... inget som går ihop kan jag säga. Fast det ska upplevas! Nej, eller inte.
Åt en stooooor banan-pizza igår till lunch. Till pizzan unnade jag mig en lättöl. Vad gott det var. Men ack så fel för någon som tränar ett par gånger i veckan och satsar på sin första marathon! Ja, man ska unna sig lite då och då heter det. Visst, men inte mitt i veckan på en lunch när man ska köra snabbdistans med Team Stockholm Marathon på kvällen. Hade onda tankar i huvudet om att hoppa passet. Det bubblade i magen och jag hade hellre kunnat prutta mig igenom de 5 kilometrarna än att springa dem (ursäkta mitt direkta språk). Det kändes inget vidare.
Men vad gör man inte. Eller vad gör man: sätter på sig kläderna, packa ryggan med lite ombyte och åker iväg. Än en gång utan att fundera så mycket. Och visst blev det inte mina snabbaste 5 kilometrar men det gick ju vägen i alla fall?
2 km uppvärmning, 5 km på ca 29.30, 2 km nedjogg. Och roligt var det som vanligt. Det är just det där med att koppla bort sina negativa tankar. Lyckas jag med det ännu bättre så lyckas jag även med mina mål!
Imorgon står skidåkning med maken Daniel på schemat. Hoppas det blir en rolig upplevelser så att han vill åka flera gånger och köper skidor själv! Håll tummarna!
Sen har jag gjort något galet, inspirerad av Miranda. Gissa vad det kan vara?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar