Vandringsträning i Lida

Igår, fredag, bestämde sig maken min och jag för att börja träningen för vandringen. Sedan jag hade köpt min nya ryggsäck hade jag packat den enligt min packlista så långt det gick. Daniel fick bära den. Även den lånade ryggan fick hänga på, fylld med vattenflaskor för att få tyngd (det var min ryggsäck för kvällen). Ryggsäckarna vägde ca 8 kg var.

Efter jobbet förberedde jag kvällsfikat som bestod av 1 macka (åt maken), kokta ägg, ost, skinka, cashewnötter och paprika och åkte mot Lida. Vi anlände vid 18.00-tiden. Vi hade egentligen velat ta äventyrsstigen på 10 km men eftersom värdshuset där man skulle köpa kartan redan var stängd så var vi tvungna att välja en av de andra slingorna. Det blev den oranga vandringsleden mot Brantbrinks idrottsplats på 5,2 km. Stigen kan egentligen delas upp i 3 delar: den första och trevligaste delen från Lida mot Brantbrink går igenom ett skogsparti över sten och rötter, uppförs och nedförs. Sedan kommer en grusad väg bredvid ängar som så småningom övergår till en grusad/sandig väg i skogen. På den tredje etappen möter man en hel del andra motionärer, främst löpare.

Vi hittade en liten öppning som påminde om Frankrikes dunlandskap där vi rastade och fikade. Jag testade även att kissa. Ja, haha, det ska också testas - att kissa ute i det fria. Visst det har man gjort många gånger men nu hade jag toarullen med mig och brände även upp toapappret som man ska göra i fjällen. Gick alldeles utmärkt! :D Daniel hade lite problem med sina skor, ett par tighta Meindl Island Pro som tryckte på vänstra foten. Han tog av skorna och ventilerade fötterna något. En omsnörning verkade dock lösa problemet, foten satt lite tightare och bättre.

8 kg på ryggen är inte mycket i vandringssammanhang men ändå kändes det bra efter några kilometrar och man blev rejäl svettig. Jag hade på mig mina vandringsbyxor, Haglöfs softshell, och en merinoull t-shirt. Under rasten var jag tvungen att komplettera med en fleecetröja för att inte bli förkyld. Den åkte av igen när vi fortsatte och då frös jag först fast det gick över efter en stund.

Hunden Heidi var med hela tiden och tyckte det var riktigt roligt. Ibland, när vi stannade så ylade hon. Hon ville vidare, inte stanna!!!

Ryggsäcken:

Efter mycket om och men bestämde jag mig för att köpa en egen ryggsäck! Jag hade ju fått låna min kompis Börjes Lundhags V6 på 50L. Den är egentligen suverän. Giller den skarpt och storleken är helt rätt för denna vandring. MEN: Bröstremmen sitter inte bra alls. Den sitter PÅ brösten och det är inte bara mycket obekvämt utan säkert även hälsofarligt? Tyvärr går det inte att justera längden på ryggpartiet och bröstremmen sitter redan så långt upp som möjligt. Efter lite research på utsidans forum verkade Fjällrävens Kajka vara ett bra val. Den provades förra veckan hos Naturkompaniet. Jag provade även Norröna, Lundhags och Osprey men Kajkan övertygade med hästlängder. Den satt som ett smäck och dessutom har den suveräna funktioner såsom avtagbar topplock (kommer säkert använda det upp mot Kebnekaise), nätfickor på höftbältet, lätt åtkomst av vattenflaska, justerbar i rygglängd och brett, bra packmöjlighet framifrån, etc... Jag valde den svarta modellen och storleken 65L. Det är något för stort för årets vandring men eftersom det blir Fjällräven Classic nästa år så behöver jag plats för sovsäck, tält och kök. Dessutom blev det herrens modell. Min rygg är tydligen längre än vanliga kvinnoryggar (?). Någon som har erfarenhet av denna ryggsäck? Hur packas den bäst om jag inte har sovsäck, tält och kök med mig? Vad använder jag bottenfacket till?




Fjällrävens Kajka. Foto: Naturkompaniet.se