iFORM-loppet 2010 i Sundbyberg. En trött men nöjd löpare efter loppet. Foto: Privat
Ja, vad ska man säga om loppet som inte redan står i andra bloggar? Tex Marathonbloggen? Upplevelsen var roligt. Trots att jag var där helt själv var jag långt ifrån helt ensam. Träffade några ifrån min TSM-grupp som gjorde toppen-resultat på 10 km (58 min och 62 tror jag?), grattis! Lärde även känna helt nya människor. Kul!
Jag tyckte att banan var rolig. Visserligen fanns det höjdskillnader och att påstå att banan var flack är väl inte helt sant. Men uppförsbackarna gick att klara, vissa gick uppförs men dom flesta joggade nog. Nedförsbackarna var riktigt trevliga och hade man inte någon framför sig som stoppade så kunde man faktiskt släppa lite och tjäna in lite tid, vila lite. Första varvet var snabbt avklarat, mycket snabbt kändes det som. Fastän jag sprang om både andra löpare och stavgångar som gick i bredd (hade ingen talat om för dom att man inte gör på detta vis i ett lopp???) så kändes det roligt och bra. Jag var mest fokuserat på att hålla farten som jag hade satt upp. Men det var svårt eftersom stigen var smal och det var mycket folk. Jag hade ju ställt mig i slutet av fållan för att inte vara i vägen för andra. Min taktik var ju att börja lugnt, men det visade sig att dom flesta framför mig ville börja ännu lugnare! Medelfarten på första halvan blev väl sådär rund 6.40. För långsamt.
Andra halvan hade en helt annan karaktär. Jag hade hunnit springa om de flesta med lugnare tempo och hade bestämt mig för att titta mindre på klockan och njuta mera av loppet. Jag ville springa i ett komfortabelt tempo som tillåter mig en fartökning på sista kilometern men samtidigt inte lunka rund. Jag hittade "en rygg" som jag klämde mig fast på. Hon hade ett stadigt tempo. Sneglade på klockan då o då och konstaterade farter mellan 5.30 - 6.00, t.o.m. under 5-farten vid vissa nedförsbackar och en sträcka därefter. Men när det var ca 1200 meter kvar så kände jag att jag ville öka och sprang om "min rygg". Jag försökte mig på en riktig spurt efter sista backen (JA! det fanns en taskig backe ca 300 meter före målet!). Jag tål inte när någon springer om mig under slutspurten men jag hade inte något mantra i huvudet som förhindrade det: då lyckades en tjej! Haha. Kom in i målet efter 61,38 minuter. Det var 39 sekunder sämre än planerat. Men jag är ändå nöjd med loppet, det var kul.
När jag gick igenom resultatlistan upptäckte jag mitt namn redan vid plats 361 av 617. Det var ju inte många deltagare men placeringen är ändå stort för mig och jag blev glad. Dessutom hade jag förbättrat mig med 4,11 minuter på samma distans (Milspåret), fast jag upplevde milspåret som ett flackare lopp?
Arrangemanget var bra tyckte jag. Start och målområdet var bra organiserat och roligt att det inte var så många deltagare som under vårruset. Man fick en snygg t-shirt, strumpor, mat, dryck och andra grejer. Ingen medalj, dock vilket många tyckte var synd. Dessutom fanns det ingen musik längs banan men det störde inte mig så mycket. Jag är inte så mycket för musik när jag springer men visst, det höjer ju stämningen i allmänhet. Däremot tyckte jag att de flesta av funktionärerna var oengagerade. Vissa var unga tjejer och verkade vara måttligt intresserade och verkade bara sitta av tiden. Tråkigt. Inte mycket hejja-rop där. Några åskådare höjde stämningen med rop och applåder.
Nu väntar TSM-träning (intervaller) samt föreläsning ikväll. På lördag är det dags för midnattsloppet. KUL!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar