Glad narkoman

Tidigare undrade jag om jag är på väg till att bli en träningsnarkoman eller om träningen rent av är glädje för mig. Ikväll kan jag konstatera att det föreligger en salig blandning av både och.

Hade sååååå mycket sett framemot kvällspasset - långa intervaller, antingen med Linnéa IF eller själv, kanske med Heidis. Motivationen var på topp när jag beslöt att ta mig till gymmet för att köra passet på löpbandet och avsluta med ett njutsamt bastubad. Aaaahhh.... Intervallerna skulle springas i ett tempo som motsvarar 56-58 min på milen: uppvärmning, 1,5 km intervall, gåvila, 3 km intervall, gåvila, 1,5 km intervall, nedjogg. Oh vad kul.

Jepp. Och så hamnade jag i soffan med hunden på knäna och "Halv 8 hos mig" på TV. Det var det! Och oj vilken ångest jag har nu. Visste ju att detta skulle plåga mig redan medan jag satt på soffan. Varför får man inte upp rumpan????!!!! Skärpning! Snart ska jag på läger och då kan jag inte lalla rund på soffan (beachen) väl?

Igår var det en annan femma: 10,67 km återhämtningsjogg i behaglig 7,46-fart. Härligt. Med i matchen: min bästis som inte riktigt ville ställa upp på en fotoshooting. Haha.

Gotya!

Sen när har jag börjat kalla milen för återhämtningsjogg? - GLÄDJE - NARKOMAN - Det gjorde gott i kroppen i alla fall.

Har börjat med pulsmätning. Kan konstatera en vilopuls av 60 bpm. Jag hade pulsbandet rund bröstkorgen 2 nätter i rad för att analysera min sömn. Intressant, mycket intressant. Jag ska försöka maxa sömnen och får ut det bästa av nattens vila. Go' natt!

Aktuell status:
Motivation: 10 av 10
Energi: 7 av 10