldrig har kört klunga förut och hon rusade, bromsade stark, slutade trampa många gånger, lämnade stora luckor... puuhhh det var jobbigt direkt från start. Full uppmärksamhet. För att inte heller rusa ikapp körde jag lugna ikappkörningar vilket uppskattades av killarna bakom mig. Men då fick jag ta all vind. Vågade inte heller ligga tight bakom henne för att inte krocka (var mycket nära en gång för hon fick för sig att hon skulle göra en kraftig inbromsning).
Vid den första större backen kände jag redan att det skulle bli 8 tunga mil. Och så kände jag hur jag blev svagare och svagare. Vid ca 2 mil började jag få rejäla problem. Kraften minskade mer och mer.
Belgisk kedja var inget problem men så kom första individuella körning som skulle avslutas med en lång backe. Där tog det slut. Som en bonus började jag få astma. Jag lät som en gammal smutsig lokomotivskorsten. Ledaren samt en annan kille försökte få igång mig igen med gel, rygg-puttandes och draghjälp. Men inget hjälpte längre. Den snälla killen körde med mig till Tungelsta utan stopp där jag fick slänga handsken för dagen. (Han anslöt till övriga.)
Ja, vad gick fel? Vad kan jag göra för att undvika detta?
1. Dålig uppladdning
Sedan i måndags har vi ätit kolhydratfattig mat - LCHF. Jag vill tappa några kilo inför Vätternrundan. Förutom Gainomax produkter har det mest blivit ägg, kött, vissa grönsaker, sallad, mejeriprodukter och nötter. Det är på tok för lite för långpassen. Det fick jag redan uppleva under maraträningen 2011 när jag saknade krafter under de längre långpassen. De första hade gått bra men sedan fanns det ingen energi kvar. En kort stund fungerar det för mig med kolhydratfattig mat men inte när det står långa pass på schemat. Efter passet blev det pasta carbonara samt Gainomax produkter (longdistance recovery, energy bar, protein bar), imorgon gröt och kolhydrater så försöker jag igen.
2. Saknade sportdryck
Jag reagerar bra på sportdryck och bör ha en flaska fylld med det med mig på tur. Det tillför kroppen snabb energi och mineraler som man tappar under långa träningspass. När man cyklar så märker man inte det på samma sätt som när man springer. Även geler är helt ok. Synd att Gainomax inte tillverkar sportdryck och/eller geler...
3. Allergi
Måste skaffa astmamedicin! Utan luft ingen rörelse alls.
4. För lite träning
Dagens pass gav mig en wake up-call. Hittills har jag bara hunnit med 32 mil på cykel (exkl spinningpassen då). De flesta rekommenderar minst 100 mil inför vätternrundan. Jag måste lägga på ett lass kol nu! Flera mil tack!
5. Tuff styrketräning dagen innan
Igår körde jag rätt så hård styrka på gymmet. 3 st grymma och mjölksyreframkallande övningar för benen (utfall med kettelbells, framsida lår, baksida lår) samt ett antal ryggövningar och balansboll. Det var kanske inte det smartaste inför ett långpass.
När jag skulle in på Tungelstas tågstation gick det inte att köpa en biljett. Men vad skulle man göra?! Jag var ju tvungen att åka hem. Hur ofta blir man kontrollerad på pendeln? Dörrarna hade inte ens stängts så stod kontrollanten bredvid mig :) Efter mycket om och men så gick han med på att jag skulle ut i Västerhaninge igen för att köpa en biljett. Det var snällt.
Imorgon blir det nya tag!
Det bra som verkar ha kommit fram är att du inte har löparknä, det måste ju hursomhelst vara ett jätteskönt besked för den som älskar att springa. Sen måste du ju såklart hitta ett sätt att bli av med nuvarande problem.
SvaraRaderaAstmamedicin är ju en enkel insats som förhoppningsvis tar bort nästa problem.
Uppladdning utanför träning tror jag du har bra koll på. Cykling under 10 mil i rimligt tempo klarar man nog på två flaskor vatten om man måste, så där ligger nog inte problemet.
Cykelträning. Du behöver ta vind och köra hårda intervaller när du tränar ensam så att du blir stark och okänslig för ryck i klungan. Du behöver långpass över 15 mil i klunga för att orka Vättern. Det är först när du går över 15 mil som svaret kommer om din fysik och cykel är kompatibel med 300km cykling.
En gissning är att du har samma tendens i cykel som i löpning. Inte jättesnabb men väldigt tålig under lång tid om du får sätta tempot. Kanske har du legat för nära ditt max igår för att nå maximal uthållighet. Pulsrusningar och mjölksyra tex.
Tipset till klungkörningen är att låta en stark kille gå in mellan dig och den andra tjejen. Han får jämna ut rycken och du följer hans tempo, fast bakom honom. Är han orolig för att hon gör oväntade saker (ge henne en chans, alla måste få lära sig på sitt sätt) så kan han ta större avstånd men ändå orka.
Bit ihop och kom igen!
Lycka till!
/Hasse
Tack för toppen tipps, coach Hasse :)
SvaraRaderaHåller helt med dig. Ska träna backintervaller redan idag. Där ligger min svaghet, du har rätt. Tror du att ensamkörning över 15 mil också ger bra resultat? Antar det... I klungan kommer vi bara köra 1 gång 15 mil (2 juni). Resten får jag nog fixa själv.
Tänkte igår på det när du skrev i ditt sms att jag behöver förmodligen mer vila. Jag måste lägga upp smartare träning. Kanske 2 vilodagar och enbart styrka och cykel framöver - ute mest, mindre spinning. Att maxa dom viktiga passen är planen.
PS: såklart måste man ge nybörjare en chans. Alla har ju varit där. Jag är inte heller en erfaren klungcyklist, det kan man väl inte påstå ;-) Det var bara så att man har vissa förväntningar på ett pass och så blir det aldrig riktig så. Men jag kan definitivt inte klandra någon annan för det som har hänt! Bara migsjälv och dagsformen :)
SvaraRadera