Vi delade upp mördarbacken i skogen bakom KTH (vet inte vad det heter där?) i 2 delar och halva gruppen fick springa på del 1 andra halvan på del 2. Uppjogg, nedgång. Upprepning i ca 20 minuter. För min del blev det väl 17 gånger uppför om man ska tro tjejen som för det mesta sprang framför mig. Det var riktigt kämpigt alltså. Och spykänslan kom inte bara 1 gång. Jag var tvungen att ställa frågan till mina närmsta kamrater varför jag egentligen gör detta?! För att löpning är kul, fick jag som svar. Ja, så sant, det är det. Men är backträning med spykänsla verkligen kul? JO! Det är det faktiskt. Av alla kvalitetspass så tycker jag att backträning är det roligaste. Att kämpa sig uppåt, med den sista kraften, att återhämta sig nedförs och att ta nya tag igen - det är en alldeles speciell känsla. I alla fall för mig!
Den totala kilometermängden blev 7.31 km. Maxfarten uppförs vart 4.46. Inte illa, inte alls illa! Och eftersom bilder saknas även denna gång (crap, måste verkligen bli bättre på det!) så kommer än gång till lite kurvor. Hoppas nån tycker det är intressant i alla fall? På TSM:s hemsida under bildspel/5 augusti kan man se ett bilder från träningen. Jag är med på bilderna 4 (bakifrån, iklädd kompressionstrumpor och grön t-shirt) och bild 11 (nummer 4). Bilderna är tagna av Anders Szalkai, Team Stockholm Marathon.
Skärmdump från Garmin Connect. Backträningen börjar vid ca 3,75 km.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar