På tur och springa "lite"

Fick äntligen med mig min man Daniel "på tur". Han åkte i ett par lånade skidor från min kollega. Vi åkte gamla hederliga Ågesta-banan och målet var att få honom att tycka om skidåkningen. Jag vet ju hur han är, eller kan vara: så fort han inte är bäst på något direkt så duger det inte och det är bara en dum sak. Så var även fallet denna gång. Han tyckte att han hade bakhalt, han kom ingen vart, skidorna var förmodligen inte bra. Jo, så kände jag ju också i början. Man undrade om man hade köpt rätt skidor, skulle det verkligen gå till på det sättet? Nej, dethär var inte hans grej. Det är absolut inte roligt och inte något som han skulle göra om. Nähä.

Sudda bort den sura minen :)

Men lite pepptalk, instruktioner, solsken, kaffe och en Nutellamacka senare så såg saken inte så farligt ut längre. Visserligen var det otroligt jobbigt ("nej, denna backen klarar jag inte, du får åka själv, jag vänder") men han bet ihop. Ett steg i taget. Vi tog det lugnt. När jag sen drog iväg för en slutspurt så hängde han på! Och vad stolt han var! Sådärja! "Så dåligt var jag inte, eller hur?" nej, absolut inte!!!

Not bad, not bad at all!

Men sen var jag ändå tvungen att få upp pulsen lite, att rasta benen som Petra Månström så fint brukar säga. Löpkompisen Heidi var med och vi prövade lite cykelvägar. Denna gång från Huddinge mot Tumba. Efter ca 5-6 km skulle jag vända. Vi hamnade mitt i Flemingsbergs Universitetsområde och cykelbanan tog slut - eller förmodligen hade vi hamnat fel. Klockan visade att vi hade kommit halvvägs. Ok, ändå dags att vända.

Fakta lap 1:
Distans: 5.25 km
Tid: 37:05 min
Medelfart: 7:03 min/km
Medelpuls: 162 bpm
Maxpuls: 175 bpm

Andra halvan (lap 2) gick mycket lättare, vi hade medvind. Jag upptäckte att det fanns en fin hundrastgård i närheten och släppte Heidis en stund med andra hundar. Oh, det var skoj! I rastgården undrade någon varför hunden var så blöt och vad vi hade gjort. "Jo, vi hade sprungit lite." "Hur långt då, då?" "Tja, typ, ungefär, sisådär... snart en mil?" "???? Sprungit lite?" Nu är milen inte mycket längre. Det är en distans man bara springer, för att det är roligt. Inget märkvärdigt längre. Så tänkte jag inte för ett år sedan! Och så tänkte inte heller tjejerna på rastgården. En mil? Är du galen? 

Fakta lap 2:
Distans: 5.10 km
Tid: 31:49 min
Medelfart: 6:14 min/km
Medelpuls: 165 bpm
Maxpuls: 174 bpm

Det blev ett medelhård distanspass där jag under första halvan kämpade emot vinden och en del backar och i andra halvan försökte jag pressa tiden och öka farten, med vinden i ryggen.